Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 36

Proposition 1893:36

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 36.

7

N:o 36.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ordnande
af pensionsförhållandena vid intendenturcorpsen; gifven
Stockholms slott den 17 februari 1893.

Under hänvisning till hvad bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att medgifva,

att fältintendenter, intendenter och förvaltare vid intendenturcorpsen
må få förklaras berättigade, att under de vilkor i öfrigt, som för åtnjutande
af fyllnadspension finnas stadgade uti kongl. cirkuläret den 22 juni
1877 angående ny pensionsreglering för armén, vid fylda 60 lefnadsår
erhålla dylik pension.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.
nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Axel Rappe.

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 17 februari 1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Rappe, föredrog
i underdånighet:

Generalintendentens underdåniga skrifvelse den 14 innevai''ande månad
angående ordnande af pensionsförhållandena vid intendenturcorpsen.

Departementschefen yttrade dervid:

Under erinran, att Eders Kongl. Maj:t den 2 sistlidne december,
med godkännande af 1892 års urtima riksdags i härordningsfrågan fattade
beslut, faststält stat för den nyinrättade intendenturcorpsen, har generalintendenten
i skrifvelse den 14 i denna månad i underdånighet anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte dels att embets -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

9

och tjenstemännen vid nämnda corps må vinna delaktighet i arméns pensionskassa
samt arméns enke- och pupillkassa och dervid, hvad angår tiden
för pensions erhållande och skyldighet att med pension afgå, likställas,
generalintendenten med embetsman tillhörande generalitetet samt fältintendenterna,
intendenterna, förvaltarne och förmännen med regementsintendenterna,
och dels att löntagarne å intendenturcorpsens stat må tills vidare och intill
dess frågan om corpsens delaktighet i nämnda kassor kan blifva i
vederbörlig ordning afgjord, berättigas att för erhållande af eventuel pensionsrätt
till desamma erlägga afgifter med enahanda belopp, som skulle
påförts dem, derest de redan varit delegare i kassorna.

För så vidt denna generalintendentens framställning afser delaktighet
för de nämnda tjenstemännen i pensionskassorna, beror densamma på arméns
fullmägtiges afgörande och anhåller jag att framdeles, sedan dagen
för nämnda fullmägtiges detta år infallande sammanträde blifvit bestämd,
få till framställningen derutinnan återkomma. Beträffande vidare yrkandet,
att löntagarne å intendenturcorpsens stat skulle berättigas att redan innan
corpsen upptagits till delaktighet i kassorna få till dem erlägga afgifter,
torde, innan ärendet i denna del afgöres, yttrande böra från direktionen
för arméns pensionskassa inhemtas.

Emellertid kan generalintendentens framställning anses innefatta äfven
en tredje fråga, som är af beskaffenhet att böra underställas Riksdagen.
Uti de år 1877 af Riksdagen antagna, sedermera af Eders Kongl. Maj:t
genom nådiga cirkuläret den 22 juni samma år till efterrättelse faststälda
grunderna för arméns pensionering är nemligen väl å ena sidan stadgadt,
att de till armén hörande embets- och tjensteman af militärläkare och
civilstaterna, hvilka äro till pension ur arméns pensionskassa berättigade,
jemväl ega att vid afskedstagandet erhålla fyllnadspension, hvadan alltså
eventuel rätt till dylik pension inträder i och med detsamma vederbörande
tjensteman vid armén vunnit delaktighet i pensionskassan; men då å andra
sidan såsom ytterligare vilkor för fyllnadspensions erhållande, eldigt samma
grunder, stadgas viss lefnadsålder, som bestämts olika för tjensteman af
olika grader och ej heller sammanfaller med den lefnadsålder, som enligt
reglementet för arméns pensionskassa är för erhållande af pension från
nämnda kassa faststäld, är uppenbart, att då vid armén inrättas tjenstebefattning
af annat slag eller annan benämning än de förut i pensionsgrunderna
uppräknade, frågan om den ålder, innehafvare af dylik befattning
bör hafva uppnått för att komma i åtnjutande af fyllnadspension,
beror på Riksdagens afgörande.

Beträffande tjenstemännen vid intendenturcorpsen skola, enligt den
för nämnda corps faststälda nya stat, dervid finnas anstälde 1 generalBi/i.
till Piksd. Prof. 1633. 1 Sand. 1 Afd. 21 Iliift. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

intendent, 4 fältintendenter af lista klassen, 5 fältintendenter af 2:dra
klassen, 30 intendenter af lista klassen, 16 intendenter af 2idra klassen,
8 intendenter af 3idje klassen, 53 förvaltare och 36 förmän. Af dessa
befattningar är generalintendentens redan i pensionsgrunderna upptagen
såsom likstäld med generalsbefattning; och erfordras alltså rörande den
ålder, innehafvare af denna befattning skall hafva uppnått för att erhålla
rätt till fyllnadspension, ingen framställning till Riksdagen.

Hvad vidare angår de i intendenturcorpsens nya stat uppförda förmänsbefattningar,
torde ej heller beträffande pensionsåldern för de blifvande
innehafvarne af dessa befattningar något förslag till Riksdagen böra aflåtas.

Såsom tillhörande manskapsklassen torde de nemligen böra pensioneras
i den ordning, som för manskap vid armén är stadgad, och hvad särskildt
beträffar pensionerna från arméns pensionskassa och de s. k. fyllnadspensionerna,
äro de, såsom också uttryckligen säges i så väl reglementet
för pensionskassan som meranämnda pensionsgrunder, afsedda allenast för
officerare och underofficerare jemte civilmilitära tjensteman i motsvarande
grader.

Rörande de återstående officers- eller underofficersrangklasserna tillhörande
nya befattningar ne vid intendenturcorpsen, eller fältintendenternas,
intendenternas och förvaltarnes, varder deremot eu sådan framställning af
nöden. Jag tillåter mig emellertid, vidkommande dessa befattningars egenskaper
att vara nya, i detta sammanhang erinra, att den största gruppen
deraf, intendenternas, är afsedd att utbytas mot de nuvarande regementsintendentsbefattningarna,
hvilka, i mån af innehafvarnes afgång, skola
indragas, och att, beträffande pensioneringen af intendenterna, statens ställning
så till vida blifver gynsammare än förut som dels de blifvande innehafvarne
af dessa befattningar ej kunna komma i åtnjutande af ålderstillägg
och således ej heller af den dermed förenade högre pension och dels dessa
tjenstemäns aflöning, utaf hvilken pensionens storlek är beroende, skall
utgå med tre olika belopp, deraf det högsta motsvarar det för närvarande
till regementsintendenterna utgående.

Hvad angår den ålder, hvars uppnående skulle berättiga fältintendenter,
intendenter och förvaltare till erhållande af fyllnadspension, hemställer
generalintendenten, att de må i detta afseende likställas med regementsintendenterna,
så att pensionsrätten skulle inträda vid uppnådda 60 lefnadsår
och skyldigheten att med pension afgå följaktligen vid 63 år. Jag har
intet att häremot erinra. Innehafvarne af dessa befattningar skulle derigenom,
i fråga om pensionsåldern, komma i alldeles samma ställning som
det stora flertalet civile tjensteman vid armén, af hvilka endast krigsarkivarien
och vaktmästare vid militära embetsverk och staber måste för

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

vinnande af fyllnadspension hafva uppnått 65 lefnadsår. Äfven statens
berättigade intresse att ej i förtid betungas med tjenstemäns pensionering
synes mig, genom ett sådant ordnande af frågan om pensionsåldern för de
nya intendenturtjenstemännen, blifva väl tillgodosedt. I grad äro de likstälda,
fältintendenterna med öfverstelöjtnanter och majorer, intendenterna
med kaptener och löjtnanter samt förvaltarne med fanjunkare; och då dessa
militäre tjensteman för erhållande af fyllnadspension måste hafva uppnått
55 respektive 50 lefnadsår, skulle alltså rättigheten till pension för gradkamraterna
inom den nya intendenturcorpsen inträda 5 respektive 10 år
senare.

Under åberopande häraf hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att fältintendenter, intendenter och
förvaltare vid intendenturcorpsen må få förklaras berättigade att under de
vilkor i öfrig!, som för åtnjutande af fyllnadspension finnas stadgade uti
cirkuläret den 22 juni 1877 angående ny pensionsreglering för armén, vid
fylda 60 lefnadsår erhålla dylik pension.

Hvad departementschefen sålunda hemstält och yttrat
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, i nåder bifalla och gilla; och skulle
proposition af den lydelse bilagan till detta protokoll
utvisar till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Eugene Peyron.