Kun yl. Mai:In proposition Nr 200

Proposition 1929:200

Kun yl. Mai:In proposition Nr 200.

1

Nr 200.

Kunyl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner
från statens domäners fond; given Stockholms slott den 15
mars 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt under punkterna l:o—3:o.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:

1:0.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 januari 1929 har domänstyrelsen gjort
framställning om beredande av fyllnadspension åt förre jägmästaren i Stockholms
revir Alexander Edvard August Friedrich Maass i dennes egenskap
av byråchef å extra stat i domänstyrelsen. Styrelsen anför följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 168 häft. (Nr 200—202.) 1

FyUnadspension
dt extra
byråchefen *
domänstyrelsen,
f. d. jägmästaren
A. E.
A. F. Maass.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200■

Den 4 mars 1929 uppnådde Maass 65 levnadsår. Som han vid sagda tid
kunde räkna mer än 35 tjänstår — närmare bestämt 41 år 8 månader 17
dagar — vore han enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension (5 och 6 §§) skyldig att den 4 mars 1929 avgå
från tjänsten med rätt att komma i åtnjutande av hel pension. Den pension,
vartill Maass vid sin blivande avgång vore berättigad, utgjorde jämlikt
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie
tjänstemän vid domänverket i fråga om rätt till pension m. m., sådan denna
kungörelse lydde enligt kungörelsen den 12 juni 1925 (nr 251), 5,724 kronor.

Maass, som tjänstgjort såsom ordinarie lektor vid skogsinstitutet under
mer än 3 1/.! år, såsom t. f. föreståndare för statens skogsförsöksanstalt under
mer än 6 1/._, år samt såsom ordinarie jägmästare i Stockholms revir i 10 år,
hade emellertid genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut förordnats att alltifrån
den 1 januari 1919 vara byråchef på extra stat i domänstyrelsen. Såsom
sådan hade Maass tjänstgjort som chef för den på extra stat uppförda femte
skogsbyrån, den s. k. skogsindelningsbyrån. Maass, vilken sålunda vore
skyldig att den 4 mars 1929 avgå från sin ordinarie statstjänst, torde vid
avgången från denna tjänst jämväl böra frånträda det byråchefsförordnande,
som av Kungl. Maj:t senast förnyades den 31 december 1928.

Vid sin avgång komme Maass att under mer än 10 år hava uppehållit
en byråchefstjänst i domänstyrelsen. Det vore styrelsen ett nöje att vitsorda
det nit och den beprövade skicklighet, med vilka Maass handlagt de till
hans byrå hörande ärenden. Då bland dessa inginge frågor icke blott rörande
skogsindelningar samt större avdikningar och vägbyggnader å skogsdomäner
utan även värderingar för inköp och försäljning av dylika domäner framginge
dessutom oförtydbart, att stora anspråk måst ställas på den, som haft
att bereda och föredraga ärenden av denna krävande art.

Därest Maass varit byråchef på ordinarie stat, hade han dels icke behövt
avgå från tjänsten förrän år 1931, dels varit berättigad till en icke obetydligt
högre pension än som nu vore fallet. Med hänsyn icke blott härtill
utan även till det synnerligen förtjänstfulla sätt, varpå Maass städse fullgjort
honom lämnade uppdrag, syntes det styrelsen endast vara en gärd av
rättvisa och billighet, därest åt Maass, då han avginge från sin tjänst, bereddes
en pension, som stode bättre i överensstämmelse med hans 10-åriga
verksamhet i styrelsen än den, som författningsenligt kunde tillkomma
honom.

Därest Maass varit ordinarie byråchef, skulle hans pension uppgå till
6,996 kronor. I egenskap av ordinarie jägmästare ägde han däremot, såsom
ovan anförts, att tillgodonjuta en pension av allenast 5,724 kronor, d. v. s.
1,272 kronor mindre än en ordinarie byråchef. Den lägre lön, som en
tjänsteman å extra stat åtnjöte i förhållande till motsvarande befattningshavare
å ordinarie stat, förestavades huvudsakligen därav, att tjänstemannen
på extra stat vore befriad från erläggande av pensionsavgifter. Beträffande
Maass borde emellertid bemärkas, att denne i egenskap av ordinarie jägmästare
fått vidkännas pensionsavgifter, som, i vad avsåge allmänna pensionsfonden,
endast med 90 kronor understege ordinarie byråchefs årliga
pensionsavgifter.

Såsom en skälig pensionsförliöjning ansåge styrelsen kunna betraktas 80
procent av skillnadsbeloppet, 1,272 kronor, mellan ordinarie byråchefs och
ordinarie jägmästares pension, eller 1,017 kronor. Då, såsom ovan nämnts,
ordinarie jägmästares pension uppginge till 5,724 kronor och härtill lades
80 procent av nyssnämnda skillnadsbelopp (1,272 kronor) eller 1,017 kronor,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

3

•skulle (len sammanlagda pensionen uppgå (ill (5,741 kronor, vilken summa
för uppnående av ett med tolv jämnt delbart belopp torde böra avrundas
till (5,744 kronor.

På grund av det anförda iinge domänstyrelsen hemställa, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Maass måtte från och med
dagen näst efter den, då avgång från tjänsten ägde rum, under sin återstående
livstid från .statens domäners fond uppbära, utöver honom författningsenligt
tillkommande pension, eu årlig fyllnadspension till sådant belopp,
att båda pensionsbeloppen tillsammans uppginge till 6,744 kronor för år.

I remissutlåtande häröver den 16 januari 1929 anför statskontoret.

Av domänstyrelsens skrivelse framginge, att jägmästaren Maass uppfyllt
villkoren i den civila pensionslagen för att vid avgång efter den 4 mars
1929, då han uppnådde 65 levnadsår, komma i åtnjutande av hel pension
såsom jägmästare med 5,724 kronor för år räknat samt att styrelsen vid
det förhållande, att Maass sedan mer än tio år bestritt en byråchefsbefattning
på extra stat hos styrelsen, ansett en förbättrad pensionsförmån böra
beredas honom.

Några i viss män likartade spörsmål hade under de senare åren varit
föremål för prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen, nämligen frågorna om
tilläggspension åt expeditionschefen W. F. Schalén, byråchefen O. Z. Ekdahl
och kamreraren K. A. Lindström. Åt Schalén, som författningsenligt var
berättigad till pension såsom kansliråd med 6,996 kronor, beviljade 1925
års riksdag med bifall till propositionen nr 25 punkt 1 en tilläggspension å
600 kronor, motsvarande -/, av skillnaden mellan nyssnämnda kanslirådspension
och vad som i pension tillkomme en överdirektör av högre grad, med vilken
tjänst den av Schalén under omkring 15 år uppehållna expeditionschefsbefattningen
var i avseende å avlöningen likställd. I förenämnda proposition punkt 2
föreslogs en tilläggspension till enahanda belopp även åt byråchefen Ekdahl,
vilken alltsedan den 1 maj 1913 uppehållit chefsbefattningen för en inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upprättad särskild hamnavdelning och i
sådan egenskap åtnjutit avlöning från anslaget till utförande av vissa fiskehamnar
med belopp, som under senare åren uppgått till 15,000 kronor
för år. Denna del av propositionen vann emellertid icke riksdagens bifall,
enär det ansågs betänkligt att för ett tillfälligt uppdrag av denna art bereda
.särskild pensionsförmån.

Lindström, vilken vid avgång från befattningen såsom kamrerare i fångvårdsstyrelsen
var berättigad åtnjuta pension å 5,076 kronor, hade under
åberopande därav, att han under mer än 13 år innehaft förordnande såsom
arbetsintendent, sedermera extra byrådirektör, å fångvårdsstyrelsens arbetskontor
och större delen av nämnda tid eller under mer än 10 år på förordnande
uppehållit befattningen såsom kameralbyråchef hos fångvårdsstyrelsen,
anhållit hos Kungl. Maj:t om en tilläggspension till belopp, motsvarande
skillnaden, 1,284 kronor, mellan honom författningsenligt tillkommande
pension och den pension, som tillkomme en byrådirektör å ordinarie stat.
Sedan statskontoret i avgivet utlåtande avstyrkt bifall till ansökningen, fann
Kungl. Maj:t genom beslut den 28 januari 1927 den gjorda framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Sedermera väcktes vid 1928
års riksdag en motion om beviljande åt Lindström av en tilläggspension å
856 kronor, motsvarande -/3 av omförmälda skillnad. Efter det att bankoutskottet
(uti. nr 30 p. 17) av anförda skäl avstyrkt förslaget, beslöt riksdagen,
att motionen icke skulle föranleda till någon riksdagens åtgärd.

4

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

I nu förevarande framställning om beredande av pensionsförhöjning åt
extra byråchefen Maass åberopades omständigheter, som i hög grad påminde
om de förhållanden, som voro för handen beträffande förenämnda Lindström.
Emellertid torde det i förevarande fall förhålla sig så, att man vid den tid,
då jägmästaren Maass tillträdde förordnandet såsom extra byråchef, hade
grundad anledning antaga, att frågan om domänverkets omorganisation
skulle inom jämförelsevis kort tid bliva utredd och avgjord, i sammanhang
varmed ifrågavarande extra byråchefsbefattning kunde väntas bliva förvandlad
till en ordinarie tjänst. Berörda utredning hade likväl av oförutsedda
omständigheter kommit att bliva mycket fördröjd och torde icke kunna
väntas bliva avslutad under den närmaste tiden och i varje fall icke innan
Maass uppnådde avgångsåldern i egenskap av jägmästare.

Vidare torde böra uppmärksammas, att de olika förslag till ny civil tjänstepensionslag,
som framlagts av 1921 års pensionskommitté och 1926 års pensionsutredning,
innefattade sådana bestämmelser för ett fall, som här förelåge,
att pensionen för innehavare av förordnande å en på extra stat uppförd
befattning skulle — givetvis mot erläggande av däremot svarande avgifter
— bestämmas efter pensionsunderlaget för denna befattning. Jämväl
lösningen av frågan om ny civil pensionslag hade över förväntan blivit
fördröjd och kunde icke väntas föreligga under de närmaste åren; men ju
längre det dröjde med avgörandet av. pensionsförhållandena för innehavare
av icke-ordinarie befattningar, desto starkare framträdde det billiga i vidtagande
av någon åtgärd till förmån för den, som nödgades avgå, innan
frågan vunne sin lösning.

Med hänsyn till berörda omständigheter hölle statskontoret före, att billiglietsskälen
nu vägde tyngre än de betänkligheter, som kunde resas mot en
jämkning av pensionen för en ordinarie befattningshavare, som på förordnande
bestritt en högre befattning på extra stat.

Om statskontoret alltså icke ville motsätta sig, att en tilläggspension utverkades
för Maass, ansåge statskontoret emellertid, att beloppet av denna
tilläggsförmån borde i detta fall liksom beträffande expeditionschefen Schalén
bestämmas till 2/3 av skillnaden mellan de båda pensionerna och alltså för
Maass utgöra [2/s x (6,996—5,724) -] 848 kronor, avrundat till 852 kronor.

Slutligen finge statskontoret fästa uppmärksamheten därå, att avgångsåldern
för byråchef vore 67 år men för jägmästare 65 år; och kunde det
med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida tilläggspensionen borde utgå under
annan förutsättning än att Maass kvarstode i tjänst och fortfarande intill
uppnådd levnadsålder av 67 år uppehölle extra byråchefsbefattningen.

Jag torde få erinra, att Kungl Maj:t tidigare denna dag beviljat Maass
avsked från befattningen såsom jägmästare i Stockholms revir samt i samband
därmed föreskrivit, att Maass den 31 december 1928 beviljat förordnande
att tillsvidare under 1929 tjänstgöra såsom byråchef i domänstyrelsen
skall upphöra med utgången av juni 1929.

I likhet med myndigheterna anser jag billigheten bjuda, att en mot Maass
tioåriga verksamhet såsom extra byråchef svarande pensionsförbättring tillerkännes
honom. Det krävande arbete, som därunder ålegat Maass, vitsordas
hava utförts med stor skicklighet och nit. Såsom ytterligare för honom
meriterande i nu förevarande avseende må erinras om den tid av 6 */„ år,
varunder han tjänstgjort såsom föreståndare för statens skogsförsöksanstalt.

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 200. 5

Den föreslagna pensions förhöjningen synes inig även berättigad med
hänsyn till det dröjsmål, som föranlett att de på dagordningen stående
frågorna om domänverkets omorganisation och om obligatorisk rätt till pension
för befattninghavare i Maass ställning ännu icke blivit prövade. Mot
det av statskontoret föreslagna beloppet av tilläggspensionen, 852 kronor för
år, har jag intet att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen medgiva,

att före detta jägmästaren i Stockholms revir, byråchefen
å extra stat i domänstyrelsen Alexander Edvard
August Friedrich Maass må från och med den 1 juli 1929
under sin återstående livstid från statens domäners fond
uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande
pension såsom jägmästare, en årlig fyllnadspension av
852 kronor.

2:o.

I skrivelse den 31 december 1928 har domänstyrelsen underställt Kungl.
Maj:ts prövning en av jägmästaren i Malingsbo revir gjord, av överjägmästaren
i Dalarnas distrikt tillstyrkt framställning om beredande av pension
åt byggnadsförmannen i nämnda revir Johan Abrahamsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Abrahamsson, som är född den 18 april 1861, antogs under år 1909 till
ledare av kronans flottledsarbeten i Härjeån inom Kopparbergs län. Med
dessa arbeten fortsatte han till utgången av år 1910, varefter han från och
med år 1911 — med början den 22 februari — tjänstgjort såsom byggnadsförman
inom Klotens, sedermera Malingsbo revir. Hans huvudsakliga
sysselsättning har därvid varit att leda skogsstatens byggnadsarbeten inom
reviret, men har han därjämte under vintrarna varit sysselsatt med tumning
ävensom andra göromål, delvis förlagda till revirexpeditionen.

Abrahamssons närmaste förmän under den tid, han varit anställd i statens
tjänst, hava enstämmigt givit honom de bästa vitsord. Sålunda har ingenjören
J. A. Melkerson, som under den tid Abrahamsson ledde utbyggandet av
Härjeån var statens flottledsingenjör, ansett sig i sitt för Abrahamsson rörande
samma arbeten utfärdade intyg kunna rekommendera honom till ledning
av sådana arbeten; och hans båda närmaste förmän alltsedan år 1911 —
såväl nuvarande överdirektören i domänstyrelsen D. af Wåhlberg som jägmästaren
i Malingsbo revir — vitsorda hans skickliget och plikttrohet och
framförallt hans stora sparsamhet med statens medel, vilken sparsamhet
emellertid alltid varit förbunden med noggrant aktgivande på att byggnadsarbetena
blivit väl och solitt utförda.

Abrahamssons avlöning, som under åren 1911—1916 utgått med 150 kronor
för månad och under åren 1917—1922 med 200 kronor för månad, har alltsedan
år 1923 utgjort 172 kronor 50 öre för månad — eller 2,070 kronor
för år — jämte därå belöpande dyrtidstillägg i enlighet med de för fast
anställda befattningshavare i statens tjänst gällande grunder. Därjämte har
han åtnjutit förmånen av fri bostad.

Pension åt
byggnadsftirinannen
J.
Abrahamsson.

6

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 200.

Departements chefen.

Domänstyrelsen framhåller, att Abrahamsson icke äger någon författningsenlig
rätt till pension; men synes det domänstyrelsen vara överensstämmande
med billighet, att han, som under ett 20-tal år helt ägnat sitt arbete åt kronans
tjänst, kommer i åtnjutande av en årlig pension av statsmedel, när han
icke längre kan gagna det allmänna i den utsträckning, som statsintresset
kan kräva och hans egen rättskänsla fordrar.

Därest avsked beviljades Abrahamsson från och med den 1 juli 1929, komme
han att räkna 68 levnads- och 20 tjänstår. Domänstyrelsen tilläte sig i detta
sammanhang meddela, att Abrahamsson styrkt sig hava under åren 1886—
1908 med kortare avbrott varit anställd i olika bolags tjänst, huvudsakligen
i egenskap av schaktmästare, ritare och arbetsledare vid järnvägsbyggnader,
de sista fyra åren dock såsom flottningsinspektor vid Dalälvarnas flottningsförening
och strömbyggnadsaktiebolag.

Vad pensionsbeloppet beträffade syntes det styrelsen, att detsamma, med
hänsyn till arten av Abrahamssons verksamhet såväl i det allmännas som i
enskild tjänst, lämpligen borde kunna beräknas i enlighet med de i kungörelsen
den 8 november 1918 (nr 859) angivna grunderna för pensionering
av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning. Jämlikt dessa grunder ägde arbetare, som
innehade 60 levnadsår och minst 25 tjänstår, rätt till pension av 450 kronor
för år. De i nämnda kungörelse fastställda pensionsbeloppen hade sedermera
genom kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni
1925 (nr 280) reglerats på sådant sätt, att ett pensionsbelopp enligt 1918 års
grunder å 450 kronor numera utginge med 852 kronor. Abrahamsson kunde
emellertid vid sin eventuella avgång den 1 juli 1929 icke räkna mer än 20
tjänstår, på grund varav pensionen syntes böra utgå med ett i förhållande
till det mindre antalet tjänstår avkortat belopp. Enligt denna beräkningsgrund
och med iakttagande av att pensionen avjämnades till ett med tolv
jämnt delbart belopp skulle pensionsbeloppet komma att uppgå till 684 kronor
för år. Styrelsen förutsatte emellertid, att dyrtidstillägg komme att utgå
på pensionsbeloppet.

På grund av vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Abrahamsson måtte från och med den 1
juli 1929 under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av 684 kronor
jämte därå belöpande dyrtidstillägg, att utgå av statens domäners fond.

I remissutlåtande den 23 februari 1929 framhåller statskontoret, att på
grund av vad domänstyrelsen anfört och handlingarna i övrigt innehålla goda
skäl torde få anses föreligga att bereda någon pension i detta fall. Då det
av styrelsen föreslagna pensionsbeloppet icke kunde anses för högt, tillstyrker
statskontoret vidtagande av åtgärd i enlighet med styrelsens hemställan,
dock med den ändring att pensionen syntes böra utgå från och med månaden
näst efter den, vari Abrahamsson entledigades från sin anställning.

Även jag anser goda skäl föreligga att åt Abrahamsson, som på ett väl
vitsordat sätt med nit fullgjort sitt arbete i statens tjänst, utverkas pension
till av domänstyrelsen föreslaget belopp av 684 kronor årligen. På sätt
statskontoret föreslagit torde pensionen utgå från och med månaden näst
efter den, varunder Abrahamsson entledigas från sin anställning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kiutr/l. Maj:Is proposition Nr 200.

■7

att byggnadsförmannen Johan Abrahamsson må från
och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning, under sin återstående livstid
från statens domäners fond åtnjuta en årlig pension av
684 kronor.

3:o.

Med utlåtande den 25 augusti 1928 bär domänstyrelsen överlämnat två
till styrelsen av förre flottledsförmännen vid statens flottledsarbeten Isak
Isaksson Björklund och Anders Wikström ingivna ansökningar om beredande
åt dem av pensioner.

I ärendet har infordrat utlåtande avgivits av statskontoret den 6 oktober
1928.

Sedan enligt domänstyrelsens anmälan den 19 januari 1929 bemälde Wikström
numera avlidit, kvarstår fråga om pension allenast för Björklund.

Domänstyrelsen har i sagda del av ärendet anfört följande.

Björklund, som med prästbevis styrkt sig vara född den 26 december 1862,
hade anställts såsom arbetare vid statens flottledsarbeten den 5 juli 1886.
Han hade därefter haft sin huvudsakliga verksamhet vid statens flottledsbyggnader
men, enär flottledsbyggandet i vanliga fall vore ett säsongarbete,
huvudsakligen förlagt till sommar- och höstmånaderna, hade under åtskilliga
år tjänstgöringen icke varit fullständig. Endast i undantagsfall,
när arbeten förekommit i större vattendrag, såsom i Piteälven, eller vid någon
rännbyggnad, såsom i Bölmansån, hade under tidigare år vinterarbete
förekommit.

Efter att under åren 1907 och 1908 hava tjänstgjort såsom förman vid flottledsbyggandet
inom Arvidsjaurs och Jokkmokks revir hade Björklund den
1 april 1911 antagits till flottledsförman vid flottledsbyggandet huvudsakligen
inom Övre och Nedre Norrbottens distrikt. På grund av den minskade omfattning,
kronans flottledsbyggande hade börjat taga, hade Björklund entledigats
från denna befattning vid utgången av år 1924.

I intyg från byråchefen friherre Th. Hermelin, vilken under åren 1888
—1894 tjänstgjort såsom assistent och t. f. jägmästare inom de revir, dit
Björklunds verksamhet under sagda år varit förlagd, hade Björklund lämnats
det vitsordet, att han åtnjöte vederbörande arbetsledares särskilda förtroende
såsom skicklig och ordentlig flottledsbyggare. Under åren 1894—
1908 återfunnes Björklunds namn i domänstyrelsens flottledsräkenskaper rörande
flottledsarbeten inom ett flertal socknar i Norrbottens län. Vad tiden
från och med år 1909 beträffade, hade statens nuvarande flottledsingenjör,
som därunder varit Björklunds förman, vitsordat, att han varit en god och
skötsam arbetare och sedermera såsom förman och arbetsledare med duglighet
och plikttrohet skött sina åligganden.

Vid sin avgång från tjänsten hade Björklund uppnått en levnadsålder av
62 år samt hade arbetat vid statens flottledsbyggnader i 39 år, varvid den
effektiva arbetstiden dock inskränkte sig till 30 år 8 månader 19 dagar, därav
13 år 9 månader såsom arbetsledare.

Björklunds avlöning hade under åren 1921—1924 utgått med 225 kronor
för månad — eller 2,700 kronor för år jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

Pension åt
förre flottledsförmannen
/.
Isaksson
Björklund.

yfivpmiemen t se
ht fen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Björklund ägde icke någon författningsenlig rätt till pension; men det
syntes domänstyrelsen överensstämmande med rättvisa och billighet att åt
honom, som under en mansålder ägnat huvudsakliga delen av sitt arbete
åt kronans tjänst, bereddes en årlig pension av statsmedel. Även om Björklund
ännu i viss mån vore arbetsför, måste dock avseende fästas vid svårigheten
att vid hans ålder kunna erhålla sådant arbete att han därigenom
i nämnvärd grad kunde bidraga till sitt uppehälle.

Vad pensionsbeloppet beträffade, syntes det styrelsen, att detsamma borde
kunna beräknas i enlighet med de i kungörelsen den 8 november 1918 (nr
859) angivna grunderna för pensionering av förmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Jämlikt
dessa grunder ägde arbetare, som innehade 60 levnadsår och minst 30 tjänstår,
rätt till pension av 500 kronor för år. Björklund uppfyllde båda nämnda
förutsättningar, enär han vid sin avgång från tjänsten fyllt 62 år och kunde
räkna mer än 30 effektiva tjänstår. Visserligen kunde dessa tjänstår icke
i alla delar fullt styrkas, men i den till 1918 års riksdag avgivna proposition,
som låg till grund för ovannämnda kungörelse den 8 november 1918, ifrågasattes
icke, att tjänstetiden i varje fall skulle kunna officiellt styrkas.

De i kungörelsen fastställda pensionsbeloppen hade sedermera genom kungörelserna
den 15 juli 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280) reglerats
på sådant sätt, att ett pensionsbelopp enligt 1918 års grunder å 500
kronor numera utginge med 900 kronor.

Såsom nämnts hade hänsyn tagits allenast till Björklunds effektiva tjänstetid.
1918 års kungörelse angåve emellertid icke uttryckligen, att endast
sådan tjänstetid skulle beräknas vid pensionens bestämmande. Därest hela
antalet tjänstår — således även de tider av året, då något arbete icke kunnat
utföras — skulle medräknas, kunde Björklund åberopa närmare 40
tjänstår och skulle enligt 1918 års grunder vara berättigad till en pension
av 550 kronor, vilket belopp med tillämpning av 1922 och 1925 års kungörelser
skulle motsvara en pension av 948 kronor. Styrelsen ansåge dock,
att ett pensionsbelopp av 900 kronor vore för Björklunds vidkommande väl
avvägt. Styrelsen förutsatte emellertid, att dyrtidstillägg komme att utgå
å pensionsbeloppet.

Styrelsen hemställde sålunda, att Ivungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Björklund finge, räknat från och med den 1 januari 1929, under
sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av 900 kronor jämte
därå belöpande dyrtidstillägg, att utgå av statens domäners fond.

Statskontoret har icke funnit något att erinra mot bifall till domänstyrelsens
förevarande framställning.

I likhet med myndigheterna finner jag billighet kräva, att pension beredes
Björklund, vilken ägnat huvudsakliga delen av sitt väl vitsordade arbete
åt kronans tjänst. Pensionen torde böra utgå med föreslaget årligt belopp
av 900 kronor.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen medgiva,

att förre flottledsförmannen vid statens flottledsarbeten
Isak Isaksson Björklund må, räknat från och med
den 1 januari 1929, under sin återstående livstid från
statens domäners fond åtnjuta en årlig pension av 900
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition. Nr 200. !)

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen''hemställt
de under l:o— 3:o här ovan antecknade ärenden.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar
bifall till vad departementschefen hemställt samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

''f ''- ■■■■ ■ - ''

M»r-«