Kongl. MajUs Nåd, Proposition R:o 41

Proposition 1874:41

Kongl. MajUs Nåd, Proposition R:o 41.

11

N:o 41.

Ank. till Rikad. Kansli den 27 Febr. 1874, kl. 10 f, m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående
införande af det metriska mätt- och vigtsystemet vid trafiken
ä statens och enskilda jernvägar äfvensom vid handel
med guld, silfver och andra ädla metaller samt ädelstenar
och äkta perlor; Gifven Stockholms Slott den 20
Februari 1874.

Vid det under sommaren 1872 i Köpenhamn hållna tredje skandinaviska
nationalekonomiska möte uttalades den åsigt,

att metriska mått- och vigtsystemet borde i de tro nordiska rikena, så
snart ske kunde, antagas för alla slag af såväl mått som vigt och med de indelningar
och benämningar, som dertill hörde; samt

att gramvigten oförtöfvadt borde antagas såsom tull-, post- och myntvigt
och vid jernvägstrafiken.

Sedan detta mötets uttalande blifvit Kongl. Maj:t meddeladt, anbefalldes
General-tullstyrelsen, General-poststyrelsen och Styrelsen för statens jernvägstrafik
att i anledning deraf, hvar för sig, afgifva underdånigt utlåtande.

Uti det utlåtande, som General-tullstyrelsen till följd häraf afgifvit, har
nämnda Styrelse, lika med mötet, ansett önskvärd t, att metriska mått- och vigtsystemet
bl ef ve antaget inom de skandinaviska länderna, och särskild t Sverige,
men deremot, beträffande förslaget, att gramvigten skulle, innan nämnda system
blefve allmänneligen inom Sverige till iakttagande påbjudet, antagas såsom tullvigt,
förklarat sig icke kunna dela mötets åsigt. En sådan preliminär tillämpning af
gramvigten skulle ingalunda lända till lättnad för handelsgemenskapen emellan
Sverige och sådana främmande länder, hvilka icke antagit nämnda vigtsystem. Vid
införsel från dylika länder af de derifrån efter olika vigtsystem fakturerade varor

12

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 41.

hade nemligen tullförvaltningen att verkställa sina vigtberäkningar och öfriga operationer
efter det nya för tullbehandlingen antagna vigtsystemet, som skilde sig både från
det främmande landets och från det här för handeln i allmänhet bibehållna gamla;
hvaraf åter följde, att importören nödgades upprätta en tredje kalkyl för att efter
inköpspris enligt den utländska vigten och tullomkostnader enligt gramvigten slutligen
bestämma varans salupris efter här allmänt gällande qvantitets bestämmelser.
Vid gramvigtens tillämpning inom tullväsendet på varor, införda från länder, der
samma vigtsystem vore gällande, mötte deremot icke någon betänklighet, om det
eljest kunde vara lämpligt att inom samma förvaltning tillämpa skiljaktiga vigtsystem
för samma varor, kommande från olika länder; men en omständighet, som vid
tulltaxans ordnande efter ett annat än det allmänna i landet gällande vigtsystem
måste framkalla största betänklighet, förefunncs dock alltid deri, att tulltaxans bestämmelser
blefve oförstådda af den stora allmänheten, hvilken icke kunde förutsättas
besitta eller förvärfva insigt i den relativa betydelsen af två olika på en
gång gällande vigtsystem. Med afseende härå ansåge General-tullstyrelsen sig böra
afstyrka, att gramvigten, utan afvaktan å dess allmänna införande i riket, antoges
såsom tullvigt.

General-poststyrelsen har ansett, att genom metriska måttsystemets antagande
någon olägenhet icke skulle tillskyndas postutvexlingen, samt, med erinran,
att gramvigten allt sedan år 1866 inom postverket begagnades i och för den utländska
brefvexlingen, instämt uti nationalekonomiska mötets åsigt, att gramvigten
borde inom de skandinaviska länderna såsom postvigt antagas; i sammanhang med
hvilket, af Landtmäteri-styrelsen biträdda yttrande General-poststyrelsen afgifvit förslag,
rörande en i de flesta fall till nedsättning i postbefordringsafgifterna föranledande
reglering af vigtsatserna för bref och paketer.

Slutligen har Styrelsen för statems jernväg strafik uti sitt den 30 December
1872 i ämnet afgifna utlåtande anfört att, då gramvigten numera utgjorde laglig
grund för vigtberäkning icke allenast i Frankrike, utan äfven Spanien, Schweiz,
Italien, Österrike, Tyskland, Belgien, Holland samt våra grannländer Danmark och
Norge, denna vigts antagande här i landet kunde, i betraktande af våra på senare
tider utsträckta handelsförbindelser och vidgade samfärdsel med nämnda länder,
anses vara endast en tidsfråga; att vid afslutandet af öfverenskommelse om samtrafik
mellan svenska och norska jernvägsstationer den norska centnern, hvilken i
likhet med den danska och tyska motsvarade 50 kilogram, blifvit antagen såsom
vigtenhet för godstratiken, och att ett aftal i enahanda syfte vore på väg att afslutas
i fråga om direkt godstrafik mellan åtskilliga svenska, danska och tyska
jernvägsstationer; att, enär begagnandet af olika vigtsystem för transporter inom
landet och för förbindelsen med grannländerna uppenbarligen medförde flera olägenheter,
anslutandet till ett system, som i viss mån redan vore och otvifvelaktigt
snart blefve internationelt, med hvarje dag visade sig vara mera af behofvet på -

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

kalladt; samt att man vid jernvägstrafiken kunde tillegna sig en stor del af det
metriska systemets företräden utan att derigenom störa bestående förhållanden i
vidsträcktare mån, än som kuude vara nyttigt, såsom förberedelse till samma systems
allmänna införande. Då vid jernvägen vägdes de kollys, som till befordran
aflemnades, vore det för densamma af ingen betydelse om det aflemnade godset
blifvit förut vägd t, vare sig med samma slags vigter, som vid jernvägen begagnades,
eller med andra. Hufvudsaken vid hvarje fraktsats, betraktad i och för sig eller
i förhållande till en täflande trafikleds, vore penningebeloppet. Men om detta belopp
uppkommit genom multiplikation mellan centner- och miltal eller gram- och
kilometertal, vore för trafikanten likgiltigt. Den enda olägenhet, denna kunde
hafva af den särskilda tillämpningen af gramvigten vid svenska jernvägarne vore
den, att, om han ville på förhand beräkna fraktafgiften för ett visst parti, han
måste efter jernvägens vigtenhet förvandla partiets efter vanlig enhet uppskattade
vigt, hvilken olägenhet icke vore större än att den kunde vid sidan af fördelarne
lemnas utan afseende. Beräkningen af våglängd efter kilometer i stället för mil
kunde uppenbarligen icke medföra någon olägenhet för trafikanten.

I afseende å sättet för tillämpningen af gramvigten vid jernvägstrafiken
ansågc Styrelsen lämpligast vara, att en ny svensk centner bestämdes af samma
vigt och med samma delning som den norska, danska eller tyska centnern, eller
lika med 50 kilogram, utgörande 117,625 svenska skålpund samt fördelad i hundra
delar, hvardera lika med en half kilogram eller 1,17625 skålpund, hvilka vigtenheter,
då de gamla benämningarne centner och skålpund icke lämpligen kundo ä desamma
öfverflyttas, borde undfå andra passande benämningar; och enär en kilometer
utgjorde 3,368,126 svenska fot samt tio kilometer sålunda ganska nära uppginge
till en svensk mil, funne Styrelsen längdenheten böra bestämmas till tio
kilometer med särskild benämning. På grund häraf har Styrelsen föreslagit, att
från och med den dag, då lagen om ny myntenhet trädde i kraft, nya enheter för
vigt och våglängd måtte blifva gällande vid jernvägstrafiken å såväl statens som
enskilda dermed sammanhängande banor sålunda, att de nya vigtenheterna bestämdes
till 1 gramcentner, motsvarande 50 kilogram eller 117,626 svenska skålpund
och 1 grampund, motsvarande 0,5 kilogram eller 1,17625 svenska skålpund, samt den
nya väglängdenheten till en metermil, motsvarande tio kilometer eller 33,681,26
svenska längdfot.

Landtmäteri-styrelsen, hvars utlåtande i ämnet jemväl blifvit infordrad t,
har uti memorial den 30 sistlidne Juni biträd t Styrelsens för statens jernvägstrafik
åsigter och förslag i sjelfva saken, men deremot, hvad anginge de af Styrelsen
föreslagna benämningar “gramcentner" “grampund" och “metermil", ansett
att med de franska mått- och vigtsystemet jemväl de franska benämningarne borde
vid jernvägstrafiken införas, helst sådant redan i viss mån skett både å apoteken.

14

Rongl. Majds Nåd. Proposition N:o 41.

i riket, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 23 Juli 18(19, angående det franska måttoch
vigtsystemets begagnande för medicinskt bruk, och inom postverket i och för
den utländska brefvexlingen.

Vidare har Vetenskap s-alcadcmim under den 8 Oktober nästlidna år afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och dervid hufvudsakligen anfört, att det
svenska systemet för mått och vigt väl vore lika enkelt och rationelt som det
franska, så att Sverige icke hade samma skäl som flera andra länder att för allmänt
bruk antaga det franska systemet, men att, då det icke kunde sättas i fråga
att för samfärdseln med utlandet det svenska vigtsystemet skulle kunna göra sig gällande,
samt metersystemet begagnades af flera nationer, Akademien från samfärdselns
synpunkt ansåge fördelaktigt att tillegna sig sistnämnda system i den riktning,
styrelsen för statens jernvägstrafik angifvit, helst någon synnerlig olägenhet
härigenom icke tillskyndades inhemska trafikerande. Deremot kunde Akademien
icke tillstyrka, att nya enheter, sådana som de af Styrelsen föreslagna gramcentnern
och grampundet, infördes i det franska systemet. Att sådant skett i Norge
och Danmark hade sin förklaring deri, att norska och danska skålpundet vore i
det allra närmaste lika med en half kilogram, hvadan ock 50 kilogram utan märkbart
fel kunde sättas lika med 100 skålpund. Ett sådant skäl för antagandet af
de utaf Trafikstyrelsen föreslagna nya enheterna funnes icke i Sverige, enär 50
kilogram icke stode i något rationelt förhållande till den gamla svenska centnern.
lika litet som det föreslagna grampundet till det nu brukliga svenska skålpundet.
Dessutom kunde med visshet förutsägas att, om dot franska metriska systemet i
Norge och Danmark blefve infördt till allmänt bruk, den gamla norska och danska
centnern komme att afskaffas, hvilket dä jemväl måste ske med de nu föreslagna
gramcentncrn och grampundet. På grund häraf förordade Akademien antagandet
af det franska, metriska systemet i oförändradt skick. Någon nämnvärd
olägenhet vid samfärdseln grannländerna emellan kunde derigenom icke uppkomma,
enär reduktionen från det ena systemet till det andra verkställdes med siffran 2.
Enligt Akademiens åsigt funnes inga giltiga skäl som talade mot antagandet åt
den franska myriamotern såsom enhet för uppmätandet af trafikerad väg!ängd.

Det för närvarande i riket gällande system för mått och vigt är, såsom
Votenskaps-akademien antydt, grundadt på fullständig och vetenskaplig tillämpning
af deeimalindeluingen. Då Sverige således i afseende å mått och vigt redan är i
åtnjutande af decimalindelningens fördelar, samt det emellan de svenska och de
franska enheterna för mått och vigt rådande förhållande (enligt hvilket 1 svenskt Tt
— 425,0758 franska gram och omvändt 1 kilogram = 2,3525214 svenska u samt
1 svensk fot = 0,2969041 meter och omvändt 1 meter = 3,36809 svenska fot) är

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

15

af beskaffenhet att i hög grad försvåra öfvergången från det svenska till det franska
systemet, hvilken öfvergång ej heller ännu visat sig i allmänhet vara synnerligen
behöflig, har Kongl. Maj:t ansett sig för närvarande icke böra föreslå det metriska
matt- och vigtsystemets allmänna antagande inom riket. Vid sådant förhållande
Imner Kongl. Maj:t, med afseende å hvad General-tullstyrelsen anfört, icke heller
skal vara för handen att nu inom Sverige antaga gramvigten såsom tullvigt.

Beträffande, vidare frågan om införande af ny postvigt har väl, såsom förut
ar numndt, gramvigts-systemet redan funnit antändning vid postverket, såvidt angar
den utländska brefvexlingen, i följd hvaraf ändamålsenligt vore, att nämnda
system tillämpades jemväl vid den inländska brefvexlingen; men då sådan tillämpning
icke kan eller bor ega rum, utan att, såsom General-poststyrelsen föreslagit,
i sammanhang dermed företages en reglering af de endast för ett år sedan bestämda
vigtsatserna för bref och paketer, hvilken reglering icke lämpligen bör ske
utan i samband med en reglering af postbefordringsafgifterna, hvartill Kongl. Makt
anser tiden ännu icke vara inne, vill Kong], Maj:t nu icke föreslå, att gramvigten
såsom allmän postvigt inom Sverige antages.

deremot synes, genom hvad Styrelsen för statens järnvägstrafik anfört samt
Landtmateri-styrelsen och Vetenskaps-akademien i anledning deraf yttrat, vara
adagalagdt, att införandet af det metriska mått- och vigtsystemet vid trafiken å
statens och enskilda dermed sammanhängande jernvägar skulle medföra flera väsendthga
fordekr, äfvensom att de af en sådan förändring härflytande olägenheter äro
a obetydliga, att å desamma skäligen icke bör fästas afseende. Kongl. Makt anser
således tillämpningen af nämnda mått- och vigtsystem böra påbjudas icke allenast
vid statens utan äfven vid alla med dem omedelbart eller medelbart sammanhängande
enskilda jernvägar; och då, i fråga om öfriga enskilda jernvägar inom
nket, de af Kongl. Maj:t for trafiken å desamma fastställda taxor böra, såvidt
möjligt ar, vara upprättade efter samma grunder som den för statens jernvägar
gällande taxa, torde skäl vara för handen, att Kongl. Maj:t om vederbörande styrelser
tor berörda enskilda jernvägar derom göra framställning eller i öfrigt omständigheterna
skulle dertill föranleda, förordnar om tillämpning af metriska måttoeh
vigtsystemet jemväl vid trafiken å sistnämnda jernvägar.

Knar slutligen genom nådiga Kungörelsen den 30 Maj 1873, innefattande
lag om rikets mynt, blifvit bestämdt, att franska grammet skall vara enheten för
rikets myntvigt, samt för de uti nådiga Kungörelsen den 23 sistlidna Januari angaem
o de genom nämnda myntlag bestämda myntstyckenas storlek, pregel, inskrift
och utseende i öfrigt, förekommande längdmått såsom enhet antagits den franska
millimetern, torde omständigheterna påkalla, att, i öfverensstämmelse med hvad i
Danmark redan skett genom Lov af den 16 April 1873 och anordning den 30 påföljande
Juni, det metriska mått- och vigtsystemet förklaras böra vinna tillämpning

16 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 41.

vid all handel med guld, silfver och andra ädla metaller samt ädelstenar och
äkta perlor.

Kong]. Maj:t vill alltså härmed föreslå Riksdagen att förklara, det Kong].
Maj:t, så snart alla för förändringens genomförande erforderliga förberedande åtgärder
hunnit vidtagas, må, utan hinder af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamt
fattade beslut om antagande för riket af ett enda slag af mått och vigt,
förordna om det metriska mått- och vigtsystemets begagnande dels vid trafiken å
statens och enskilda dermed omedelbart eller medelbart sammanhängande jernvägar
samt å öfriga enskilda jernvägar inom riket, i den mån Kongl. Maj:t finner omständigheterna
dertill föranleda, dels ock vid all handel med guld, silfver och andra
ädla metaller samt ädelstenar och äkta perler.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

OSCAR.

Axel Bergström.

Utdrag

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 41.

17

Utdrag af Protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
20 Februari 1874.

Närvarande;

Hans Excellens Herr Justi tie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och
Weidenhielm.

Departements-chefen, Statsrådet Bergström uppläste derpå till justering ett
i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
sålunda beslutit uppsatt förslag till nådig proposition till Riksdagen, angående
gramvigtens införande vid jernvägstrafiken samt vid handel med ädla metaller,
ädelstenar och äkta perlor;

Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag samt befalla
att i öfverensstämmelse dermed skulle aflåtas nådig proposition
till Riksdagen af den lydelse, bilagan titt. I). till detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo
Otto W. Seippel.

Bill, till Riksd, Prof. 1874. 1 Sami. 1 Afd, 19 Raft.

3