Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7

Proposition 1878:7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Eiksd. Kansli den 25 Jan. 1878, kl. 3 e. m.

Kong!,. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Förordningen
om nya Strafflagens införande, och hvad i afseende derå
iakttagas skall, den 16 Februari 1864; Gifven Stockholms
Slott den 4 Januari 1878.

Sedan lios 1876 års Riksdag framställning blifvit gjord om lagstiftningsåtgärders
vidtagande till förekommande deraf, att våldsverkare genom ombyte
af vistelseort och underlåtenhet att hörsamma stämning undandroge sig ransakning,
åtminstone till dess vittnen icke längre funnes tillgängliga, och dymedelst
sj sällan blefvo från bestraffning fria, samt att polismyndigheterna äfven då de
voro närvarande vid brottens begående icke kunde i saknad af rätt att häkta
våldsverkan^ göra sig åtlydda, har Riksdagen anhållit, att Kongl. Maj.-t måtte
lata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana lagförändringar,
hvilka kunde anses erforderliga för uppnående af det ändamål, som med de hos
Riksdagen i ämnet gjorda framställningar åsyftades.

Då detta ändamål synes kunna uppnås derigenom att rätt att häkta en för
blott misstänkt person medgifves äfven vid sådana brott, der fängelse utgör strafflatitudens
maximum, för de fall att den misstänkte saknar stadigt hemvist och
derjemte mot honom förekommer skälig anledning att han ämnar afvika, och då,
genom en dylik utsträckning af rätten att häkta, det skydd för den personliga
friheten, som gällande lags bestämmelser angående häktning äro afsedda att innebära,
ej synes blifva trädt för nära, har ett lagförslag i sådant syfte blifvit upp Bih.

till micsd. Prof. 1878. 1 Sand. 1 Afd. 3 Häft. l

2

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7.

rättadt, och, efter att deröfver hafva hört Högsta Domstolen och Statsrådet, hyil
kas protokoll i frågan härhos bifogas, vill Kongl. Maj:t, jemlikt 87 § Regeringsformen,
föreslå Riksdagen antagande af följande

Förordning angående förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Förordningen
om nya Strafflagens införande och hvad i afseende dera iakttagas skall
den 16 Februari 1864.

Misstankes någon att hafva begått brott, som ringare är, än i 5 punkten
sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den ma i häkte tagas. Häfver
han embete eller tjenst eller fast egendom eller eljest stadigt hemvist eller yrke,
och kan det ej skäligen befaras, att han afviker, eller att han genom undanrödjande
af bevis eller egendom sakens tillbörliga utredning hindrar; da skall han
på fri fot lemnas.

Varder den, som ej häfver stadigt hemvist, misstänkt för brott, som ringare
är än förut sägs, men hvarå dock fängelse efter lag följa kan, och förekommer
emot honom skälig anledning att han afviker; han må ock i häkte tagas.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

OSCAR.

Louis De Geer.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

3

Utdrag) af protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms
Slott Fredagen den 16 November 1877,

i närvaro af

Hans Excellens, Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thy selins,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Bosensvärd.

Herr Statsministern och Chefen för Justitie-departementet anmälde i underdånighet
:

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 14 Maj 1876, angående väckta förslag
om vidtagande af lagstiftningsåtgärder till betryggande af den allmänna ordningen
och personliga säkerheten; hvarvid Herr Statsministern anförde:

»Sedan Riksdagen år 1875 till hämmande af de våldsgerningar och fridsbrott,
som enligt Riksdagens åsigt tilltagit i synnerhet bland den del af befolkningen,
som på främmande orter söker arbetsförtjenst, för sin del beslutat eu
sådan ändring af 6 punkten i 19 § promulgationslagen till Nya Strafflagen, att
enligt detta lagrum häktning skulle blifva tillåten å den, som misstänktes för
hemfrids- eller vägafridsbrott, oberoende af hvilket straff kunde på brottet följa,
men Eders Kongl. Maj:t — efter det Högsta domstolen icke tillstyrkt bifall till
förslaget med afseende derå, bland annat, att enligt det samma häktning skulle
kunna ega rum allenast på misstanke om brott af så ringa beskaffenhet, att detsamma
finge försonas med lägsta bötesbeloppet — icke funnit skäl att godkänna
Riksdagens förslag, har Riksdagen i förevarande underdåniga skrifvelse anhållit,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådana lagförändringar, som kunde anses erforderliga till förekommande deraf,
att våldsverkare genom ombyte af vistelseort och underlåtenhet att hörsamma

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

stämning undandroge sig ransakning, åtminstone till dess vittnen icke längre funnos
tillgängliga, och såmedelst ej sällan blefvo från bestraffning fria, samt att
polismyndigheterna, äfven då de voro närvarande vid brottens begående, icke
kunde i saknad af rätt att häkta våldsverkan^ göra sig åtlydda.

De af Riksdagen anförda missförhållanden synas kunna i icke oväsentlig
grad afhjelpas derigenom, att rätt att häkta en för brott misstänkt person medgifves
äfven vid sådana brott, der fängelse utgör strafflatitudens maximum, i de
fall att den misstänkte saknar stadigt hemvist och derjemte mot houom förekommer
skälig anledning att han ämnar afvika för att undandraga sig ransakningen
och det möjliga straffet. Genom en dylik utsträckning af rätten att häkta synes
mig det skydd för den personliga friheten, som nu gällande lags bestämmelser
angående häktning äro afsedda att innebära, ej blifva trädt för nära. En för
brott misstänkt, hvilken träffas å flyende fot, har af ålder ansetts kunna gripas,
och äfven senaste tiders straffprocessordningar i främmande länder medgifva en
vidsträcktare rätt att häkta den, som misstankes vilja afvika, än den som nu af
mig ifrågasättes. Det sätt, hvarpå den mera omfattande häktningsrätten, hvilken
förefanns före Nya Stafflagens införande, hos oss i allmänhet blef tillämpad, utesluter
ock hvarje farhåga, att en under förenämnda vilkor medgifven rätt att häkta
skall komma att blifva använd i andra fall, än der densammas tillämpande för
upprätthållandet af en verksam rättsskipning verkligen vore af nöden.

På grund häraf har jag inom Justitie-departementet låtit upprätta förslag
till förändrad lydelse af G punkten i 19 § af Förordningen om Nya Strafflagens
införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, enligt hvilket förslag nämnda
lagrum skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»Misstänkes någon att hafva begått brott, som ringare är än i 5 punkten
sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den må i häkte tagas.
Häfver han embete eller tjenst eller fast egendom eller eljest stadigt hemvist eller
yrke, och kan det ej skäligen befaras, att han afviker eller att han genom undanrödjande
af bevis eller egendom sakens tillbörliga utredning hindrar; då skall
han på fri fot lemnas.

Varder den, som ej häfver stadigt hemvist, och emot hvilken skälig anledning
förekommer, att han afviker, misstänkt för brott, som ringare är, än förut
sägs, men hvarå dock fängelse efter lag följa kan; han må ock i häkte tagas»;

Och hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes förordna, att öfver berörda
förslag Högsta Domstolens utlåtande måtte, för det ändamål § 87 Regeringsformen
omförmäler, genom note ur protokollet infordras».

Till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda,
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo
Th. Wilh. Malm.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

5

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ls
Högsta Domstol Tisdagen den 11 December 1877.

Andra Rummet.

När varan de:

Justitieråden: Södergren.

Olivccrona,

Huss,

Lindhage n,

Svedelius,

Hcrnmarclc,

Östergren.

Tillförordnade Byråchefen, Revisionssekreteraren Annerstedt föredrog i underdånighet: Note

ur protokollet, öfver Justitiedepartements-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet den 16 nästlidne November, hvarigenom, efter det
Riksdagen i underdånig skrifvelse den 14 Maj 1876 anhållit att Kongl. Maj:t måtte
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana lagförändringar, som
kunde anses erforderliga till förekommande deraf, att våldsverkare genom ombyte
af vistelseort och underlåtenhet att hörsamma stämning undandroge sig ransakning,
åtminstone till dess vittnen icke längre funnos tillgängliga, och såmedelst
ej sällan blefvo från bestraffning frie, samt att polismyndigheterna äfven då de
voro närvarande vid brottens begående icke kunde, i saknad af rätt att häkta
våldsverkan^, göra sig åtlydda, — Högsta Domstolens utlåtande blifvit, för det
ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, infordradt öfver ett inom Justitiedepartementet
upprättadt förslag till förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Förordningen
om Nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall,
enligt hvilket förslag nämnda lagrum skulle erhålla följande förändrade lydelse:

“Misstänkes någon att hafva begått brott, som ringare är, än i 5 punkten
sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den må i häkte tagas.
Häfver han embete eller tjenst eller fast egendom eller eljest stadigt hemvist eller
yrke, och kan det ej skäligen befaras, att han afviker, eller att han genom undanrödjande
af bevis eller egendom sakens tillbörliga utredning hindrar; då skall
han på fri fot lemnas.

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Varder den, som ej häfver stadigt hemvist och emot hvilken skälig anledning
förekommer, att han afviker, misstänkt för brott, som ringare är, än förut
sägs, men hvarå dock fängelse efter lag följa kan, han må ock i häkte tagas“.

Då nu gällande lagstiftning medgifver, att häktning får ega rum för vissa
af de brott, som ej må åtalas af annan än målseganden, samt detta stadgande
veterligen icke gifvit anledning till något missbruk, funno i betraktande häraf och
enär lagens straffbestämningar ej mindre för den der falskeligen angifver annan
för brott, än äfven för tjensteman, som utan laga skäl verkställer häktning, syntes
innebära ett verksamt skydd emot obehörig kränkning af den personliga friheten,
Högsta Domstolens fleste ledamöter någon betänklighet mot förslagets antagande
ej böra möta deraf, att enligt detsamma antalet af de under allmänt åtal icke
hörande förbrytelser, för hvilka den misstänkte må sättas i häkte, komme att
i icke obetydlig mån ökas; och ansågo desse ledamöter förslaget ej heller i öfrigt
föranleda annan anmärkning än att, då med den redaktion, som blifvit vald
för förslagets sista punkt, skiljaktigheten i innehållet mellan denna punkt och de
föregående icke med önskvärd klarhet framstode, åt sista punkten borde gifvas
eu häremot svarande förändrad uppställning.

Justitieråden Södergren, Svedelius och Östergren lemnade förslaget utan
anmärkning.

Ex protocollo

E. Adlerstråhle.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

7

Utdrag af protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
Fredagen den 4 Januari 1878,

i närvaro af:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Geer;

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna;

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmcr,

Loven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,

Justitieråden: von Segebaden,

Wedherg.

Herr Statsministern och Chefen för Justitie-departementet anmälde, att, till
åtlydnad af Kongl. Maj:ts den 16 sistlidne November meddelade föreskrift, Högsta
Domstolen, enligt dess protokoll den 11 nästpåföljande December, afgifvit underdånigt
utlåtande öfver ett inom nämnda departement lipprättadt, i Statsrådsprotokollet
öfver Justitie-departements ärenden för förstnämnda dag intaget förslag till
förändrad lydelse af G punkten i 19 § af förordningen om Nya Strafflagens införande
och hvad i afseende derå iakttagas skall.

Af Högsta Domstolens berörda protokoll inhemtades, att, vid granskningen
af ifrågavarande förslag, fyra af Domstolens ledamöter funnit förslaget ej föranleda
annan anmärkning än, att, då med den redaktion, som blifvit vald för förslagets
sista punkt, skiljaktigheten i innehållet mellan denna punkt och de föregående
icke med önskvärd klarhet framstode, åt sista punkten borde gifvas en
deremot svarande förändrad uppställning; hvaremot tre af Högsta Domstolens ledamöter
lemnat förslaget utan anmärkning.

Herr Statsministern yttrade, att ett förtydligande af sista punkten i förslaget

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

i den syftning, som blifvit inom Högsta Domstolen ifrågasatt, syntes honom lämpligast
kunna åstadkommas genom allenast en omflyttning af de begagnade ordalagen;
hvarefter och sedan förslag till en dylik redaktionsförändring upplästs, Herr
Statsministern hemstälde, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att antaga
följande förändrade lydelse af 6 punkten i 19 § af förordningen om Nya Strafflagens
införande och hvad i afseende derå iakttagas skall:

“Misstankes någon att hafva begått brott, som ringare är, än i 5 punkten

sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den må i häkte tagas.

Häfver han embete eller tjenst eller fast egendom eller eljest stadigt hemvist
eller yrke, och kan det ej skäligen befaras, att han afviker, eller att han genom
undanrödjande af bevis eller egendom sakens tillbörliga utredning hindrar; då
skall han på fri fot lemnas.

Varder den, som ej häfver stadigt hemvist, misstänkt för brott, som ringare

är än förut sägs, men hvarå dock fängelse efter lag följa kan, och förekommer

emot honom skälig anledning att han afviker; han må ock i häkte tagas“.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen bifalla hvad Herr Statsministern sålunda
hemstält samt förordna att, i enlighet med ofvan intagna förslag,
nådig proposition af den lydelse, bilagan till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 Jan. 1878, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående beviljande
af låneunderstöd för fullbordande af Bergslager■
nas jemn äg saktiebolags jernvägsanläggning; Gifven Stockholms
Slott den 11 Januari 1878.

Under den 26 September 1871 beviljade Kongl. Maj:t t. f. Bergmästaren
G. A. Lundhqvist, Friherre Svante Fleetwood, Bruksegaren E. G. Danielsson, Justitie -