Kovgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o H2

Proposition 1894:52

8

Kovgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o H2.

N:o 52.

Konrjl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag
till lag om skyldighet för svensk domstol att upptaga
sjöförklaring och verkställa undersökning angående
sjöolycka, som drabbat fartyg från annat land än
Sverige eller Norge; gifven Stockholms slott den
9 mars 1894.

Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i
ärendet föi*da protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 $
regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och
verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat fartyg
från annat land än Sverige eller Norge.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Anmäler sig vid svensk domstol, som är behörig att upptaga
sjöförklaring, befälhafvare å fartyg, som ej är svenskt eller
norskt, till afläggande af sådan förklaring, vare rätten pligtig att,
i den ordning sjölagen stadgar, upptaga förklaringen.

9

Konf/l. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

§ 2.

Konungen eger efter aftal med främmande stat och under
förutsättning af ömsesidighet förordna, att jemväl sådan undersökning,
som i 317 § sjölagen omförmäles, skall af rätten verkställas
med afseende å olycka, som drabbat fartyg, hvarom i § 1
är stadgadt, samt att protokoll öfver undersökningen varder, sedan
densamma afslutats, till utrikesdepartementet insända

Ivongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kong!, nåd och
ynnest städse välbevågen.

OSCAR,

Alu/. Ösferr/ren.

Bih. till Riksd. Prof. ldM. I friml. 1 Afä. U Haft.

2

10

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 52.

ridväg af protokollet öfver jnsHtiedepartementsarenden, hållet
inför Ilavs Maj.t Korning eu i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 26 januari 1894.

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gill jam,
friherre Rappe,

Ohristerson.

Departementschefen, statsrådet Östergren anförde i underdånighet: »Sedan

nu gällande sjölag med 1892 års ingång trädt i kraft,
hafva de svenska domstolarne vid upprepade tillfällen vägrat att
upptaga sjöförklaring af befälhafvare å utländska fartyg. Detta förhållande,
som, särskildt för befälhafvare å danska fartyg, medfört
afsevärda olägenheter, enär den danska sjölagen ej medgifver sjöförklarings
afläggande inför konsul, har gifvit kongl. danska regeringen
anledning att genom sin härvarande minister i skrifvelse,
som blifvit mig genom chefen för utrikesdepartementet delgifven,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

11

med åberopande af dansk lagstiftning i ämnet, föreslå afslutandet
mellan Sverige och Danmark af eu öfverenskommmelse om skyldighet
för det ena landets domstolar att upptaga sjöförklaringar af
befälhafvare å det andra landets fartyg äfvensom att i vissa fall
på begäran af det ena landets regering i afseende å sjöolyckor, som
träffat det andra landets fartyg, anställa undersökning.

Afslutandet af en dylik öfverenskommelse torde emellertid med
hänsyn till här i landet gällande lagstiftning icke kunna för närvarande
ega rum, utan lärer först erfordras, att bestämmelser genom
lag meddelas om domstolarnes skyldighet i förevarande afseende.
Härvid liar det synts mig böra på samma gång tagas i öfvervägande,
om icke domstolarne borde åligga skyldighet att upptaga sjöförklaring
jemväl af andre utländske befälhafvare än danske, äfvensom
att anställa undersökning angående olycka, som drabbat utländska
fartyg i allmänhet.

Jag anhåller derför i underdånighet att nu få i korthet utveckla
mina åsigter i ämnet.

1864 års sjölag innehöll ej någon uttrycklig bestämmelse om
skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring af befälhafvare
å utländskt fartyg, men så länge samma sjölag gälde, plägade
dock domstolarne anse sig oförhindrade att, då begäran derom frainstäldes,
upptaga sådan förklaring äfven af befälhafvare å utländskt
fartyg. Nu gällande sjölag innehåller visserligen, lika litet som 1864
års sjölag, något förbud i detta hänseende; men då den svenska
sjölagens bestämmelser om sjöförklaring afse allenast befälhafvare
å svenska och, på grund af den särskilda föreskriften i 322 §, jemväl
norska fartyg, samt annat stadgande i lag ej finnes, på grund hvaraf
svensk domstol kan anses förpligtad att af befälhafvare å utländskt
fartyg mottaga sjöförklaring, lärer domstolens vägran icke kunna
frånkännas berättigande.

Det sålunda inträdda förhållandet, att utländska fartygs befälhafvare
sakna utväg att vid domstol här i riket få i vederbörlig
form aflägga sjöförklaring, måste emellertid, åtminstone för de länder,
h vil kas lagstiftning icke medgifver sjöförklarings upptagande
inför konsul, framträda såsom eu väsentlig olägenhet. Att afhjelpa
denna olägenhet i den mån sådant kan ske, torde dock med afseende
å sjöfartens internationella natur och den hänsyn som till

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:v 52.

följd deraf ett land otvifvelaktigt bör taga till andra lands intressen,
framträda såsom eu bjudande pligt.

Främmande länders lagstiftning lägger i allmänhet ej något
hinder i vägen för utländsk befälhafvare att vid deras domstolar
aflägga sjöförklaring; och hvad särskilt angår Danmark och Norge
finnas i deras lagar föreskrifter, af hvilka otvetydigt framgår, att
befälhafvare å utländskt fartyg är berättigad att vid dessa länders
domstolar få aflägga sjöförklaring.

Vår nu gällande sjölag innehåller, som bekant, bestämmelser
dels om sjöförklaring i allmänhet, hvarom föreskrifter meddelats i
§ 40 samt §§ 315 och 316, och dels om den ytterligare * undersökning»,
som i vissa svårare fall blifvit i allmänt intresse föreskriftven
och hvarom stadganden meddelats i 317—321. Hvad först angår
sjöförklaring i allmänhet eller, så att säga, den vanliga sjöförklaringen,
torde det väl vara otvifvelaktigt, att då en befälhafvare å utländskt
fartyg önskar vid domstol här i riket aflägga redogörelse
angående sjöolycka, som under resa eller eljest träffat hans fartyg
eller dess last, de förhållanden, förklaringen afser, i de allra flesta
fall äro af beskaffenhet att beröra jemväl något svenskt intresse,
oftast aflastares eller lastemottagares, och från denna synpunkt sedt,
lärer det väl få anses önskligt att förklaringen upptages i den ordning,
som erbjuder största möjliga garanti för utrönande af förklaringens
tillförlitlighet, det vill säga vid domstol här i riket. I viss
män annorlunda förhåller det sig med den särskilda undersökning,
som i vissa svårare fall skall företagas. Denna afser mera ett allmänt
än något privat intresse, den är, såsom sjölagskomitén anmärkt,
närmast att likna vid ett polisförhör. Verkställandet af en sådan
undersökning i fråga om olycka, som träffat utländskt fartyg, påkallas
visserligen icke af något särskild! svenskt intresse; men då
dessa undersökningar afse sjöfartens allmänna säkerhet och nytta,
och verkställandet deraf således påkallas af internationella hänsyn,
torde icke heller i detta hänseende ett land böra undandraga sig att
lemna det biträde, som af ett annat påkallas, detta dock endast
under förutsättning, att det land, som begär sådant, sjelft är villigt
att lemna dylikt biträde. Utsträckandet af den i 317 § omförmälda
undersökningspligt till utländska fartyg torde derför, på sätt i fråga
om Norge stadgats i 322 §, böra ega rum endast under vilkor af
ömsesidighet; och torde det följaktligen böra öfverlemnas åt Konun -

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

1 ''*
lo

gen att af sluta de i sådant hänseende nödiga internationella öfverenskommelser.

På grund af hvad sålunda anförts, och då bestämmelser i
förevarande hänseende icke lämpligen torde böra inrymmas i sjölagen,
har jag låtit inom departementet utarbeta ett så lydande

Förslag till Lag

om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och
verkställa undersökning angående sjöolycka, som drabbat fartyg från
annat land än Sverige eller Norge.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Anmäler sig vid svensk domstol, som är behörig att upptaga
sjöförklaring, befälhafvare å fartyg, som ej är svenskt eller norskt,
till afläggande af sådan förklaring, vare rätten pligtig att, i den
ordning sjölagen stadgar, upptaga förklaringen.

§ 2.

Konungen eger efter aftal med främmande stat och under
förutsättning af ömsesidighet förordna, att jemväl sådan undersökning,
som i 317 § sjölagen omförmäles, skall af rätten verkställas
med afseende å olycka, som drabbat fartyg, hvarom i § 1 är stadgadt,
samt att protokoll öfver undersökningen varder, sedan densamma
afslutats, till utrikesdepartementet insändt;

Och hemställer jag i underdånighet att Eders Kong!. Maj:t
täcktes, för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler, öfver
detta lagförslag genom note ur protokollet infordra högsta domstolens
yttrande.»

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan, fann Hans Maj:t Konungen
godt i nåder lemna bifall.

Ex protocollo
Carl Boheman.

14

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 52.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj ds
högsta domstol tisdagen den 13 februari 1834.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Hernmarck,

Ahlgren,

Herslow,

Norberg,

Lilienberg,

Carlson,

Claöson.

Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren
(hassel föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 nästlidne januari,
hvarmedelst för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler,
högsta domstolens utlåtande blifvit infordradt öfver följande, inom
justitiedepartementet utarbetade förslag till

Lag

om skyldighet för svensk domstol att upptaga sjöförklaring och verkställa
undersökning angående sjöolycka, som drabbat fartyg från
annat land än Sverige eller Norge.

Härigenom förordnas som följer:

15

Kanyl. Ma)ds Nåd. Proposition N:n r>9.

$ 1.

Anmäler sig vid svensk domstol, som är behörig att upptaga
sjöförklaring, befälhafvare å fartyg, som ej är svenskt eller norskt,
till afläggande af sådan förklaring, vare rätten pligtig att, i den ordning
sjölagen stadgar, upptaga förklaringen.

Konungen eger efter aftal med främmande stat och under
förutsättning af ömsesidighet förordna, att jemväl sådan undersökning,
som i 317 § sjölagen omförmäles, skall af rätten verkställas
med afseende å olycka, som drabbat fartyg, hvarom i § 1 är stadgadt,
samt att protokoll öfver undersökningen varder, sedan densamma
afslutats, till utrikesdepartementet insändt.

Justitieråden Hernmurch, Ahlgren, Hersloic, Norberg, Carlson
och Claeson lemnade förslaget utan anmärkning.

Justitierådet Lilienberg anförde: Då förevarande lagförslag i
fråga om fartyg, hvilka ej äro svenska eller norska, innehåller bestämmelser
rörande samma ämne och af hufvudsakligen enahanda
beskaffenhet som 322 £ sjölagen, der fråga är om norska fartyg, och
då något antagligt skäl icke synes förefinnas, hvarför i detta fall
med hvarandra så nära sammanhängande stadgan den skulle förläggas
till skilda lagar, vill jag för min del hemställa, att förslagets
innehåll med behörig rättelse i redaktionen varder såsom ett andra
moment vid fogad t nämnda lagparagraf.

Ex protocollo
Carl Boll em an.

It»

Kon fil Maj-is Nåd, Proposition N:o 52.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärendev, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet åt Stockholms
slott fredagen den 9 mars 1H94.

i närvaro af:

Hans excellens hen* statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Kappe,

Christerson,

Justitieråden: Ahlgren,

Claöson.

Departementschefen, statsrådet Östergren föredrog högsta domstolens
yttrande öfver det enligt statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 26 sistlidne januari till högsta domstolen
remitterade förslag till lag om skyldighet för svensk domstol
att upptaga sjöförklaring och verkställa undersökning angående sjöolycka,
som drabbat fartyg från annat land än Sverige eller Norge,
och hemstälcle, att förslaget, som af högsta domstolens fleste ledamöter
lemnats utan anmärkning, måtte, jemlikt 87 § regeringsformen,
för Riksdagen till antagande framläggas.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

17

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lemna bifall; och skulle proposition till Riksdagen
aflåtas i öfverensstämmelse med bilagan litt. B vid
detta protokoll.

Ex protocollo
Carl Boheman.

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 34 Htift.

3