Kungi. Majits proposition nr 152 år 1950 (Proposition 1956:152)

Kungi. Majits proposition nr 152 år 1950

Sr 152

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr
84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i
rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa
borgen för kostnad och skada; given Stockholms slott
den 23 mars 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november
1886 (nr 84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång
vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och
skada.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i gällande bestämmelser om skyldighet
för utlänning att vid rättegång i Sverige ställa säkerhet för rättegångskostnad.
Ändringarna föranledes av ett mellan Sverige och Frankrike
träffat rättshjälpsavtal, vilket i särskild proposition (nr 100) underställts
riksdagen för godkännande. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 152

Kungi. Maj:ts proposition nr 152 år 1956

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr 84 s. 14)
angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk
domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 19 november 1886 angående skyldighet
för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk
man ställa borgen för kostnad och skada1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Konungen äger efter avtal med
främmande stat och under förutsättning
av ömsesidighet meddela bestämmelser,
varigenom den stats undersåtar
befrias från skyldighet att
ställa säkerhet, varom i denna lag är
fråga.

Konungen äger efter avtal med
främmande stat och under förutsättning
av ömsesidighet meddela bestämmelser,
varigenom medborgare
i den främmande staten eller juridiska
personer, bildade i denna stat
enligt dess lag, befrias från skyldighet
att ställa säkerhet, som i 1 §
sägs, eller varigenom de erhålla samma
befogenhet att kräva säkerhet,
som enligt denna lag tillkommer
svensk man.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1956. 1

1 Senaste lydelse se SFS 1899:12 s. 8.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om vissa ändringar
i gällande bestämmelser om skyldighet för utlänning att i rättegång
vid svensk domstol ställa säkerhet för rättegångskostnad samt anför därvid
följande.

Om en utlänning vill inleda rättegång vid svensk domstol, är han i vissa
fall skyldig att ställa säkerhet för motpartens rättegångskostnad. Bestämmelser
härom finnes i lagen den 19 november 1886 (nr 84- s. 14) angående
skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk
man ställa borgen för kostnad och skada. Ifrågavarande lag tillkom
på initiativ av riksdagen efter hemställan i en vid 1886 års riksdag
väckt motion (se mot. II: 36 och lagutskottets uti. nr 43; jfr Nytt Jur. Arkiv
II 1886 nr 7 s. 17 ff).

I 1 § stadgas att, om utländsk man vill hos svensk domstol väcka talan
mot svensk man, det åligger honom att, på yrkande av svaranden, till
denne avlämna löftesskrift av två vederhäftiga, inom landet bosatta svenska
män, som borgar en för båda och båda för en såsom för egen skuld för den
kostnad och skada, som käranden genom laga kraftägande beslut i rättegången
kan kännas skyldig att gälda svaranden, eller också ställa annan
säkerhet härför. Regeln gäller oavsett om utlänningen är bosatt här i riket
eller icke. Yrkande om säkerhet får enligt stadgandet ej framställas senare
än vid första rättegångstillfälle, då svaranden tillstädeskommer, och säkerhet
får ej fordras, där utlänningens talan innefattar allenast genstämning
eller grundas å växel eller äger rum i följd av offentlig stämning, som av
domstol eller domare utfärdats. Beträffande tiden för yrkandets framställande
stadgas numera i 28 § lagen den 20 december 1946 om införande av
nya rättegångsbalken, att svaranden har att framställa yrkandet inom tid
som i 34 kap. 2 § rättegångsbalken stadgas, d. v, s. då han första gången
skall vid rätten föra talan i målet.

Då yrkande om säkerhet framställts, skall enligt 2 § i 1886 års lag käranden
föreläggas att inom viss utsatt tid ställa säkerhet till det belopp och av

Kungl. Maj. ts proposition nr 152 år 1956

den beskaffenhet som av svaranden godkännes eller av domstolen då bestämmes,
allt vid äventyr att målet eljest avskrives.

Möjlighet till undantag från lagens bestämmelser beredes emellertid enligt
3 §. Enligt stadgande i denna paragraf äger Kungl. Maj:t efter avtal
med främmande stat och under förutsättning av ömsesidighet meddela bestämmelser,
varigenom den statens undersåtar befrias från skyldighet att
ställa säkerhet varom i lagen är fråga. Sådana bestämmelser har av Kungl.
Maj :t meddelats bl. a. i kungörelsen den 18 april 1935 (nr 132) angående
befrielse för vissa främmande undersåtar från skyldighet att i rättegång
ställa säkerhet för kostnad och skada. Kungörelsen innehåller undantagsregler
beträffande undersåtar i ett stort antal länder. Undantagsreglerna
är främst betingade av bestämmelser i 1905 års Haagkonvention angående
vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur. Enligt art.
17 i nämnda konvention gäller att, om medborgare i en av de fördragsslutande
staterna, med hemvist i någon av dem, är kärande eller mellankommande
part vid domstol i en annan av dessa stater, han ej må på grund
av sin egenskap av utlänning eller i följd av saknaden av hemvist eller
uppehållsort inom landet, förpliktas att ställa borgen eller annan säkerhet,
under vad namn det vara må. Denna bestämmelse kompletteras av art. 18
och 19, som ger bestämmelser om att dom avseende rättegångskostnader i
dylikt fall skall vara verkställbar i övriga fördragsslutande stater. Möjlighet
till sådan verkställighet inom Sverige beredes genom lagen den 6 mars
1899 (nr 12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut.
Det stadgas i 1 § i denna lag att — om främmande stat genom avtal medger
att beslut, varigenom förpliktelse att gälda rättegångskostnad blivit
av svensk domstol ålagd kärande eller mellankommande part som är medborgare
i den främmande staten och där har sitt hemvist, må i den staten
bringas till verkställighet — Kungl. Maj:t äger förordna att beslut av domstol
i den främmande staten må, i vad det innefattar så beskaffad förpliktelse,
här i riket verkställas. Förordnande i sådant hänseende har meddelats
av Kungl. Maj :t beträffande åtskilliga stater, bl. a. genom kungörelsen
den 18 april 1935 (nr 13b) angående tillämpning av lagen den 6 mars 1899
om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut.

Ministern för utrikes ärendena anmäler denna dag fråga om godkännande
bl. a. av ett med Frankrike träffat rättshjälpsavtal, innefattande bestämmelser
om räckvidden och sättet för tillämpningen, såvitt rör förhållandet
mellan Sverige och Frankrike, av vissa regler i 1905 års Haagkonvention.
Såsom framgår av den av utrikesministern lämnade redogörelsen stadgas
i art. 8 i det nämnda avtalet, att juridiska personer som bildats i ettdera
landet i enlighet med dess lagar, i det andra landet skall åtnjuta de
förmåner som tillerkännes fysiska personer enligt art. 17—19 i Haagkonventionen.
Stadgandet innebär att en sådan juridisk person, då den uppträder
som kärande eller intervenient i rättegång, icke på grund av sin
egenskap av utländsk skall kunna förpliktas att ställa säkerhet för rätte -

Kungl. Maj. ts proposition nr 152 år 1956

gångskostnad. Genom hänvisningen till art. 18 och 19 i Haagkonventionen
utfäster sig de båda staterna att tillse, att juridiska personer som med tilllämpning
av nämnda stadgande befriats från skyldigheten att ställa säkerhet
icke därigenom undandrager sig verkställighet av dom avseende rättegångskostnader.
Vidare stadgas i art. 9 i avtalet, att juridiska personer som
avses i art. 8 och fysiska personer, som är medborgare i endera av de fördragsslutande
staterna, vid rättegång i den andra staten har rätt att fordra
ställande av säkerhet för rättegångskostnader under samma förutsättningar
som denna stats egna medborgare.

Vid godkännande av avtalet torde -— med anledning av den i art. 8 upptagna
bestämmelsen — 3 § i 1886 års lag böra kompletteras så, att befogenheten
för Kungl. Maj :t att befria undersåtar i främmande stat från skyldighet
att ställa säkerhet för rättegångskostnad utsträckes att gälla jämväl
bolag, förening eller annan samfällighet som bildats enligt lagen i den främmande
staten. Vidare bör med anledning av bestämmelsen i art. 9 fogas ett
tillägg till samma paragraf, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigas att, efter
avtal med främmande stat och under förutsättning av ömsesidighet, förordna
att medborgare eller samfällighet i den främmande staten tillerkännes
den befogenhet att i rättegång mot utlänning kräva säkerhet för rättegångskostnad
som enligt lagen tillkommer svensk man. Någon ändring i 1 § i
1886 års lag för att utmärka att stadgandet omfattar jämväl juridiska personer
torde ej erfordras. Att de i stadgandet använda uttrycken »utländsk
man» och »svensk man» inbegriper såväl fysiska som juridiska personer
blir i varje fall fullt klart efter ändringen i 3 §.

Såsom nyss nämndes utfäster sig Sverige genom avtalet att tillse att juridiska
personer som i Frankrike befriats från skyldigheten att ställa säkerhet
för rättegångskostnader icke kan undandraga sig verkställighet, om de
dömes att utgiva sådan kostnad. Någon lagändring i detta avseende torde
emellertid ej påkallas, då 1899 års lag medger verkställighet jämväl i fråga
om förpliktelse att gälda rättegångskostnad som ålagts juridisk person.
Ehuru själva ordalydelsen av 1 § i lagen möjligen kan giva anledning till
en snävare tolkning, torde det stå klart att lagen tillåter att verkställighet
må medgivas beträffande varje beslut som innefattar förpliktelse för kärande
eller mellankommande part att utgiva ersättning för rättegångskostnad.
En sådan mera vidsträckt tolkning av lagen ligger till grund för de tilllämpningsföreskrifter
till lagen som utfärdats år 1935.

Den föreslagna ändringen i 1886 års lag torde lämpligen kunna träda i
kraft den 1 juli 1956.

Enligt vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr 8b s. 1b)
angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol
mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 år 1956

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

-''.t-'' • . t . ‘ j; i. ’ n: ''»bfiuMt’.*

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 år 1956

Bilaga.

Förslag

till

Lag

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

Konungen äger efter avtal med
främmande stat och under förutsättning
av ömsesidighet meddela bestämmelser,
varigenom medborgare
i den främmande staten eller bolag,
förening eller annan samfällighet,
som bildats enligt lagen i denna stat,
befrias från skyldighet att ställa säkerhet,
varom i denna lag är fråga,
eller varigenom sådan medborgare
eller samfällighet tillerkännes den
befogenhet att kräva säkerhet, som
enligt lagen tillkommer svensk man.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1956.

1 Senaste lydelse se SFS 1899:12 s. 8.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 år 1956

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 21 mars
1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 15 mars 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 9 mars 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november
1886 (nr 84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid
svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet P. Bergsten.

Lagrådet yttrade:

I texten till det med Frankrike träffade rättshjälpsavtal som föranlett lagförslaget
användes uttrycket »juridiska personer» och motsvarande franska
ord såsom beteckning å dem som skola åtnjuta de förmåner som enligt
Haagkonventionen tillerkännas fysiska personer. I förslaget har i stället angivits,
att förmånerna tillkomma »bolag, förening eller annan samfällighet».
Under denna bestämning torde stiftelser näppeligen kunna inrymmas. Även
om uttrycket »juridiska personer» med hänsyn till dess teoretiska anstrykning
icke väl lämpar sig för användning i vanlig lagtext, torde betänkligheter
icke böra anses möta mot att detsamma begagnas i en bestämmelse av
den art varom här är fråga. Lagrådet förordar att så sker.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 21
mars 1956 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 9 mars 1956 remitterade
förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886
(nr 84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid
svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, med den av lagrådet föreslagna
ändringen och viss redaktionell jämkning i övrigt, måtte jämlikt § 87
regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Torsten Johansson

2 Bihang till riksdagens protokoll 19H6. 1 samt. Nr 152