Kungi. Maj:ts proposition nr 99 (Proposition 1947:99)

Kungi. Maj:ts proposition nr 99.

Nr 99.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken d rättegången
vid krigsdomstol m. m.; given Stockholms
slott den 28 februari 1947.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken å rättegången vid
krigsdomstol; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i mål och ärenden
som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 saml. Nr 99.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken å rättegången vid

krigsdomstol.

Härigenom förordnas som följer.

Vad i lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) om krigsdomstolar och rättegången
därstädes är stadgat angående tillämpning av bestämmelserna om
rättegång vid allmän domstol och sådant som äger samband därmed skall,
utan hinder av lagen den 20 december 1946 (nr 804) om införande av nya
rättegångsbalken och övriga med anledning av dess ikraftträdande givna
bestämmelser, alltjämt avse äldre rättegångsbalken och eljest i äldre lag eller
författning meddelade föreskrifter.

Såvitt angår bevisningen, skola dock i tillämpliga delar gälla 35—40 kap.
nya rättegångsbalken tillika med vad därom i anledning av nämnda bestämmelser
eljest är i lag eller författning föreskrivet, där ej krigsrätt meddelat
slutligt utslag i målet före den 1 januari 1948 eller målet före nämnda dag
upptagits omedelbart av krigsöverdomstol.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som finnas erforderliga
med anledning av denna lag.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i mål och ärenden
som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare.

Härigenom förordnas som följer.

Vad i lagen den 5 juni 1909 (nr 45) om konsularjurisdiktion är stadgat
angående tillämpning av svensk lag med avseende å förfarandet i mål och
ärenden, som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare, skall,
utan hinder av lagen den 20 december 1946 (nr 804) om införande av nya
rättegångsbalken och övriga med anledning av dess ikraftträdande givna bestämmelser,
alltjämt avse äldre rättegångsbalken och eljest i äldre lag eller
författning meddelade föreskrifter.

Såvitt a^år bevisningen, skola dock i tillämpliga delar gälla 35—40 kap.
nya rättegångsbalken tillika med vad därom i anledning av nämnda bestämmelser
eljest är i lag eller författning föreskrivet, där ej målet eller ärendet
slutligen avgjorts av konsularrätten eller konsulardomaren före den 1 januari
1948.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som finnas erforderliga
med anledning av denna lag.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 31 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler fråga om
fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i vissa mål.

Föredraganden anför följande.

Enligt den av Kungl. Maj:t den 20 december 1946 (nr 804) utfärdade lagen
om införande av nya rättegångsbalken skall denna balk träda i kraft den
1 januari 1948. Om ej annat föreskrives, kommer nya rättegångsbalkens
ikraftträdande att innebära, att den nya rättegångsordningen blir i stort sett
tillämplig även i fråga om rättegången vid krigsdomstolama. Såsom framgår
av 4 § lagen om införande av nya rättegångsbalken äger visserligen den
nya lagstiftningen icke omedelbart tillämpning å rättegången vid krigsdomstol.
Enligt 103 § lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) om krigsdomstolar och
rättegången därstädes skall emellertid med avseende å rättegång vid krigsdomstol
och verkställighet av dess utslag i allt, varom ej i sistnämnda lag
eller i annan lag eller författning är särskilt stadgat, lända till efterrättelse
vad i fråga om rättegång vid allmän domstol och verkställighet av dess utslag
finnes föreskrivet, där det är tillämpligt. Även andra bestämmelser i
krigsdomstolslagen, såsom 54 § och 80 § andra stycket, innehålla hänvisningar,
som åsyfta rättegången vid allmän domstol eller därmed sammanhängande
förhållanden.

En tillämpning av den nya rättegångsordningen i mål vid krigsdomstol
förutsätter omarbetning av de bestämmelser som nu reglera förfarandet i
dessa mål. I sitt den 17 mars 1944 avgivna betänkande med förslag till lag
om införande av nya rättegångsbalken m. in. (SOU 1944: 9 och 10) har processlagberedningen
också framlagt förslag till lag angående ändring i vissa
delar av krigsdomstolslagen m. m. över detta förslag, som berör ett stort
antal lagrum och även i övrigt är av genomgripande natur, har genom Kungl.
Maj:ts beslut den 28 april 1944 inhämtats lagrådets yttrande. Lagrådet avgav
yttrande över förslaget den 1 september 1944.

I skrivelse den 14 april 1945, nr 134, har riksdagen hemställt att Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Maj:t ville låta verkställa utredning om krigsdomstolarnas avskaffande i
fredstid samt för riksdagen snarast möjligt framlägga förslag, som därav
kunde föranledas. I anledning av riksdagens skrivelse, som av min företrädare
i ämbetet anmäldes inför Kungl. Maj:t den 22 juni 1945, bemyndigade
Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet att tillkalla en utredningsman
att inom departementet verkställa utredning om krigsdomstolarnas avskaffande
i fredstid och vissa därmed sammanhängande spörsmål ävensom att
utse högst åtta personer att på kallelse av utredningsmannen deltaga i överläggningar
med honom. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den
30 juni 1945 såsom utredningsman rådmannen Erik Wilhelmsson och utsågos
även åtta personer att deltaga i överläggningar med utredningsmannen.
Denne har nu fullgjort sitt uppdrag och den 17 december 1946 avlämnat
betänkande i ämnet.

I överensstämmelse med de direktiv som meddelats har utredningsmannen,
med utgångspunkt från att den militära rättsskipningen skulle övertagas
av de allmänna domstolarna, närmare undersökt de organisatoriska och
andra frågor som ha samband med en sådan överflyttning. Utredningen har
härvid begränsats att avse principfrågor och andra mera betydelsefulla spörsmål.
Det är min avsikt att på grundval av utredningen låta utarbeta förslag
till lagstiftning i ämnet. Arbetet på denna lagstiftning bör omedelbart igångsättas
och bedrivas på sådant sätt att den kan träda i kraft den 1 januari
1949 eller samtidigt med den nya militära strafflagstiftning, varom förslag
redan föreligger.

Med den tillämnade överflyttningen av den militära rättsskipningen å de
allmänna domstolarna har frågan om en omgestaltning av gällande lagstiftning
angående rättegången vid krigsdomstolama kommit i annat läge än
tidigare. Starka praktiska skäl tala för att rättegångsförfarandet vid krigsdomstolarna
under den korta tiden från nya rättegångsbalkens ikraftträdande
och till överflyttningen av den militära rättsskipningen å de allmänna
domstolarna får i stort sett förbli oförändrat.

För nu angivna ändamål torde erfordras, att de stadganden i krigsdomstolslagen,
som avse tillämpning av bestämmelserna om rättegången vid allmän
domstol och sådant som äger samband därmed, förklaras skola, utan
hinder av lagen om införande av nya rättegångsbalken och övriga med anledning
av dess ikraftträdande givna bestämmelser, alltjämt avse äldre rättegångsbalken
och eljest i äldre lag eller författning meddelade föreskrifter.
Såsom exempel på lagstiftning -— utom den rent processuella — som ändrats
med anledning av nya rättegångsbalken men där äldre bestämmelser likväl
tills vidare skulle komma att gälla i krigsrättsmål, må nämnas vissa föreskri!
ter i 4 och 5 kap. strafflagen, lagen om ungdomsfängelse, lagen om särskild
förundersökning i brottmål samt lagstiftningen om sinnesundersökning,
om blodundersökning i brottmål och om verkställighet av domstols dom
eller beslut (jfr även vad i det följande sägs om lagen angående högsta
domstolens tjänstgöring på avdelningar).

Genom det föreslagna stadgandet uteslutes givetvis icke den anpassning

Kungl. Maj.ts proposition nr 99-

av förfarandet till den nya rättegångsordningen som låter sig genomföra
redan inom ramen för nu gällande lagstiftning. Tvärtom bör, liksom i fråga
om rättegången vid de allmänna domstolarna, en sådan anpassning såvitt
möjligt eftersträvas. Ej heller torde regeln, att äldre rättegångsordning skall
tillämpas, böra göras undantagslös. Genom nya rättegångsbalkens ikraftträdande
komma reglerna angående bevisning i rättegång att undergå en i
vissa hänseenden genomgripande förändring. Främst må erinras, att reformen
innebär avskaffande av vittnesjäven och genomförandet fullt ut av fri
bevisprövning. Uppenbarligen skulle det framstå som otillfredsställande, om
vid krigsdomstol i dessa hänseenden skulle gälla andra regler än som tilllämpas
vid de allmänna domstolarna. Enligt 12 § lagen om införande av nya
rättegångsbalken skall mål vari rättegång inletts före nya rättegångsbalkens
ikraftträdande behandlas enligt äldre lag. Om målet vid tiden för ikraftträdandet
är anhängigt vid underrätt, skola dock de nya bevisreglerna iakttagas
såväl vid den fortsatta handläggningen i underrätten som senare i överrätt,
där för övrigt nya rättegångsbalken i sin helhet skall lända till efterrättelse.
I viss anslutning till vad sålunda stadgats torde den nya bevisrätten böra
göras tillämplig även vid krigsdomstol, där ej krigsrätt meddelat slutligt utslag
i målet före den 1 januari 1948 eller målet före nämnda dag upptagits
omedelbart av krigsöverdomstol. Härav följer att, i motsats till den princip
som tillämpats beträffande de allmänna domstolarna, fri bevisprövning
i viss utsträckning medgives vid överrält utan alt samtidigt den nya ordningen
även i övrigt införes. Detta synes vara en mindre olägenhet än att
alltjämt tillämpa nuvarande bevissystem.

Någon ändring i krigsdomstolslagen torde icke påkallas av den nu ifrågasatta
föreskriften. Uppenbart är emellertid, att i de fall, då bevisreglerna i
35—40 kap. nya rättegångsbalken ansluta sig till andra lagrum i samma balk,
vilka icke äga någon motsvarighet i äldre lagstiftning, detta förhållande måste
beaktas vid tillämpningen. Sålunda bör, då enligt bestämmelse i nya rättegångsbalken
bevis skall upptagas vid huvudförhandlingen, bestämmelsen anses
avse krigsdomstolens förhandling för målets prövning och avgörande. I
detta sammanhang torde också böra beaktas, att värjemålsed icke längre må
åläggas. I vad angår sådan ed kommer alltså stadgandet i 64 § första stycket
krigsdomstolslagen att förlora sin betydelse.

Det kunde ifrågasättas att utvidga tillämpningen av nya rättegångsbalken
till vissa andra bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
ägt rum beträffande underrättsförfarandet i förut omnämnda äldre mål vid
allmän domstol. En sådan utvidgning skulle dock, såsom framgår av processlagberedningens
förslag till ändringar i krigsdomstolslagen, föranleda
vissa ganska omfattande ändringar i denna lagstiftning och synes med hänsyn
härtill icke böra genomföras.

Den nu angivna ståndpunkten innebär, att även i fråga om fullföljd av talan
i krigsrättsmål äldre bestämmelser fortfarande skola tillämpas. Detta
medför, vad angår fullföljd av mål från krigsöverdomstol till högsta domstolen,
att i fråga om meddelande av fullföljdstillstånd reglerna i 30 kap.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

äldre rättegångsbalken komma att gälla. De för dispensprövningen grundläggande
bestämmelserna i regeringsformen § 18 mom. 2 samt § 22 mom. 1 ha
visserligen i samband med nya rättegångsbalkens antagande uteslutits ur
grundlagen, men de därvid meddelade övergångsstadgandena måste anses
omfatta även sådana mål, beträffande vilka på grund av särskild lagstiftning
nya rättegångsbalken — såsom här ifrågasättes — skall träda i kraft senare
än eljest. Förutom i regeringsformen och 30 kap. äldre rättegångsbalken ha
föreskrifter beträffande dispensprövning meddelats i lagen den 14 maj 1915
(nr 139) angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar.
Enligt 3 § första stycket nämnda lag skall högsta domstolen vid behandling
av fråga om fullföljdstillstånd, som avses i 30 kap. äldre rättegångsbalken,
även i militära mål bestå av tre justitieråd. Några motsvarande bestämmelser
upptagas däremot icke uti den i anslutning till nya rättegångsbalkens
ikraftträdande utarbetade och den 20 december 1946 (nr 879) utfärdade lagen
om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, vilken lag den
1 januari 1948 skall träda i stället för 1915 års lag. Detta förhållande nödvändiggör
att i fråga om militära mål nyssnämnda bestämmelser i 1915 års
lag alltjämt bibehålla sin giltighet.

Även högsta domstolens sammansättning vid behandling av nådeärenden
torde böra uppmärksammas. Enligt 3 § andra stycket i 1915 års lag böra,
om fråga angående nåd uppkommer i samband med måls prövning och avgörande
i högsta domstolen, de domare som deltagit i målets avgörande besluta
i Irågan. Skall yttrande i sådant ärende eljest avgivas, må beslut fattas
av tre justitieråd. En motsvarande bestämmelse har upptagits även i 1946
års lag (8 §). Därvid har dock tillika föreskrivits, att i mål, som avgjorts av
krigsdomstol, i stället för ett av justitieraden en av de militära ledamöterna
i högsta domstolen bör deltaga i beslutet. Tillräcklig anledning att för den
korta övergångstid, varom nu är fråga, genomföra en annan sammansättning
av högsta domstolen vid behandling av militära nådeärenden torde icke
föreligga. Även i denna del bör alltså 1915 års lag bibehålla sin giltighet. Tydligt
är att i samband med överflyttningen av den militära rättsskipningen å
de allmänna domstolarna nyssnämnda bestämmelse i 1946 års lag bör utgå.

Några särskilda stadganden för högsta domstolen torde icke erfordras i
de avseenden som jag nu nämnt.

Vad slutligen angår de s. k. plenimålen i högsta domstolen gäller för närvarande
enligt 2 § stadgan den 11 juni 1920 om måls handläggning i vissa
fall av Kungl. Maj:ts högsta domstol i dess helhet, att mål från krigsdomstol
icke må hänskjutas till avgörande av högsta domstolen i dess helhet. Även
utan uttryckligt stadgande torde vara tydligt att denna bestämmelse skall
förbliva gällande.

Med hänsyn till svårigheten att överblicka alla konsekvenser av den provisoriska
lagstiftning som jag i det föregående förordat torde det vara önskvärt,
att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att meddela de närmare föreskrifter
med avseende å rättegången vid krigsdomstol och vad därmed äger

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

samband som finnas erforderliga med anledning av den provisoriska lagstiftningen.

I detta sammanhang vill jag upptaga även en annan fråga. Sverige har
sedan gammalt ägt befogenhet att i en del främmande stater utöva egen
domsrätt genom konsulär myndighet. Vissa bestämmelser om förfarandet
därvid äro meddelade i lagen den 5 juni 1909 (nr 45) om konsularjurisdiktion.
I övrigt skola allmänna processrättsliga regler iakttagas. Vid nya rättegångsbalkens
ikraftträdande blir alltså, om ej annat stadgas, nämnda balk
tillämplig även å mål och ärenden som i första instans upptagas av konsularrätt
eller konsulardomare. Den nya rättegångsordningen är emellertid icke
i allo lämpad för dylika mål och ärenden. Eftersom fullföljd från konsulardomstol
skall ske till Svea hovrätt, kan det sålunda svårligen krävas att parterna
skola inställa sig vid huvudförhandling i hovrätten. Överrättsförfarandet
bör, liksom nu, i regel vara skriftligt. Härav följer att protokollet vid
konsulardomstolen även framdeles måste få samma fullständighet som för
närvarande. För nya rättegångsbalkens tillämpning å konsularprocessen
skulle alltså förutsättas, att undantagsbestämmelser i nu berörda hänseenden
upptoges i lagen om konsularjurisdiktion. Dessutom skulle det bli nödvändigt
att vidtaga åtskilliga andra ändringar i nämnda lag. Att verkställa
en dylik omarbetning skulle emellertid knappast vara motiverat. Numera
utövas nämligen svensk konsularjurisdiktion endast i Egypten, och konsulardomstolen
där —- vars kompetens sedan år 1937 är begränsad till vissa mål
och ärenden av familje- och arvsrättslig natur — skall upphöra den 15 oktober
1949. Med hänsyn härtill synes det mig lämpligast att beträffande nu
avsedda mål och ärenden meddelas enahanda föreskrifter om fortsatt tillämpning
av äldre lag som jag förut förordat med avseende å mål vid krigsdomstol.

I enlighet med vad jag sålunda anfört ha inom departementet upprättats
förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken å rättegången vid
krigsdomstol; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i mål och ärenden
som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här
uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd åen 10 februari
1947.

Närvarande:
justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enlig lagiådet den 5 februari 1947 tillhandakonimet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 31 januari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen oförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken d rättegången vid
krigsdomstol; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i mål och ärenden
som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare.

Föislagen, som finnas bilagda delta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av hovrättsassessorn S. J. M. Strömberg.

Lagrådet yttrade:

Bestämmelserna i 36 kap. 23 § och 40 kap. 16 § nya rättegångsbalken synas
icke ägnade att tillämpas i mål som handläggas enligt äldre lag. Det lärer ej
hellei vara avsett att sa skall ske, och de föreslagna lagtexterna torde ej behöva
föranleda en dylik tolkning. Däremot komma uppenbarligen nya rättegångsbalkens
regler om ersättning åt vittnen och sakkunniga att bliva tillämpliga
i fall varom nu är fråga.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Åke Mossler.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 99

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden \\ igforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets
den 10 februari 1947 avgivna utlåtande över de den 31 januari 1947 till lagrådet
remitterade förslagen till

1) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken å rättegången vid
krigsdomstol; samt

2) lag om fortsatt tillämpning av äldre rättegångsbalken i mål och ärenden
som skola upptagas av konsularrätt eller konsulardomare.

Föredraganden hemställer att förslagen, som av lagrådet lämnats utan erinran,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Karl Gustaf Grönhagen.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

470344