Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28

Proposition 1897:28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1

N:o 28.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med. förslag till
lag med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt,
sa ock angående forum för riksbanken, till ansvarighetslag
för fullmäktige i riksbanken samt till ansvarighetslag
för ledamöter i styrelserna vid riksbankens afdelningskontor;
gifven Stockholms slott den 5 februari 1897.

Under åberopande af bilagda i statsrådet ocb högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga

dels, under förutsättning af Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition den 9 januari 1897 med förslag till lag för Sveriges
riksbank, härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser om
riksbankens sedelutgifningsrätt, så ock angående forum för riksbanken,
dels ock bifogade förslag till ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken
och till ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna vid riksbankens
afdelningskontor.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till Riksd. Frot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 19 Häft.

1

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Förslag

till

Lag med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt, sa ock

angående forum för riksbanken.

Med upphäfvande dels af lagen för Rikets Ständers bank den 1
mars 1830 jemte de särskilda stadganden, som utgöra ändring i sagda
lag, dels af öfriga föreskrifter angående särskildt forum för riksbanken,
så ock med ändring af hvad lag och författningar i öfrigt innehålla
emot denna lag stridande, förordnas som följer:

1 §•

Riksbanken vare ensam berättigad att utgifva banksedlar.

2 §•

Vägrar riksbanken, under hvad sken det vara må, att sedel vid
uppvisandet inlösa, må den, som innehar sedeln, derom göra skriftlig
anmälan hos Svea hofrätt, hvilken, efter att deröfver hafva hört fullmäktige
i riksbanken, eger att med frågan enligt lag och författningar
förfara. Öfver hofrättens beslut må klagan genom besvär hos Konungen
fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 kap. 18 § rättegångsbalken
sägs.

Finner hofrätten, att sedelns vägrade inlösen härrört af bankens
oförmåga att genast uppfylla sina förbindelser, göre hofrätten hos
Konungen derom anmälan. Konungen pröfvar, hvilka utvägar, i öfverensstämmelse
med grundlagarne, lämpligast må vidtagas för att upprätthålla
allmänna förtroendet och åter sätta riksbanken i stånd att sina
sedlar vid anfordran inlösa.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

3

3 §.

Riksbanken vare nti de mål, för hvilka ej bär ofvan eller eljest
genom lag annorlunda stadgas, lydande under Stockholms rådstufvurätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1899; dock att de mål,
som derförut på grund af äldre lag blifvit emot riksbanken i Svea
hofrätt anhängiggjorda, skola af hofrätten handläggas och med slut afhjelpas,
äfvensom att enskild bank, som eger rätt att utgifva banksedlar,
må enligt förut gällande bestämmelser intill utgången af år 1903
den rätt tillgodonjuta.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Förslag

till

Ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken.

Med upphäfvande af ansvarighetslagen för Riksdagens fullmäktige
i Sveriges riksbank den 12 september 1868 förordnas som följer:

1 §■

öfverträder eller eftersätter fullmäktig i riksbanken de pligter,
honom i sådan egenskap åligga enligt rikets grundlagar eller de för
förvaltningen af riksbanken utfärdade lagar, ordningar, stadgar och reglementen
eller enligt de särskilda föreskrifter, Riksdagen eller dess bankoutskott
meddelat, eller förbryter han sig eljest i utöfningen af sin befattning,
straffes derför så, som i allmän lag om brott af embetsmän
för hvarje fall är stadgadt; svare ock till skadestånd.

2 §•

Riksdagen eller dess bankoutskott eller revisorer ege förordna om
åtal för förbrytelse, som i 1 § är sagd. Det åtal skall af Riksdagens
justitieombudsman anställas.

Yppas anledning till sådant åtal under tid, då Riksdagen eller
dess revisorer icke äro församlade, eller har fullmäktig olofligen såsom
kommissionär tagit befattning med vexeldiskontering eller anskaffande
af lån eller kreditiv i riksbanken, ege justitieombudsmannen att, utan
särskildt förordnande, åtal väcka. Fullmäktig, som varder under åtal
stäld, afhålle sig från utöfningen af sin befattning, intill dess målet blifvit
genom laga kraft egande utslag afgjordt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

5

3 §•

Svea hofrätt vare laga domstol att åtal enligt denna lag upptaga
och afdöma.

Den, som med hofrättens utslag icke åtnöjes, ege att deröfver hos
Konungen anföra besvär inom den tid och i den ordning, som för fullföljd
af talan i brottmål i allmänhet är stadgadt.

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Förslag

till

Ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna vid riksbankens afdelningskontor.

Med upphäfvande af ansvarighetslagen för de af Riksdagen förordnade
ledamöter i styrelserna för Sveriges riksbanks lånekontor i
orterna den 12 september 1868 förordnas som följer:

1 §•

öfverträder eller eftersätter ledamot i styrelsen vid något riksbankens
afdelningskontor de pligter, honom i sådan egenskap åligga
enligt de för förvaltningen af riksbanken utfärdade lagar, ordningar,
stadgar och reglementen eller enligt de särskilda föreskrifter, Riksdagen
eller dess bankoutskott eller ock fullmäktige i riksbanken meddelat, eller
förbryter han sig eljest i utöfningen af sin befattning, straffes derför så,
som i allmän lag om brott af embetsmän för hvarje fall är stadgadt;
svare ock till skadestånd.

2 §.

Riksdagen eller dess bankoutskott eller revisorer, så ock fullmäktige
i riksbanken ege förordna om åtal för förbrytelse, som i 1 § är sagd.
Det åtal skall af Riksdagens justitieombudsman anställas.

Styrelseledamot, som varder under åtal stäld, afhålle sig från utöfningen
af sin befattning, intill dess målet blifvit genom laga kraft egande
utslag afgjordt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

7

3 §•

Svea hofrätt vare laga domstol att åtal enligt denna lag upptaga
och afdöma.

Den, som med hofrättens utslag icke åtnöjes, ege att deröfver hos
Konungen anföra besvär inom den tid och i den ordning, som för fullföljd
af talan i brottmål i allmänhet är stadgadt.

8

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
lördagen den 9 januari 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i
underdånighet:

I sammanhang med förut denna dag fattadt nådigt beslut om aflåtande
af proposition till Riksdagen med förslag till lag för Sveriges
riksbank liar Eders Kongl. Maj:t täckts, med bifall till derom af chefen för
finansdepartementet gjord hemställan, uppdraga åt chefen för justitiedepartementet
att för vidare behandling i öfverensstämmelse med § 87
mom. 1 regeringsformen inför Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag till
särskild lag, hvarigenom lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars
1830 upphäfves; och skulle jemväl till denna särskilda lag öfverfiyttas
6 och 44 §§ i ett inom finansdepartementet uppgjordt förslag till lag
för Sveriges riksbank, hvilket finnes såsom bilaga fogadt vid Eders
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen den 7 februari 1896
angående ändring af vissa §§ i regeringsformen och riksdagsordningen.

9

Kongl. Ma):ts Nåd. Proposition N:o 28.

Till åtlydnad af berörda nådiga befallning torde jag nu få i underdånighet
anmäla ett i omförmälda syftning inom justitiedepartementet
upprättadt lagförslag, deri tillika återgifvits det i den föreslagna lagen
för Sveriges riksbank upptagna stadgandet om uteslutande rätt för riksbanken
att utgifva banksedlar, hvilket stadgande synes innefatta ett
ämne af civillags natur.

De med den ifrågasatta banklagstiftningen nära sammanhängande,
af 1889 års bankkoinité afgifna förslag till ansvarighetslagar för fullmäktige
i Sveriges riksbank och för ledamöter i styrelserna vid Sveriges
riksbanks afdelningskontor torde nu jemväl böra underkastas behandling
i enlighet med § 87 mom. 1 regeringsformen. I desamma hafva emellertid
några mindre jemkningar af redaktionel art funnits erforderliga.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst de sålunda
upprättade förslagen till

l:o) lag med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken,

2:o) ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken och

3:o) ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna vid riksbankens
a fdelningskontor,

af den lydelse bilagorna K, L, M vid detta protokoll utvisa,

hemstälde han i underdånighet, att högsta domstolens yttrande
öfver nämnda förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
genom note ur protokollet inhemtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder lemna bifall.

Ex protocollo
Aucj. von Hartmansdorff.

Bih. till Riksd. Prat. 7807. 1 Sami 1 Afd. 10 Haft.

O

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Bilaga K.

Förslag

till

Lag med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt, sd och

angående forum för riksbanken.

Med upphäfvande af lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars
1830 jemte de särskilda stadganden, som utgöra ändring i sagda lag,
så ock med ändring af hvad förordningen angående rätter domstol för
frågor, som röra Rikets Ständers bank och riksgäldskontoret, den 10
juni 1841 samt lag och författningar i (ifrigt innehålla emot denna lag
stridande, förordnas som följer:

1 §•

Riksbanken vare ensam berättigad att utgifva banksedlar.

2 §■

Vägrar riksbanken, under hvad sken det vara må, att sedel vid
uppvisandet inlösa, må den, som innehar sedeln, derom göra skriftlig
anmälan hos Svea hofrätt, hvilken, efter att deröfver hafva hört fullmäktige
i riksbanken, eger att med frågan enligt lag och författningar
förfara, öfver hofrättens beslut må klagan genom besvär hos Konungen
fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 kap. 18 § rättegångsbalken
sägs.

Finner hofrätten, att sedelns vägrade inlösen härrört af bankens
oförmåga att genast uppfylla sina förbindelser, görc hofrätten hos
Konungen derom anmälan. Konungen pröfvar, hvilka utvägar, i öfverensstämmelse
med grundlagame, lämpligast må vidtagas för att upprätthålla
allmänna förtroendet och åter sätta riksbanken i stånd att sina
sedlar vid anfordran inlösa.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

11

3 §•

Riksbanken vare uti de mål, för livilka ej här ofvan eller eljest
genom lag annorlunda stadgas, lydande under Stockholms rådstufvurätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1899; dock att de mål,
som derförut på grund af ofvannämnda förordning den 10 juni 1841
blifvit emot riksbanken i Svea hofrätt anhängiggjorda, skola af hofrätten
handläggas och med slut afhjelpas, äfvensom att enskild bank, som eger
rätt att utgifva banksedlar, må enligt förut gällande bestämmelser intill
utgången af år 1903 den rätt tillgodonjuta.

12

Bilaga L.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Förslag

till

Ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken.

Med upphäfvande af ansvarighetslagen för Riksdagens fullmäktige
i Sveriges riksbank den 12 september 1868 förordnas som följer:

1 §•

Öfverträder eller eftersätter fullmäktig i riksbanken de pligter,
honom i sådan egenskap åligga enligt rikets grundlagar eller de för
förvaltningen af riksbanken utfärdade lagar, ordningar, stadgar och reglementen
eller enligt de särskilda föreskrifter, Riksdagen eller dess bankoutskott
meddelat, eller förbryter han sig eljest i utöfningen af sin befattning,
straffes derför så, som i allmän lag om brott af embetsman
för hvarje fall är stadgadt ; svare ock till skadestånd.

2 §•

Riksdagen eller dess bankoutskott eller revisorer ege förordna om
åtal för förbrytelse, som i 1 § är sagd. Det åtal skall af Riksdagens
justitieombudsman anställas.

Yppas anledning till sådant åtal under tid, då Riksdagen eller
dess revisorer icke äro församlade, eller har fullmäktig olofligen såsom
kommissionär tagit befattning med vexeldiskonteriug eller med anskaffande
af lån eller kreditiv i riksbanken, ege justitieombudsmannen att, utan
särskildt förordnande, åtal väcka. Fullmäktig, som varder under åtal
stäld, afhålle sig från utöfningen af sin befattning, intill dess målet blifvit
genom laga kraft egande utslag afgjordt.

3 *■

Svea hofrätt vare laga domstol att åtal enligt denna lag upptaga
och afdöma.

Den, som med hofrättens utslag icke åtnöjes, ege att deröfver hos
Konungen anföra besvär inom den tid och i den ordning, som för fullföljd
af talan i brottmål i allmänhet är stadgadt.

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 28.

15

Bilaga M.

Förslag

till

Ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna vid riksbankens afdelningskontor.

Med upphäfvande af ansvarighetslagen för de af Riksdagen förordnade
ledamöter i styrelserna för Sveriges riksbanks lånekontor i
orterna den 12 september 1868 förordnas som följer:

1 §•

Öfverträder eller eftersätter ledamot i styrelsen vid något riksbankens
afdelningskontor de pligter, honom i sådan egenskap åligga
enligt de för förvaltningen af riksbanken utfärdade lagar, ordningar,
stadgar och reglementen eller enligt do särskilda föreskrifter, Riksdagen
eller dess bankoutskott, eller fullmäktige i riksbanken meddelat, eller
fÖrbryter han sig eljest i utöfningen af sin befattning, straffes derför
så, som i allmän lag om brott af embetsman för hvarje tall är stadgadt;
svare ock till skadestånd. !

2 §•

Riksdagen eller dess bankoutskott eller revisorer, så ock fullmäktige
i riksbanken ege förordna om åtal för förbrytelse, som i 1 § är sagd
Det, åtal skall af Riksdagens justitieombudsman anställas.

Styrelseledamot, som varder under åtal stäld, afhålle sig från utöfningen
af sin befattning, intill dess målet blifvit genom laga kraft
egande utslag afgjordt.

3 §.

Svea hofrätt vare laga domstol att åtal enligt denna lag upptaga
och afdöma.

Den, som med hofrättens utslag icke åtnöjes, ege att deröfver hos
Konungen anföra besvär inom den tid och i den ordning, som för fullföljd
af talan i brottmål i allmänhet är stadgadt.

14

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 28.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol onsdagen den 20 januari 1897.

Andra rummel.

^ Närvarande:

Justitieråden: Ahlgren,

Åbebgsson,

Herslow,

Skabin,

Norberg,

Hammarskjöld,

Carlson.

T. f. byråchefen för lagärenden, revisionssekreteraren Hammarskjöld
fortsatte och afslutade under högsta domstolens sammanträde denna
dag föredragningen af de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlemnade, i protokollet för den 18 innevarande januari omförmälda
förslag till

l:o) lag med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken;

2:o) ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken; samt

3:o) ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna vid riksbankens
afdelningskontor;

varande berörda förelag bilagda detta protokoll.

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 15

l:o) Förslaget till lag med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt,
sa ock angående forum för riksbanken.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig i följande yttrande:

»Af förordningen angående rätter domstol för frågor, som röra
Rikets Ständers bank och riksgäldskontoret, den 10 Juni 1841 synes
icke med full bestämdhet framgå, att samtliga äldre föreskrifter om
särskildt forum för riksbanken genom samma förordning upphäfts. Icke
heller är det tydligt, att alla dylika föreskrifter, som sålunda måhända
ännu gälla, stå i strid emot förslaget, som i 3 § allenast innehåller, att
riksbanken lyder under Stockholms rådstufvurätt i de mål, för hvilka
ej annorlunda genom lag stadgas. Till följd häraf, och då i förslagets
ingress —- jemte det att lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars
1830 med deri sedermera gjorda ändringar upphäfves — allenast förklaras
för ändradt hvad ofvannämnda förordning samt lag och författningar
i {ifrigt innehålla emot den föreslagna lagen stridande, synes
enligt förslagets ordalydelse den möjligheten ej vara utesluten, att vissa
äldre författningar om särskildt forum för riksbanken fortfarande ansåges
gällande. Detta torde emellertid hvarken vara lämpligt eller med förslagets
syftning öfverensstämmande. På grund häraf hemställes, att åt
ingressen måtte gifvas en ändrad affattning, hvarigenom all anledning
till tvekan i berörda hänseende undanrödjes.»

1 §•

Justitierådet Carlson yttrade: »Meningen med stadgandet i 1 § kan
icke vara att i civillag fastslå riksbankens rätt att utgifva banksedlar,
då denna rätt tillkommer riksbanken enligt regeringsformen. Denna
paragraf och den del af promulgationsbestämmelsen, som hänför sig till
densamma, böra derför betraktas såsom innefattande allenast förbud för
andra än riksbanken att utgifva banksedlar. Föreskrifter i detta ämne
eller, praktiskt sedt, om upphörande af enskilda bankers rätt att utgifva
egna sedlar synas emellertid hvarken vara hänförliga under den
föreslagna lagens rubrik eller stå i sådant sammanhang med stadgandona
i 2 och 3 §§ rörande riksbanken, att de böra med dessa sammanföras
i en lag; hvarför jag hemställer, att nämnda föreskrifter utbrytas ur
förslaget och upptagas i en särskild lag med lämplig rubrik.»

Justitieråden Herslow och Skarin ansågo, att, enär rätt för riksbanken
att utgifva banksedlar redan vore stadgad i grundlag (regeringsformens
72 §), det vore riktigast, att bestämmelsen i förevarande § af

16

Kongl. Maj:ts 1Säd. Proposition N:o 28.

förslaget inskränktes till ett förbud för alla andra, än riksbanken, att
utgifva sådana sedlar.

Justitierådet Hammarskjöld, med hvilken Justitierådet Åbergsson
instämde, utlät sig:

»Innehållet af denna § återfinnes äfven i 3 § af det förslag till
lag för Sveriges riksbank, hvilket för jemförelses skull blifvit högsta
domstolen till kännedom meddeladt. Att sålunda samma stadgande införes
i tvenne lagar, den ena civillag, den andra icke, torde vara hvarken
behöfligt eller lämpligt. Stadgandet, såsom innehållande icke blott en
regel för riksbanken utan äfven ett förbud för andra att utfärda förbindelser
af ett visst slag, synes vara af civilrättslig natur och således
hafva sin rätta plats i civillag.)»

Justitierådet Carlson yttrade: »Då ändamålet med de afvikelser
från allmänna rättegångslagen, hvilka stadgas i 2 §, lärer vara att åt mål
mot riksbanken angående inlösen af banksedlar bereda skyndsamt afgörande,
torde tiden lör fullföljd af talan mot hofrättens utslag i sådana
mål böra inskränkas till hälften af den föreslagna, i likhet med hvad
iör utsökningsmål är stadgadt. Mot paragrafens öfriga bestämmelser,
hvilka äro hemtade ur nu gällande lag för Rikets Ständers bank, kan
erinras,

att första punkten är så dunkelt affattad, att den icke bort få
inflyta oförändrad i en ny lag;

att föreskriften i tredje punkten torde vara obehöflig, sedan Konungen
erhållit rätt att utse ordförande hos fullmäktige i riksbanken;

samt att innehållet af sista punkten icke kan anses vara af civillags
natur.»

I afseende å öfvergångsbestäinmelsen yttrade Justitierådet Hammarskjöld,
med hvilken justitierådet Åbergsson instämde:

»Då, såsom vid 1 § blifvit anmärkt, förbudet för andra än riksbanken
att utgifva banksedlar blifvit införd t i förslagen både till denna
lag och till lag för Sveriges riksbank, har öfvergångsbestäinmelsen om
enskild sedelutgifvande banks rätt att utgifva banksedlar intill utgången
af år 1903 äfvenledes måst upptagas i båda förslagen. I afseende å
olämpligheten af samma bestämmelses införande i; tvenne olika lagar
samt om dess rätta plats åberopar jag hvad jag vid 1 § yttrat.»

17

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 28.

I öfrigt lemnades förevarande lagförslag af högsta domstolen utan
anmärkning.

2:o) Förslaget till ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken; och

3:o) Förslaget till ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna vid
riksbankens af delning skontor.

Sistnämnda tvenne lagförslag lemnades af högsta domstolen utan

anmärkning.

Ex protocollo:

Au g. von Hartmansdorff.

Dih. till Riks. Prot, 1897. 1 Sami, 1 Afd. 19 Höft.

IS

Konyl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 38.

Utdrag af protokollet öfver justiticdepartementsärcnden, hållet inför
Ilam Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 5 februari 18.97

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkeriiielm,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Kaffe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna,

Justitieråden: Afzelius,

Lindbäck.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i
underdånighet:

Högsta domstolens utlåtande öfver de vid statsrådsprotokollet för
den 9 nästlidne januari fogade förslag till lag med vissa bestämmelser
om riksbankens sedelutgifningsrätt, så ock angående forum för riksbanken,
till ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken samt till ansvarighetslag
för ledamöter i styrelserna vid riksbankens afdelningskontor.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:

»Vid förslaget till lag med vissa bestämmelser om riksbankens
sedelutgifningsrätt, så ock angående forum för riksbanken har af

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2S.

högsta domstolen hemstälts om förtydligande deraf, att för framtiden
icke några äldre bestämmelser om särskildt forum för riksbanken skola
gälla. Med anledning af denna hemställan torde åt förslagets ingress
höra gifvas en i någon mån ändrad affattning.

Förslagets 1 § innehåller, att riksbanken skall ensam vara berättigad
att utgifva banksedlar, hvilket stadgande tydligen innefattar förbud för
annan än riksbanken att utfärda sådana förbindelser. Under det att icke
någon erinran framstälts mot ett dylikt förbuds upptagande i civillag, liar
det af några ledamöter inom högsta domstolen anförts, att, enär rätt
för riksbanken att utgifva banksedlar redan vore i grundlag stadgad,
civillagstiftningen blott borde innehålla, att icke någon annan skulle ega
sådan rätt, hvilken bestämmelse borde utbrytas ur förevarande förslag
och upptagas i en särskild lag. Hvad sålunda anmärkts synes mig dock
icke böra föranleda någon ändring i den föreslagna paragrafen. Att riksbanken,
såsom der sker, förklaras ega uteslutande rätt att utgifva banksedlar,
torde nemligen utgöra ett fullt lämpligt uttryck för hvad med
stadgandet måste åsyftas. "■

Då föreskrifterna i 2 § bibehållits vid hufvudsakligen samma lydelse
som i gällande lag för riksbanken, torde hvad af en ledamot i högsta
domstolen vid denna paragraf blifvit anmärkt icke innebära tillräcklig
anledning att deri vidtaga någon ändring.

Förslaget till lag angående riksbankens sedelutgifningsrätt m. m.
förutsätter uppenbarligen, att den ifrågasatta lagen för Sveriges riksbank
kommer till stånd. Denna förutsättning gäller deremot icke för förslagen
till ansvarighetslagar, hvilka förslag äro så affattade, att de kunna antagas
oberoende af ändring i banklagstiftningen i öfrigt».

Föredragande departementschefen homstälde härefter, att för Riksdagen
måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, till antagande framläggas
dels, under förutsättning af Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition den 9 januari 1897 med förslag till lag för Sveriges
riksbank, det i enlighet med hvad af departementschefen anförts jemkade
förslaget till lag med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken,

dels oek förslagen till ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken
och till ansvarighetslag för ledamöter i styrelserna vid riksbankens afdelningskontor,
hvilka förslag af högsta domstolen lemnats utan anmärkning.

Till hvad departementschefen sålunda hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan jern -

2U

Kanyl Mnjds Nåd. Proposition N:o 28.

väl af statsrådets öfriga ledamöter, lemna nådigt bifall;
och skulle nådig proposition, af den lydelse bil. vid
detta protokoll utvisar, till Riksdagen aHåtas.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

i''j - i> •• ■:!■ ■ ■: ■. :• <| kj ui i

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.