Kung!. Maj.ts proposition Nr 109

Proposition 1925:109

Kung!. Maj.ts proposition Nr 109.

9

Nr 109.

Kung!. Maj:ts ‘proposition till riksdagen angående förhöjt understöd
åt slöjdläraren A. Larsson; given Stockholms slott den 13
mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Lindeks, Laksson, Wigeokss, Möllek, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Hos Kungl. Maj:t har slöjdläraren i Skara stads skoldistrikt Albert Larsson,
med förmälan att statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
förklarat honom berättigad att efter avgång från sin befattning komma i
åtnjutande av helt understöd med 450 kronor årligen, anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte bereda honom en fyllnadspension å 1,425 kronor. Innan jag
närmare ingår på denna ansökning, torde jag få erinra om de författningsbestämmelser,
som hava avseende på den kategori av lärare, till vilken
Larsson hör.

Enligt Kungl. Maj:ts reglemente den 22 juni 1892 för småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt med däri sedermera vidtagna ändringar
avsåg anstalten beredande av ålderdomsunderstöd åt, bland andra, lärare

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 95 käft. (Nr 108—109.)

Förhöjt
understöd åt
slöjdläraren
A. Larsson.

2

10

Kimgl. Maj:ts proposition .Nr 109.

och lärarinnor i övningsämnen vid de till den allmänna folkundervisningen
hörande skolorna dock endast åt sådana lärare och lärarinnor i slöjd, vilka
crhölle minst samma avlöning, som författningsenligt tillkomme småskollärarinnor
(§ 1). Helt understöd skulle utgå med ett belopp av 450 kronor
för år (§ 6). Rätt till helt understöd tillkom efter avgång från tjänsten
varje understödsberättigad lärare, som uppnått 55 års ålder och räknade 30
tjänstår.

Sedermera har enligt beslut av 1919 års lagtima riksdag ålderdomsunderstödsanstalten
uppgått i statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. Reglemente för sistnämnda anstalt är utfärdat den 31 december 1919
(svensk författningssamling nr 878). Av detta reglemente må här anföras
följande bestämmelser:

För den, som före den 1 januari 1919 förklarats berättigad till pension
från folkskollärarnas pensionsinrättning eller före den 1 januari 1920 till
understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, skall för
tiden efter 1920 års ingång pensionen, respektive understödet höjas med
ett belopp, som med 300 kronor överstiger hälften av pensionens eller
understödets förutvarande belopp; dock att sålunda förhöjd pension icke
må överstiga 1,800 kronor eller understiga 1,000 kronor och sålunda förhöjt
understöd icke må understiga 600 kronor (Övergångsstadganden till kap.
TV, mom. 2).

Vidare utfärdade Kungl. Maj:t den 31 december 1919 kungörelse (nr 879)
angående godkännande av reglering av vissa i nyssnämnda reglemente avsedda
befattningar och förordnade därvid, att skolöverstyrelsen skulle meddela
dylikt godkännande beträffande, bland andra, lärare vid folkskolor.

Jag övergår nu till Larssons förenämnda ansökning.

Larsson, som är född den 26 februari 1854, har sedan den 1 oktober 1877
varit anställd som föreståndare och lärare vid Skara slöjdskola. Denna
skola är en kommunal anstalt med uppgift närmast att tillgodose undervisningen
i manlig slöjd vid Skara folkskolor. Dessutom har Larsson under
eu följd av år meddelat slöjdundervisning åt elever vid högre allmänna läroverket
och vid folkskoleseminariet i Skara. För sin verksamhet har Larsson
erhållit synnerligen berömmande vitsord. På grund av tidigare delaktighet

1 småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt har Larsson genom beslut
av styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. den

2 mars 1923 förklarats berättigad att vid avgång från sin anställning erhålla
årligt understöd av 450 kronor. Han kvarstår dock alltjämt i tjänst.
Då nämnda belopp syntes alltför lågt, beslöt Skara skoldistrikt i mars 1923
att, i och för beredande åt honom av pensionsrätt i statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl., i enlighet med bestämmelserna i § 5
av anstaltens reglemente reglera bland andra den manliga slöjdlärartjänsten
vid Skara slöjdskola. Minimiavlöningen bestämdes därvid att utgöra de för
kvinnlig folkskollärare bestämda avlöningsförmånerna, nämligen, utom bostad
och bränsle eller ersättning därför, en kontant slutlön av 2,500 kronor.
Denna tjänstereglering godkändes av skolöverstyrelsen den 3 april 1923.
Enligt vad styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
in. fl. meddelat, har emellertid för pensionsanstalten icke blivit anmält, att

Kungl. Maj;ts proposition Nr 109. 11

Larssons tjänst blivit reglerad, och icke heller ansökan gjorts om att få den
reglerade tjänsten förenad med ponsionsrätt. Skolrådet har således icke
fullföljt de med tjänsteregleringen inledda åtgärderna för beredande av förbättrade
pensionsförhållanden åt Larsson. I sin ansökning anhåller nu Larsson
om en fyllnadspension å 1,425 kronor, motsvarande 75 procent å lönen (2,500
kronor utom bostad och vedbrand) eller 1,875 kronor, minskat med ovannämnda
pension å 450 kronor. Ansökningen har tillstyrkts av vederbörande
skolråd och folkskolinspektör samt av rektorerna vid högre allmänna
läroverket i Skara och vid folkskoleseminariet därstädes.

I utlåtande den 1 december 1924 har skolöverstyrelsen framhållit, att det
vore en ovanligt långvarig och betydelsefull gärning i det allmännas tjänst,
som Larsson hade bakom sig, då han, så snart de ekonomiska förhållandena
det medgåve, komme att lämna sin verksamhet såsom föreståndare för Skara
slöjdskola och såsom slöjdlärare för det högre allmänna läroverkets och folkskoleseminariets
elever. Den Larsson tillerkända pensionen å 450 kronor
vore alldeles för obetydlig både med hänsyn till hans mångåriga förtjänstfulla
verksamhet och i anseende till möjligheten för honom att därmed nå
sin bärgning. I fråga om förenämnda reglering av Larssons tjänst för erhållande
av pensionsrätt anför överstyrelsen, att denna reglering icke kunnat
medföra pensionsrätt för Larsson, enär han redan överskridit 65 års ålder.
Larsson ginge således miste om den förmånligare pension, som eljest skulle
kommit honom till del. Överstyrelsen funne hans ansökan billig och ville
på det varmaste tillstyrka densamma, detta så mycket hellre som endast
formella hinder, nämligen sökandens överårighet, stått i vägen för ordnandet
av hans pensionsfråga på grundvalen av den genomförda tjänsteregleringen
enligt § 5 i reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl.

Styrelsen för nämnda anstalt anför i yttrande den 19 december 1924
huvudsakligen följande:

Larsson hade redan år 1919 fyllt 65 år, således innan pensionsanstalten
med år 1920 trädde i verksamhet, och följaktligen aldrig kunnat enligt
reglementet få innehava någon med pensionsrätt i anstalten förenad lärarbefattning
vid den allmänna folkundervisningen. Då Larsson redan långt
före pensionsanstaltens trädande i verksamhet varit berättigad att tillträda
understödet å 450 kronor — härför erfordrades fyllda 55 levnadsår och intjänade
30 tjänstår — syntes det ligga närmast till hands att utverka riksdagens
medgivande därtill, att mom. 2 i övergångsstadgandena till kap. IV
i pensionsanstaltens reglemente finge i detta fall analogt tillämpas. I sådan
händelse skulle Larsson bliva berättigad att vid frånträdandet av tjänsten
bekomma ett understöd å 975 kronor från anstalten. Liknande förfaringssätt
hade förut förekommit, i vilket avseende åberopades riksdagens skrivelse
den 9 juni 1922, nr 302, rörande slöjdlärarinnan i Gävle Nanna Ulrika
Karolina Elfstrand och Kungl. Maj:ts brev i ärendet den 30 juni 1922,
Härvid förklarades att Elfstrand finge — utan hinder av den omständigheten
att hon först efter den 1 januari 1920 förklarats berättigad till under -

JJeparte

mentschefen

12 Kung1. Maj:ts proposition Nr 109.

stöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt — erhålla förhöjning
i det till henne utgående understödet å 450 kronor årligen med ett
belopp, som med 300 kronor överstege hälften av detta understöd, eller med
525 kronor, räknat från den 1 december 1920, då hon tillträdde understödet.

Pensionsanstalten finner sig därför böra föreslå, att i anledning av Larssons
ansökan proposition av dylik innebörd avlåtes till riksdagen. Ett understöd
å 975 kronor skulle således kunna beredas Larsson utan annan åtgärd än
ett undanröjande av det rent formella hinder, som ligger däri, att han icke
redan före år 1920 utverkat det understöd å 450 kronor, vartill han då var
berättigad, utan allt fort kvarstått i tjänsten.

Statskontoret anför i utlåtande den 27 januari 1925:

I ärendet anförda billighetsskäl synas tala för utverkande hos riksdagen,
på sätt styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl.
föreslagit, av en förhöjning till 975 kronor av det Larsson vid avskedstagandet
tillkommande understödet från nämnda anstalt.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att Larssons verksamhet bland annat
omfattat undervisning i slöjd för elever vid högre allmänna läroverket och
folkskoleseminariet i Skara. Att märka är emellertid, att Larsson ej varit,
anställd såsom lärare vid någon av de nämnda institutionerna och att ersättningen
för hans ifrågavarande arbete vad angår seminariet ej alls och
beträffande läroverket endast under de senaste åren utgått av statsmedel.
Vid sådant förhållande kan statskontoret icke tillstyrka någon ytterligare
åtgärd än den ovannämnda för beredande åt sökanden av pension eller
understöd av statsmedel.

Larsson har en ovanligt lång och mycket betydelsefull lärargärning bakom
sig. Hans arbete har, enligt vad från flera håll vitsordats, särskilt varit till
fromma för snickerislöjdens utveckling och spridning, och han har länge
räknats såsom en av landets mera framstående sakkunniga på slöjdens område.
Det synes mig med hänsyn härtill skäligt, att större understöd beredes
honom vid avgången från tjänsten än det belopp å 450 kronor, vartill
han utan vidare är berättigad. Därest den tjänst han innehar varit reglerad
och förenad med pensionsrätt, skulle innehavaren av densamma varit
berättigad till en pension å 1,875 kronor. Såsom styrelsen för statens anstalt
för pensionering av folkskollärare in. fl. framhållit, har Larsson emellertid
aldrig kunnat bliva delaktig av denna rätt, då han vid anstaltens trädande
i verksamhet år 1920 redan uppnått 65 års ålder. Emellertid har styrelsen
för nämnda anstalt erinrat om att, därest Larsson redan före den 1 januari
1920 blivit förklarad berättigad till understöd å 450 kronor, detta understöd
kommit att utgå med ett belopp av 975 kronor jämlikt övergångsbestämmelserna
till anstaltens reglemente. Om av riksdagen således utverkas medgivande
beträffande Larsson i samma avseende som vid 1922 års riksdag
skedde i fråga om understöd till slöjdlärarinnan Nanna Ulrika Karolina Elfstrand,
skulle Larsson vid avgången från tjänsten erhålla ett understöd å sistnämnda
belopp. Ehuru jag, i betraktande av den allmängagneliga verksamhet
Larsson utövat, icke kan undgå att finna även ett pensionsbelopp av 975

Kungl. Maj:ts proposition Nr 109. 13

kronor val knappt, anser jag mig dock, mot statskontorets uttalande, icke
böra framställa förslag om någon åtgärd för utverkande av högre understöd
åt Larsson än vad pensionsanstaltens styrelse sålunda ifrågasatt.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,

att slöjdläraren i Skara stads skoldistrikt Albert Larsson
må — utan hinder av den omständigheten att han först efter
den 1 januari 1920 förklarats berättigad till understöd från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt — erhålla
förhöjning i det honom tillerkända understödet å 450 kronor
årligen med ett belopp, som med 300 kronor överstiger
hälften av detta understöd, eller med 525 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall ävensom
förordna, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 95 höft. (Nr 108—109.)

3