Kungl. Häfta proposition Nr 229

Proposition 1919:229

Kungl. Häfta proposition Nr 229.

1

Nr 229.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
beredande av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp under år
1919 åt befattningshavarna vid statens provningsanstalt;
given Stockholms slott den 14 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över.
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att, för beredande av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp under år 1919
åt befattningshavarna vid statens provningsanstalt enligt de grunder,
som i dylikt hänseende kunna varda stadgade i avseende å befattningshavare
i statens tjänst, å tilläggsstat för år 1919 under sjunde huvudtiteln
såsom förslagsanslag anvisa ett belopp av.............. kronor 95,tt00.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 201 höft. (Nr 229.)

1

2*

Kungl. Maj ts proposition Nr 229.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:
len den 25 februari 1919 dagtecknad proposition, nr 165, har Kungl.
Maj:t för riksdagen framlagt förslag om ombildning från och med år 1920
av den tidigare till tekniska högskolan anknutna materialprovningsanstalten
till en fristående statsinstitution ävensom hemställt om anvisande
å 1920 års riksstat av härför erforderligt anslag m. m. I det vid sagda
proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 25 februari 1919 lämnas en utförlig redogörelse för anstaltens
nuvarande ställning och organisation, vilken redogörelse jag här tillåter
mig åberopa. Av nämnda redogörelse framgår bland annat, att anstalten,
ehuru den redan undor år 1918 ställts under överinseende av en särskild
av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse, för närvarande skötes såsom ett

3

KungL Majds proposition AV 229.

enskilt affärsföretag och sålunda för bestridandet av sina utgifter är
hänvisad till de till anstalten inflytande inkomster av därstädes verkställda
provningar. Något anslag för bestridande av anstaltens driftkostnader
finnes icke å riksstaten uppfört, lika litet som någon avlöningsstat
för anstalten av Kungl. Maj:t eller riksdagen fastställts. Anstaltens
tjänstemän, som tillsatts antingen av anstaltens föreståndare eller av
dess styrelse, hava under sådana omständigheter icke ansetts intaga en
sådan ställning, att de varit att betrakta såsom befattningshavare i statens
tjänst, och hava sålunda icke heller kommit i åtnjutande av krigstidstillägg
och krigstidshjälp från de anslag, som av riksdagen anvisats för
bestridande av dylika dyrtidsbidrag åt statens befattningshavare.

Frågan om anstaltens omorganiserande till en statsinstitution i
egentlig mening har emellertid, såsom av förberörda protokollsutdrag
närmare framgår, sedan åtskilliga år tillbaka stått på dagordningen,
och betydande anslag hava av riksdagen beviljats för beredande av
tjänliga lokaler för anstalten i dess otnbildade skick. Sedan av Kungl.
Maj:t särskilt tillkallade sakkunniga den 31 oktober 1917 framlagt förslag
till ny organisation för anstalten, var det också min avsikt att bringa
denna angelägenhet under 1918 års riksdags prövning för att från och
med 1919 års ingång få anstalten på angivet sätt ombildad. I enlighet
med min hemställan föreslog också Kungl. Maj:t i den till 1918 års
riksdag avlåtna statsverkspropositionen riksdagen att, i avbidau på proposition
i ämnet, beräkna för ändamålet erforderligt anslag å 1919 års
riksstat. Emellertid visade det sig vid närmare granskning av do sakkunnigas
förslag av behovet påkallat att inhämta löneregleringskommitténs
yttrande över detsamma; och då dylikt yttrande icke kunde av kommittén
avgivas i sådan tid, att proposition i ämnet hann föreläggas 1918 års
riksdag, blev det nödvändigt att låta med frågan anstå till den riksdag,
som nu är samlad.

Under de år, som tagits i anspråk för utredningar i den föreliggande
frågan, hava emellertid, till följd av den inträdda starka prisstegringen
och särskilt nödvändigheten att tilldela den vid provningsanstalten
anställda personalen dyrtidstillägg till betydande belopp, anstaltens
utgifter så stigit, att de icke längre kunnat helt täckas av de
till anstalten inflytande inkomsterna. Under år 1918 beräknades sålunda,
trots det att Kungl. Maj:t genom beslut den 8 februari sagda år medgav,
att den år 1897 fastställda taxan å provningsavgifter finge höjas
med 40 procent, ett underskott å 29,870 kronor komma att uppstå å
anstaltens rörelse. I anledning härav fann sig Kungl. Maj:t, på framställning
av tekniska högskolans styrelse, som då både överinseendet

4

Styre hen för
.itaten.it
ningsunttv U.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 229.

över anstalten, föranlåten att genom beslut förberörda den 8 februari
1918 såsom bidrag till uppehållande av verksamheten vid anstalten
under nämnda år ur manufakturförlagslånefbnden tilldela anstalten ett
statsbidrag av 29,870 kronor, ett belopp, som alltså jämnt motsvarade
det för sagda år beräknade underskottet å anstaltens rörelse. I verkligheten
blev emellertid nämnda underskott väsentligt större, i det nämligen
styrelsen för anstalten, sedan vid 1918 års urtima riksdag beslut
fattats om extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst, ansåg sig icke kunna underlåta att tilldela anstaltens
befattningshavare motsvarande förmåner. För bestridande av
kostnaderna härför blev det nödvändigt att taga i anspråk de till anstaltens
förfogande stående reservationerna från föregående års rörelse, vilka
härigenom nedgingo, från att vid 1917 års utgång hava belöpt sig till
30,863^ kronor, till att vid 1918 års slut utgöra endast 9,966 kronor.

Aven för innevarande år har det beräknats, att verksamheten vid
anstalten skulle komma att lämna ett betydande underskott, för vars
täckande anstaltens styrelse sett sig nödsakad att vädja till statsmakternas
mellankomst.

I skrivelse den 23 september 1918 har styrelsen för anstalten i
dylikt hänseende anfört bland annat följande:

Anstaltens sammanlagda utgifter för år 1919 beräknades komma
att uppgå till 252,504 kronor 15 öre, därav 52,329 kronor 15 öre såsom
krigstidstillägg och krigstidshjälp åt austaltens personal enligt de vid
tiden för skrivelsens avlåtande gällande grunder för dylika avlöningsbidrag
åt befattningshavare i statens tjänst. Då emellertid anstaltens
inkomster för år 1919 kunde beräknas till endast 179,400 kronor, uppstode
en brist å 73,104 kronor 15 öre eller i avrundat tal 73,100 kronor,
för vars täckande styrelsen såge sig nödsakad att anhålla om bidrag av
statsmedel. Med åberopande härav och under framhållande, att såväl
nödvändigheten som rättvisan bjöde, att dyrtidstilläggen för anstaltens
befattningshavare beräknades efter samma grunder, som för statens
befattningshavare kunde varda gällande, hemställde styrelsen, dels att
för uppehållande av verksamheten vid anstalten under år 1919 måtte
beviljas ett statsbidrag av 73,100 kronor, dels ock att, i den mån ökning
av krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1919 för statens befattningshavare
kunde bliva bestämd, medel för beredande av motsvarande
avlöningsförbättring för anstaltens personal måtte ställas till styrelsens
förfogande.

5

Kungl. Majts proposition Nr 229.

Over berörda framställning bär kommerskollegium den 6 november
1918 avgivit infordrat utlåtande, däri anförts bland annat följande:

»I styrelsens hemställan angående krigstidstillägg och krigstidshjälp åt
anstaltens befattningshavare vill kollegium kraftigt instämma. Redan ur principiell
synpunkt synes det kollegium oriktigt, att icke anstaltens tjänstemän komma i åt*
njutande av motsvarande förmåner som övriga statens befattningshavare. Med
hänsyn till den starka konkurrensen om det slags arbetskraft, varav anstalten är i
behov, synes starka skäl tala för att dessa i fråga om dyrtidsbidrag åtminstone
icke sättas i sämre ställning än statens övriga befattningshavare. Oaktat den jämförelsevis
betydande brist i anstaltens inkomst- och utgiftsstat, som skulle orsakas
härav, synes det kollegium sålunda nödvändigt, att anstaltens tjänstemän komma i
åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 efter de allmänna
tunder härför, som kunna bliva av riksdagen fastställda beträffande statens befatt ♦5

"

ningshavare. .

Underskottet i 1919 års stat för materialprovmngsanstalten har av styrelsen
beräknats till 73,100 kronor. Detta underskott anser kollegium i likhet med vad
fallet varit under innevarande år böra täckas med statsmedel.

Såsom ovan nämnts utgår det för innevarande år åt anstalten anvisade anslaget,
29,870 kronor, ur manufakturförlagslånefonden. På grund av anstaltens
väsentligt ökade anslagsbehov för år 1919 och storleken av de anvisningar på
fondens tillgångar, som i övrigt blivit gjorda, torde, enligt vad kollegium inhämtat,
fondens disponibla räntetillgångar icke förslå till hela det beräknade statsbidraget.
En uppdelning av detsamma sålunda, att viss del, nämligen det till krigstidstillägg
och krigstidshjälp avsedda beloppet, täcktes genom av riksdagen för ändamålet anvisade
medel, synes kollegium jämväl principiellt lämpligare. Det finnes sä mycket
.större skäl härför, som, enligt vad kollegium ovan angivit, anstaltens befattningshavare
i fråga om dyrtidsbidrag böra jämställas med övriga statens befattningshavare,
varav följer att krigstidstillägget åt anstaltens tjänstemän för nästkommande år
icke nu torde höra bindas vid något visst belopp.

Det anstaltens anslagsbehov för år 1919, som icke hänför sig till dyrtidsbidrag
åt anstaltens befattningshavare, uppgår till i runt tal 20,800 kronor. Ehuru
beloppet i och för sig är av betydande storlek i förhållande till de tillgångar, som
lära finnas disponibla av manufakturförlagslånefondens räntemedel, vill kollegium
likväl icke motsätta sig, att anslag jämväl för år 1919 anvisas ur nämnda fond
för nu ifrågavarande ändamål.

På grund av vad sålunda anförts får kommerskollegium hemställa,

dels att Eders Kungl. Maj:t måtte såsom bidrag för upprätthållande av verksamheten
under år 1919 vid materialprovningsanstalten anvisa ett belopp av högst
20,800 kronor att utgå ur manufakturförlagslånefonden,

dels ork att befattningshavarna vid materialprovningsanstalten måtte för ar
1919 komma i åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt samma grunder
som statens övriga befattningshavare.»

I anledning; av vad sålunda förekommit fann Kungl. Maj:t genom
beslut den 7 februari innevarande år gott medgiva, att såsom bidrag
till uppehållande .av provningsanstaltens verksamhet under år 1919 finge

Kommers kollegium.

6

Departements

chefen.

KungL Maj:ts proposition Nr 229.

ur mauufakturförlagslånefonden utgå ett belopp av höget 20,800 kronor;
och erhöll statskontoret befallning att på rekvisition till anstaltens styrelse
utbetala nämnda belopp. Samtidigt förklarade sig Kungl. Maj:t
framdeles vilja meddela beslut i anledning av den föreliggande framställningen,
såvitt den avsåge krigstidstillägg och krigstidshjälp under
innevarande år åt anstaltens befattningshavare.

Denna fråga anhåller jag nu, sedan förut denna dag proposition
till riksdagen beslutats rörande dyrtidstillägo- och dyrtidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst, att få underställa Kungl. Maj:ts prövning.

För egen del vill jag då uttala, att jag — med hänsyn såväl till
den halvstatliga ställning, som provningsaustalten redan nu intager,
som ock därtill, att anstalten, vid bifall till den till riksdagen avlåtna
propositionen rörande ombildning av anstalten, redan från och med
nästa års början skulle organiseras såsom ett vanligt statens ämbetsverk
anser det vara med billigheten överensstämmande, att anstaltens
befattningshavare för innevarande år komma i åtnjutande av dvrtidsbidrag
enligt de grunder, som kunna varda gällande i avseende å befattningshavare
i statens tjänst. Jag anser detta så mycket mera vara
i atlet, som avsikten ju varit, att anstalten redan från och med ingången
av detta år skulle hava uppförts å stat, därvid dess befattningshavare
skulle utan vidare hava blivit i avseende å rätt till åtnjutande av dyrtidsbidrag
likställda med annan personal i statens tjänst. Att denna avsikt
icke kunnat förverkligas, bör, såvitt jag kan finna, icke rimligtvis i nu
ifrågavarande avseende lända befattningshavarna vid anstalten till men.

Under sådana omständigheter och då anstalten icke är i stånd
att av medel, över vilka anstalten förfogar, bestrida kostnaderna för
dyrtidsbidrag åt befattningshavarna, synes mig det för ändamålet erforderliga
beloppet böra genom statens försorg i en eller annan form
ställas till anstaltens disposition. Enligt från anstaltens föreståndare
införskaffad uppgift skulle, med tillämpning av de i propositionen nr
225 för statens befattningshavare föreslagna grunderna, kostnaderna för
dyrtidsbidrag åt anstaltens personal under innevarande år, under förutsättning
av ett för hela året gällande grundtal av 135, belöpa sig till
omkring 102,3f>0 kronor. Ehuru, med hänsyn till sannolikheten av en
under året inträffande prissänkning och därmed följande nedgång i grundtalet
för årets senare kvartal, det anslag, som för ändamålet bör avses,
torde kunna sättas något lägre än nyss angivna belopp, förslagsvis till
95,000 kronor, är likväl den erforderliga anslagssumman så hög, att,
på sätt kommerskollegium framhåller, mamifakturförlagslånefbnden icke

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.

lärer kanna tagas i anspråk för dess gäldande, helst som denna fond
redan förut anlitats för täckande av det driftsunderskott, som oavsett
dyrtidsbidragen beräknats under detta år komma att uppstå å provningsanstaltens
rörelse. Under sådana omständigheter synes mig framställning
till riksdagen böra göras om anvisande av det för ändamålet erforderliga
beloppet. Anslaget torde böra upptagas å 1919 års tilläggsstat och,
med hänsyn till omöjligheten att verkställa exakta kostnadsberäkningar,
givas förslagsanslags natur.

Jag anser mig slutligen i detta sammanhang böra erinra om, att
då vid bifall till det framlagda förslaget rörande omorganisation av provningsanstalten,
befattningshavarna vid anstalten skulle under år 1920 i
avseende å rätt till dyrtidsbidrag utan vidare bliva likställda med annan
statens personal, spörsmålet om huru under nämnda år kostnaderna för
dyrtidsbidragen till anstaltens befattningshavare skola bestridas, redan
tidigare bhvit föremål för behandling i samband med motsvarande
angelägenhet, i vad angår övrig i statens tjänst anställd personal.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att, för beredande av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp under år 1919
åt befattningshavarna vid statens provningsanstalt enligt de grunder,
som i dylikt hänseende kunna varda stadgade i avseende å befattningshavare
i statens tjänst, å tilläggsstat för år 1919 under sjunde huvudtiteln
såsom förslagsanslag anvisa ett belopp av ............ kronor 95,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta
protokoll utvisar.

Vid protokollet:
Birger Looström.