Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26

Proposition 1891:26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

1

N:o 26.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående omförande
till invalidhus^onden af besparingar å »anslaget till
blesserade öfver- och underofficerare;» gifven Stockholms slott
den 31 januari 1891.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden vill Kongl. Maj:t härmed äska Riksdagens medgifvande
dertill,

att såväl de vid 1889 års slut å »anslaget till blesserade öfverock
underofficerare» befintliga besparingar, som ock de enahanda besparingar,
hvilka derefter uppkommit eller framdeles kunna uppkomma, må få i
vederbörande rikshufvudböcker till invalidhusfonden omföras.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.

OSCAR.

Hj. Palmstierna.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 14. Höft. (No 26).

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den
31 januari 1891.

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern friherre Akerhiehn,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhiélm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

15.

Efter förutgången gemensam öfverläggning med statsråden och
cheferne för sjöförsvars- och finans-departementen yttrade departementschefen,
statsrådet friherre Palmstierna:

»I sin den 29 november 1890 afgifna berättelse om verkstäld
granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1889 hafva Riksdagens revisorer fäst uppmärksamheten
vid det jemförelsevis betydliga belopp, hvartill reservationerna
å det under riksstatens nionde hufvudtitel uppförda reservationsanslag till
blesserade öfver- och underofficerare uppgå.

Koagl, Maj:fs Nåd. Proposition N:o 26. 3

Detta anslag, som, på sätt revisorerne erinra, vid 1810 års riksdag
beviljades och på allmänna indragningsstaten uppfördes med 5,500
rdr. banko, utgick med oförändradt belopp till och med år 1823, då
detsamma af Eikets Ständer nedsattes till 5,000 r:dr banko; Och blef,
i anledning af Eikets Ständers begäran, genom Kongl. brefvet den 24
september 1845 stadgadt, att de å anslaget då befintliga och sedermera
uppkommande besparingar skulle af statskontoret göras fruktbärande och
räntan uppdebiteras att dermed öka det reserverade beloppet. Då till
följd deraf reservationerna blefvo ständigt större, så att desamma vid
1870 års riksdag befunnos uppgå till 41,000 kronor, blef anslaget vid
nämnda riksdag ytterligare nedsatt till 5,000 kronor, hvarjemte KonglMaj:t,
med föranledande af eu utaf Eiksdagen gjord framställning, genom
nådigt bref den 29 december 1870 förordnade, att den då befintliga
reservationen å anslaget skulle till riksgäldskontoret öfverlemnas.

Oaktadt nedsättningen i anslagets belopp uppkommo emellertid
reservationer å nyo, och de hafva sedan dess och jemväl, efter det anslaget
vid 1884 års riksdag faststäldes att utgå med sitt nuvarande till
4,000 kronor nedsatta belopp, nästan ständigt varit i stigande.

Under åberopande häraf, och då utgifterna å anslaget under år
1889 uppgått till endast 3,466 kronor 67 öre, hafva revisorerna i sin
förenämnda berättelse förmält sig böra ifrågasätta, huruvida icke reservationerna
å anslaget, hvilka vid 1889 års slut uppginge till 22,826 kronor
4 öre, borde öfverföras till fonden för reserverade medel att för kommande
statsregleringar kunna disponeras.

Statskontoret, som genom nådig remiss anbefalts att öfver denna
revisorernes hemställan inkomma med yttrande, förmäler, i sitt med anledning
deraf den 13 i denna månad afgifna utlåtande, att för innevarande
år äro till utgående från anslaget anvisade pensioner åt tre personer till
ett sammanlagdt belopp af 2,800 kronor, och att, då anslaget sålunda för
närvarande, liksom fallet varit under flera föregående år, är fullt tillräckligt
för derå anvisade utgifters bestridande, hinder synes statskontoret
icke möta för vidtagande af den utaf revisorerne ifrågasatta åtgärd; Och
har detta embetsverk med anledning deraf hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes förordna, att de enligt 1889 års rikshufvudbok befintliga
besparingar å anslaget skola i rikshufvudboken för år 1890 omföras till
fonden för reserverade medel.

För min del är jag så till vida ense med Eiksdagens revisorer
och statskontoret, som jag finner ifrågavarande besparingar icke vidare

4

Kongl. Mnj:ts Nåd. ''Proposition N:o 26.

böra under anslaget bibehållas. På sätt statskontoret anmärkt, är detsamma
i och för sig fullt tillräckligt att bestrida de derå för närvarande
anvisade utgifter, och det torde under sådana förhållanden icke vara i
sin ordning, att å anslaget qvarhållas reservationer, som uppgå till flera
gånger det belopp, hvarmed detsamma är i riksstaten uppfördt. Deremot
synes mig det af Riksdagens revisorer och statskontoret framstälda
förslag att öfverföra meranämnda reservationer till fonden för reserverade
medel ej rätt lämpligt. För denna fond, hvilken, såsom bekant, enligt
1889 års rikshufvudbok uppgick till 12,358,057 kronor 17 öre eller,
efter afdrag af det belopp stort 5,887,000 kronor som deraf beräknats
skola användas till regleringen af 1892 års stat, till 6,471,057 kronor
17 öre, lärer det i utsigt stälda tillskottet af i rundt tal 23,000 kronor
vara af endast ringa betydelse, och det torde under sådana förhållanden
med skäl kunna ifrågasättas, att de samlade reservationerna bevaras åt
landt- och sjöförsvaret för att, om än i något förändrad form, komma
det med anslaget ursprungligen afsedda ändamål till godo.

Detta skulle blifva fallet, om reservationerna lades till den s. k.
invalidhusfonden. Denna fond, som, i likhet med anslaget till blesserade
efver- och underofficerare, är gemensam för armén och flottan, har, såsom
bekant, blifvit bildad af de till den forna invalidinrättningen å Ulriksdal
anslagna hemmansräntor; och skall, enligt de vid Riksdagen 1847
—1848 lemnade bestämmelser, fonden på det sätt stå till Kong!. Maj:ts
disposition, att dess årliga inkomster må efter behof användas till pensioner
och gratifikationer åt sådana afskedade krigsmän af armén och
flottan, som, enligt de vid tiden för nämnda Riksdags beslut i ämnet
gällande föreskrifter, skulle varit berättigade att å den förra invalidinrättningen
intagas, och att möjligen uppstående öfverskott lägges till fondens
kapital. Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 18 december 1849
ytterligare förordna!, att endast en del af fonden skulle under fredstid
till understöd användas, och densamma i öfrigt afses att efter krigsutbrott
lemna tillgång till då erforderliga pensioner och understöd, har den alltså
numera i ej oväsentlig grad antagit karakteren af ett slags under fredstid
samlad reservfond med uppgift att under och efter ett krig bereda utvägar
till bestridandet af de då till betydande summor växande utgifterna
af just det slag, som jemväl nu förevarande anslag är afsedt att tillgodose:
och öfverförandet till nämnda fond af de ifrågavarande reservationer
torde vid sådant förhållande stå i närmaste öfverensstämmelse med
de för desammas användande redan gällande föreskrifter.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

5

Under åberopande häraf, och då blifvande reservationer å anslaget
synas lämpligen böra erhålla samma användande som de redan å detsamma
befintliga, får jag alltså hemställa, det Eders Kongl. Maj:c täcktes
äska Riksdagens medgifvande dertill

att såväl de vid 1889 års slut å »anslaget till
blesserade öfver- och underofficerare» befintliga besparingar
som ock de enahanda besparingar, hvilka derefter
uppkommit eller framdeles kunna uppkomma,
må få i vederbörande rikshufvudböeker till invalidhusfonden
omföras.

Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och hemstält,
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga
ledamöter, i nåder gilla och bifalla; och skulle i följd häraf till Riksdagen
aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilagan till detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:

Emil Hallgren.

Bill. till Rihsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft.

2