Kung!. Majtis proposition AV 141 (Proposition 1920:141)

Kung!. Majtis proposition AV 141.

Nr 141.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående överlåtelse till
Stockholms stad av äganderätten till vissa områden å
kungl. Djurgården; given Stockholms slott den 27 februari
1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Makt härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att de enligt den av Kungl. Magt den 1 september 1914 fastställda
stadsplanen för viss del av Stockholms stad till gallmark avstyckade
delarna av Garnisonskyrkogården, Artillerikyrkogården och Norra Djurgårdens
odisponerade mark må utan ersättning med äganderätt överlåtas
till Stockholms stad; skolande Stockholms stad gälda de med överlåtelsen
förenade kostnader;

samt att den allmänna platsen »parken Garnisonskyrkogården»
jämväl med äganderätt utan ersättning överlåtes till staden, mot skyldighet
för staden dels att i värdigt skick underhålla densamma under
bibehållande av dess karaktär av kyrkogård, som dock icke vidare får
användas till begravningsplats, dels ock att ansvara för den renhållning,
som eljest skulle kunna åligga kronan såsom ägare av den inom parken
avsatta byggnadstomten, så länge denna bibehålies i kronans ägo och
användes för sitt nuvarande eller annat allmänt ändamål samt att gälda
de med överlåtelsen förenade kostnader.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 117 höft. (AV 141.)

Kung!. Maj:ts proposition Nr 141.

Utdrag av ''protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Muff
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari
1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnkr,
Statsråden: PetrÉN,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Kungl. Maj.ts
proposition
den 7 april
1905, nr 114.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

I en den 7 april 1905 till riksdagen avlåten proposition, nr 114,
föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, bland annat, att tvenne i propositionen
närmare angivna områden å Norra Djurgården, belägna det ena
omedelbart söder om Valhallavägens förlängning åt öster och det andra
norr om och intill Djurgårdsbrunnsviken, måtte få på det sätt kronan
avhändas, att därav till Stockholms stad kostnadsfritt med äganderätt
upplätes de delar, som enligt en blivande stadsplan för dessa områden
erfordrades till gator, torg, allmänna platser och tomter till byggnader
för allmänt behov, ävensom angränsande vattenområde, samt att de
återstående delarna finge försäljas i den ordning, Kungl. Maj:t komme

Kungl. Maj:t» proposition Nr 141.

att bestämma. Den s. k. Garnisonskyrkogården, som var på alla sidor
omgiven av det till försäljning föreslagna området vid Djurgårdsbrunnsviken,
undantogs uttryckligen, och yttrades därom i det vid propositionen
lögade statsrådsprotokollet: »Slutligen lärer från försäljning böra uteslutas
den s. k. garnisonskyrkogården, vilken enligt nådigt brev den 30 juli
1859 upplåta till begravningsplats för Stockholms garnison. Emellertid
torde, därest försäljning av angränsande områden kommer att äga nim,
kyrkogården icke vidare böra såsom begravningsplats användas.»

Stockholms stadsfullmäktige hade såsom villkor för stadsplanens
utsträckning över Norra Djurgården uppställt, bland andra, följande, i
nyssnämnda statsrådsprotokoll angivna villkor, nämligen:

att den över området upprättade stadsplanen skulle, innan den
underställdes Kungl. Maj:ts fastställelse, vara av stadsfullmäktige godkänd;

att gator, torg och allmänna platser skulle med full äganderätt
till staden överlåtas och överlämnas i planerat skick enligt av stadsfullmäktige
godkända profiler; och skulle, där rätten till vattnet utmed
de områden, som intoges i stadsplanen, funnes tillhöra Kungl. Maj:t och
kronan, jämväl denna rätt överlåtas åt staden;

att tomter för byggnader för allmänt behov, såsom kyrkor, skolhus
och sjukhus, ävensom för allmänna parker och planteringar, skulle i
stadsplanen finnas reserverade och i mån av behov med full äganderätt
kostnadsfritt överlåtas på staden;

att de provisoriska åtgärder, som behövde vidtagas för att gator
och allmänna platser under byggnadsperioden skulle kunna upplåtas för
trafik, skulle verkställas genom stadens försorg på kronans bekostnad;
samt

att gator och allmänna platser, sedan de blivit försedda med ledningar
för avlopp, vatten och gas ävensom för andra ändamål, såsom för
telefoner eller framledande av elektrisk ström skulle förses med permanent
beläggning, vilken skulle utföras genom stadens försorg på kronans
bekostnad.

Riksdagen biföll förslaget om de två nämnda områdenas avyttring.
Beträffande de av stadsfullmäktige uppställda villkoren för stadsplanens
utsträckande anförde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 maj
1905, nr 159, bland annat, att riksdagen icke hade något att erinra mot
villkoret om överlåtelse till staden med full äganderätt av gator, torg och
allmänna platser, att däremot villkoret i tredje punkten, eller att tomter
för b}rggnader för allmänt behov, såsom kyrkor, skolhus och sjukhus,
ävensom för allmänna parker och planteringar, skulle i stadsplanen
finnas reserverade och i mån av behov med full äganderätt kostnadsfritt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

överlåtas på staden, syntes riksdagen vara av obestämbar räckvidd och
i övrigt innebära anspråk, som vida överstege vad förut vid gardestomternas
försäljning i sådant hänseende bestämts, men att, då dessa
villkor uppenbarligen framställts under förutsättning, att ej allenast de i
propositionen avsedda områdena utan hela Norra Djurgården komme att
införlivas med staden, från stadsfullmäktiges sida svårigheter icke torde
komma att uppställas mot en uppgörelse i överensstämmelse med de av
riksdagen gjorda erinringarna.

Med anledning härav anförde stadsfullmäktige i infordrat yttrande
den 19 september 1910, att vid uppställandet av villkoret om kostnadsfri
överlåtelse till staden med full äganderätt av tomter till byggnader för
allmänt behov stadsfullmäktige givetvis haft tanken närmast på området
i dess helhet;'' vidhållandet av detta villkor syntes också stadsfullmäktige
vara av största vikt; emellertid hade beträffande de två områden, om
vilka då närmast vore fråga — området vid skogsinstitutet och området
norr om Karlaplan — staden icke befunnits hava anledning påkalla
reserverandet av några dylika tomter, vadan stadsfullmäktige förklarade
sig ej hava något att erinra mot intagande i stadsplanen av dessa två
områden, utan att å dem några tomter reserverades för huvudstadens
allmänna behov.

I överensstämmelse med denna sin förklaring antogo stadsfullmäktige
den 30 juni 1911 med viss ändring ett av överintendentsämbetet
enligt Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetat förslag till stadsplan för
vissa delar av Norra Djurgården, dels närmast Karlaplan och dels vid
skogsinstitutet, varefter Kungl. Maj:t den 15 december samma år fastställde
stadsplanen, sådan den blivit av stadsfullmäktige antagen.

Sedermera överlämnade överintendentsämbetet med skrivelse den
25 november 1913 förslag till stadsplan för ytterligare ett område vid
Djurgårdsbrunnsviken, beläget nordost om det område vid skogsinstitutet,
för vilket stadsplan blivit år 1911 fastställd. Det nya stadsplaneförslaget
omfattade emellertid icke blott delar av det område vid Djurgårdsbrunnsviken,
vilkas avhändaude från kronan riksdagen år 1905
medgivit, utan därjämte dels ett norr om detta område beläget mindre
område av Norra Djurgården och Artillerikyrkogården, som avsågs skola
utläggas till gata, dels och hela Garnisonskyrkogården, varav en del, som
upptogs av Engelska episkopalförsamlingens kyrka, skulle utgöra byggnadskvarter,
vissa delar utläggas till gator samt större delen bilda en allmän
planterad plats. Stadsplaneförslagets utsträckande utanför det område, som
av riksdagen avsetts till avhändaude från kronan, förorsakades därav, att
Strandvägens fortsättning, i och för skyddande av skogsinstitutets vackert

liunyl. Maj.ls proposition Nr 141. 5

trädbevuxna, kuperade område, i stadsplanen erliållit eu mera nordligsträckning,
än som vid tiden för om förmälda riksdagsbeslut var tilltänkt ,
och således ansågs böra framdragas mellan Artilleri- och Garnisonskyrkogårdarna,
diirvid avskärande eu mindre del av var och eu av dessa
kyrkogårdar. Berörda förslag innebar, i vad detsamma avsåg de delar,
vilkas upplåtelse till Stockholms stad icke medgivits av riksdagen,

l:o) att av Garnisonskyrkogården det östligaste hörnet, utgörande
ett område av 14 kvadratmeter och å en kartskiss, vilken torde såsom
bilaga få fogas vid detta protokoll, betecknat a—b—c—d—a, skulle
frånskiljas för utläggande till erforderlig bredd av Laboratoriegatan;

2:o) att av samma kyrkogård eu markremsa utmed norra sidan,
utgörande 916 kvadratmeter och å nämnda kartskiss betecknad e—f—
g—h—e, skulle utläggas till angränsande del av Strandvägen;

3:o) att det i nämnda kyrkogård belägna område om 411.9 kvadratmeter,
vara engelska episkopalförsamlingens kyrka vore uppförd, skulle
utgöra ett nytt kvarter;

4:o) att återstående delar av Garnisonskyrkogården, innefattande
4,220 kvadratmeter, skulle utläggas till allmän plats, »parken Garnisonskyrkogården»;
samt

5:o) att ett område, utgörande omkring 800 kvadratmeters ytvidd
och å omförmälda kartskiss betecknad med i—k—1—m—i, innefattande
en mindre del av Artillerikyrkogården ävensom viss del av kungl. Djurgårdens
odisponerade mark norr om gräusen för det år 1905 till försäljning
upplåtna området, skulle frånskiljas för att tilläggas Strandvägen.

Jämväl detta stadsplaneförslag blev å sammanträde den 29 juli
1914 av stadsfullmäktige antaget, varefter Kungl. Maj:t fastställde detsamma
den 1 september därpåföljande år.

Därefter har Kungl. Maj:t dels den 9 september 1915 bemyndigat
Djurgårdskommissionen, att för ordnande av gator och avlopp inom
ifrågavarande stadsplaneområde låta utföra gatu- och avloppsledningsarbeten,
dels ock den 7 september 1917 medgivit, att kommissionen finge
å nämnda område utföra de av kommissionens uppdrag betingade arbeten,
dock att de å härvid ifrågakommande delar av Garnisons- och Artillerikyrkogårdarna
möjligen befintliga gravar skulle förflyttas till andra
platser inom respektive kyrkogårdar för att där ordnas på ett värdigt
sätt enligt Djurgårdsförvaltningens anvisning.

I skrivelse den 31 augusti 1915 har riksmarskalksämbetet beträffande
nämnda i stadsplanen intagna områden, vilkas överlåtelse till staden
icke medgivits av riksdagen, anfört, bland annat, följande.

Riksmar skalksämbetcts framställning.

Stockholms

stadsfull mäktige.

Kung!. Maj ds proposition Nr lil.

Den engelska episkopalkyrkans tomt samt »parken Garnisonskyrkogården»
borde fortfarande tillhöra kungl. Djurgården. De övriga
områdena kunde icke i och för sig sägas vara av särskilt stor betydelse
för kungl. Djurgården. Då emellertid påkallandet av ett expropriationsförfarande
beträffande dessa skulle innefatta en onödigt vidlyftig apparat
och dessutom antagligen för Stockholms stad medföra avsevärda kostnader,
hemställde riksmarskalksämbetet, att, för den händelse Stockholms
stad skulle befinnas vilja utan anlitande av expropriationsförfarande
förvärva de ifrågavarande markområdena och därom gjorde underdånig
framställning, Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att under vissa
närmare angivna villkor medgiva upplåtande utan lösen till Stockholms
stad av förenämnda, för Strandvägen och Laboratoriegatans utläggande
erforderliga områden.

Sedan Stockholms stadsfullmäktige beretts tillfälle att yttra sig över
den av riksmarskalksämbetet gjorda framställningen, hava stadsfullmäktige
i skrivelse den 20 mars 1916 anfört, att riksmarskalksämbetets förslagvore
oförenligt med de av stadsfullmäktige uppställda villkoren för
stadsplanens utsträckande över delar av Norra Djurgården. Icke ens
de i gator ingående områden, vilkas upplåtande till staden riksmarskalksämbetet
föreslagit, skulle staden erhålla med full äganderätt. Därest
till följd av en framdeles skeende ändring i stadsplanen dessa områden
eller någon del därav skulle komma att användas till annat än gata,
skulle stadens rätt upphöra. Att ett sådant förhållande skulle komma
att leda till tvistighet^!-, syntes stadsfullmäktige uppenbart. Då stadsfullmäktige
den 29 juli 1914 antagit den sedermera av Kungl. Maj:t
den 1 september samma år fastställda stadsplanen, hade detta också
uppenbarligen skett under förutsättning, att de av stadsfullmäktige förut
uppställda villkoren skulle gälla jämväl för denna stadsplan, och det
syntes knappast kunna antagas annat, än att Kungl. Maj:t vid stadsplanens
fastställande avsett, att samma villkor skulle vara gällande för
hela denna stadsplan, även om denna av stadsplanetekniska skäl måst
utsträckas över mindre områden, till vilkas avhändande riksdagen ännu
ej lämnat medgivande. På grund av vad sålunda anförts, hemställde
stadsfullmäktige i underdånighet, dels att riksmarskalksämbetets föreliggande
förslag icke måtte bifallas, dels även att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att de områden, som inginge i den av Kungl. Maj:t
den 1 september 1914 fastställda stadsplanen och för vilka sådant medgivande
ej redan lämnats, måtte, till den del de enligt stadsplanen skulle

Kung!,. Majis proposition Nr 141. 7

ingå i gata eller allmän plats, få med full äganderätt utan ersättning
överlåtas till staden.

Overståthållarämbetet och överintendentsämbctet hava i särskilda
utlåtanden biträtt stadsfullmäktiges hemställan.

Jämväl kammarkollegium har, efter advokatfiskalsämbotets hörande,
den 24 juli 1917 avgivit utlåtande samt därvid bland annat anfört
följande:

»För egen del får kammarkollegium till eu början anföra, att då något medgivande
från riksdagens sida till de ifrågavarande områdenas avhändande icke ägt
rum, Eders Kung!. Maj:ts godkännande av stadsplanen den 1 september 1914 icke kan
innebära ett godkännande av stadens krav att erhålla äganderätt till samma områden,
vilket krav ju dessutom icke uttryckligen omnämndes i stadsfullmäktiges den
29 juli 1914 fattade beslut om stadsplanens antagande. Då det emellertid synes
uppenbart, att det endast varit till följd av ett förbiseende från stadens sida, som
någon överlåtelse av gatumark icke kommit till stånd i samband med det år 1914
skedda utsträckandet av stadsplanen till nya områden å Norra Djurgården, finner
kollegium det vara en i viss mån befogad önskan, att kronan icke måtte med
utnyttjande av detta förbiseende framtvinga en uppgörelse rörande de ifrågavarande
områdena, vilken alltför mycket avviker från de principer, som förut tillämpats vid
stadsplanens utsträckande åt detta håll.

Vad först angår de till gatumark avsedda områdena, torde böra framhållas, att
Eders Kung! Maj:t genom nådigt brev den 9 september 1915 bemyndigat Djurgårdskommissionen
att låta genom Stockholms stads försorg utföra planering och stenbeläggning
samt anlägga avloppsledningar i enlighet med ett av stadens byggnadskontor
uppgjort förslag, vilket avsåg iordningställande, bland annat, av de nu
ifrågakommande gatudelama — — —. Då sålunda områdena i fråga ej blott i
stadsplanen bestämts skola användas till gatumark utan jämväl nådig föreskrift
givits om deras utläggande till gator snarast möjligt, synes kronan icke hava något
ekonomiskt intresse av att bibehålla äganderätten till desamma. Kollegium anser
sig därför böra tillstyrka, att områdena med full äganderätt överlåtas till staden.
Riksmarskalksämbetets förslag, att kronan skulle, med överlåtelse till staden av
dispositionsrätten, förbehålla sig äganderätten till områdena, torde icke vara att
förorda, då bibehållandet av en dylik abstrakt äganderätt icke skulle tjäna något
kronans intresse, men å andra sidan staden för undvikande av framtida tvistigheter
ansett äganderättens förvärv önskvärt.

Jämväl vad angår den till allmän plats avsedda delen av Garnisonskyrkogården
synes det lämpligt, att äganderätten övergår till Stockholms stad. De pietetsliänsyn,
som föranledde, att området i den nådiga propositionen till 1905 års riksdag
undantogs från försäljning, torde kunna väl tillgodoses, om vid överlåtelsen av området
fästes det villkor, att detsamma bleve för framtiden bibehållet vid sin karaktär
av kyrkogård, som dock ej vidare finge användas till begravningsplats. Då den
ifrågavarande delen av Gamisonskyrkogården, såsom bestämd till allmän plats, i
varje fall icke kan användas på något inkomstbringande sätt, är ju kronans äganderätt
till densamma icke av synnerligt värde. A andra sidan skulle kronan genom

Kammar kollegium.

Riksmål skalkstonbetet.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

äganderättens övergång till staden befrias från den skyldighet till erläggande av
avgifter för angränsande gators renhållning, som må åligga kronan såsom ägare av
kyrkogården. — Slutligen kan anmärkas, att enligt sakens natur det torde vara
från stadens sida som i framtiden det största intresset kan vara att förvänta för
att denna allmänna plats blir värdigt underhållen och dess estetiska möjligheter
utnyttjade, ett förhållande som ju även i viss mån talar för att ställa platsen under
stadens disposition. Riksmarskalksämbetet har ju även ansett, att staden i en
framtid, sedan kringliggande byggnadstomter och gator blivit fullt ordnade, borde
åtaga sig underhållet av kyrkogården.

Vad däremot angår det område av Gamisonskyrkogården, som upptages av
engelska episkopalförsamlingens kyrka och för vilket nämnda församling till kungl.
Djurgården erlägger årlig avgäld, anser kollegium inga skäl föreligga för dess avstående
till staden.

Med stöd av vad sålunda anförts och i övrigt i ärendet förekommit, får
kollegium i underdånighet hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition
föreslå riksdagen medgiva

att de till gatumark avsedda, här ovan närmare angivna delarna av Gamisonskyrkogården,
Artillerikyrkogården och kung!. Djurgårdens odisponerade mark måtte
till staden utan ersättning med äganderätt upplåtas:

samt att den allmänna platsen »parken Garnisonskyrkogården» jämväl med
äganderätt och utan ersättning upplåtes till staden, med skyldighet för staden att
i värdigt skick underhålla densamma, under bibehållande av dess karaktär utav
kyrkogård, som dock icke vidare får till begravningsplats användas, samt att
ansvara för den renhållning, som eljest må hava ålegat kronan såsom ägare av
denna kyrkogård».

1 en sedermera ingiven promemoria den 31 januari 1919 har riksmarskalksämbetet
dels förklarat, att då ämbetet i förberörda skrivelse
den 31 augusti 1915 föreslog, att vissa till gatumark avsedda delar av
Garnisonskyrkogården, Artillerikyrkogården och Kungl. Djurgårdens
odisponerade mark skulle till Stockholms stad upplåtas, tänkte sig äm:
betet icke annat, än att dessa områden skulle till staden utan ersättning
med äganderätt upplåtas, dels och tillstyrkt att »parken Garnisonskyrkogården»
samt eventuellt även det område, som upptoges av engelska
episkopalförsamlingens kyrka, måtte få övertagas av Stockholms stad.

Såsom villkor för de ifrågasatta markupplåtelserna har därvid
föreslagits:

att de å från Artillerikyrkogården upplåtet område möjligen befintliga
gravar utan kostnad för kungl. Djurgården genom Stockholms
stads försorg flyttades till och på ett fullt värdigt sätt ordnades på av
Djurgårdsförvaltningen anvisade platser å nämnda kyrkogård, ävensom
att andra anordningar, som möjligen bleve erforderliga på grund av
markupplåtelsen från samma kyrkogård, såsom stentrappor, planteringar
m. m. av Stockholms stad utfördes utan kostnad för kungl. Djurgården,

Kungl. Maj:tu proposition Nr 141.

samt att Stockholms stad skulle vara skyldig dels att i värdigt
skick underhålla »parken Garnisonskyrkogården» under bibehållande av
dess karaktär av kyrkogård, som dock icke vidare finge till begravningsplats
användas, dels ock att ansvara för den renhållning, som eljest
kunde åligga Kungl. Maj:t och kronan såsom ägare av Garnisonskyrkogården
samt av det område, som upptoges av engelska episkopalförsamlingens
kyrka.

Slutligen har Djurgårdskommissionen den 23 december 1919 avgivit
infordrat utlåtande samt därvid anfört bland annat följande:

»De gatuarbeten, som nödvändiggjorts av den stadsplan, som fastställts genom
nådigt brev den 1 september 1914, hava, liksom erforderliga stenarbeten samt anordnande
av trappor, stängsel och grindar, jämlikt föreskrifter i nådiga brev den 9
september 1915 och den 7 september 1917 av Djurgårdskommissionen redan verkställts
genom Stockholms stads försorg på kronans bekostnad. Den i sistnämnda
nådiga brev anbefallda flyttningen av gravar å de delar av Garnisons- och Artillerikyrkogårdarna,
som utlagts till gator, har verkställts av Djurgårdskommissionen
under direkt arbetsledning av kommissionens chef, och hava därvid å de ställen
av kyrkogårdarna, dit gravarna flyttats, gravkullar ordnats, å vilka, i den mån de
döda varit kända, även gravstenar blivit uppsatta.

Beträffande själva håken finner Djurgårdskommissionen lika med kammarkollegium
skäl icke föreligga för avstående till staden av äganderätten till det såsom
byggnadstomt avsatta område av förutvarande Garnisonskyrkogården, som nu
upptages av den engelska episkopalkyrkan. På detta område har, såvitt handlingarna
i ärendet utvisa, staden icke heller gjort anspråk.

Däremot anser Djurgårdskommissionen — i huvudsaklig anslutning till vad
dels kammarkollegium, dels riksmarskalksämbetet — — — anfört, — att såväl de
i ärendet ifrågakomma, till gata avstyckade områdena, som ock den till park avsatta
delen av Garnisonskyrkogården böra med äganderätt överlåtas å staden. Därest
avtal om sådan överlåtelse träffas med staden, torde därav utan vidare följa, att
kronan befrias från varje ansvar för den renhållning, som eljest skulle ålegat kronan
såsom ägare av parkområdet i fråga och varför kostnaden enligt nyligen träffat
avgörande genom skiljemän, — — — uppgår till 1,028 kronor 50 öre årligen.

Förhållandet härutinnan med den i kronans ägo kvarblivande tomten inom
parkområdet torde däremot vara mera oklart. Med hänsyn till tomtens läge inom
parken och det ändamål, vartill den användes, torde emellertid i varje fall kronan
i samband med parkens överlåtande skäligen kunna påfordra, att kronan, även vad
tomtområdet beträffar, befrias från varje ansvar för renhållning, så länge tomten
icke avhändes kronan eller användes för annat än allmänt ändamål.»

Med anledning av vad sålunda anförts har.Djurgårdskommissionen
anslutit sig till den av kammarkollegium i ämnet gjorda hemställan med
det tillägg, att staden jämväl måtte ansvara för den renhållning, som
ålåge kronan såsom ägare till den inom »parken Garnisonskyrkogården»
avsatta byggnadstomten.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 117 höft. (Nr 141.) 2

Djurgård*-kommissionen.

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Av utredningen i ärendet framgår, att de områden, som ifrågasatts
skola överlåtas till Stockholms stad, utgöras dels av omkring 800
kvadratmeter mark belägen norr om det område vid Djurgårdsbrunnsviken,
som enligt 1905 års riksdagsbeslut skulle avhändas kronan,
dels ock av den inom sistnämnda område belägna, från försäljningen
särskilt undantagna Garnisonskyrkogården. Omförmälda 800 kvadratmeter
mark ha som ovan nämnts använts för utläggande av Strandvägen.
Vad åter angår Garnisonskyrkogården ha dels tillhopa 930
kvadratmeter tillagts Strandvägen och Laboratoriegatan, dels 4,220
kvadratmeter utlagts till en allmän plats benämnd »parken Garnisonskyrkogården»
och dels återstoden 411.9 kvadratmeter reserverats såsom
byggnadstomt, å vilken engelska episkopalförsamlingens kyrka är uppförd.
Samtliga dessa områden hava ingått i stadsplanen för Stockholm enligt
stadsfullmäktiges beslut den 29 juli 1914, varå Kungl. Magt meddelat
fastställelse den 1 september samma år. Då dessa områden emellertid
fortfarande tillhöra kronan, ifrågasättes nu, huruvida äganderätten till
desamma bör överlåtas å Stockholms stad.

Jag vill till en början erinra därom, att, då 1905 års riksdag
biföll Kungl. Maj:ts proposition rörande försäljning av vissa områden
av kungl. Djurgården, riksdagen förklarade sig icke hava något att
erinra mot det av Stockholms stadsftdlmäktige uppställda villkor, att till
staden skulle utan ersättning med full äganderätt upplåtas den mark,
som enligt blivande stadsplan erfordrades till gator, torg och allmänna
platser. Då de områden, som enligt vad ovan anförts intagits i stadsplanen
för Stockholm — om man undantager den såsom park avsatta
delen av Garnisonskyrkogården — endast utgöras av mindre för gaturegleringen
behövliga områden om tillhopa 1,730 kvadratmeter, anser
jag hinder icke böra möta för, att dessa områden i enlighet med den
av 1905 års riksdag antagna principen utan ersättning nu överlåtas
på staden.

Aven »parken Garnisonskyrkogården» torde böra utan ersättningövergå
till staden. Därest staden övertager nämnda område, besparas
kronan utgifterna för renhållningen av parken, vilka utgifter för närvarande
uppgå till ett belopp av 1,028 kronor 50 öre årligen. Då
därjämte kyrkogården numera ej torde kunna användas som begravningsplats
samt ej kan utnyttjas för byggnadsändamål, synes områdets
bibehållande i kronans ägo uteslutande förorsaka utgifter utan motsvarande
fördel. För parkens överlåtande till staden bör såsom villkor
uppställas, att platsen bibehåller sin karaktär av kyrkogård samt att
staden håller densamma i värdigt skick.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Beträffande slutligen tomtområdet, å vilket engelska episkopal!^insamlingens
kyrka är uppförd, liar något anspråk på detsammas överlåtande
icke uppställts från stadens sida. Skäl synes därför icke föreligga
för tomtens avstående, så mycket mer som Djurgårdsförvaltningon
av engelska församlingen åtnjuter årlig avgäld för tomten i fråga. I
likhet med Djurgårdskommissionen anser jag det likväl vara lämpligt,
att staden i sammanhang med övertagandet arv äganderätten till Garnisonskyrkogården
jämväl åtager sig att ansvara för den renhållning,
som kan åligga kronan såsom ägare till ifrågavarande tomt.

Givetvis bör Stockholms stad själv gälda de med överlåtelsen av
ifrågavarande mark förbundna lagfartskostnader.

Riksmarskalksämbetet har såsom villkor för nu ifrågavarande markupplåtelse
föreslagit, att å Artillerikyrkogården möjligen befintliga gravar
skulle genom stadens försorg flyttas till lämpliga platser ävensom att
en del andra anordningar, som kunde bliva erforderliga på grund av
markupplåtelsen från samma kyrkogård, skulle vidtagas av staden.
Såsom Djurgårdskommissionen anfört äro dylika åtgärder redan vidtagna,
varför uppställandet av villkor av nämnda beskaffenhet numera
torde vara överflödigt.

Till sist får jag erinra, att de till överlåtelse ifrågasatta markområdena
enligt Riksens ständers skrivelse den 1 december 1809 samt
Kungl. Maj:ts beslut den 26 februari 1810 äro såsom belägna å Djurgården
ställda under Kungl. Majrts enskilda disposition.

Med anledning av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att de enligt den av Kungl. Maj:t den 1 september 1914 fastställda
stadsplanen för viss del av Stockholms stad till gatumark avstyckade
delarna av Garnisonskyrkogården, Artillerikyrkogården och Norra Djurgårdens
odisponerade mark må utan ersättning med äganderätt överlåtas
till Stockholms stad; skolande Stockholms stad gälda de med överlåtelsen
förenade kostnader;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

I vad föredragande departementschefen sålunda anfört och hemställt
förenade sig statsrådets övriga ledamöter.

Sedan Hans Maj:t Konungen förklarat, att Hans
Maj:t, under förutsättning av riksdagens bifall till vad
sålunda blivit föreslaget, avstode från dispositionsrätten
till de 4 omförmälda, detta protokoll vidfogade karta
närmare angivna områden av Norra Djurgården, vilka
skulle kronan avhändas, fann Hans Maj:t Konungen
gott bifalla, vad statsrådet hemställt samt förordna,
att till riksdagen skulle avlåtas proposition av den
lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans von Arnold.

STOCKHOLM. ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Tt///iör Kung/. Maj Hå proposition nn 14-1 till 1920 ars riksdag

Artilleri -kyrkogård j

SKALA 1:1000
50

S t r a. n

A m b a s s a.

oren

Nobel parken

p / o m

e n

Gem. Stab. Lit, An3T. Stockh.

Kung!. Majtis proposition AV 141

Propositioner och skrivelser

Propositioner och skrivelser