Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35

Proposition 1897:35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

N:o 35.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag
till förändrad lydelse af 11 § 2 mom. i nådiga förordningen
angående allmänt ordnande af pr ester skåpets inkomster
den 11 juli 1862; gifven Stockholms slott den
29 januari 1897.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga
följande förslag till ändrad lydelse af 11 § 2 mom. i förordningen angående
allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli 18G2:

»Uppbörden af de afgifter, som blifvit bestämda i penningar, verkställes
senast den 1 oktober, men af de afgifter, hvilka äro bestämda i
persedlar att utgå efter medelmarkegångspris, senast den 1 mars; kommande
å alla, som inom utsatt tid sina afgifter icke inbetalt, restlängd
att genast upprättas, å kyrkostämma granskas och, sedan den blifvit godkänd,
tillställas vederbörande kronofogde på landet eller utmätningsman
i stad, hvilka lemna omedelbar handräckning till resternas indrifvande.

Vid indrifvandet af dessa medel galle i fråga om vederbörandes rätt
till uppbördsprovision hvad beträffande kommunalutskylder i sådant afseende
är eller varder bestämdt.»

Hih. till Rikta. Prot. 1837. 1 Sami. 1 Afl. 26 Höft. (No 35.)

I

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

De ärendet tillhörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gill)ant.

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition No 35.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj: t Konungen i statsrådet A Stockholms slott
den 29 januari 1897.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt och
von Krusenstjerna.

14:o.

Departementschefen, statsrådet Gilljam anförde:

För försummelse att i rätt tid erlägga afgifter till presterskapet finnes
ej i lag uttryckligen stadgad någon vidare påföljd utöfver sjelfva indrifningsåtgärden
eller något berättigande för den, som indrifver dylika

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.

utskylder, att i någon män göra sig ersatt för det besvär och den kostnad,
hvarmed hans förrättning för honom är förenad. Beträffande kommunalutskylder
— med Indika de ofvan nämnda afgifterna erbjuda många
jemförelsepunkter likasom de pläga i sammanhang uppföras i debetsedel
och hos restskyldig uttagas — hafva deremot stadganden i detta afseende
blifvit gifna genom kongl. förordningarna angående kommunalstyrelse å
landet och angående kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 i hvardera
förordningens 70 § i anslutning till de i dessa §§ meddelade bestämmelser
rörande restlängd öfver oguldna dylika utskylder.

Berörda stadganden lyda för landet enligt kongl. kungörelsen den
29 juni 1866: »Vid indrifvandet af dessa medel eger kronofogden att
såsom uppbördsprovision jemväl uttaga hos den restskyldige tre procent
af det resterande beloppet», och för stad enligt kongl. kungörelsen den
8 september 1868: »Vid indrifvandet af sådana medel må derutöfver hos
den restskyldige uttagas tre procent af det resterande beloppet.»

Uti underdånig skrifvelse den 9 maj 1892 har Riksdagen anfört,
hurusom i särskilda inom riksdagen väckta framställningar dess uppmärksamhet
blifvit fästad på behofvet af fullständigandet af gällande
bestämmelser beträffande förhållandena vid indrifning af församlings afgifter
till presterskapet äfvensom rörande fördelningen af den uppbördsprovision,
som kunde ifrågakomma vid såväl dessa afgifters som egentliga
kommunalutskylders indrifning.

Beträffande närmast afgifterna till presterskapet har sålunda erinrats
hufvudsakligen, att 12 § af nådiga förordningen den 12 juli 1878 angående
utmätning för krono- och kommunalutskylder, allmänna afgifter
m. in. med dess uttryck, att för indrifning af, bland annat, ifrågavarande
afgifter njute ej kronofogde, stadsfogde eller magistrat annan ersättning
än den andel i stämmoböter eller andra afgifter för underlåten liqvid,
som kan vara medgifven, syntes förutsätta, att särskild afgift för underlåten
liqvid af sådana medel kunde, i likhet med hvad för kommunalutskylder
egde rum, drabba den restskyldige, och att denna afgift skulle
tillfalla vederbörande utmätningsman såsom ersättning för indrifning af
dessa medel. Något stadgande derom funnes emellertid icke i kongl.
förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt ordnande af presterskapets
inkomster. Denna omständighet hade gifvit anledning till . olika
förfaranden. Så hade å en del ställen vederbörande hållit före, att någon
särskild provision icke kunde hos dem, som underlåtit att i rätt tid betala
sina afgifter till presterskapet, uttagas. Å andra ställen hade ut -

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

mätningsmannen ansett prestlöneinedlen likstälda med kommunalutskylder
och för den skull påfört de restskyldige provision med tre procent å de
restförda beloppen och jemte dessa uttagit den sålunda debiterade provisionen.
Någon gång hade, som det uppgifvits, ifrågavarande § tillämpats
på det sätt, att vid indrifning af prestutskylder, synnerligen då den verkstälts
af länsman, fjerdingsman eller i stad antagen särskild utmätningsförrättare,
vanlig ersättning såsom för utmätning i enskilda mål vore
stadgadt uttagits hos den restskyldige. Någon författning förefunnes icke,
som gåfve stöd åt utmätningsmans, såsom ofvan nämnts, understundom
påstådda rätt att påföra och uttaga provision. Billigheten syntes Riksdagen
emellertid kräfva, att de tjensteman och betjente, som skulle taga
befattning med indrifning af resterande afgifter till församlingens presterskap
och för sådant ändamål måste på landsbygden färdas jemförelsevis
långa vägsträckor, undfinge något slags godtgörelse för det besvär och de
kostnader, som af sagda indrifningsåtgärder måste blifva en följd, och då
vidare skattskyldig, som underläte betala sina krono- eller kommunalskatter,
vore underkastad en särskild indrifningsafgift, syntes det vara
lämpligt, att enahanda påföljd drabbade den, som underläte betala sina
prestlönemedel. Dessa sistnämnda vore väl i sjelfva verket af enskild
natur, men utmätningsgilda i likhet med hvad som gälde för krono- och
kommunalutskylder. Ett stadgande om indrifningsafgift för prestlönemedel
skulle derjemte innebära i viss mån en sporre för den skattskyldige att
i rätt tid afbörda sig dessa afgifter, hvilket han nu icke behöfde bemöda
sig om att göra, då han visste, att utmätningsförrättaren vore förbunden
hemta medlen hemma hos den restskyldige, utan att denne vore pligtig
derutöfver vidkännas någon särskild utgift.

I enlighet med denna sin uppfattning och på i öfrigt anförda skäl
har Riksdagen anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville dels låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelse, hvarigenom stadgades
skyldighet för dem, hvilka icke inom utsatt tid inbetalt dem påförda
afgifter till presterskapets aflöning, att, vid indrifningen af dessa,
derutöfver gälda enahanda uppbördsprovision, som vid indrifning af oguldna
kommunalutskylder vore bestämd, dels ock, derest föreskrifter ansåges
nödiga rörande fördelning i vissa fall emellan särskilda tjensteman af
denna provision, äfvensom af den provision, som enligt kommunallagarne
Ange uppbäras, meddela sådana föreskrifter.

Genom nådig remiss har Eders Kongl. Maj:t anbefalt kammarkollegium
och statskontoret att, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

utlåtande i anledning af Riksdagens berörda skrifvelse; och hafva till
följd häraf till eu början underdåniga yttranden i ärendet infordrats från
samtliga Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen, hvarjemte särskilda
yttranden äfven inkommit från vederbörande magistrater och kronofogdar
i Stockholms, Skaraborgs, Blekinge och Kalmar län samt från
kronofogden i Tveta, Vista och Mo härads fögderi af Jönköpings län.

Mot Riksdagens förslag, i hvad detsamma afser skyldighet för dem,
som restera för oguldna prestlönemedel, att vid indrifningen af dessa derutöfver
gälda viss ersättning eller uppbördsprovision, hafva vederbörande
icke haft något att erinra; och jemte det dels behofvet af en sådan lagbestämmelse
vitsordats, dels ock förslag framstälts om tillägg i sådant
syfte till 11 § af nådiga förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt
ordnande af presterskapets inkomster, har berörda ersättning eller
provision tillika ansetts böra, såsom vid indrifning af oguldna kommunalutskylder,
bestämmas till tre procent af det resterande beloppet, dervid
dock af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro, Vermlands,
Skaraborgs och Södermanlands län likasom ock af en del kronofogdar
särskild! främhållits, hurusom med afseende å de ringa belopp, hvartill
resterna å dylika medel vanligen uppginge, det syntes billigt, att den för
deras indrifvande utgående afgift bestämdes till minst 10 öre, eller att
härför fastsloges ett visst både minimi- och maximibelopp i likhet med
hvad vid indrifning af kronoutskylder numera vore föreskrifvet genom
nådiga kungörelsen den 20 maj 1887 angående stämmoböters utbytande
mot viss indrifningsafgift, hvarförutom härutinnan ytterligare erinrats,
hurusom med en indrifningsafgift af endast tre procent det för aflägset
boende skattskyldiga inom vidsträckta uppbördsdistrikt mången gång blefve
fördelaktigare att låta deras utskylder afhemtas af vederbörande utmätningsman
än att inbetala dem å uppbördsstämmorna; med afseende hvarå,
och då berörda procent syntes otillräcklig för att kunna anses utgöra
skälig ersättning för besväret med indrifningen eller innefatta någon sporre
för den skattskyldige att i behörig tid och ordning erlägga sina utskylder,
hemställan äfven gjorts af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands
län, att tillika med omförmälda indrifningsafgift jemväl särskild
utsökningskostnad finge såsom vid annan utmätning uttagas hos den restskyldige,
samt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län, att afgiften i fråga för dylika utmätningar måtte fastställas till högre
belopp än tre procent.

Lika med öfrige vederbörande anse äfven kammarkollegium och stats -

Kongl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 35.

7

kontoret i nu afgifvet utlåtande det vara billigt och lämpligt, att den
församlingsmedlem, som försummar att i föreskrifven tid och ordning erlägga
den afgift till församlingens presterskap, som enligt grunderna i
nådiga förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster
den 11 juli 1862 å honom belöper, får för denna sin försummelse
samt det deraf föranledda särskilda besväret med afgiftens uttagande vidkännas
enahanda ersättningsskyldighet som i fråga om kommunalutskylder,
hvadan och då någon sådan skyldighet, om än å de flesta ställen tillämpad,
likväl icke blifvit i lag uttryckligen föreskrifven, samt, hvad angår
prestlöneinedel i stad, indrifningsafgiften derför rätteligen syntes böra likasom
å landet tillfalla vederbörande utmätningsman, helst dylika medel
icke torde vara att hänföra till stadsutskylder i egentlig mening, kollegierna,
med afseende härå och med hänsyn jemväl dertill, att beträffande
beloppet af den för kommunalutskylders indrifvande redan faststälda afgift
någon ändring härutinnan icke blifvit af Riksdagen ifrågasatt, afgifvit
förslag till förändrad lydelse af 11 § 2 mom. i ofvan åberopade nådiga
förordning den 11 juli 1862.

Beträffande fördelningen i vissa fall mellan särskilda tjensteman af
uppbördsprovision, torde beslut derom ej böra af Eders Kongl. Maj:t fattas
förr, än frågan om dylik provisions utgående vid indrifning af resterande
prestutskylder blifvit slutligen afgjord. Hvad sistnämnda fråga vidkommer,
anser jag intet tvifvel böra råda derutinnan, att en dylik provision
bör bestämmas, och med hufvudsakligt gillande af kollegiernas
ofvanberörda förslag tillåter jag mig hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta förslag derom, att 1 ] § 2 mom. i nådiga
förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster den
11 juli 1862 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Uppbörden af de afgifter, som blifvit bestämda i penningar, verkställes
senast den 1 oktober, men af de afgifter, livilka äro bestämda i
persedlar att utgå efter medelmarkégång, senast den 1 mars; kommande
å alla, som inom utsatt tid sina afgifter icke inbetalt, restlängd att genast
upprättas, å kyrkostämma granskas och, sedan den blifvit godkänd, tillställas
vederbörande kronofogde på landet eller utmätningsman i stad,
hvilka lemna omedelbar handräckning till resternas indrifvande.

Vid indrifvandet af dessa medel galle i fråga om vederbörandes rätt
till uppbördsprovision hvad beträffande kommunalutskylder i sådant afseende
är eller varder bestämdt.»

8

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af
statsrådets öfrige ledamöter i nåder gilla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan A till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl Tornérhielm.

Stockholm, tryckt hos Central-Tryckeriet 1897.