Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45

Proposition 1897:45

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

1

N:o 45.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om ändring af
§ 4 i nådiga förordningen angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december
1892; gifven Stockholms slott den 19 februari 1897.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att besluta, att § 4 i nådiga förordningen angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892 skall erhålla
följande förändrade lydelse:

Utländing eller i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för
det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska staten senast egt
rum, erlagt bevillning för inkomst af kapital eller arbete, skall, dä han
reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans
räkning till inledande af handel, med eller utan varuprof, bjuder ut
eller slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet
levereras, vid ankomsten till riket till närmaste kronouppbördsman i
stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här qvarstanna,
samt dervid för rättigheten att idka dylik handel förskottsvis för hvarje
tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, räknade från och med
den dag afgiften erlägges, ehvad han vill under hela denna tidrymd
eller blott en del deraf begagna sig af rättigheten, erlägga ett hundra
kronor, hvilken afgift skall, antingen för längre tid på en gång eller
för minst trettio dagar i sänder, inbetalas till kronans uppbördsman i
stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande
qvittenset å den erlagda algiften, hvilket uttryckligen bör angifva sista
dagen i den tidrymd, för hvilken afgift blilvit erlagd, vara meddeladt
Bill. till llilcsd. Prat. 1897. I Sami. 1 Afd. 35 Höft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

•

å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra af
statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsändas, för att kronans
uppbördsman i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter, som
skola. lyda å ett hundra kronor hvardera, böra innehålla erinran om
behörigt iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å dylik
handel stadga.

Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är
sagd!, likstälde svenske undersåte, som utbjuder eller slutar handel om
utländska varor, skall, innan handel å någon ort inledes, i stad inför
borgmästare, stadsfiskal eller poliskommissarie eller ock å polisvaktkontor
samt å landet inför vederbörande kronofogde eller länsman eller
ordföranden i socknens kommunalnämnd styrka, att han behörigen erlagt
den stadgade afgiften, och skall bevis om sådan anmälan på begäran
meddelas; åliggande det handlanden eller handelsexpediten att
på anfordran uppvisa qvittens å erlagd afgift. Beträdes någon, som
antingen ej erlagt afgiften eller ock underlåtit att hos vederbörande
myndighet, på sätt ofvan blifvit föreskrifvet, förete bevis om afgiftens
erläggande, med att idka dylik handel, böte från och med ett hundra
till och med fem hundra kronor, och vare han derjemte i förstnämnda
fall skyldig utgifva afgift för den tid, hvarunder den olofliga handeln
utöfvats. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare, der sådan
finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda böterna
lika mellan åklagaren och den kommun, hvarest förbrytelsen blifvit
begången.

Redovisning för de, enligt hvad här ofvan är föreskrifvet, från
statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsända qvittensblanketter,
hvilka, intill dess de till uppbördsmännen utlemnas, skola förvaras
för länen i landtränteriet och för Stockholms stad i öfverståthållareembetets
afdelning för uppbördsärenden, skall af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande till statskontoret afgifvas inom januari månads
utgång det följande året; skolande af uppbördsman för de af honom
från Kongl. Maj:ts befallningshafvande mottagna qvittensblanketter
redovisning, bestyrkt å landet af häradsskrifvaren, i Stockholms stad
af kamereraren i öfverståthållareembetets afdelning för uppbördsärenden
och i öfriga städer af magistratens ordförande, inom den 15 i samma
januari månad afgifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som har
att densamma insända till statskontoret, hvarifrån redovisningen aflemnas
till kammarrätten för att tjena till ledning vid räkenskapernas
granskning.

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Hvad här ofvan i denna § är stadgadt rörande särskild bevillningsafgift
af utländing, som utbjuder och försäljer utländska varor,
gäller icke för norrman, som idkar handel med norska produkter.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD, ‘

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i
underdånighet:

I en till finansdepartementet öfverlemnad promemoria har herr
ministern för utrikes ärendena meddelat, att upprepade gånger från härvarande
främmande beskickningars sida äfvensom i utlandets press klagats
öfver de i Sverige gällande bestämmelser angående främmande handelsresandes
behandling, hvilka klagomål gält, bland annat, sättet för beräknande
af den yrkesafgift, främmande handelsresande hafva att erlägga.
Med anledning häraf har herr ministern ifrågasatt ändring af de i § 4 af
nådiga förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter den 2 december 1892 förekommande bestämmelser, som

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

röra dels tiden, för hvilken utländsk och med utländing likstäld svensk
handelsresandes bevillningsafgift skall beräknas, dels sättet för styrkande,
att samma afgift blifvit behörigen erlagd.

Mot den i §:ns första stycke gifna bestämmelse om bevillningsafgiftens
beräknande efter kalendermånad har herr ministern för
utrikes ärendena anmärkt, att genom densamma utländsk eller med
ntländing likstäld svensk handelsresande, som reser i Sverige till
exempel från den 15 september till den 15 oktober, har att betala
200 kronor, men att sådan handelsresande för tiden från den 1 till
den 30 september endast har att erlägga hälften af nämnda belopp,
samt att den af detta förhållande orsakade nödvändigheten för handelsresanden
att inrätta sin resa efter kalendermånad kännes såsom ett
hinder.

Bestämmelsen i §:ns andra stycke att ifrågavarande slags handelsresande,
innan handel å någon ort inledes, för vederbörande polismyndighet
derstädes skall styrka, att han behörigen erlagt den stadgade
afgiften, har gifvit herr ministern anledning till den anmärkning,
att härigenom nödgas, då borgmästarens embetstimme vid handelsresandens
ankomst till viss ort redan är slut, handelsresanden att
invänta nästa dag för att kunna börja sina affärer, men att han,
om handel genast efter ankomsten finge inledas, skulle med nutidens
snabba kommunikationer kunna hinna att afsluta sin verksamhet på
en dag i samma stad eller utsträcka den till flera städer på samma dag.

Genom ändring af bestämmelserna i anmärkta afseenden har
herr ministern ansett, att stor lättnad skulle beredas åt ifrågavarande
handelsresande med hänsyn till deras personliga beqvämlighet, utan
att fara vore för handen, att utländsk varuomsättning i riket skulle
komma att direkt ökas; i följd hvaraf herr ministern hemstält, att
det måtte tillses, huruvida någon åtgärd må kunna vidtagas för vinnande
af antydda ändamålet.

På grund af nådig remiss hafva statskontoret och kammarrätten,
efter inhämtande af yttranden från öfverståthållareembetet och Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län, i anledning
af herr ministerns för utrikes ärendena berörda framställning afgifvit
underdånigt utlåtande.

Af öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
omförmälda yttranden inhemtas, att de flesta af dessa myndigheter
erkänt befogenheten af anmärkningen rörande ifrågavarande
bevillningsafgifts beräkning efter kalendermånad och biträdt åsigten,
att denna tidsbestämmelse borde utbytas mot en annan. Eders Kongl.

6 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 45.

Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs, Gotlands och Vermlands län
hafva likväl ansett, att en sådan förändring borde sättas i sammanhang
med höjning af bevillningsafgiften, hvars nuvarande belopp, enligt
deras åsigt, vore för lågt. Endast två af myndigheterna, nemligen
öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Jönköpings län, hafva icke tillstyrkt förändringen, men på olika skäl.
Ofverståthållareembetets skäl äro, £tt förändringen antagligen skulle
medföra en ej ringa minskning i statsinkomst och i betydlig grad försvåra
den erforderliga kontrollen, åtminstone i hufvudstaden, der under
år 1894 handelsresandes hos polismyndigheten uppvisade qvittenser
uppgått till 1,779. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings
län grundar deremot sin hemställan, att herr ministerns för utrikes
ärendena framställning i berörda afseende icke måtte till någon åtgärd
föranleda, på den omständigheten att hvarje lättnad, som bereddes
utländske handelsresande, skulle syfta till ökande af den utländska
varuomsättningen, hvars tillväxt i landet ej vore önskvärd.

Statskontoret och kammarrätten hafva i sitt afgifna underdåniga
utlåtande anfört, hurusom embetsverken hölle före, att de nyss angifna
skälen icke vore af den afsevärda beskaffenhet, att de borde lägga
hinder i vägen för afhjelpande af det missförhållande, hvartill tidsbestämmelsen
af kalendermånad onekligen varit anledning. Enligt denna
bestämmelse, hvars tillkomst icke härledde sig från längre tid tillbaka
än år 1889, skulle utländing och dermed likstäld svensk handelsresande
för rättighet att här i riket idka handel »förskottsvis för hvarje kalendermånad,
ehvad han vill under hela månaden eller blott én del deraf
begagna sig af rättigheten, erlägga ett hundra kronor, hvilken afgift
skall antingen för längre tid på en gång eller för minst en månad i
sänder inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom det län, der
han vid betalningstiden sig uppehåller». Det anmärkta missförhållandet
hade synts embetsverken lämpligen kunna förekommas, utan att någon
olägenhet tillskyndades statsverket, om bevillningsafgiften finge utgå
för hvarje tidrymd af 30 på hvarandra följande dagar, räknade från
och med den dag, afgiften erlades, och derjemte stadgades, att afgiften,
hvilken skulle inbetalas antingen för längre tid på en gång eller för
minst 30 dagar i sänder, skulle, i likhet med hvad nu egde rum,
erläggas, ehvad handelsresanden ville under hel tidrymd af 30 på
hvarandra följande dagar eller blott för en del af denna tidrymd begagna
sig af rättigheten att idka handel. Eu förändring i denna
rigtning af första stycket i förevarande § 4 hafva embetsverken ansett
sig böra förorda.

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Beträffande den enligt andra stycket handelsresande åliggande
skyldighet att, innan handel å någon ort inledes, för vederbörande
polismyndighet derstädes styrka, att han behörigen erlagt den stadgade
afgiften, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens
län ansett det icke vara nödvändigt, att denna skyldighet inträdde
före verksamhetens början, utan att den lämpligen kunde af handelsresanden
fullgöras inom viss kort tid, till exempel 24 timmar derefter.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län har förmenat,
att med hänsyn till det stränga ansvar, som drabbade handelsresande,
hvilken undandroge sig att erlägga den stadgade afgiften, och med
afseende å den omständigheten att utbjudandet af hans varor svårligen
kunde hållas hemligt föreskriften, att bevis om afgiftens erläggande
skulle företes hos polismyndighet, utan olägenhet kunde utbytas mot
eu bestämmelse, att afgiftsqvittenset skulle på anfordran genast uppvisas.
Flertalet af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande hafva deremot
yttrat den åsigt, att ett oeftergifligt vilkor för utöfvande af den nödiga
kontrollen öfver afgiftens erläggande vore, att ifrågavarande bestämmelse
bibehölles. I allmänhet hafva de ock såsom sin åsigt uttalat, att det i
lagrummet begagnade uttrycket »vederbörande polismyndighet» icke
finge tolkas så, som skett i ofvanberörda promemoria, att nemligen
dermed endast skulle förstås städernas borgmästare, hvarjemte de upplyst,
att flerstädes i verkligheten så tillgått, att afgiftsqvittenser fått
företes icke allenast inför högre polismyndighet, utan jemväl hos stadsfiskal
och poliskommissarie samt åpolisvaktkontor. Åtskilliga länsstyrelser
hafva emellertid ansett lämpligt, att ett förtydligande af uttrycket
»vederbörande polismyndighet» åstadkommes genom förändring af hithörande
lagstadgande. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Malmöhus län åter har uttalat såsom sin åsigt, att ett slikt förtydligande,
derest det ansåges nödigt, kunde ske genom åtgärd af vederbörande
administration.

Af de upplysningar, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
lemnat, har det synts statskontoret och kammarrätten framgå, att i
högst sällsynta fall någon olägenhet i stad lärer ifrågakommit för
handelsresande af förevarande bestämmelse. Till följd häraf och då
svensk undersåte jemlikt 18 § i förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864 icke finge vid stadgadt ansvar, utan föregången
anmälan hos offentlig myndighet, idka försäljning, hvarom i 9 § 1, 2
och 3 mom. af samma förordning förmäldes, hafva embetsverken, lika
med de fleste af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, ansett styrkande
af erlagd bovillningsafgift, innan handel å någon ort inleddes,

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

eke böra handelsresande eftergifvas; och hafva derföre embetsverken
hemstält, att hvad herr ministern för utrikes ärendena i denna del
anfört icke måtte föranleda någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

Att bestämmelsen om bevillningsafgiftens beräknande efter kalendermånad
i vissa fall kan leda till obilligheter, är uppenbart. Det
har ock endast varit för att underlätta kontrollen s åkattens uppbörd,
som sagda tidsbestämning meddelats. Om det äfven må vara
sannt, att kontrollen genom detta beräkningssätt i någon mån underlättas,
synes man likväl vara berättigad att draga i tvifvelsmål
ändamålsenligheten af en kontrollbestämmelse, hvilken måste leda till
sådana ojemnheter i beskattningen som den förevarande. Då, enligt
hvad statskontoret och kammarrätten samt ett öfvervägande flertal af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordat, en tillfredsställande
kontroll kan beredas, äfven om bevillningsafgiften får erläggas för en
tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, tvekar jag icke att
förorda en ändring i sådant syfte af första stycket i § 4 af gällande
förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, helst den erforderliga kontrollen synes mig kunna under
lättas genom meddelande af föreskrift, att qvittenset å den erlagda
afgiften uttryckligen bör angifva sista dagen i den tidrymd, för hvilken
afgift blifvit erlagd.

Hvad angår den enligt andra stycket i § 4 handelsresande åliggande
skyldighet att, innan handel å någon ort inledes, styrka, att
stadgad bevillningsafgift blifvit erlagd, delar jag den af de hörda
embetsverken uttalade åsigt, att denna skyldighet icke bör eftergifvas.
Deremot synes mig föreskriften, att sådant styrkande skall ske hos
vederbörande polismyndighet, lämpligen böra, hvad stad angår, förtydligas
sålunda, att afgiftsqvittens må företes hos borgmästare, stadsfiskal
eller poliskommissarie eller ock å polisvaktkontor. Hvad landet
angår, är kronofogde eller länsman vederbörande polismyndighet, men
då afståndet till dennes bostad ofta kan vara ganska betydligt och
dessutom lätteligen kan inträffa, att kronofogde eller länsman vid
handelsresandens besök är i tjensteärenden eller af annan anledning
bortrest, är onekligt, att i sådant fall för handelsresanden kan uppstå
sådant hinder, som, enligt hvad i herr ministerns för utrikes ärendena
ofvan omförmälda promemoria omnämnes, blifvit öfverklagadt. Af
sådan orsak torde rättighet böra medgifvas handelsresande att förete
afgiftsqvittenset, utom hos kronofogden eller länsmannen, jemväl hos ordföranden
i socknens kommunalnämnd. Tillika torde uttrycklig föreskrift

a

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 45.

bära meddelas om skyldighet för handelsresande att på anfordran uppvisa
qvittens å erlagd afgift.

Statskontoret och kammarrätten hafva i sitt förut omförmälda
utlåtande jemväl yttrat sig öfver vissa af landskamereraren H. Cavalli
och landskamereraren A. Holmquist i ett af dem den 27 januari 1893
afgifvet förslag till ändringar i andra delar af förordningen angående
bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter föreslagna
ändringar i tredje och fjerde styckena af ifrågavarande § 4, hvilka
stycken innehålla bestämmelser om redovisning för ej mindre bevillningsafgifterna
af handelsresande än äfven de för redovisning af samma
afgifter afsedda qvittensblanketter. De ändringar, nyssnämnda förslag
innehåller, hafva ansetts nödiga dels med afseende derå att, hvad
Stockholms stad anginge, hvarken bevillningsafgifterna kunde levereras
i länets ränteri eller qvittensblanketterna i landtränteri förvaras, såsom
i dessa stycken föreskrefves, dels med hänsyn dertill att bevillningsafgifts
leverering under viss titel skulle strida mot föreskriften i 8 mom.
af statskontorets kungörelse den 14 oktober 1884, dels slutligen af
anledning att länsstyrelserna icke, såsom i tredje stycket förutsattes,
vore i tillfälle att styrka rigtigheten af uppbördsmännens redovisning,
utan att inventering af qvittensblanketterna vid årsskiftena hos dem
verkstäldes, hvilket ej vore föreskrifvet eller syntes böra ifrågasättas.
Efter det förbemälde komiterades förslag afgifvits, hafva emellertid
uppbördsförfattningarna undergått vissa förändringar, i följd hvaraf statskontoret
och kammarrätten hemstält, att de i tredje och fjerde styckena
af § 4 uti ifrågavarande förordning meddelade föreskrifter måtte erhålla
viss från komiterades förslag afvikande lydelse.

Embetsverkens hemställan i nyssberörda afseende gifver icke anledning
till någon erinran från min sida.

På grund häraf och med afseende å hvad förut anförts hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
att besluta, att § 4 i nådiga förordningen angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892 skall erhålla
följande förändrade lydelse:

Utländing eller i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för
det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska staten senast egt
rum, erlagt bevillning för inkomst af kapital eller arbete, skall, då han
reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans
räkning till inledande af handel, med eller utan varuprof, bjuder ut
eller slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet
Bill. till Bilcsd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 35 Käft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o do.

levereras, vid ankomsten till riket till närmaste kronouppbördsman i
stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här qvarstanna,
samt dervid för rättigheten att idka dylik handel förskottsvis för hvarje
tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, räknade från och med
den dag afgiften erlägges, ehvad han vill under hela denna tidrymd
eller blott en del deraf begagna sig af rättigheten, erlägga ett hundra
kronor, hvilken afgift skall, antingen för längre tid på en gång eller
för minst trettio dagar i sänder, inbetalas till kronans uppbördsman i
stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande
qvittenset å den erlagda afgiften, hvilket uttryckligen bör angifva sista
dagen i den tidrymd, för hvilken afgift blifvit erlagd, vara meddeladt
å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra af statskontoret
Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsändas, för att kronans
uppbördsmän i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter, som
skola lyda å ett hundra kronor hvardera, böra innehålla erinran om
behörigt iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å dylik
handel stadga.

Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är
sagdt, likstälde svenske undersåte, som utbjuder eller slutar handel
om utländska varor, skall, innan handel å någon ort inledes, i stad
inför borgmästare, stadsfiskal eller poliskommissarie eller ock å polisvaktkontor
samt å landet inför vederbörande kronofogde eller länsman
eller ordföranden i socknens kommunalnämnd styrka, att han behörigen
erlagt den stadgade afgiften, och skall bevis om sådan anmälan på begäran
meddelas; åliggande det handlanden eller handelsexpediten att
på anfordran uppvisa qvittens å erlagd afgift. Beträdes någon, som
antingen ej erlagt afgiften eller ock underlåtit att hos vederbörande
myndighet, på sätt ofvan blifvit föreskrifvet, förete bevis om afgiftens
erläggande, med att idka dylik handel, böte från och med ett hundra
till och med fem hundra kronor, och vare han derjemte i förstnämnda
fall skyldig utgifva afgift för den tid, hvarunder den olofliga handeln
utöfvats. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare, der sådan
finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda böterna
lika mellan åklagaren och den kommun, hvarest förbrytelsen blifvit
begången.

Redovisning för de, enligt hvad här ofvan är föreskrifvet, från statskontoret
Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsända qvittensblanketter,
hvilka, intill dess de till uppbördsmännen utlemnas, skola förvaras för
länen i landtränteriet och för Stockholms stad i öfverståthållareembetets
afdelning för uppbördsärenden, skall af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

11

Kongl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

till statskontoret afgifvas inom januari månads utgång det följande
året; skolande af uppbördsman för de af honom från Kongl. Maj:ts
befallningshafvande mottagna qvittensblanketter redovisning, bestyrkt
å landet af häradsskrifvaren, i Stockholms stad af kamereraren i öfverståthållareembetets
afdelning för uppbördsärenden och i öfriga städer
af magistratens ordförande, inom den 15 i samma januari månad afgifvas
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som har att densamma insända
till statskontoret, hvarifrån redovisningen aflemnas till kammarrätten
för att tjena till ledning vid räkenskapernas granskning.

Hvad här ofvan i denna § är stadgadt rörande särskild bevillningsafgift
af utländing, som utbjuder och försäljer utländska varor, gäller
icke för norrman, som idkar handel med norska produkter.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Fr. N:son Ihrfelt.