Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59

Proposition 1896:59

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

1

N:o 59.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anslag
till beredande åt lappar inom Jukkasjärvi och Enontekis
socknar af Norrbottens län af eftergift i viss dem
åliggande ersättningsskyldighet; gifven Stockholms slott
den 11 april 1896.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1897 bevilja ett'' anslag af 7,300 kronor, att användas
till beredande åt lappar inom Jukkasjärvi och Enontekis socknar
af Norrbottens län, hvilka deraf äro i behof, af eftergift i dem åliggande
skyldighet att återgälda af statsmedel förskjutna ersättningar för
skador, som af renar förorsakats å de bofastes egor inom Norge.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

V. L. Groll.

Bih. till Rikad. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 39 Haft. (No 59.)

1

2

Kong]. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

Utdrag af protokollet öfver ''civilärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms
slott den 17 april 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll och
Annerstedt.

Departementschefen statsrådet Groll anförde i underdånighet:

»Enligt förordningen rörande de lappar, som med renar flytta
emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge, den 6 juni
1883, skall i allmänhet skada, som af renar göres å de bofaste tillhöriga
eg or, ersättas af den eller dem, genom hvilkas renar skadan
blifvit förorsakad, eller, derest utredning derom ej kan åstadkommas,
af de lappar, Indika vid tiden för skadans föröfvande uppehållit sig i
distriktet. Sedan skyldighet att ersätta sådan skada blifvit genom dom
eller förlikning faststäld, utbetalas ersättningsbeloppet förskottsvis af vederbörande
landshöfding eller amtman i det rike, der skadan skett, hvarefter,
så vidt betalningsskyldighet ålagts undersåte i det andra riket,
fqrskottet skall genom vederbörande landshöfding eller amtman i detta

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

3

rike af allmänna medel återgäldas. Sålunda utgifvet förskott kan hos
den betalningsskyldige indrifvas på enahanda sätt som är bestämdt i
fråga om skatter.

Nu har uti en till Kongl. Maj:t den 10 april 1895 ingifven skrift
lappmannen Per Olsson Fjelldal, enligt honom af Jukkasjärvi sockens
lappallmoge vid hållet sammanträde lemnadt uppdrag, andragit bland
annat: att den del af socknens lappar eller omkring hälften, som under en
del af sommaren flyttade till Norge för att beta sina renar, dervid för skador,
som af renarne förorsakades å norskt område, årligen finge sig ålagdt
utgifva ersättning med belopp, som efter lapparnes förhållanden ofta vore
synnerligen höga; att vid tiden för ansökningens ingifvande dylika ersättningar
till belopp af 5,000 till 6,000 kronor varit förfallna till betalning af
socknens lappar och till indrifning hos utmätningsman utestående; samt att
under rådande bekymmersamma omständigheter, då renhjordarne till följd
af ogynsamma betesförhållanden i betydlig grad minskats, lapparne ej
förmådde erlägga denna summa utan att flere af dem komme att alldeles
utarmas; och har Fjelldal, på grund af hvad sålunda andragits,
i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes efterskänka nämnda
af statsmedel förskjutna belopp antingen helt och hållet eller till så
stor del deraf, som efter omständigheterna kunde anses vara med billighet
öfverensstämmande.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som anbefallts
att häröfver afgifva yttrande och som inhemtat att svårighet jemväl
mött att hos lapparne inom Enontekis lappmark utfå de ansenliga
ersättningsbelopp af ifrågavarande art, Indika dessa hade att utgifva,
har dels från länsmännen i båda dessa lappmarksdistrikt infordrat redogörelser
för de åtgärder, som vidtagits för uttagande af utestående
ersättningsbelopp, äfvensom yttrande angående fortsatt indrifvande af
dessa medel, dels ock åt lappfogden inom länet uppdragit att i samråd
med ofvan bemälde länsmän jemte tillkallade lappförmän eller ordningsmän
eller nämndemän af lappallmogen söka utreda, huruvida någon
eftergift i afseende å återbetalningen af det utestående skadeersättningsbeloppet
kunde vara af omständigheterna påkallad, samt i sådan
händelse afgifva förslag, hvilka bland lapparne dylik eftergift med
hänsyn till deras ekonomiska ställning kunde anses böra medgifvas,
äfvensom angående i hvilken mån eftergift kunde böra ega rum.

Sedan den sålunda af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltade
utredningen egt rum, har Kong], Maj:ts befallningshafvande den
29 februari 1896 algifvit underdånigt utlåtande i ärendet och deruti
yttrat:

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Af svenska staten förskjutna ännu utestående skadeersättningar af ifrågavarande
art uppginge till ett sammanlagdt belopp af 22,338 kronor 84 öre,
hvaraf det tillhörde lappar inom Jukkasjärvi att återgälda 6,649 kronor
24 öre och lappar inom Enontekis att ansvara för återstående 15,689 kronor
60 öre. De vid 1894 års slut utestående motsvarande beloppen utgjorde
respektive 3,845 kronor 24 öre och 13,784 kronor 85 öre. Enligt
hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande af länsmännens och lappfogdens
yttrande inhemtat, hade lapparne, ehuru de hyst den uppfattningen,
att de ständigt till deras nackdel afgjorda skadeersättningsanspråken
varit öfverdrifvet höga och stundom helt och hållet obefogade, likväl i
allmänhet sökt, så långt i deras förmåga stått, genom mindre afbetalningar
å olika tider eller genom upplåning af penningar återgälda de
af staten förskjutna beloppen. Endast ett fåtal både dock varit i stånd
att betala hela sin skuld, och för de flesta hade denna ökats genom de
årligen återkommande ersättningskrafven. Under vintern 1893—1894,
den för lapparne svåraste i mannaminne, då snötäcket efter ihållande
''töväder och omedelbart derpå följande stark kyla förvandlats till en
ogenomtränglig isskorpa, hvarigenom renlafven blifvit oåtkomlig, hade
alla årskalfvar samt hälften af de vuxna renarne dött och de qvarlefvande
ej kunnat sammanhållas utan spridt sig åt alla håll för att söka
sig föda. Flera bland de mindre bemedlade lapparne hade på detta
sätt förlorat all sin egendom. Då intet funnes hos dessa att taga, vore
det uppenbart, att å dem belöpande andelar i ersättningsbeloppen måste
afskrifvas. Men bland de öfriga lapparne funnes många, hvilka skulle
bringas till armod genom tvångsåtgärder för restbeloppens indrifvande.
Lapparnes utarmande skulle derjemte i hög grad menligt återverka på
socknarnes ekonomi, enär lapparne, enligt öfverenskommelse, sedan
lång tid tillbaka i väsentlig män bidroge till kommunalutgifterna inom
dessa socknar, der utskylderna, särskildt till den för lapparne och de
bofaste gemensamma fattigvården, vore ytterst betungande. På grund
af hvad sålunda andragits syntes en eftergift i afseende å återbetalningen
af de utestående ersättningsbeloppen med nödvändighet vara af förhållandena
påkallad, hvaremot någon tvekan kunde råda, i hvilken mån eu
dylik eftergift borde ega rum. I detta afseende ansåge Kongl. Maj:ts
befallningshafvande det hvarken nödigt eller nyttigt att, på sätt Jukkasjärvi
lappallmoge alternativt anhållit, det vid tiden för ansökningens tillkomst
af statsverket förskjutna utestående beloppet i dess helhet afkortades, enär
åtskilliga bland de betalningsskyldige lapparne fortfarande vore i den
ställning, att de kunde betala på dem belöpande andelar samt det för
öfrigt kunde befaras, att lapparne, i förhoppning att jemväl framgent

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

5

erhålla eftergift af ersättningar för de skador deras renar orsakade,
skulle göra sig skyldiga till liknöjdhet och försumlighet vid bevakningen
af sina hjordar. I det från lappfogden inkomna afkortningsförslaget
hade hemstälts, att af de vid 1894 års slut utestående ersättningsbeloppen
tillhopa 7,257 kronor 47 öre måtte eftergifvas, och skulle
häraf tillgodokomma lappar inom Jukkasjärvi 3,409 kronor 24 öre samt
lappar inom Enontekis 3,848 kronor 23 öre. Då detta förslag, enligt
hvad lappfogden meddelat, uppgjorts med största hänsyn till hvars och
ens betalningsförmåga, ansåge sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande
böra tillstyrka bifall till hvad lappfogden sålunda föreslagit.

Enligt ofvan omförmälda af lappfogden i samråd med vederbörande
kyrkoherdar och länsmän äfvensom ordningsmän, förmän och
nämndemän bland lappallmogen uppgjorda afkortningsförslag skulle
inom Jukkasjärvi socken efterskänkas för 57 personer belopp vexlande
mellan 4 kronor 72 öre och 328 kronor 45 öre, hvarjemte till
afskrifning föreslagits ett belopp af 213 kronor 75 öre, i fråga om
hvilket de ersättningsskyldige ej vore kända, samt inom Enontekis
socken eftergift meddelas 118 personer med belopp vexlande mellan
51 öre och 150 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, har, under
hufvudsakligt instämmande med Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om
beviljande för ifrågavarande ändamål af ett anslag till afrundadt belopp
af högst 7,300 kronor att, efter den vidare undersökning, som
kunde erfordras, bereda lappar inom Jukkasjärvi och Enontekis socknar,
hvilka deraf vore i behof, eftergift eller lindring i dem åliggande
skadeersättningar af ifrågavarande slag.

Då af hvad i ärendet förekommit lärer framgå, att lapparne, hvilkas
existensvilkor under de senaste åren till följd af ogynsamma väderleksförhållanden
varit synnerligen svåra, icke kunna till fullo gälda ifrågavarande
ersättningsbelopp utan att eu stor del af dem bringas till
fullständigt armod, synes mig statens mellankomst vara nödig för att
befria dem, i mån af behof, från skyldigheten att återgälda nämnda
belopp; och som Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig kunna
biträda det af lappfogden uppgjorda afkortningsförslaget såsom upprättadt
med noga tagen hänsyn till de ersättningsskyldiges ekonomiska
ställning, torde samma förslag kunna i hufvudsak följas.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1897 bevilja ett anslag af 7,300 kronor att anJJth.
till kikad. Prof. 1896. 1 Rami. 1 Afd. 99 Höft. 2

6

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

vändas till beredande åt lappar inom Jukkasjärvi och Enontekis socknar
af Norrbottens län, hvilka deraf äro i behof, af eftergift i dem
åliggande skyldighet att återgälda af statsmedel förskjutna ersättningar
för skador, som af renar föröfvats å de bofastes egor inom Norge.

Till denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
lemna bifall samt förordnade, att nådig
proposition i ämnet af den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar, skulle i vanlig ordning till Riks<
• dagen aflåtas.

1 • Ex protocollo

Aug. Alströmer,

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 189G.