Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55

Proposition 1892:55

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

1

N:o 55.

Kong!, Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ändring
i nu gällande bestämmelser i fråga om de från marinregementet
till Blekinge bataljon öfverflyttade officerares
pensionsrätt; gifven Stockholms slott den 10 mars 1892.

Under åberopande af hosföljande statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva:

att å sådan från marinregementet till Blekinge bataljon öfverflyttad
officer, som nu är eller hädanefter befordras till kapten eller regementsqvartermästare
på bataljonens stat och som, derest han redan är såsom kapten
eller regementsqvartermästare vid bataljonen anstäld, inom detta års slut
eller, om han framdeles till dylik befattning befordras, inom sex månader
från befordringsdagen förklarar sig sådant åstunda, må, hvad angår rättighet
och skyldighet att med pension afgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelsen
att efter afgången tjenstgöra under krigstid och större rustningar,
få tillämpas de för armén gällande bestämmelser, som innehållas i cirkuläret
angående ny pensionsreglering för armén af den 22 juni 1877 jemte dertill
hörande författningar, dervid såsom tjenstetid vid armén må inräknas äfven
den tidrymd, vederbörande officer tjenstgjort vid marinregementet före detta
truppförbands öfverflyttande till armén; samt

att de fyllnadsbelopp, som sålunda blifva erforderliga utöfver den
pension, sådan officer har att från amiralitetskrigsmanskassan utfå, må få
utbetalas från de medel, livilka anvisas till bestridande af fyllnadspensionerna
i öfrigt vid armén.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl.
nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hj. Palmstierna.

Bih. till Riksd. Prot. 1S92. 1 Samt- 1 Afd. 30 Raft. (N:o 55.)

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
mars 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad och
Gllljam.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Palmstierna
föredrog i underdånighet:

Departementschefen föredrog vidare kaptenen och regementsqvartermästaren
vid Blekinge bataljon G. G. Peuks med flere vid samma bataljon
anstälde officerares underdåniga ansökning den 2 februari 1891 om ändring
i bestämmelserna rörande den dem tillkommande pensionsrätt äfvensom
amiralitetskrigsmanskassans den 16 mars 1891 och arméförvaltningens å
civila departementet den 26 sistlidne februari deröfver afgifna underdåniga
utlåtanden.

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

Departementschefen yttrade dervid:

»Uti ifrågavarande af vederbörande militärmyndigheter tillstyrkta ansökan
hafva kaptenen och regementsqvartermästaren Feuk äfvensom kaptenerne
E. von Heidenstam, F. Ulner, C. Schmiterlöw och Y. H. Kock samt löjtnanterne
O. Bseckström, O. K. Forssman A. AV. Luthan der, Fr. Lindbom,
C. Blomqvist, A. W. AVollin och W. Agréen, alla tillhörande Blekinge
bataljon, erinrat, att i nådiga brefvet den 5 november 1886 funnes stadgadt,
att officerare och underofficerare vid marinregementet, som blefvo öfverflyttade
till Blekinge bataljon, skulle vara berättigade att mot erläggande af de avgifter,
hvilka då voro eller framdeles kunde varda faststälda, bibehållas vid
den pensions- och gratialsrätt, som, derest de qvarstatt vid marinregementet,
författningsenligt tillkommit dem;

att, på grund af bestämmelsen i åberopade nådiga bref samt kongl.
cirkuläret den 20 november 1860 och gällande reglemente för amiralitetskrigsmanskassan,
sökandena, som blifvit från sina beställningar vid marinregementet
till samma beställningar vid Blekinge bataljon öfverflyttade, vore
berättigade att, först efter uppnådda 30 tjenste- och 55 lefnadsår, vid afskedstagande!
komma i åtnjutande af pension och fyllnadspension, hvaremot
sådan förmån, enligt gällande reglemente för arméns pensionskassa, tillkomme
arméns öfriga officerare redan vid 50 års ålder; samt

att, jemlik! art, IV § 50 i amiralitetskrigsmanskassans reglemente, de
af sökandena, som afginge efter 30 tjenste- och 50 lefnadsår, väl finge njuta
trefjerdedels kassapension, till dess de uppnått femtiofem års ålder, hvarefter
full dylik pension dem godtgjordes, men deremot blefve fyllnadspensionen för

alltid förlustige; _ A

och hafva sökandena för den skull anhallit, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes i nåder medgifva, att de från marinregementet till Blekinge bataljon
öfverflyttade officerare, som önska att efter uppnådda femtio lefnads- och
trettio tjensteår men före femtiofem års ålder afgå från tjensten, måtte efter
afskedstagandet erhålla fyllnadspension till sa stort belopp, att denna fyllnadspension
tillhopa med den pension, som enligt gällande grunder erhålles från
amiralitetskrigsmanskassan, uppginge till enahanda belopp, som de skolat
erhålla, derest de vid afskedstagandet uppnått 55 lefnads- och 30 tjensteår.
Till stöd för denna begäran har af sökandena hufvudsakligen anförts

följande. .

Vid den 1886 gjorda öfverflyttningen från marinregementet till Blekinge

bataljon hade af regementets då tjenande 8 kaptener på stat 5 öfverflyttats,
deraf 4 till kaptens och 1 till regementsqvartermästarebeställning vid nämnda
bataljon, hvars stat endast upptager 4 kaptensbeställningar. Härigenom hade
också utsigterna till kaptensbefordran lör bataljonens löjtnanter, hvilka alla

4

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 55.

transporterats från marinregementet, blifvit betydligt mindre, än om de fått
qvarstå vid samma regemente med 8 kaptensbeställningar på stat, helst de
sålunda öfverflyttade kaptenerna voro de yngsta i graden. Den äldste löjtnanten
på stat skulle exempelvis, så vida icke någon i kaptensgraden före
pensionsåldern från sin befattning afginge, icke komma i tillfälle att erhålla
kaptenslön förr än år 1895 eller vid uppnådda 51 lefnads- och 30 tjensteår,
den dernäst äldste år 1897 vid uppnådda 55 lefnads- och 32 tjensteår, den
derpå följande år 1898 vid uppnådda 56 lefnads- och 33 tjensteår o. s. v.
samt den yngste först 1901 vid uppnådda 59 lefnads- och 31 tjensteår.
Under sådana förhållanden måste särskildt för dem bland sökandena, som
befunno sig i löjtnantsgraden, framtiden te sig bekymmersam. Vid en ålder,
då arméns öfriga officerare för länge sedan upphört att anses tjenstbara ens
såsom kaptener, måste de fortfarande förrätta subalternofficerstjenst. Ännu
efter mer än 30-årig tjenstetid uppginge hela deras löneinkomst till endast
1,200 kronor ärligen, och när kaptenslön erhölles, kunde den på grund af
deras ålder svårligen få uppbäras längre tid än de två år, som erfordrades
för vinnande af pensionsrätt. Hos sökandena hade äfven farhåga uppstått,
att vid ofvan nämnda ålder möjligen blifva urståndsätta att fullgöra sina
tjensteåligganden på ett så tillfredsställande sätt, som tjensten kräfde, särdeles
vid inträffande kommenderingar till skolor m. m.

Genom marinregementets indragning år 1871 hade sökandenas tjenstgöring
blifvit betydligt förkortad och deras utsigter på den militära banan
väsentligt minskade, helst enligt bestämmelsen i kongl. brefvet den 20 juni
1871 någon befordran till högre grad, än den de vid indragningen innehade,
icke då var medgifven. För att i någon mån betrygga sin ekonomiska ställning
hade flera af sökandena, vid sidan af sina militära beställningar, skaffat
sig andra befattningar så väl i statens som enskildas tjenst. Efter öfverflyttningen
till bataljonen och med den ökade tjenstgöring, som der fordrades,
i synnerhet sedan uppsättning af stamtrupp beslutits, återstode numera för
sökandena intet annat val än att afsäga sig dessa extra befattningar, ty
om de lemnade militärtjensten, skulle de gå förlustige sin pensionsrätt, för
hvilkens bibehållande de under en lång följd af är inbetalt stadgade afgifter
till amiralitetskrigsmanskassan, den yngsta af sökandena i 20 och den äldste
i 28 år. Men om kaptenerna vid bataljonen berättigades att efter uppnådda
50 lefnadsår uppbära i pensionsförmåner enahanda belopp, som tillkomme
dem efter uppnådda 55 lefnadsår, skulle utsigt vara för handen, att flere
begagnade sig af ett sådant berättigande, och derigenom vore äfven tillfälle
yppadt för subalternofficerarne till en befordran, som med afseende på
deras ålder och öfriga ofvan anförda förhållanden vore för dem i hög grad
önskvärd.

5

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 55.

Öfver förevarande framställning hafva direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan
och arméförvaltningen å civila departementet anmodats afgifva
yttranden; och har direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan i sitt
underdåniga utlåtande den 16 mars 1891, med vitsordande af sökandenas
uppgifter, förklarat sig icke hafva något att erinra emot den gjorda framställningen,
dervid emellertid direktionen hemställer, att da ett eventuelt bifall
till sökandenas anhållan icke synes direktionen böra verka till förändring i
kassans förbindelser, skilnaden emellan den pension med fyllnadspension, som
kan sökandena tillerkännas, och den pension, som författningsenligt tillkommer
dem från kassan, må få bestridas af statsmedel.

I sitt utlåtande den 26 sistlidne februari upplyser arméförvaltningen,
hvad angår sökandenas pensionsrätt, att enligt de för marinregementet gällande
pensionsgrunder, livilka, jemlikt det af sökandena omförmälda nådiga
brefvet den 5 november 1886, äro på dem tillämpliga, kapten vid afskedstagande!
eger att efter fylda 55 lefnads- och 30 tjensteår i pension åtnjuta
1,628 kronor, att häraf utgå från amiralitetskrigsmanskassan 1,080 kronor
och återstoden 548 kronor, såsom fyllnadspension, från dertill anvisade särskilda
statsmedel; att af fyllnadspensionen den går förlustig, som tager afsked
före 55 års ålder, samt att, såsom sökandena också uppgifva, den, hvilken
vid afskedet uppnått 50 lefnadsår och 30 tjensteår, erhåller trefjerdedelar
af sistnämnda pension, intill dess han hunnit 55 ar, då tull kassapension till
honom utbetalas. Den från marinregementet till Blekinge bataljon öfverflyttade
officer, hvilken efter att hafva uppnått kaptensgraden och en tjenstetid af
30 år, tager afsked mellan 50 och 55 års ålder, skulle således komma att
från amiralitetskrigsmanskassan, intill dess han hunnit sistnämnda ålder, åtnjuta
i pension 810 kronor samt sedermera framgent 1,080 kronor, och erfordrades
följaktligen, för att en sådan afskedstagande skulle komma i åtnjutande af
full pension och fyllnadspension, tillsammans 1,628 kronor, ett årligt tillskott
under den första tiden af 818 kronor och derefter af 548 kronor.

Hvad sjelfva saken angår, finner arméförvaltningen de af sökandena
till stöd för den underdåniga framställningen anförda omständigheter vara af
natur att i hög grad påkalla Eders Kongl. Maj:ts behjertande. Det vore,
yttrar arméförvaltningen, hvarken ur statens eller den enskildes synpunkt
rimligt att tillämpa olika pensionsålder å de till Blekinge bataljon från marinregementet
öfverflyttade officerare och bataljonens öfriga befäl i samma
grader, och något skäl syntes ej heller förefinnas, hvarför de fordringar på
kroppskrafter och rörlighet, som betingat pensionsålderns bestämmande för
arméns öfriga kompaniofficerare och underofficerare till 50 år, icke skulle
vara lika giltiga och tvingande i afseende å de officerare vid Blekinge bataljon,
hvilka förut tjenstgjort vid marinregementet. Sedan officer öfverflyttats

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

från det under indragning stadda marinregementet till aktivt truppförband
vid armén, syntes lian, hvad angår afgångstid och den dermed i närmaste
samband stående frågan om pensionsförmåner, böra ställas lika med det öfriga
befälet vid samma truppförband. En kapten vid de så kallade beväringsbataljonerna
egde, efter uppnådda 50 lefnads- och 30 tjensteår, rättighet och,
derest pensionsvilkoren uppfylts, vid 53 års ålder skyldighet att afgå med ett
sammanlagdt pensionsbelopp af 1,600 kronor; och syntes förvaltningen under
sådana förhållanden samma rättighet och skyldighet böra, hufvudsakligast ur
synpunkten af bataljonens tjenstbarhet, tillkomma jemväl de kaptener vid
Blekinge bataljon, hvilka förut tjenat vid marinregementet.

Förvaltningen tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen göra erforderlig framställning i syfte att en sådan likställighet
emellan beväringsbataljonernas befäl må ernås; och förklarar förvaltningen
sig finna naturligast, att de fyllnadsbelopp, som utöfver de sökandena från
amiralitetskrigsmanskassan tillkommande pensioner för ändamålets vinnande
blifva af nöden, komma att utgå från de till bestridande af fyllnadspensioner
vid armén i allmänhet afsedda medel.

Lika med förvaltningen finner jag den af sökandena gjorda framställning
förtjent af understöd. Förvaltningen har hufvudsakligen betraktat
frågan ur synpunkten af bataljonens tjenstduglighet, och uppenbart är, att,
då arméns kompaniofficerare i öfrigt vid uppnådda 53 års ålder icke anses
ega den rörlighet och kroppsliga vigör, som för ett nöjaktigt uppfyllande af
deras tjenstepligter erfordras, det måste betecknas såsom en organisatorisk
brist, om, såsom fallet under en ganska lång framtid måste blifva med
Blekinge bataljon, ett truppförband finnes, vid hvilket flertalet officerare
icke allenast i kaptensgraden utaf äfven i löjtnantsgraden öfverskridit
denna ålder.

Det är emellertid icke endast den sålunda af arméförvaltningen påpekade
omständighet, som talar för bifall till sökandenas anhållan. De
kunna till stöd för den samma äfven åberopa starka billighetsskäl. De
hafva samtliga tagit anställning vid marinregementet, då fråga om detsamrnas
indragning ännu ej var bragt å bane och då regementet, ä hvars
stat voro uppförda löner till 3 regementsofficers- och 8 kaptensbeställningar,
sålunda erbjöd samma utsigter till befordran, som öfriga truppförband.
Genom regementets år 1871 beslutade indragning blefvo dessa utsigter i det
närmaste stängda, i det icke ens befordran inom kompaniofficersgraderna
medgafs de då vid regementet anstälde officerare. En sådan förmån beviljades
dem visserligen vid näst påföljande riksdag, men dervid stadgades

7

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 55.

emellertid såsom vilkor, att de, som begagnade sig af denna befordringsrätt,
skulle vara underkastade förflyttning till annat infanteriregemente ellei corps,
derest Kongl. Maj:t kunde finna sadant lämpligt.

På grund af detta stadgande blefvo sökandena förflyttade till Blekinge
bataljon, vid hvilket truppförband kaptensbeställningarne, på sätt förut blifvit
påpekadt, äro endast fyra; och då dertill kommer, att under den långa tid,
som förflöt emellan 1871, året för marinregementets indragning, och 1886,
året för Blekinge bataljons uppsättning, de forna officerarne vid marinregementet,
i följd af det sammas indragning, vai it utestängda fi an möjlig
heten att uppflyttas i regementsofficersgraden, kan med skäl påstås, att de
ogvnsamma befordringsförhållanden vid Blekinge bataljon, öfver hvilka
sökandena med fog beklaga sig, äro en direkt följd af de bestämmelse, som
vid marinregementets indragning ansetts nödiga och hvilkas utfäi dande
sökandena vid sitt inträde i tjenst icke kunnat förutse. Det inflytande,
dessa bestämmelser öfvat på sökandenas framtidsutsigter, framträder tydligt,
då man jemför de till Blekinge bataljon från marinregementet öfverflyttade
löjtnanternas tjenstetid med den tid, som för arméns öfriga officerspersonal
erfordras för vinnande af befordran till kapten. Denna äi i medeltal 17 ai
och endast undantagsvis inträffar, att 20 ar äro af nöden för genomgåendet
af subalternofficersgraderna. Af de nämnda löjtnanterna vid Blekinge bataljon
räkna deremot tre 27, en 26, en 25, en 24 samt tva^22 tjensteai och, såsom
redan sökandena påpekat, kan under normala förhallanden den yngsta af
dem först vid uppnådda 59 lefnads- och 31 tjensteår påräkna att vaida befordrad
till kapten. .

Det måste vidare ihågkommas, att genom den beslutade uppsättningen
af stamtrupp vid Blekinge bataljon tjenstgöringen för sökandena blifvit mera
omfattande än förut. Under det att intill år 1889 sökandena i regeln voro
upptagna endast af beväringsmötena och de korta befälsmötena, kunrm de
numera dessutom motse kommendering till den under större delen af åiet
pågående volontärskolan; och gifvet är, att en sådan kommendering maste
blifva ganska betungande för sökandena, som under den tid, de varit anstälde
vid marinregementet både kunnat och, med hänsigt till de små löneinkomsterna,
varit nästan hänvisade att vid sidan af sin statstjenst förskaffa sig
annan sysselsättning.

Den utgift, som vid sakens ordnande pa det af förvaltningen föreslagna
sätt för statsverket uppkommer, kan slutligen icke anses ^betydlig.
Det måste nemligen icke förglömmas att, efter det sökandena uppnatt 55 ai,
pension och fyllnadspension i hvarje fall skulle kommit att till dem utbetalas,
och att, om det nu väckta förslaget bifalles, enda skilnaden, hvad angar
tiden efter det sökandena uppnått 55 ar, är den, att fyllnadspensionen kommei

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

att utbetalas från kreditivet på armébefälets pensionering, under det att den
eljest skolat utbetalas från förslagsanslaget till pensionering af flottans befälspersonal.
Man kan sålunda saga, att den ökade statsutgiften med nuvarande
lönebelopp, i hvilka dock Eders Kongl. Maj:t vid nu pågående riksdag föreslagit
någon ändring, består endast i det tillskott, som utöfver sökandenas
kassapension erfordras, för att under de år, som kunna förflyta från det
sökandena taga afsked och till dess de uppnå 55 år, höja deras pension till
det af arméförvaltningen föreslagna belopp.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t. täcktes genom nådig
proposition föreslå Riksdagen att medgifva:

att å sådan från marinregementet till Blekinge bataljon öfverflyttad
officer, som nu är eller hädanefter befordras till kapten eller regementsqvartermästare
på bataljonens stat och som, derest han redan är såsom
kapten eller regementsqvartermästare vid bataljonen anstäld, inom detta års
slut, eller, om han framdeles till dylik befattning befordras, inom sex månader
från befordringsdagen förklarar sig sådant åstunda, må, hvad angår
rättighet och skyldighet att med pension afgå, pensionsförmånernas storlek
samt förbindelser att efter afgången tjenstgöra under krigstid och större
rustningar, få tillämpas de för armén gällande bestämmelser, som innehållas
i cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén af den 22 juni 1877
jemte dertill hörande författningar, dervid såsom tjenstetid vid armén må
inräknas äfven den tidrymd, vederbörande officer tjenstgjort vid marinregementet
före detta truppförbands öfverflyttande till armén; samt

att de fyllnadsbelopp, som sålunda blifva erforderliga utöfver den pension,
sådan officer har att från amiralitetskrigsmanskassan utfå, må få utbetalas
från de medel, hvilka anvisas till bestridande af fyllnadspensionerna
i öfrigt vid armén.

Till denna departementschefens hemställan, i hvilken
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen lemna bifall; och skulle proposition, sådan
den finnes protokollet bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

F. Lagerfelt.

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1892.