Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 63 (Proposition 1917:63)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 63.

Kr 63.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken
m. m.; given Stockholms slott den 23 februari 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken,

2) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående
tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom samt

3) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om
särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av
handelsmål.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 4 samt. 51 höft. (Nr 63—64.) 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som
är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock
ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde eller
som är i konkurstillstånd; ej den, som är tilltalad, eller blivit under
framtiden ställd eller fälld till ansvar för brott, som medför förlust av
medborgerligt förtroende, eller dömd ovärdig att föra andras talan inför
rätta; ej heller den, som är i Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman
väljes för sex år, dock med rätt för den valde att efter två år aygå.
Flyttar nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må
rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman,
som berättigad är att från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande
bestrida, till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blivit.
Den, som fyllt sextio år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej
heller vare någon pliktig att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda
förr, än efter sex år.

Kungl. Maj:ts NM. Proposition Nr 63.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884
angående tillsyn å förmyndares förvaltning av
omyndigs egendom.

Härigenom förordna», att 4 § i lagen den 18 april 1884 angående
tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom skall erhålla
följande ändrade lydelse:

God man kan ej den vara, som icke uppnått 25 års ålder; ej den,
som icke råder över sig och sitt gods; ej den, som genom domstols
beslut förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att inför
rätta föra andras talan; ej heller den, som är tilltalad eller under framtiden
ställd för brott, som medför förlust av medborgerligt förtroende.
Ej må annan sådant uppdrag sig avsäga, än den, som icke är bosatt
inom den kommun, där valet förrättas; ämbets- eller tjänsteman, som
av sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den, som efter fyra
års tjänstgöring såsom god man är i ordning att från befattningen
avgå; den, som uppnått 60 års ålder, samt den, som eljest uppgiver
förhinder, vilket av valmyndigheten godkännes.

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 63.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om
särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid
behandling av handelsmål.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild
sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Handelskunnig ledamot skall vara svensk medborgare och hava
uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen utövas av den,
som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är under
framtiden ställd eller av allmän åklagare tilltalad för brott, som kan
medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra
annans talan inför rätta.

Kungi. Maj As Nåd. Proposition Nr 63.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 9 februari 19] 7.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena W ALLEN BERG,
Statsråden: HASSELROT,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet och
chefen för ecklesiastikdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet
statsrådet Hasselrot:

»I anledning av särskilda inom andra kammaren vid 1916 års riksdag
väckta motioner angående ändrad lydelse av vissa bestämmelser i förordningarna
om kommunalstyrelse, om landsting och om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd har riksdagen i skrivelse den 18 mars 1916
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning låta utarbeta
och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande
kommunalförfattningar, att den omständighet, att en person varit i
konkurstillstånd och ej, på sätt lag förmådde, gitte styrka, att han vore
från borgenärernas krav befriad, icke måtte utgöra hinder för hans väljande
till sådana kommunala förtroendeuppdrag, vilka han enligt nu
gällande lag icke vore behörig att mottaga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Till grund för sin berörda anhållan har riksdagen anfört huvudsakligen
följande: Då olika författningar förklarade den person obehörigför
vissa medborgerliga förtroendeuppdrag, som »till borgenärer all sin
egendom avträtt och icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han från
deras krav befriad är», så innebure detta tydligen, att den en gång
inträffade konkursen diskvalificerade gäldenären även efter det konkursen
avslutats enligt konkurslagen. Endast för den händelse konkursen
blivit nedlagd på den grund, att överenskommelse träffats med borgenärerna
(konkurslagen 94 §), eller gäldenären erhållit ackord eller eljest
kunde visa sig ej vidare häPa i skuld för någon i konkursen bevakad
och godkänd fordran, vore valbarhetsvillkoret uppfyllt. Det kunde därför
inträffa, att en person diskvalificerades för medborgerligt förtroendeuppdrag
på grund av eu längesedan avslutad konkurs. Åven om gäldenären
skulle hava till fullo förnöjt sina borgenärer eller om fordringarna
på grund av t. ex. preskription eller preklusion skulle hava förlorat
sin fulla giltighet, torde det i många fall vara omöjligt för gäldenären
att styrka detta. Därtill komme, att någon myndighet icke funnes,
inför vilken en person, som önskade erhålla visshet om sin valbarhet,
kunde före valet få till stånd en prövning av de bevismedel,
han kunde vilja förete till styrkande av sin frihet från borgenärernas
krav. Prövningen måste ske i sammanhang med själva valförrättningen,
en utväg, som vore så mycket mindre tillfredsställande, som denna
prövning i många fall kunde tänkas bliva omfattande och invecklad.
Redan den omständigheten, att bevisningssvårigheterna gjorde det ifrågavarande
valbarhetsvillkoret ännu strängare än det i sig självt vore, utgjorde
enligt riksdagens mening ett skäl för en lagändring. Men även
frånsett detta, syntes det riksdagen oriktigt, att en person, som omfattades
av sina valmäns förtroende, skulle frånkännas behörighet till
ett medborgerligt uppdrag endast på grund därav, att han en gångbefunnit
sig i konkurstillstånd. Det förtjänade ock påpekas, att ämbetsoch
tjänsteman, vars egendom blivit avträdd till konkurs, kunde, enligt
konkurslagen 31 §, återinträda i utövningen av sin tjänst fyra månader
efter inställelsedagen, eller, med samtycke av vederbörande myndighet,
även tidigare. Riksdagen, enligt vars mening en lagändring i angivna
riktning följaktligen borde äga rum, hade emellertid funnit sig böra
hänskjuta saken till Kungl. Maj:ts omprövning, helst som därigenom
möjlighet skulle beredas till samtidig ändring av även övriga författningar,
vari nu ifrågavarande diskvalifikationsgrund funnes uttryckt i
samma ordalag, såsom riksdagsordningen § 26, rättegångsbalken 1 kap.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 03. 7

- §» lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares förvaltning
av omyndigs egendom 4 §.

Enligt vad chefen för civildepartementet och chefen för ecklesiastikdepartementet
meddelat, hava nämnda departementschefer ansett de av
riksdagen sålunda föreslagna ändringarna i kommunalförfattningarna
höra genomföras; och äro förslag till sådana ändringar under utarbetande
inom nyssnämnda departement.

På sätt riksdagen antytt, finnes emellertid ifrågavarande diskvalifikationsgrund
upptagen jämväl i andra författningar. Så stadgas i
riksdagsordningen § 26 bland annat, att såsom riksdagsman må ej godkännas
den som till borgenärer all sin egendom avträtt och icke, på
sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras krav befriad är; och i
tre författningar av allmän civillags natur finnes ifrågavarande diskvalifikationsgrund
uttryckt i nästan samma ordalag, nämligen dels, såsom
riksdagen påpekat, i rättegångsbalken 1 kap. 2 § beträffande nämndeman
och i lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares förvaltning
av omyndigs egendom, 4 §, beträffande sådan god man, som omnämnes
i samma lag, dels ock i lagen den 20 juni 1905 om särskild sammansättning
av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål, 3 §, beträffande
däri omförmäld handelskunnig ledamot av rådstuvurätt.

En gäldenär, som råkat i konkurs, återvinner ju i och med
konkursens avslutande rättigheten att råda över sin egendom, men
ifrågavarande villkor för behörighet i olika avseenden är icke uppfyllt
därmed att konkursen avslutats. Villkoret innebär, då konkursen
avslutats efter bevakningstidens utgång, att gälaenären tillfullo betalt —
om han vunnit ackord, i enlighet med ackordsvillkoren — alla borgenärer,
som i konkursen bevakat däri godkänd fordran, eller ock med dem
träffat överenskommelse om betalning av gälden. Har konkursen på
grund av brist på tillgångar till bestridande av konkurskostnaderna
avskrivits före bevakningstidens utgång, får villkoret anses uppfyllt
först när gäldenären förnöjt eller träffat överenskommelse med de i
konkursbouppteckningen upptagna borgenärerna jämte de andra borgenärer,
som utan att vara upptagna i bouppteckningen må hava bevakat
fordran. Gäldenär, som blivit försatt i konkurstillstånd, kan
således, såsom riksdagen ock framhållit, av konkursen diskvalificeras uti
ifrågavarande avseende lång tid efter det konkursen avslutats. Om han
också skulle vara fri från konkursborgenärernas krav, torde det mången
gång vara synnerligen svårt för honom att vid ett valtillfälle visa detta,

I ett underdånigt förslag till konkurslag, avgivet den 14 november 1911
av därtill utsedda kommitterade, hava väl i förslagets 200 § intagits

8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 63.

bestämmelser avsedda att minska nämnda bevisningssvårighet, men
även frånsett den större eller mindre graden av samma svårighet torde
vad riksdagen anfört om olämpligheten av ifrågavarande diskvalificerande
villkor äga giltighet. Den omständigheten att en person blivit försatt
i konkurstillstånd synes mig skäligen böra diskvalificera honom uti
ifrågavarande avseende allenast så länge konkursen ännu ej ar avslutad.

Jag anser således, att de tre författningar av allmän civillags natur,
vilka upptaga ifrågavarande diskvalifikationsgrund, böra ändras i antydd
riktning; och har jag i enlighet härmed låtit inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till dels lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken,
dels lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884
angående tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom och dels
lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild
sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål.

Beträffande de särskilda ändringarna har jag funnit desamma höra
genomföras på sådant sätt, att de ord, vilka angiva ifrågavarande diskvalifikationsgrund,
i 1 kap. 2 § rättegångsbalken och i 3 § i 1905 års lag
utbytas mot uttrycket: »som är i konkurstillstånd» men i 4 § i 1884
års lag allenast uteslutas, enär i sistnämnda paragraf stadgas obehörighet
jämväl för den, som icke råder över sitt gods, och härunder ju faller
även den, som är i konkurstillstånd.

Till frågan om motsvarande ändring av riksdagsordningen § 26
torde jag framdeles få återkomma.

Slutligen tillåter jag mig erinra, att i proposition, som jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 26 januari 1917 avlåtits till riksdagen, framlagts
förslag om ändring av 1 kap. 2 § rättegångsbalken jämväl i annat
avseende än det nu omförmälda.»

Föredragande departementschefen uppläste därefter ifrågavarande
tre inom justitiedepartementet utarbetade lagförslag, vilka voro av den
lydelse, bilagor vid detta protokoll utvisa; och hemställde föredraganden,
att lagrådets utlåtande över förslagen måtte för det ändamål, regeringsformen
§ 87 omförmäler, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall.

Ur protokollet:

Nils Berlin.

Kungi. Maf:(s Nåd. Proposition Nr 63f.

till

tåi oin ätodrad1 lydelse av 1 kajH 2 % rättegäilgsbalkelrr.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som
är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock
ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde eller
som är i konkurstillstånd; ej den, som är tilltalad, eller blivit under
framtiden ställd eller fälld till ansvar för brott, som medför förlust av
medborgerligt förtroende, eller dömd ovärdig att föra andras talan inför
rätta; ej heller den, som är i Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman
väljes för sex år, dock med rätt för den valde att efter två år avgå.
Flyttar nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må
rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman,
som berättigad är att från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande
bestrida, till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blivit.
Den, som fyllt sextio år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej
heller vare någon pliktig att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda
förr, än efter sex år.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 51 höft. (Nr 63—61.)

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884
angående tillsyn å förmyndares förvaltning av
omyndigs egendom.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 18 april 1884 angående
tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 63.

Först a g

till

Lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om
särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid
behandling av handelsmål.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild
sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Handelskunnig ledamot skall vara svensk medborgare och hava
uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen utövas av den,
som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är under
framtiden ställd eller av allmän åklagare tilltalad för brott, som kan
medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra
annans talan inför rätta.

Ktmgl. Majds Nåd. Proposition Nr 63.

Utdrag ur protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd fredagen den
16 februari 1917.

Närvarande:

Justi tieråden Gullstrand,
von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
9 februari 1917, hade Kungl. Maj: t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
över upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken,
lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884
angående tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom och lag
om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild sammansättning
av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför
lagrådet av revisionssekreteraren friherre Adam Johan Christian Giertta.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

iVid. proposition Hr 63.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 23 februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets
den 16 innevarande februari avgivna utlåtande över de den 9 i
samma månad till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken,

2) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående
tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom samt

3) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om
särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av
handelsmål.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 63.

Departementschefen hemställde, att förslagen, som av lagrådet
lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes Hans Maj:t Konungen, med bifall
till samma hemställan, förordna, att till riksdagen skulle
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Nils Berlin.