Kungl. l\laj:ts proposition Nr 147

Proposition 1929:147

Kungl. l\laj:ts proposition Nr 147.

1

Nr 147.

Kunyl. Maj:ts proposition till riksdayen angående efterskänkande i
vissa fall av kronans rätt till danaarv; yiven Stockholms slott
den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över fmansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Wohlin anför:

1:°)

Den 10 april 1916 avled änkan Olivia Maria Elisabeth östergren från
Medebys i Eke by socken av Gotlands län utan att, såvitt den efter henne
den 4 januari 1917 upprättade bouppteckningen utvisar, efterlämna kända
arvingar. Tillgångarna i boet utgjordes av fastigheten 1/256 mantal Medebys,
värderad till 500 kronor, jämte viss obetydlig lösegendom. Behållningen
uppgick till 465 kronor 50 öre.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 119 höft. (Nr 147—IhS.)

Danaarv efter
änkan Olivia
Maria Elisabeth
Östergren
från
Medebys i
Ekebysocken.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Enligt ett i bouppteckningshandlingen omnämnt, av änkan Östergren den
21 februari 1916 upprättat testamente skulle hennes efterlämnade kvarlåtenskap
odelad tillfalla hennes måg Carl Laurentius Larsson i Medebys.

I en till kammaradvokatfiskalsämbetet ingiven, av ämbetet med utlåtande
den 18 augusti 1928 överlämnad ansökning har nu skomakaren Carl L.
Larsson i Medebys — med förmälan att ovanberörda testamente till förmån
för sökandens fader Carl Laurentius Larsson, numera avliden, aldrig blivit
bevakat och att kronan i följd därav genom kammaradvokatliskalsämbetet
framställt anspråk på tillgångarna efter Olivia Maria Elisabeth östergren —
anhållit, att kronans rätt till danaarv efter änkan Östergren måtte efterskänkas
till förmån för sökanden.

Till stöd för framställningen har åberopats i huvudsak följande.

Av lösegendomen efter änkan Östergren funnes ingenting kvar. Största
delen därav hade blivit uppbränd, då änkan östergren lidit av tuberkulos.
Den efterlämnade fastigheten, bebyggd med ett litet, gammalt och förfallet
trähus, vilket av sökanden begagnades till skomakarverkstad, bestode av omkring
två tunnland jord av dålig beskaffenhet, varav endast ett tunnland
vore uppodlat. Fastigheten torde vid en försäljning kunna betinga ett pris
av ett par hundra kronor, men om ersättning åt sökanden för utfört arbete
på jordens odling och förbättring beräknades, torde behållningen bliva så
gott som ingen. För kronan kunde kvarlåtenskapen efter änkan östergren
icke spela någon ekonomisk roll, medan det för sökanden skulle betyda
oändligt mycket, om han bleve frånhänd fastigheten, då därigenom hans
försörjningsmöjligheter skulle i högst väsentlig grad försämras för att icke
säga omöjliggöras.

Vid ansökningen har fogats ett av, bland andra, vederbörande kommunalstämmo-
och kommunalnämndsordförande avgivet intyg, vitsordande sökandens
uppgifter. Av intyget framgår jämväl, att sökanden har försörjningsplikt
för hustru och fyra minderåriga barn.

Länsstyrelsen i Gotlands län har, efter inhämtande av yttrande från
vederbörande landsfiskal, som tillstyrkt ansökningen, i ett den 10 augusti
1928 avgivet utlåtande hemställt om bifall till densamma.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt ovannämnda utlåtande, med förmälan
att ämbetet låtit anstå med vidare åtgärder för indrivande av danaarvet
i avbidan på beslut över den föreliggande ansökningen, vidare anfört,
att då av den i ärendet förebragta utredningen syntes framgå, att sökanden
befunne sig i små ekonomiska omständigheter och att hans frånträdande av
fastigheten — boets enda behållning — skulle i hög grad försvåra hans
utkomstmöjligheter, ämbetet på grund härav och i betraktande av omständigheterna
i övrigt i ärendet samt då ifrågavarande testamente finge antagas
vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja funnit sig böra tillstyrka
bifall till den gjorda framställningen; och har ämbetet hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition, i syfte att danaarvet
efter änkan östergren måtte efterskänkas till förmån för sökanden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

3

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl. Maj:t Departement*-måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att kronans rätt till danaarv efter änkan Olivia Maria Elisabeth östergren
från Medebys i Ekeby socken av Gotlands län må efterskänkas till
förmän för skomakaren Carl L. Larsson i Medebys.

2:o)

Den 30 november 1924 avled småskollärarinnan Karolina Amalia Hjelm Danaarv efter

från Linköping utan att efterlämna kända arvingar. Enligt en den 14 S!T>äskoHära#
nnnan bäro*

februari 1925 efter henne upprättad bouppteckning uppgick boets behållning lina Amalia

till 9,636 kronor 98 öre. tr^n

Den 27 april 1925 bevakades vid rådhusrätten i Linköping för Linköpings
stads, dess fattigvårdsstyrelses och utredningsmannens i boet, förre folkskolinspektören
Alfred Fridéns räkning såsom muntligt testamente vissa av den
avlidna fällda yttranden, angående vilka vittnesförhör för dödsfalls skull
den 2 februari 1925 hållits vid rådhusrätten med Maria Lovisa Kullman
och Klara Sofia Vilhelmina Sandberg, båda i Tannefors. Enligt Maria
Lovisa Kullmans därvid avgivna berättelse skulle den avlidna en dag i
november 1923, då vittnet varit på besök hos henne, i samtidig närvaro av
vittnet och den avlidnas vårdarinna Amalia Josefina Anderson förklarat,
att hon hade för avsikt att inom en nära framtid låta upprätta sitt testamente,
varjämte hon muntligen uttalat sig om, huru hon önskade erhålla
testamentet avfattat samt bett såväl vittnet som Amalia Josefina Anderson
att lägga på minnet vad hon då yttrat. Enligt hennes då uttalade vilja
skulle hennes egendom efter hennas död så fördelas, att

1) 4,000 kronor avsattes till en fond, vars avkastning skulle i form av
julgåvor utdelas till fattiga i S:t Lars församling;

2) 1,000 kronor avsattes till en fond, vars avkastning skulle användas till
anskaffande av underkläder åt fattiga barn vid Tannefors folkskolor och
vilken fond skulle förvaltas av Tannefors syförening, som hade att föranstalta
om fördelningen av avkastningen utav fonden;

3) ett par tusen kronor tilldelades den person, som under den avlidnas
sista levnadsår vårdat henne;

4) 500 kronor överlämnades till griftegårdsnämnden för framtida vårdande
av hennes grav; och

5) återstoden bildade en fond, vars avkastning skulle användas till premier
och understöd åt fattiga, flitiga och välartade skolbarn, tillhörande
S:t Lars församling, vilken fond skulle förvaltas av folkskolinspektören.

Samma uttalande, som den avlidna enligt vittnet Kullman gjort vid ovanberörda
tillfälle, hade hon enligt samma vittne vid ett flertal tillfällen upprepat
för vittnet, därvid ingen annan varit tillstädes än någon gång Amalia
Josefina Anderson.

Enligt vad vittnet Klara Sofia Vilhelmina Sandberg vid vittnesförhöret

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

berättat hade den avlidna jämväl för henne vid flera tillfällen omnämnt,
att hon hade för avsikt att inom en nära framtid låta upprätta sitt testamente.
Någon dag i december 1923, då vittnet besökt henne, hade hon omtalat,
att hon ämnade testamentera »en stor summa penningar till fattiga
barn i Tannefors». Vid ett annat tillfälle, troligen i mitten av november
1924, hade hon vid vittnets besök hos henne lämnat vittnet en penningsumma
med uppdrag, att vittnet skulle överlämna densamma till Tannefors
syförening såsom bidrag till fattiga barns beklädnad, varvid hon samtidigt
omnämnt, att det vore hennes avsikt, att omförmälda syförening efter hennes
död skulle erhålla en summa penningar för samma ändamål Vid båda dessa
tillfällen hade vittnet Sandberg varit ensam med den avlidna.

Sedan inspektionskonstapeln O. E. Hellström, vilken av rådhusrätten i
Linköping förordnats till god man för den avlidnas okända arvingar, till
rådhusrätten undfått stämning å Linköpings stad, dess fattigvårdsstyrelse
och Fridén med yrkande att, enär det bevakade förordnandet icke innefattade
ett lagligen giltigt testamente och förordnandet icke heller blivit styrkt,
samma förordnande icke måtte utgöra hinder för den avlidnas arvingar att
komma i åtnjutande av arvsrätt efter henne, biföll rådhusrätten genom utslag
den 23 augusti 1926 på det sätt Hellströms talan, att Karolina Amalia
Hjelms ovan anförda yttranden förklarades icke för Linköpings stad och
dess medparter medföra rätt till någon del av hennes bo.

I målet hade företetts avskrift av en till Hellström ställd skrift, däri
ovanbemälda Amalia Josefina Anderson förklarat sig avstå från allt anspråk
på grund av det av Karolina Amalia Hjelm upprättade muntliga
testamentet.

Efter det Linköpings stad och dess medparter hos Göta hovrätt överklagat
rådhusrättens utslag, undanröjde hovrätten detsamma under motivering, att
rådhusrätten icke bort till prövning upptaga förenämnda klandertalan, enär
Karolina Amalia Hjelm icke efterlämnat några kända arvingar samt förordnande
av god man för okända arvingar icke med laga verkan kunde
meddelas och i följd därav det för Hellström utfärdade godmansförordnandet
icke för honom medfört behörighet att anställa samma klandertalan.

Sedan protokollet över ovannämnda vittnesförhör därefter delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet
å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, uttog ämbetet
till rådhusrätten i Linköping stämning å Linköpings stad, dess fattigvårdsstyrelse
och Fridén med yrkande, att ifrågavarande såsom muntligt
testamente bevakade yttranden av Karolina Amalia Hjelm måtte, såsom icke
uppfyllande fordringarna på ett testamente, förklaras icke utgöra hinder för
kronan att tillträda kvarlåtenskapen efter henne såsom danaarv.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen i Östergötlands län med eget
utlåtande den 26 januari 1928 överlämnad ansökning hava nu Linköpings stads
drätselkammare, dess fattigvårdsstyrelse och folkskolestyrelse samt Fridén såsom
utredningsman i dödsboet —- under åberopande av att Karolina Amalia Hjelm
icke efterlämnat några kända arvingar och att några sådana ej heller gjort an -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147. 5

språk å hennes kvarlåtenskap samt med förmälan att hon, som förordnat, att
hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla de fattiga och särskilt, fattiga skolbarn
i S:t Lars församling, där hon såsom småskollärarinna utfört sin livsgärning,
fört ett mycket försakande liv och av sin ringa liin lagt slant till slant för
att kunna skapa en bestående välgörenhet i sin hemort — anhållit, att
Kungl. Maj:t matte, med godkännande av den avlidnas ifrågavarande förordnande,
förklara, att de medel, varom Karolina Amalia Hjelm sålunda
förordnat, icke skulle anses såsom danaarv utan få disponeras i enlighet
med den avlidnas önskan, så att, sedan Amalia Josefina Anderson avstått
från alla anspråk, som hon såsom den avlidnas vårdarinna kunde äga på
grund av förordnandet, kvarlåtenskapen komrne att fördelas på det i förordnandet
angivna sättet med undantag av att 2,000 kronor, som eljest
skulle hava tillkommit Amalia Josefina Anderson, tillfördes den fond, vars
avkastning skulle användas till premier och understöd åt fattiga, flitiga och
välartade skolbarn, tillhörande S:t Lars församling. I framställningen anhålles
tillika, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att fonden om 4,000 kronor
skulle förvaltas av Linköpings fattigvårdsstyrelse samt att fonden om 1,000
kronor, i händelse av syföreningens upplösning, skulle omhändertagas och
förvaltas av samma styelse.

Länsstyrelsen har i sitt ovannämnda utlåtande förklarat sig för sin del
icke hava något att erinra mot bifall till den gjorda framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har, på grund av remiss, den 29 december
1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

»Då någon arvinge efter avlidna Karolina Amalia Hjelm icke inom natt
och år från dödsfallet anmält sig till tagande av arv efter den avlidna samt
det av ämbetet klandrade testamentariska förordnandet, såsom icke uppfyllande
fordringarna på ett i laga ordning upprättat testamente och såsom
sådant ej heller lagligen styrkt, torde komma att av domstolarna förklaras
ogiltigt, lärer hennes kvarlåtenskap såsom danaarv tillfalla kronan. Emellertid
har rådhusrätten i Linköping förklarat det av ämbetet mot Linköpings
stad och dess medparter anhängiga målet vilande i avbidan på utgången
av nu förevarande ansökning.

Ett bifall till den underdåniga framställningen skulle enligt ämbetets förmenande
i själva verket innebära, att staden Linköping för olika ändamål
tilldelades hela kvarlåtenskapen efter Karolina Amalia Hjelm. Vad särskilt
angår det för framtida underhållet av hennes grav genom ifrågavarande
testamentariska förordnande till griftegårdsnämnden anslagna beloppet av
500 kronor, bör detta underhåll under alla förhållanden bestridas av boets
medel. Enär i den underdåniga ansökningen icke förebragts något skäl,
som synes kunna föranleda Eders Kungl. Maj:t att med avvikelse från den
förut av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen tillämpade grundsatsen att ej
avstå från danaarv till förmån för kommun bifalla ifrågavarande framställning,
får ämbetet hemställa, att ansökningen icke måtte till någon Eders
Kungl Maj:ts vidare åtgärd föranleda.»

I avgivna påminnelser hava sökandena anfört, bland annat, att ett bifall
till Karolina Amalia Hjelms uttalade önskan väl knappast skulle leda till
att Linköpings stad komme att använda hennes kvarlåtenskap för olika

Departements chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

ändamål. Hon hade icke själv nämnt någon kommunal myndighet såsom
förvaltare utan blott Tannefors syförening och stadens folkskolinspektör.
Vem som skulle förvalta de 4,000 kronor, vars avkastning skulle användas
till julgåvor till fattiga i S:t Lars församling, därom hade hon ej yttrat sig.
Då emellertid någon måste taga hand om dessa medel och ansvara för dem,
eventuellt även de 1,000 kronor, som skulle tillfalla Tannefors syförening,
hade sökandena i detta fall föreslagit fattigvårdsstyrelsen. Mottagandet av
dessa 4,000, eventuellt 5,000 kronor, komme givetvis ej att i något avseende
inverka på fattigvårdens budget, lika litet som folkskolans budget skulle
kunna påverkas av den fond, som skulle förvaltas av stadens folkskolinspektör;
utan komme medlen att såsom särskilda fonder utom kommunens
räkenskaper användas enligt donators föreskrift.

I ärendet har sedermera ingivits en handling, så lydande:

> Härmed förklarar jag, att jag avstår från allt anspråk på grund av det
av avlidna Karolina Amalia Hjälm från Brittenborg upprättade muntliga
testamente, enligt vilket den avlidna förklarat, att ett par tusen kronor skall
tilldelas den person, som under hennes sista levnadsår vårdade henne, och
gör jag detta avstående till förmån för den fond, som enligt samma muntliga
testamente skall användas till premier och understöd åt fattiga, flitiga
och välartade skolbarn, tillhörande S:t Lars församling. Brittenborg, Tannefors
den 1 februari 1929.

Amalia Josefina Anderson
På en gång närvarande vittnen:

Maria Kullman Svea Sandberg

Lärarinna, Tannefors Lärarinna, Tannefors.»

Vidare har företetts bestyrkt avskrift av den 22 februari 1915 antagna
stadgar för Tannefors syförening, utvisande, bland annat, att föreningen
hade till syftemål att i största möjliga utsträckning tillverka kläder att utdelas
bland fattiga barn tillhörande Tannefors småskolor.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, är kronans rätt till kvarlåtenskapen
efter Karolina Amalia Hjelm visserligen för närvarande icke ådagalagd,
då rättegången mellan kammaradvokatflskalsämbetet samt Linköpings
stad och dess medparter ännu icke avgjorts. Detta förhållande lärer dock
icke utgöra hinder för upptagandet av frågan om efterskänkande av den rätt,
kronan eventuellt må kunna äga till k var låtenskapen. (Jfr prop. nr 142
och riksdagens skrivelse nr 94 år 1915.)

Oavsett spörsmålet, huruvida i förevarande fall ett laga testamente föreligger
eller ej, måste av den förebragta utredningen anses framgå, att Karolina
Amalia Hjelms avsikt varit, att hennes efterlämnade egendom skulle komma
de i det föregående omförmälda särskilda ändamålen till godo. I 5 kap. 2 §
i lagen den 8 juni 1928 om arv — enligt vilken lag, där arvinge jämlikt
1—4 kap. ej finnes, arvet tillfaller allmänna arvsfonden — stadgas, att, om
anledning föreligger att å fondens vägnar klandra testamente, som dock
får anses vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, Konungen

Kuncjl. Mn;j:ts proposition N, 147. 7

må besluta, att klander ej skall äga rum. Visserligen är denna lag icke
tillämplig i förevarande fall, enär arvlåtaren avlidit före lagens ikraftträdande.
Starka skäl synas mig emellertid tala för att hänsyn tages till
den uppfattning, varåt nya arvslagen sålunda givit uttryck, och att följaktligen
åtgärder vidtagas i syfte att den avlidnas önskemål beträffande
dispositionen av hennes kvarlåtenskap må bliva förverkligade. Dessa önskemål
åsyfta att tillgodose ändamål, som nära överensstämma med dem, som
arvsfonden är avsedd att främja. Vad kammaradvokatfiskalsämbetet anfört
om att ett bifall till ansökningen skulle innebära en avvikelse från den
förut tillämpade grundsatsen att ej avstå danaarv till förmån för kommun,
synes ej häremot böra tillmätas avgörande betydelse, då de ändamål Karolina
Amalia Hjelm genom sitt ifrågavarande förordnande velat främja till
väsentlig del ej äro sådana, som det åligger kommun att tillgodose. Från
senare tid föreligger för övrigt exempel på att danaarv avståtts till förmån
för kyrklig kommun (prop. nr 142 år 1915). På grund av vad jag nu anfört
får jag tillstyrka, att framställning avlåtes till riksdagen om avstående av
kronans eventuella rätt till danaarv i detta fall.

Vid efterskänkandet böra sådana villkor uppställas, att Karolina Amalia
Hjelms avsikter följas. Då nu hennes vårdarinna Amalia Josefina Anderson
formligen avstått från anspråk på del i kvarlåtenskapen till förmån
för den fond, som enligt den avlidnas mening skulle användas till premier
och understöd åt fattiga, flitiga och välartade skolbarn, tillhörande S:t Lars
församling, torde, på sätt även sökandena föreslagit, det belopp, som eljest
kunde hava tillfallit Amalia Josefina Anderson, böra läggas till nämnda
fond. Jämväl i övrigt synas sökandenas ovan angivna förslag till förvaltning
av medlen vara värda beaktande.

Under förutsättning att ett avstående av kronans eventuella rätt till kvarlåtenskapen
kommer att ske, skulle följaktligen medlen användas och förvaltas
på följande sätt:

Efter det först 500 kronor avsatts till vård och underhåll av den avlidnas
grav, skulle återstående medel fördelas sålunda:

1) 4,000 kronor bilda en fond, vars avkastning i form av julgåvor utdelas
till fattiga i S:t Lars församling. Fonden förvaltas av Linköpings
stads fattigvårdsstyrelse;

2) 1,000 kronor bilda en fond, vars avkastning användes till anskaffande
av underkläder åt fattiga barn vid Tannefors folkskolor. Fonden förvaltas
av Tannefors syförening eller, i händelse av dess upplösning, av nyssnämnda
fattigvårdsstyrelse; och

3) återstoden av kvarlåtenskapen bildar en fond, vars avkastning användes
till piemier och understöd åt fattiga, flitiga och välartade skolbarn, tillhörande
S:t Lars församling. Fonden förvaltas av Linköpings stads folkskolinspektör.

Såsom villkor för efterskänkande av kronans rätt bör stadgas, att kronans

Danaarv
efter förra
lärarinnan
Ellen Maria
Herbort Ohlsson
från
Gnesta muni
cipalsamhälle.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

motparter i rättegången icke göra gällande anspråk på ersättning för rättegångskostnader.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
''föreslå riksdagen medgiva,

att den rätt, kronan må kunna äga till danaarv efter småskollärarinnan
Karolina Amalia Hjelm från Linköping, må efterskänkas för tillgodoseende
i föreslagen form av ovan angivna ändamål; dock under villkor, att
Linköpings stad, dess fattigvårdsstyrelse och Pridén avsäga sig anspråk på
ersättning för sina kostnader i omförmälda, av kammaradvokatfiskalsämbetet
mot dem anhängiggjorda rättegång.

3:o

Den 11 juli 1926 avled förra lärarinnan Ellen Maria Herbort Ohlsson
från Julienlyst inom Gnesta municipalsamhälle i Frustuna socken utan
att, såvitt den efter henne den 8 september samma år upprättade bouppteckningen
utvisar, efterlämna kända arvingar. Behållningen i boet
utgjorde enligt bouppteckningen 15,251 kronor 40 öre.

Vid rådhusrätten i Trosa anställdes den 16 augusti 1926 vittnesförhör
med två personer angående tillkomsten av en av den avlidna den 17 april
1925 underskriven handling, vari hon förordnat, att efter hennes död hennes
kvarlåtenskap skulle så fördelas, att Gunhild Löfgren i Stocktorp,
Mellösa, erhölle en byrå, Ruth Gerda Maria Löfgren därsammastädes ett
belopp av 4,000 kronor, Lovisa Hallström i Beateberg, Södertörns villastad,
1,000 kronor, Hanna Johnsson i Julienlyst, Gnesta, 1,000 kronor samt
en var av Johanna Charlotta (Jenny) Andersson i Julienlyst, Gnesta,
Ellen Sofia Hjelm i Gnesta, Anna Augusta (Hanna) Helgstrand i Västertälje,
Maria Valentina Leander Engström i Gnesta, Anna Carolina Thunberg
i Nyköping och Thorsten Thunberg i Södertälje 500 kronor. Sedan
vid Daga häradsrätt den 27 september 1926 såsom testamente bevakats
ovannämnda, den 17 april 1925 dagtecknade handling, instämde kammaradvokatfiskalsämbetet
redaktören Ivar Theodor Thunberg i Södertälje i
egenskap av förmyndare för sin minderårige son, ovanbemälte Thorsten
Thunberg, ävensom övriga i handlingen avsedda personer till häradsrätten
under yrkande att, då beträffande nämnda handling tillkomsten
av ett i laga ordning upprättat testamente icke blivit styrkt, samma
handling måtte såsom icke uppfyllande fordringarna på ett testamente
förklaras icke utgöra hinder för kronan att tillträda kvarlåtenskapen
efter Ellen Maria Herbort Ohlsson såsom danaarv. Sedan Anna Augusta
Helgstrand, vid häradsrätten avsagt sig sina anspråk på andel av kvarlåtenskapen
efter den avlidna och i anledning därav skilts från målet,
förklarade häradsrätten genom lagakraftvunnet utslag den 29 maj 1928
ifrågavarande förordnande icke utgöra hinder för kronan att tillträda

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 147.

9

kvarlåtenskapen efter Ellen Maria Herbort Ohlsson såsom danaarv, varjämte
häradsrätten ålade svarandena i målet, vilken bäst gälda gitte, att
ersätta kronan för rättegångskostnaderna med 81 kronor 25 öre.

Hos Kungl. Maj:t hava nu Gunhild Löfgren för egen del och såsom förmyndare
för Ruth Gerda Maria Löfgren samt Lovisa Hallström, Johanna
Charlotta Andersson, Ellen Sofia Hjelm, Anna Augusta Helgstrand, Maria
Valentina Leander Engström, Anna Carolina Thunberg, Ivar Theodor
Thunberg såsom förmyndare för Thorsten Thunberg ävensom stärbhusdelägarna
efter avlidna Hanna Johnsson, nämligen Gustaf Adolf Andersson
i Grönkärna, Anders Petter Andersson i Södertälje, bemälda Johanna
Charlotta Andersson samt i Amerika vistande Maria Albertina Carlsson,
född Andersson, och Karl Axel Bjurling, de båda sistnämnda genom
E. A. Sköldmark i Gnesta i egenskap av god man, anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte avstå från sin rätt till danaarv efter Ellen Maria Herbort
Ohlsson, såvitt anginge de legat, som enligt hennes berörda förordnande
skulle utgå till sökandena.

Till stöd för ansökningen hava sökandena anfört, att de samtliga under
Ellen Maria Herbort Ohlssons livstid stått henne nära och vore i små
ekonomiska omständigheter. Den avlidna hade varit lärarinna för sökanden
Gunhild Löfgren och långa tider vistats i dennas hem. Övriga sökande
hade vårdat eller på annat sätt hjälpt den avlidna, varför hon genom
det som testamente bevakade förordnandet velat lämna dem ersättning
härför.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har i ett den 6 juli 1928 avgivet
utlåtande tillstyrkt ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som den 28 januari 1929 avgivit infordrat
utlåtande, har därvid, med förmälan att ämbetet låtit med vidare
åtgärder för indrivande av danaarvet anstå i avbidan på beslut över den
föreliggande ansökningen samt att ämbetet föranstaltat om utredning
rörande sökandenas personer och ekonomiska förhållanden, vidare anfört
följande.

Med hänsyn till omständigheterna i ärendet funne ämbetet ansökningen
vara värd beaktande. Dock ansåge sig ämbetet icke kunna tillstyrka framställningen,
såvitt anginge Maria Albertina Carlsson och Karl Axel Bjurling.
Dessa vore nämligen bosatta i Amerika och hade ej visat, att de
fortfarande vore svenska medborgare. Ett efterskänkande av någon del av
ifrågavarande danaarvsmedel till deras förmån borde därför icke ske. Beträffande
däremot de tre övriga stärbhusdelägarna efter Hanna Johnsson,
nämligen Gustaf Adolf Andersson, Anders Petter Andersson och Johanna
Charlotta (Jenny) Andersson, vilka befunne sig i små ekonomiska
omständigheter, ansåge sig ämbetet böra tillstyrka, att det belopp av 1,000
kronor av ifrågavarande danaarvsmedel, som i ovannämnda klandrade testamente
tillagts Hanna Johnsson, efterskänktes till förmån för dessa att dem
emellan lika fördelas. Jämväl funne sig ämbetet böra förorda efterskänkande
till förmån för nyssnämnda Johanna Charlotta (Jenny) Andersson
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 119 häft. (Nr U7—U8.)

2

Departements chefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

av det belopp på 500 kronor, som hon i ovanberörda handling fått sig tilllagt.

Vad de övriga sökandena anginge, visade utredningen i ärendet, att de
levde i synnerligen blygsamma ekonomiska förhållanden och finge anses
vara i behov av den egendom, som skulle tillkommit dem, därest den såsom
testamente bevakade handlingen kunnat från kronans sida godkännas.
Billighetsskäl talade därför för bifall till framställningen jämväl i denna
del. Då kronans motparter i ovannämnda rättegång ålagts att vem bäst
gälda gitte ersätta kronans rättegångskostnader med 81 kronor 25 öre, men
vissa svårigheter på grund av sökandenas förmögenhetsställning kunde
tänkas uppstå för verkställighet av häradsrättens dom i denna del, borde,
därest ett avstående av kronans rätt till viss del av danaarvet skedde, enligt
ämbetets mening lämpligen böra stadgas förbehåll att de, till vilkas förmån
efterskänkandet skedde, före den efterskänkta danaarvsegendomens utbekommande
visade, att nämnda belopp, 81 kronor 25 öre, blivit till statsverket
inbetalt.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter förra lärarinnan Ellen Maria Herbort
Ohlsson från Julienlyst inom Gnesta municipalsamhälle i Frustuna socken
må beträffande nedannämnda lösöre och penningbelopp avstås till förmån
för följande personer sålunda, att Gunhild Löfgren erhåller den i ärendet
omförmälda byrån, Ruth Gerda Maria Löfgren fyratusen kronor, Lovisa
Hallström ettusen kronor, Johanna Charlotta (Jenny) Andersson åttahundratrettiotre
kronor 33 öre, en var av Ellen Sofia Hjelm, Anna Augusta
(Hanna) Helgstrand, Maria Valentina Leander Engström, Anna Carolina
Thunberg och Thorsten Thunberg femhundra kronor samt Gustaf Adolf
Andersson trehundratrettiotre kronor 34 öre och Anders Petter Andersson
trehundratrettiotre kronor 33 öre, under förbehåll dock att före utlämnandet
av någon del av egendomen visas, att det belopp av åttioen kronor 25
öre, som genom Daga häradsrätts ovanberörda utslag den 29 maj 1928 tillerkänts
kronan såsom ersättning för rättegångskostnader, blivit till statsverket
inbetalt.

Vad föredragande departementschefen under punkterna
l:o—3:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gustaf Psilander.