Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 45 (Proposition 1900:45)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 45.

N:o 45.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om rätt domstol i vissa mål angående jordegares
rätt öfver vattnet å hans grund; gifven Stockholms slott
den 16 februari 1900.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om rätt
domstol i vissa mål angående jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Förslag

till

Lag

om rätt domstol i vissa mål angående jordegares rätt öfver vattnet å

hans grund.

Härigenom förordnas som följer:

Sträcker sig vattenfall, fors eller annat vatten, hvarom i mål
angående jordegares rätt öfver vattnet å hans grund är fråga, genom
särskilda under samma hofrätt lydande underrätters domvärjo, ege den
hofrätt, på anmälan af sakegare, förordna, vid hvilken underrätt målet
skall upptagas. Går vattnet genom två hofrätters områden, meddelas
sådant förordnande af Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1901, men eger ej tilllämpning
i fråga om mål, som derförut blifvit anhängiggjorda.

Kongl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet o Stockholms slott
fredagen den 17 november~^1899

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeisteb,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i
underdånighet:

dI underdånig skrifvelse den 13 maj 1896 anhöll Riksdagen, dels
att Eders Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring uti gällande förordning om jordegares rätt
öfver vattnet å hans grund, att uttrycklig bestämmelse meddelades, huru
förfaras skall, då fråga om att för vattenverk göra ny eller förändra
äldre dam anses beröra rättsegande utom den underrätts domvärjo, der
den fastighet är belägen, å hvars grund byggnaden skall göras, dels
ock att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida strandegare
borde tillåtas att i vidsträcktare mån än nu vore medgifvet tillgodogöra
sig vattenkraften i landets forsar och vattenfall, der sådant

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

kunde ske utan skada för fiske, flott- eller farled eller för någon, som
ofvan eller nedan egde jord, vattenverk eller annan egendom, samt,
om så ansåges vara förhållandet, för Riksdagen framlägga förslag till
ändrade lagbestämmelser härutinnan.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra Sig, har den senare
delen af denna Riksdagens framställning ledt till utfärdande af lagen
den 20 oktober 1899 angående ändring i vissa delar af förordningen
om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880.
Hvad Riksdagen hemstält i fråga om meddelande af uttrycklig bestämmelse,
till hvilken domstols upptagande ett vattenrättsmål i visst fall
rätteligen hörer, har deremot icke ännu varit föremål för slutlig handläggning.

Vid underdånig anmälan den 3 december 1897 af Riksdagens ifrågavarande
skrifvelse ansågs nemligen bestämmandet af underrätternas inbördes
behörighet i vattenrättsmål lämpligen kunna ske i sammanhang med en
allmän omarbetning af 10 kap. rättegångsbalken, hvilken omarbetning
antogs inom kort blifva föremål för lagbyråns verksamhet. Sedermera
hafva emellertid i viss mån förändrade förhållanden inträdt, hvilka synas
göra det önskvärdt, att frågan om forum i vattenrättsmål upptages till
behandling utan afvaktan på en mera omfattande revision af nämnda
kapitel i rättegångsbalken. Med anledning af den allt mera framträdande
betydelsen för vårt land af den elektriska kraftens användning hafva
lagförslag afseende att underlätta vattenfallens tillgodogörande för elektrotekniska
ändamål underkastats förberedande behandling och torde sådana
förslag komma att framläggas redan vid nästinstundande riksdag. I
samma syfte är det af vigt, att den osäkerhet, som följet äf nuvarande
ofullständiga lagstiftning om rätt domstol i vattenrättsmål, blifver ofördröjligen
afhjelpt. Den allmänna revisionen af bestämmelserna om
forum kräfver åter enligt sakens natur en icke obetydlig tid och synes
knappast kunna påbörjas under den närmaste framtiden. Lagbyrån, åt
hvilken denna revision lämpligast kan anförtros, blifver nämligen åtminstone
intill nästa års utgång hufvudsakligen sysselsatt med vigtiga
arbeten utom rättegångsbalkens område.

Den särskilda lagstiftning om rätt domstol för vattenrättsmåls
upptagande, hvilken sålunda torde böra åvägabringas, bör emellertid
tydligen på sådant sätt anordnas, att den så litet som möjligt afviker
från nu i allmänhet gällande grunder eller går en omfattande revision
af stadgandena om underrätternas inbördes behörighet i förväg. I sådant
afseende torde till en början vara ändamålsenligt, att vattenrättsmål
skall upptagas af underrätt i den ort, der vattnet är, samt att i det;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

helt naturligt oftast förekommande, fall, att de underrätter, mellan hvilka
enligt denna regel tvekan kan råda, lyda under samma hofrätt, denna
hofrätt eger förordna, vid hvilken underrätt målet skall upptagas. När
åter undantagsvis de ifrågavarande underrätterna lyda under, olika
hofrätter, lärer det från nyss antydda synpunkt icke vara lämpligt att
genom en allmängiltig regel bestämma, af hvilken hofrätt dylikt förordnande
skall meddelas, eller att öfverlemna det omedelbara afgörandet
åt någon central myndighet. Deremot torde hinder ej möta, att åt
Konungen förbehålles rätt att bestämma, af hvilken hofrätt förordnandet
skall meddelas, d

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med
angifna grunder upprättadt förslag till lag om rätt domstol i mål angående
jordegares rätt öfver vattnet å hans grund, af den lydelse bilagan litt.

vid detta protokoll utvisar, hemstälde han i underdånighet, att
högsta domstolens utlåtande öfver detta förslag, måtte, för det ändamål
§ 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall.

Ex protocollo

i Erik Öländer.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 45.

Förslag

till

Lag

om rätt domstol i mai angående jordegares rätt öfver vattnet d hans grund.

Härigenom förordnas som följer:

Mål angående jordegares rätt öfver vattnet å hans grund höre till
domstolen i den ort, der vattnet är. Sträcker sig vattenfall, fors eller
annat vatten, hvarom är fråga, genom särskilda under samma hofrätt
lydande underrätters domvärjo, ege den hofrätt, på anmälan af sakegare,
förordna, vid hvilken underrätt målet skall upptagas. Går vattnet genom
två hofrätters områden, bestämmer Konungen, af hvilkendera hofrätten
sådant förordnande skall meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19 . ., men eger ej tilllämpning
i fråga om mål, som derförut blifvit anhängiggjorda.

Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 45.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. May.ts
högsta domstol måndagen den 15 januari 1900.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Norberg,

Carlson,

Afzelius,

Hellström,

Billing,

Westring.

Sedan jemlikt högsta domstolens beslut den 1 december 1899
handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlemnade förslag till lag om rätt domstol i mål angående
jordegares rätt öfver vattnet å hans grand, emellan högsta domstolens
ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, så företogs nu detta ärende till
slutlig behandling; varande berörda förslag fogadt vid detta protokoll.

Justitierådet Westring yttrade: »Af stadgandet i 10 kap. 14 §
rättegångsbalken lärer omedelbart följa, att mål angående jordegares
rätt att tillgodogöra sig vattnet å hans grund skall bedömas af domstolen
i den ort, der den fastighet är belägen, af hvilken vattenområdet
i fråga är en del. Någon tvekan om hvilken domstols jurisdiktion en
fastighet eller dertill hörande område i hvarje särskildt fall tillhör,
torde i allmänhet icke behöfva förekomma. Derest vattnet å en jordegares
grund alltid kunde af honom för hans ändamål begagnas, utan

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

att detta inverkade på annans rätt, vore följaktligen vidare föreskrifter
i förevarande hänseende knappast erforderliga. Nu är det emellertid
så, att i regeln åtgärder, som en jordegare företager sig för att tillgodogöra
sig vattnet å det honom tillhöriga område, kunna i flere
hänseenden inverka på andra fastighetsegares eller det allmännas rätt,
och deraf kan ofta föranledas ovisshet om hvilken domstol rätteligen
bör handlägga sådana frågor. Derest för drifvande af ett vattenverk
erfordras en dam tvärs öfver en ström, som utgör gränsen emellan två
fastigheter och som således tillhör dessa fastigheter till hälften hvar,
är frågan om inrättande och begagnande af vattenverk en sak, som
. angår begge fastigheternas rätt och följaktligen bör i ett sammanhang
behandlas. Men om strömmen tillika utgör gräns emellan två särskilda
domstolars jurisdiktionsområden, lemnar det omnämnda lagstadgandet
ej ledning för afgörande af frågan hvilkendera domstolen det tillkommer
att handlägga saken. Vidare är det vanligt att en fördämning i en
ström utöfvar inverkan å vattenförhållandena både långt uppåt och
långt nedåt i strömmen. Derest strömmen löper först genom en domkrets
och sedan genom en annan, uppkomma sålunda ofta i följd af
vattenverks anläggning rättsförhållanden emellan egare af särskilda
fastigheter inom olika jurisdiktioner. Jemväl för detta fall kan möjligen
tvekan förefinnas angående hvilken domstol är behörig att bedöma derom
uppkommande tvister. Hvad som sagts om vattenverk gäller i det väsentliga
jemväl om åtgärder till vattnets bortledande från dess naturliga
lopp. Äfven frågor om kungsådra, farled och flottled kunna ofta angå
flere fastigheter inom olika jurisdiktioner. Det synes vara nu angifna
förhållanden, som föranledt det remitterade förslaget.

Första punkten i detta förslag synes icke innehålla något annat än
hvad, på sätt ofvan angifvits, omedelbart följer af stadgandet i 10 kap.
14 § rättegångsbalken. Denna punkt torde således saklöst kunna utgå.

De nya föreskrifterna innehållas i de två återstående punkterna.
Vid dessa synes mig först och främst kunna anmärkas, att det ej är
tydligt hvad som afses med uttrycket »vattenfall, fors eller annat vatten,
hvarom fråga är». Den motionär, som vid 1896 års riksdag väckte
förevarande fråga, föreslog att i 10 § af förordningen om jordegares
rätt öfver vattnet å hans grund skulle inskjutas ett så lydande stadgande:
»Sträcker sig vattendrag, hvarom fråga är, genom eller mellan
två eller flera rätters domvärjo, förordne» etc. Häremot anmärkte lagutskottet,
att den föreslagna formuleringen ej klart uttryckte hvad som
borde uttalas, enär uttrycket »vattendrag, hvarom fråga är», kunde fattas
i dubbel betydelse, dels såsom åsyftande den del af ett vattendrag, som

Kongl. Maj:ts Nåd. Propositon No 45.

omedelbart omgåfve det vattenverk, hvarom fråga vore, dels i betydelse
af hela vattendraget, flod, ström eller dylikt, hvari vattenverket i fråga
läge eller skulle byggas. Samma otydlighet vidlåder det omförmälda
uttrycket i det remitterade förslaget, och klarhet härutinnan vinnes ej
genom sammanställning med första punkten. I denna punkt måste med
»vatten» afses det till en viss fastighet hörande vattenområde. Det
ligger då närmast till hands att antaga, att »vatten» i andra punkten
skulle hafva samma betydelse. Men detta torde icke kunna vara fallet.
Det lärer icke ofta förekomma, att en fastighets vattenområde sträcker
sig genom olika jurisdiktioner, och afsåges här blott sådana undantagsfall,
skulle förslaget icke innehålla några regler med afseende å just
den förut omförmälda omständighet, som föranledt detsamma, eller att
jordegares rätt att tillgodogöra sig vattnet å hans grund ofta står i
oskiljaktigt samband med rätten öfver andra fastigheter och dertill
hörande vatten. Det är å de häraf uppkommande förhållanden, som
andra och tredje punkterna måste syfta. Jag föranledes häraf att antaga,
att med »vatten» i dessa punkter bör förstås antingen hela det
vattendrag, af hvilket den ifrågavarande jordegarens vattenområde utgör
en del, eller åtminstone en så stor del af detta vattendrag, som kan röna
någon inverkan deraf att jordegaren på ifrågakommet sätt tillgodogör
sig vattnet å sitt område.

Det synes emellertid icke nödigt att i hvarje fall, då fråga är
om begagnande af någon del af ett »vatten» i nu angifna bemärkelse,
hvilket sträcker sig genom särskilda domkretsar, tillämpa de bestämmelser,
som innehållas i förslaget. Då fråga uppstår om begagnande
eller inrättande af vattenbyggnad i en ström, som utgör gräns emellan
två domkretsar, men byggnaden är uppförd eller afsedd att uppföras
allenast å det jordegaren å ena sidan tillhöriga område, synes i allmänhet
hinder ej möta att saken handlägges af den domstol, till hvilkens
jurisdiktion lians fastighet hör, oaktadt vattenförhållandena i det grannen
tillhöriga vattendområdet i detta fall vanligen lära röna inverkan af
byggnaden. Likaledes synes, derest ett vattendrag löper genom flere
domkretsar efter hvarandra, frågan om inrättande eller begagnande af
en vattenbyggnad inom en domkrets alltid böra handläggas af domstolen
i samma domkrets, äfven om vattenbyggnaden skulle sträcka
sina verkningar till fastigheter inom området för annan domstols jurisdiktion.
År det deremot fråga om byggnad tvärs öfver en ström, som
utgör gräns emellan två domkretsar, synes det, på sätt förslaget innehåller,
vara lämpligt att i hvarje särskildt fall förordnande meddelas
Bih. till Iliksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 28 Häft. 2

10 Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 45.

hvilkendera domstolen skall handlägga saken. Hvad som nu sagts om
byggnad i vatten lärer äfven kunna tillämpas i fråga om vattens bortledande
från dess naturliga lopp eller annan åtgärd, som afses i 17 §
af förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund. Frågor
om kungsådra, farled och flottled synas icke nödvändigt behöfva afgöras
i ett sammanhang beträffande hela sträckningen af det vattendrag,
hvarom är fråga. Derest vattendraget löper genom flere domkretsar,
den ene efter den andre, är således intet hinder att den generela regeln
i 10 kap. 14 § rättegångsbalken tillämpas sålunda, att frågan pröfvas
af hvarje domstol, så vidt angår de till den domkretsen hörande fastigheters
vattenområden. Deremot lärer äfven i detta afseende erfordras
ett särskildt förordnande för det fall, att vattendraget utgör gräns
emellan olika domkretsar. 1 afseende å mål angående ansvar eller
skadestånd för brott emot de rörande hushållning med vatten vid ett
vattenverk gifna föreskrifter synas böra gälla samma regler som angående
tvist om vattenverkets anläggning eller nyttjande.

Hvad angår det föreslagna sättet att lösa konflikten i de fall då,
på sätt ofvan angifvits, fråga om val emellan flere domstolar kan uppstå,
har jag icke någon annan anmärkning att göra än att, för det fall att
valet står emellan domstolar tillhörande olika hofrätter, det synes kunna
medgifvas Konungen att omedelbart förordna hvilken domstol skall
handlägga målet i fråga.

Jag hemställer alltså, att förslaget måtte omarbetas i öfverensstämmelse
med de af mig nu uttalade åsigter.»

Justitierådet Billing utlät sig: »Att beträffande forum för upptagande
af sådana mål, som afses i förordningen angående jordegares
rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880, bestämmelserna
i 10 kap. 14 § rättegångsbalken skola ega tillämpning, har, så vidt
kändt är, hittills icke utgjort föremål för tvekan. Vid sådant förhållande
synes- giltig anledning ej föreligga att härom nu meddela stadgande,
och i hvarje fall ett dylikt stadgande för att bringa klarhet i tvifvelaktiga
fall höra affattas vida fullständigare och mera detaljeradt än det
nu föreslagna. Jag hemställer derföre att första punkten i föreliggande
lagförslag må utgå, hvilket åter lärer föranleda vissa jemkningar såväl
i redaktionen af sjelfva lagförslagets öfriga bestämmelser som i rubriken.»

Justitierådet Hellström instämde med justitierådet Billing samt
hemstälde derjemte i likhet med justitierådet Westring, att för det i
förslaget förutsatta fall, att mål af förevarande beskaffenhet skulle
komma att tillhöra domstolar under olika hofrätter, det måtte öfver -

Eongl Maj ds Nåd. Proposotion N:o 45. 11

lemnas åt Konungen att omedelbart förordna, vid hvilken domstol målet
skall upptagas.»

Justitierådet Afzelius anförde: »Den uppgift, som genom ifrågavarande
lagförslag skulle lösas, torde i korthet kunna angifvas så, att
derigenom skulle gifvas dels ett förtydligande eller närmare utvecklande
af regeln i 10 kap. 14 § rättegångsbalken, så vidt angår mål af här
angifna beskaffenhet, dels ett fullständigande af samma regel, der denna
leder till att flere domstolar äro lika behöriga. Hvad förslaget i förra
hänseendet kan anses innefatta torde, på sätt redan blifvit anmärkt,
icke vara egnadt att för bedömande af frågan hvilken domstol skall
anses vara det rätta »forum rei sitse» lemna vidare ledning än som kan
ur sjelfva lagrummet hemtas. Den andra uppgiften eller att meddela
föreskrift för de fall, då med tillämpning af hufvudregeln konkurrens
inträder mellan flere lika behöriga domstolar, torde icke kunna lösas
på annat sätt än att bestämmanderätt, såsom här föreslagits, inrymmes
öfverordnad myndighet; och vid förslaget i denna del synes i och för
sig intet annat vara att erinra än att för det i 3:dje punkten afsedda
fall, till undvikande af onödig omgång, det torde böra ankomma på
Konungen att omedelbart bestämma forum. Men det behof, hvilket
genom dessa bestämmelser skulle tillgodoses, är på intet sätt egendomligt
för vattenrättsmål; äfven i andra mål rörande fastighet — t. ex.
rågångsutstakningar, egoutbyten — kan en dylik konkurrens inträda,
för hvars lösande gällande bestämmelser icke lemna erforderligt underlag.
Vid sådant förhållande synes det icke lämpligt att i detta hänseende
lagstifta särskildt för vattenrättsmålen utan torde detta böra ske
under form af en tilläggsbestämmelse till 10 kap. 14 § rättegångsbalken,
af den omfattning, det i sig likartade behofvet kräfver.»

Justitierådet Carlson yttrade: »Såsom af justitierådet Westrings
yttrande framgår utmärker förslaget icke med nödig tydlighet, i hvilka
fall konkurrens emellan olika underrätter skall anses föreligga och högre
myndighet följaktligen bör ega förordna, vid hvilken af dessa målet
skall upptagas. Det torde ock vara förenadt med stora svårigheter att
på ett fullt tillfredsställande sätt formulera en särskild lag i detta ämne.
Mig förefaller derför som borde man, i afbidan på ny lagstiftning om
laga domstol i allmänhet, söka ordna saken genom tillägg till 9 och
10 §§ i förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.
Dessa torde i sådant fall höra innehålla, det förra, att om å eller eif
i någon del af dess lopp utgör gräns emellan olika underrätters områden
och tvist yppas, huruvida led eller ådra finnes i denna del eller
ej, eller om ledens eller ådrans rätta läge eller bredd, hofrätten eller,

Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o

der underrätterna lyda under olika hofrätter, Konungen eger förordna,
vid hvilken af underrätterna målet skall upptagas, samt det senare, att
derest byggnad, hvarom i 10 § är fråga, skall göras inom olika underrätters
områden eller i å eller eif, som i denna del af dess lopp utgör
gräns emellan sådana områden, skall om laga domstol för målets upptagande
gälla hvad i 9 § sägs. Till ledning vid pröfning af frågor om
forum i andra civila eller kriminella mål, som angå dämningsrätt för
vattenverk eller dylikt, torde måhända derjemte till 10 § böra läggas
en föreskrift, att samma grunder för bestämmande af laga domstol skola
tillämpas då påstående väckes derom, att dam för vattenverk icke lagligen
inrättats eller att föreskrifter om hushållningen med eller framsläppandet
af vattnet blifvit eftersatta.

Hvad som sålunda stadgas i 10 § lärer i följd af förordningens
affattning blifva tillämpligt jemväl å mål, som falla under vissa andra
paragrafer i förordningen.

Justitierådet förberg instämde med justitierådet Billing.

Ex protocollo
Erik Öländer.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Utdrag af protokollet öfver justitiedeparteinentsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
fredagen den 16 februari 1900

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Bostköm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

ÅNNER8TEDT,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restad ius.

Justitieråden: Horberg,

Hellström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i
underdånighet:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 17 november 1899 inhemtade utlåtande
öfver det vid nämnda protokoll fogade förslag till lag om rätt domstol
i mål angående jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:

»På sätt jag redan vid det tillfälle, då ifrågavarande lagförslag
remitterades till högsta domstolen, fick inför Eders Kongl. Maj:t framBih.
till Rilcsd. Prof. 1900. 1 Sand. 1 Afd. 28 Käft. 3

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

hålla, är det, särskildt med anledning af den allt mera framträdande
betydelsen för vårt land af den elektriska kraftens användning och i
följd af sammanhanget med andra ifrågasatta lagändringar, som afse
att underlätta vattenfallens tillgodogörande för elektrotekniska ändamål,
af synnerlig vigt, att den osäkerhet, som följer af nuvarande ofullständiga
lagstiftning om rätt domstol i vattenrättsmål, ofördröjligen afhjelpes.
Vid sådant förhållande synes det icke vara tillrådligt att åt förevarande
lagstiftningsfråga gifva större omfattning, än af nämnda ändamål kräfves,
och derigenom fördröja dess lösning. Hvad inom högsta domstolen
anmärkts torde derför allenast föranleda, dels att genom jemkning i
förslagets affattning förebygges det missförstånd, att den föreslagna lagen
skulle_i någon mån rubba den hufvudregel om forum i vattenrättsmål,
som följer af grunderna för 14, 17 och 19 §§ i 10 kap. rättegångsbalken,
dels ock att för sådana fall, då ett måls upptagande vid underrätter
lydande under skilda hofrätter kan ifrågakomma, det omedelbara afgörandet
i fråga om forum förbehålles Konungen.»

Sedan departementschefen härefter uppläst det sålunda jemkade
lagförslaget, hemstälde han i underdånighet, att detta förslag måtte,
enligt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen
till antagande framläggas.

Justitierådet Norberg, som vid ärendets behandling i högsta domstolen
lemnat utan anmärkning det då förelagda förslagets bestämmelse
för det fall att vattnet ginge genom två hofrätters domvärjo, åberopade
sin i denna fråga sålunda angifna mening.

Statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande departementschefens
hemställan.

Med bifall till denna hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen
skulle aflåtas nådig proposition af den lydelse bilagan
litt A. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Erik Öländer.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.