Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52

Proposition 1897:52

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

1

N:o 52.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
godkännande af ett med Malmö stad ingånget aftal m, m.;
gifven Stockholms slott den 12 februari 1897.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen

att för dess del godkänna ett emellan arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
å Kongl. Maj:ts och Kronans, samt Malmö stads drätselkammare,
å stadens vägnar, ingånget, i statsrådsprotokollet närmare omförmäldt
aftal angående framdragande af en gata till det nya kasernetablissementet
för Kronprinsens husarregemente m. m.,

äfvensom medgifva, det Kongl. Maj:t må vidtaga sådana smärre utbyten
mellan den till Engeströmska lyckan vid Malmö hörande mark
och angränsande områden, som af Kongl. Maj:t må finnas erforderliga.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd
och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Axel Rappe.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Af<l. 42 Håjt. (N:o 52.)

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 februari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe yttrade härefter:

»I nådig proposition den 9 mars 1894, om anslag till nya kasernetablissement
m. m., föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen, bland annat,
dels att medgifva, att kronprinsens husarregementes nuvarande kasern,
stall och ridhus samt vakt- och sjukhusbyggnader med tillhörande tomter
äfvensom öfriga med grön färg å en vid statsrådsprotokollet för den
1 februari 1889 bilagd karta utmärkta, kronan tillhöriga områden i
Malmö stad, med undantag endast af de med bokstäfverna A och A 1

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

å kartan betecknade, invid citadellets inre vallgraf belägna egofigurer,
måtte få försäljas för 498,000 kronor och vissa andra vilkor, äfvensom
att i köpslutet om nämnda tomter måtte få anses inbegripna jemväl
sådana möjligen icke särskildt omnämnda delar af den egentliga stadens
fästningsverk å norra fronten, norra glacisen samt bastionerna Nyköping
och Norrköping, som enligt 1805 års raseringsplan blifvit Kongl. Maj:t
och kronan förbehållna och icke sedermera med full eganderätt till
staden Malmö afträdts, äfvensom samtliga de försålda områdena tillhörande
kanaler och grafvar, och dels att till landtförsvaret måtte
upplåtas den så kallade Engeströmska lyckan vid Malmö för att användas
till tomt för Kronprinsens husarregementes blifvande nya
etablissement i Malmö, med Kongl. Maj:t dervid förbehållen rättighet
att vidtaga sådana smärre utbyten af de denna lycka tillhöriga områden,
som kunde erfordras för att bringa etablissementet i omedelbar beröring
med den invid detsamma af Malmö stad anlagda väg.

I skrifvelse den 9 maj 1894 anmälde Riksdagen sitt beslut i denna
jemte flere andra kasernbyggnadsfrågor, och framgår af denna skrifvelse,
att Eders Kongl. Maj:ts omförmälda proposition blef, så vidt den
angick försäljning af Malmötomterna och upplåtelse till landtförsvaret
af Engeströmska lyckan, af Riksdagen bifallen. Riksdagens skrifvelse
innehöll dock icke något yttrande i fråga om det af Eders Kongl. Maj:t
framstälda förslaget om rätt att vidtaga smärre erforderliga utbyten af
de nämnda lycka tillhöriga områdena. Deremot innehöll Riksdagens
skrifvelse en anhållan, att Eders Kongl. Maj:t måtte vid förläggande
af hela Kronprinsens husarregemente till Malmö, fästa det vilkor, att
staden skulle, i aflösen för densamma åliggande inqvarteringsbörda, såsom
bidrag till nytt kasernetablissement för regementet erlägga ett visst
angifvet belopp.

Med anledning häraf och sedan Malmö stadsfullmäktige i underdånig
skrifvelse den 10 augusti 1894 förklarat sig villiga att erlägga
det af Riksdagen ifrågasatta beloppet, förordnade Eders Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 1 oktober 1894, bland annat, att nytt kasernetablissement
för regementet skulle, så fort ske kunde, uppföras å den
så kallade Engeströmska lyckan invid Malmö samt att regementet skulle,
i den mån det nya etablissementet blefve färdigt, i sin helhet förläggas
till nämnda stad, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t behagade åt arméförvaltningen
å fortifikationsdepartemeritet uppdraga, bland annat, att vidtaga
erforderliga åtgärder för bringande till verkställighet af de utaf
Malmö stad gjorda utfästelserna och den till staden beslutade försäljningen
af byggnader och tomter i Malmö.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Till fullgörande af detta uppdrag öfverlemnade arméförvaltningen
med underdånig skrifvelse den 31 juli 1895 ett, under förbehåll af
Eders Kongl. Maj:ts godkännande, af förvaltningen med drätselkammaren
i Målmö träfftadt aftal, hvilket dock, enligt hvad förvaltningen dervid
anmälde, icke innefattade andra förpligtelser å stadens sida än dem,
hvartill staden i sina underdåniga skrifvelser den 7 mars 1887, den 29
mars 1888 och den 10 augusti 1890 förbundit sig. Underhandlingar
hade visserligen, tillkännagaf förvaltningen, inledts om vissa andra medgifvanden
från stadens sida, som förvaltningen funnit önskvärda, men
dessa underhandlingar hade då ännu icke kunnat bringas till slut; och
förklarade sig förvaltningen ämna framdeles inkomma med den framställning,
hvartill berörda underhandlingar kunde föranleda.

Sedan Eders Kongl. Maj:t efter fångvårdsstyrelsens hörande, enligt
nådigt bref den 7 november 1895 funnit godt godkänna det mellan
arméförvaltningen och drätselkammaren sålunda träffade aftalet, har
arméförvaltningen med underdånig skrifvelse den 8 april nästlidet år
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat ett emellan förvaltningen
samt Malmö stads drätselkammare under förbehåll af Eders
Kongl. Maj :ts godkännande ingånget ytterligare aftal, hvilket aftal är
af följande lydelse:

»Såsom tillägg till det emellan kongl. arméförvaltningens fortifika»tionsdepartement,
å Kongl. Maj:ts och kronans, samt Malmö stads drätselskammare,
å stadens vägnar, ingångna, och af Kongl. Maj:t den 7 no»vemher
1895 godkända kontrakt rörande försäljande till samma stad af
»vissa kronans fastigheter och byggnader m. m., samt om uppförande
»å den så kallade Engeströmska lyckan af ett nytt kasernetablissement
»för Kronprinsens husarregemente, har mellan bemälda departement och
»Malmö stads drätselkammare, under förbehåll af Kongl. Maj:ts nådiga
»fastställelse, ingåtts följande öfverenskommelse rörande åtskilliga frågor
»och förhållanden, hvilka stå i beröring med nämnda kontrakt, men sär»skildt
behöfva ordnas.

»l:o. Malmö stad förbinder sig:

»a) att vid tiden för fullbordandet af nämnda kasernetablissement
»hafva fullbordat Regementsgatan ända fram till den s. k. Mariedalsvägen,
»som i vester angränsar Engeströmska lyckan;

»b) att till det nya kasernetablissementet utsträcka stadens gas- och
»vattenledningar samt derstädes tillhandahålla kronan gas och vatten efter
»samma taxa, som för innevånarne inom staden är eller kan blifva all»mänt
gällande;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52. 5

»c) att för Kronprinsens husarregementes utryckning till eller från
»kronans exercisfält å vestra betesmarken, i fullt trafikabelt skick underhålla
den del af så kallade Mariedalsvägen, som är belägen mellan platsen
»för det nya husaretablissementet och Rönneholmsvägen, intill dess att
»annan lämplig väg för sådant ändamål upplåtes;

»Härförutom medgifver staden:

»d) att kronan får afgiftsfritt framdraga det nya kasernetablisse»mentets
afloppsledningar å staden tillhörig eller af staden disponerad
»jord, der sådant lämpligast kan ske, efter drätselkammarens anvisning;

»e) att Kronprinsens husarregemente äfven efter fullbordandet af det
»nya kasernetablissementet å Engeströmska lyckan får afgiftsfritt begagna
»den nuvararande skjutbanan å östra hamnområdet till ett år efter skedd
»uppsägning, som från stadens sida verkställes hos Kongl. arméförvalt»ningens
fortifikationsdepartement;

»f) att de till Kronprinsens husarregemente hörande sjuka, hvilka
»icke kunna vårdas inom det nya kasernetablissementets sjuklokaler, få,
»så vidt utrymmet tillåter, å stadens allmänna sjukhus intagas och vår»das
mot enahanda afgifter, som för stadens egna innevånare äro bestämda;

»g) att Kongl. fångvårdsstyrelsen får, äfven efter afträdandet af den
»till staden försålda citadellsmarken, till sex månader efter hos Kongl.
»fångvårdsstyrelsen verkställd uppsägning, afgiftsfritt förfoga öfver den,
»å förste landtmätaren G. Gustafssons år 1878 upprättade karta, med
»n:o 15 betecknade egofiguren å citadellet, å hvilken en del Malmö straffsfängelse
tillhörande byggnader äro uppförda, med skyldighet dock för
»Kongl. fångvårdstyrelsen att sex månader efter uppsägningstidens låsgång
hafva bortfört byggnaderna;

»h) att genom egoutbyte af lika stor areal reglera gränsen mellan
»de försålda och de kronan bibehållna delarne af citadellsmarken, på sätt
»en å bifogade planritning öfver citadellet och marken deromkring med
»grönt uppdragen linie utvisar.

»2:o. Kongl. May.t och kronan öfverläter till Malmö stad:

»a) all den rätt kronan eger såväl till de områden af Malmö citadell,
»hvilka genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den 26 april 1876 och den
»13 juli 1883 biff vit upplåtna åt Malmö—Ystads jernvägsaktiebolag och å
»ofvan åberopade 1878 års karta öfver samma citadell äro utmärkta med
»n:ris 51, 52, 58 och 60, som till stranden, vattnet eller uti vattnet verk»ställda
utfyllningar, hvilka angränsa nämnda områden, äfvensom till den
»väg, som längs yttre kanten af citadellets liufvudgral framgår innanför
»ofvannämnda åt Malmö-Ystads järnvägsbolag upplåtna tomter; dock med

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

»kronan förbehållen rätt till fri utfå ris väg mot vester från de kronan
»behållna delarne af citadellet, antingen till sistnämnda väg eller annan
»allmän väg, som kan komma att aflösa denna; och

»b) all kronans möjligen ännu egande rätt till citadellets grafvar
»utanför den röda linie, som är utmärkt å den vid stadsfullmäktiges
»underdåniga skrifvelse af den 29 mars 1888 bilagda plan III.

»Denna öfverenskommelse träder i kraft, så snart Kongl. Maj:ts
»nådiga godkännande deraf vunnits.

»Malmö den 22 april 1896.

Å drätselkammarens vägnar:»

(Namnunderskrifter).

I fråga om de särskilda bestämmelserna i detta aftal bär arméförvaltningen
anfört följande.

Staden hade icke, enligt dess af Riksdagen godkända anbud, åtagit
sig att iordningställa den nya s. k. Regementsgatan längre än till
den intill Malmö—Ystads jernväg gränsande Engeströmska lyckan,
och om staden, som icke egde den mark, hvaröfver gatans återstående
del skulle framdragas, icke velat ordna densamma framför kasernetablissementet,
hade kronan utan tvifvel nödgats bekosta iordningställandet
af södra hälften af denna breda gata utanför kaserntomten, hvadan det
uppenbarligen vore en stor fördel för kronan att staden nu åtagit sig
detta.

Då staden icke i sina af Riksdagen pröfvade anbud åtagit sig att
kostnadsfritt intill kaserntomtens gräns framdraga gas- och vattenledningar,
hade staden i det föregående aftalet icke kunnat dertill förbindas;
men då staden nu frivilligt åtagit sig detta och derjemte att
tillhandahålla regementet gas och vatten efter samma taxa, som för invånarne
i staden vore eller kunde blifva allmänt gällande, innebure
detta en väsentlig fördel för kronan, hvilket. ock gälde om stadens
medgifvande att afloppsledningarne från etablissementet finge afgiftsfritt
framdragas å staden tillhörig eller af staden disponerad jord, der
sådant lämpligast kunde ske, samt om dess åtagande att i fullt traf!-

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 52. 7

kabelt skick underhålla den utmed kaserntomtens vestra sida löpande
Mariedalsvägen.

Enligt det förut ingångna aftalet — fortsätter arméförvaltningen —
komme stadens skyldighet att upplåta skjutplats åt regementet att
upphöra, när det gamla kasernetablissementet blefve till staden öfverlemnadt,
hvadan en ny, ändamålsenlig skjutbana borde åt regementet
anskaffas, helst på andra sidan Limhamn; men då en sådan antagligen
icke kunde komma till stånd, innan regementet inflyttade i sitt nya
etablissement, hade staden nu medgifvit, att regementet finge tills vidare
begagna den nuvarande skjutbanan å östra hamnområdet till ett
år efter skedd uppsägning. Då vidare den för det nya etablissementet
anslagna ''byggnadssumman icke medgåfve uppförandet af någon särskild
sjukhusbyggnad samt garnisonens gamla sjukhus inginge i försäljningen
till staden, hade det varit af vigt att utverka tillstånd dertill,
att sådana regementets sjuke, hvilka icke kunde vårdas inom etablissementets
sjuklokaler, finge emottagas till vård å stadens allmänna sjukhus,
hvartill staden nu lemnat medgifvande; och som staden icke velat
tillösa sig vissa, inom citadellet belägna, centralfängelset tillhöriga
byggnader, hade dessa från försäljningen till staden undantagits, i följd
hvaraf staden kunde, sedan densamma tillträdt tomten, hvarå byggnaderna
voro belägna, fordra dessas borttagande. Men då, enligt hvad
upplyst blifvit, dessa byggnader kunde under någon tid blifva för centralfängelset
behöfliga, hade enligt nu föreliggande aftal öfverenskommits,
att fångvårdsstyrelsen finge, efter markens afträdande, till sex månader
efter skedd uppsägning afgiftsfritt förfoga öfver tomten i fråga.

Vidare har förvaltningen erinrat, att då kronan komme att af
marken mellan citadellets yttre och inre grefvar bibehålla ofvan omförmälda
med A. och A 1 betecknade områden, innehållande i areal omkring
1 samt lVs tunnland, men det visat sig önskligt, att erhålla förbindelseväg
mellan dessa båda områden, så hade staden nu förklarat
sig villig att genom egoutbyte reglera gränsen mellan å ena sidan
nämnda båda områden och å den andra de till staden försålda delarna
af marken mellan citadellgrafvama, på sätt eu med grön färg uppdragen
linie å en af förvaltningen öfverlemnad planritning närmare utvisade.
Då härigenom den önskade förbindelsen mellan de båda kronan förbehållna
områdena skulle erhållas och eu mera rätlinig gräns för citadellets
återstående område äfven vinnas, samt fångvårdsstyrelsen, enligt
hvad arméförvaltningen anmäler, förklarat sig anse den nya gränslinien
fördelaktigare än den ursprungliga, hade bestämmelser derom intagits
i det nu föreliggande aftalet med staden.

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Att staden — yttrar arméförvaltningen vidare — icke velat ingå
på så vigtiga medgifvanden, utan vederlag, vore ej förvånande; men
de å stadens sida främstälda fordringarna voro dock mycket billiga.
I fråga om dessa fordringar, hvilka i aftalet finnas angifna under 2 a)
och b), anför förvaltningen följande:

Orsaken till att egofigurerna n:ris Öl, 52, 58 och 60 icke inbegripits
uti försäljningen till staden af kronans öfriga tomtplatser i
Malmö eller ens dervid till försäljning ifrågasatts, vore den, att staden
ansett, att desamma genom att upplåtas till Malmö—Ystads jernvägsaktiebolag
blifvit dettas egendom. Så kunde dock, enligt arméförvaltningens
förmenande, icke vara förhållandet, emedan genom de i aftalet
åberopade nådiga brefven endast dispositionsrätten, men ej sjelfva eganderätten
till marken öfverlåtits till bolaget, hvadan, i händelse jernvägslinien
blefve flyttad eller bolaget upplöstes, den upplåtna marken
borde, enligt hvad förvaltningen antager, återgå till kronans fria disposition.
Och då den lagliga eganderätten således fortfarande måste
anses vara kronan förbehållen, följde dermed äfven strandrätt eller rätt
till vattnet omedelbart derutanför och till deri verkstälda utfyllningar.
Af det strandområde, som ursprungligen tillhört citadellet, hade emellertid
en del genom nådigt bref den 30 maj 1890 upplåtits för framdragande
af Malmö—Limhamns jernväg, hvilken del funnes utmärkt å
en af arméförvaltningen öfverlemnad blå-kopia, som tillika utvisade, att
en stor del af vattenområdet söder om sistnämnda område var afsedt
att utfyllas, hvilket äfven sedermera blifvit verkstäldt. Genom inköp
af fig. n:ris 53, 54 och 55 å 1878 års karta, hade staden väl erhållit
eganderätt till en del af citadellets forna strandområde, men ej till det
hela. Men då det vore i hög grad önskvärdt, att hvarje anledning till
framtida tvister med staden om rätt till vissa delar af stranden med
derutanför belägna vattenområde undanröjdes och detta bäst torde kunna
ske derigenom, att kronans rätt till de åt Malmö—Ystads jernvägsaktiebolag
upplåtna områdena öfverlätes på staden, ansåge sig förvaltningen
böra tillstyrka nådigt bifall till stadens i sådant afseende framstälda
anspråk, dock med vilkor att staden skulle vidkännas den
inskränkning i dispositionsrätten, som blefve en följd af de genom de
omnämnda nådiga brefven såväl åt jernvägsbolaget som för Malmö—
Limhamns jernväg meddelade upplåtelser. Väl kunde, anser förvaltningen,
eganderätten till de för Malmö—Ystads jernväg upplåtna områdena
icke sägas vara af något stort värde, då det icke funnes ringaste
sannolikhet för, att denna jernväg komme att vare sig nedläggas eller
flyttas, men den vore dock så till vida ej utan betydelse för staden,

9

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

som denna skulle ge nord en sådan rätts förvärfvande erhålla möjlighet,
att genom öfverenskommelse med jernvägsbolaget kunna reglera de till
detta upplåtna egofigurernas gränser, hvilket vid blifvande nya väganläggningar
och tomtindelningar utan tvifvel blefve behöflig!, och det
uppenbarligen måste vara af vigt för staden att utan fruktan för att
behöfva göra intrång på andras egor kunna utvidga sitt hamnområde
så långt åt vester, som staden önskade, samt att kunna reglera dit
ledande vägar och der belägna upplagstomter. För kronan åter hade
den med eganderätten följande strandrätten icke det minsta värde.

Yidkommande punkt 2 b) i aftalet har arméförvaltningen anfört,
att i enlighet med nådigt bref den 25 februari 1848 afträddes till
Malmö stad med Rikets Ständers samtycke citadellets norra glacis, hvarvid
bestämdes, att gränsen i vester skulle gå rätt på spetsen af bastionen
Banér; men härvid blef det icke bestämdt, huruvida någon del af
citadellets hufvudgraf skulle vara innefattad i öfverlåtelsen, hvarföre
det närmast måste antagas, att hela fästningsgrafven på citadellets norra
sida stannade i kronans ego; och äfven om man antoge, att afträdandet
af glacisen kunnat medföra någon rätt för Malmö stad till en del af
fästningsgrafven, torde stadens rätt till denna graf tydligen icke hafva
sträckt sig utöfver grafvens norra hälft sådan den då befann sig,
emedan fästningsverken söder om grafven fortfarande stannade i
kronans ego. Ej heller syntes denna gräns hafva undergått någon förändring
genom det med Malmö stad afskräde kontraktet om försäljningtill
staden af de uti nådiga propositionen den 9 mars 1894 och Riksdagens
skrifvelse den 9 maj samma år omförmälda områden m. in., med deri
intagna bestämmelse att i köpet skulle anses inbegripna jemväl sådana
möjligen icke särskildt omnämnda delar af den egentliga stadens fästningsverk
å norra fronten, norra glacisen samt bastionerna Nyköping
och Norrköping — begge tillhörande den egentliga stadens fästningsverk
— som enligt 1805 års raseringsplan blifvit kronan förbehållna
och icke sedermera med full eganderätt till staden afträdts, äfvensom
samtliga de försålda områdena tillhörande kanaler och grafvar, emedan
å det utanför den egentliga stadens fästningsverk belägna citadellets
norra sida intet område blifvit försåldt, så att den norra citadellgrafven
icke kunde sägas tillhöra något af de försålda områdena. Visserligen
hade stadsfullmäktige beslutat, att eu med rödt uppdragen linie å eu
med plan III utmärkt karta, som åtföljde deras underdåniga skrifvelse
den 29 mars 1888 och af hvilken förvaltningen nu bifogade en blå-kopia,
skulle utgöra gränsen emellan kronans och stadens områden; men denna
linies betydelse såsom gränslinie åt alla sidor syntes icke hafva blifvit
Bih. till Itiksd. Prut. 1857. 1 Sami. 1 Afd. 42 Höft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

af staden tillräckligt framhållen, hvarföre samma linie, ehuru den fanns
upptagen å den karta, som åtföljde den nådiga propositionen i ämnet,
icke blef deri särskild omnämnd. Tvifvelaktigt syntes det förvaltningen
derför vara, hvilken giltighet såsom gränslinie skulle kunna tillerkännas
nämnda röda linie, der densamma följde kanterna af citadellets grafvar
på norra och delvis på östra sidan. Hvad som anförts rörande norra
citadellgrafven, gälde nemligen äfven om större delen af den östra
norr om bron i Vestergatans förlängning, emedan halfbastionen Nyköping,
som var den vestligaste af den egentliga stadens bastioner på
norra sidan, redan förut öfvergått i stadens ego och således ej tillhörde
de nu (1895) försålda områdena. Gränslinien torde derför få anses gå
så, som en å nyssnämnda karta utmärkt prickad röd linie utvisar.

Staden ansåge sig visserligen redan vara egare af all den citadellets
mark, som folie utom den å kartan fulldragna röda linien — fortsätter
arméförvaltningen — och om 1894 års riksdagsbeslut finge så
tolkas, kunde eganderätten till ofvan omförmälda, till jernvägsbolaget
upplåtna områden när som helst öfverlåtas till staden. Men då den
nådiga propositionen i ämnet uttryckligen angaf, hvilka egofigurer som
afsågos att till staden försäljas, syntes ett fömyadt hänvändande till
Riksdagen blifva nödvändigt i afseende å de för Malmö—Ystads jernväg
upplåtna områdena samt äfven måhända rörande de inre hälfterna
af norra och nordvestra citadellgrafven.

Förvaltningen, som på sålunda anförda skäl hemstält om nådigt
godkännande af det ingångna, nu föreliggande aftalet, har derjemte
anmält, att det funnes ännu en fråga rörande det ifrågavarande
nya etablissementet, som ej kunnat lösas uti det nu öfverlemnade aftalet,
nemligen den om reglering af kasemtomtens norra gräns. Den
s. k. Engeströmska lyckan vore, säger förvaltningen, skild från Regementsgatan
genom en, å en bifogad blå-kopia närmare utmärkt, smal
iordremsa, som icke tillhörde kronan, utan den s. k. Trolleska donationsfonden.
Denna jordremsa måste på ett eller annat sätt förvärfvas
af kronan, och meningen vore att erhålla densamma genom egoutbyte
med staden mot en annan remsa längs kaserntomtens vestra gräns,
afsedd till utvidgning af Mariedalsvägen. Ordnandet af denna angelägenhet
hade dock hittills hindrats deraf, att staden väl disponerade,
men icke egde den Trolleska donationsjorden. Emellertid hade staden,
som för att kunna iordningställa Regementsgatan fram till Mariedalsvägen
måste förvärfva den del af Trolleska donationsjorden, som upptoges
af nämnda gata, redan vidtagit åtgärder för expropriation deråt
och hade äfven för afsigt att i sammanhang dermed expropriera jord -

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

remsan mellan gatan och Engeströmska lyckan. Så snart detta hunnit
verkställas, ämnade förvaltningen inkomma med underdånigt förslag
till lämplig reglering af norra gränsen för kasernområdet mot utbyte
af mark vester om detsamma, hvarpå staden äfven vore villig ingå.

Ifrågavarande aftal synes mig vara sådant, att detsamma bör vinna
nådigt godkännande. De fördelar, som kronan genom detsamma betingat
sig, äro nemligen ingalunda obetydliga, utan tvärtom i vissa
afseenden af ganska stor vigt. Deremot synes mig hvad staten skulle
till staden enligt aftalet afstå icke vara af någon afsevärd betydelse
för det allmänna. Den rätt kronan möjligen kan ega beträffande de
områden af Malmö citadell, som i aftalets punkt 2 a) afses, med der
utanför befintligt vatten eller uti vattnet verkstälda utfyllningar, hvilka
angränsa nämnda områden, eller» till den i samma punkt omförmälda
väg, torde icke vara sådan, att densamma någonsin kan blifva af någon
afsevärd betydelse för kronan att behålla; och enahanda torde förhållandet
vara med den rätt, kronan ännu synes ega till åtminstone viss
del af de i punkt 2 b) afsedda citadellgrafvarna.

Emellertid torde, såsom arméförvaltningen erinrat, Riksdagens samtycke
erfordras i fråga om vissa af de i aftalet ingående bestämmelserna.
Att sådant samtycke erfordras beträffande det ifrågasatta egoutbytet,
hvarigenom gränsen mellan de kronan förbehållna egoområdena
A och A 1, å ena sidan, och stadens område mellan citadellgrafvarna,
å den andra, skulle på visst sätt förändras, torde vara otvifvelaktigt.
Och äfven i fråga om de i aftalets punkt 2 a) och b) upptagna
bestämmelserna torde Riksdagens godkännande böra inhemtas.

Såsom jag ofvan erinrat, innehöll Eders Kongl. Maj ds till Riksdagen
den 9 mars 1894 aflåtna nådiga proposition, bland annat, hemställan
derom, att Eders Kongl. Majd skulle ega rättighet att vidtaga
sådana smärre utbyten af de Engeströmska lyckan tillhöriga områden,
som kunde erfordras för att bringa husarregementets nya etablissement
i omedelbar beröring med den invid detsamma af Malmö stad anlagda
väg. Visserligen synes det antagligt, att Riksdagen, som i sin till svar
å nämnda nådiga proposition den 9 påföljande Maj aflåtna skrifvelse
icke yttrat något i anledning af omförmälda hemställan, icke afsett
annat än att berörda rätt skulle Eders Kongl. Maj b tillkomma; men
då något uttryckligt medgifvande i detta hänseende icke blifvit af Riksdagen
lemnadt, och enligt hvad arméförvaltningen nu anmält, utbyte

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

af mark mellan Engeströmska lyckan och den lyckan angränsande
Trolleska donationsjorden erfordras, synes mig ett förnyadt hänvändande
till Riksdagen i omförmälda hänseende jemväl böra ega rum.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för dess del godkänna ofvan omförmälda, mellan arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, å Kongl. Maj:ts och Kronans, samt
Malmö stads drätselkammare, å stadens vägnar, ingångna aftal,

äfvensom medgifva, det Eders Kongl. Maj:t må vidtaga sådana
smärre utbyten mellan den till Engeströmska lyckan vid Malmö hörande
mark och angränsande områden, som af Eders Kongl. Maj:t må finnas
erforderliga.»

Till denna, af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna
nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet till Riksdagen
aflåtas af cten lydelse, bilagan till detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo
T. Hermelin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1897.