Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26

Proposition 1890:26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

1

N:o 26.

Kongl. May-ts nådiga proposition till Riksdagen, angående tillstånd
för Borås jemn äg saktiebolag att af bolagets skuld till
riksgäldskontor et afbetala 300,000 kronor ra. ra.; gifven
Stockholms slott den 31 januari 1890.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver
civilärenden för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att dels berättiga Borås jernvägsaktiebolag att, med anlitande
af bolagets reservfond, å bolagets skuld till riksgäldskontoret afbetala
300,000 kronor å tid, då fullmägtige i riksgäldskontoret finna sådant
kunna utan förlust för staten ske, dels ock medgifva att, sedan bolaget
vid det tillfälle, då sagda inbetalning kommer att ega rum, åt det derefter
återstående beloppet jemväl inbetalat hvad som erfordras för detsammas
afrundande till närmast lägre tusental kronor, ny amorteringsplan
må uppgöras, enligt hvilken återstoden af lånet kommer att, med
bibehållande af räntan vid fyra procent om året, slutbetalas samma år,
som lånet enligt nu gällande amorteringsplan skolat slutligen gäldas,
eller år 1906.

De ärendet tillhörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

Bih. Ull Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afä. 15 Käft.

1

2

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 26.

Utdrag

af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1890.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åicerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaubt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,

Östergren,

Groll och
Wikblad.

Statsrådet friherre Åkerhielm anmäldes vara af sjukdom förhindrad
att tillstädeskomma.

30:o.

Departementschefen, statsrådet Groll yttrade härefter:

»Vid 1859 och 1860 årens riksdag beviljade Rikets Ständer för anläggning
af jernväg mellan Borås och vestra stambanan vid Herrljunga
ett lån, motsvarande två tredjedelar af den verkliga anläggningskost -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26. 3

naden, men ej öfverstigande 1,700,000 riksdaler, under vilkor, bland
andra, att å lånesumman borde erläggas dels fyra procent årlig ränta
under den för arbetets utförande afsedda tid, dels ock derefter å hela
det utbekomna lånebeloppet inom slutet af hvarje år fem procent, hvaraf
först borde beräknas fyra procent årlig ränta å hvad af lånet dessförinnan
icke godtgjorts och återstoden utgjorde kapitalafbetalning.

Sedan genom nådigt bref den 15 november 1861, jemte det en
för anläggningen upprättad plan faststäldes, enligt hvilken kostnaden
för jernvägsanläggningen med dertill hörande materiel beräknades
komma att uppgå till 2,155,000 riksdaler, låneunderstödet bestämts
till 1,436,666 riksdaler 67 öre, med skyldighet dock för det för
sagda jernvägsanläggnings utförande bildade Borås jernvägsaktiebolag
att, i händelse verkliga kostnaden för jernvägens byggande samt
erforderlig rörelsemateriels anskaffning skulle befinnas icke uppgå till
den beräknade summan, genast återbära till staten, derest så komme
att yrkas, hvad af bolaget uppburits utöfver två tredjedelar af denna
kostnad, så blef lånet under åren 1862 och 1863 i riksgäldskontoret
lyftadt med 1,436,000 riksdaler och den stadgade kapitalafbetalningen
å lånet började att utgå från och med år 1864.

Sedermera medgåfvo i anledning af derom väckta motioner Rikets
Ständer vid 1865 och 1866 årens riksdag att ränta och kapitalafbetalning
under åren 1866 och 1867 icke skulle beräknas eller erläggas å
ifrågavarande lån. Dervid stadgade dock Rikets Ständer såsom vilkor,
bland andra, dels att, sedan bolaget, i enlighet med en af dess direktion
till riksgäldskontoret afgifven förbindelse, återburit skilnaden mellan
det belopp, 1,436,000 riksdaler, som bolaget fått i nämnda kontor lyfta,
och den summa, som utgjorde två tredjedelar af verkliga anläggningskostnaden
för ifrågavarande jernväg, återstoden af den genom minskad
byggnadskostnad eller annorledes uppkomna behållning af bolagets
samtliga inkomster, hvarå bestyrkt afskrift borde till fullmägtige aflernnas,
skulle för bildandet af en reservfond särskildt afsättas och,
utan sammanblandning med bolagets öfriga tillgångar, förräntas och
redovisas, hvilken reservfond, intill dess hela skulden till riksgäldskontoret
blifvit betald, skulle, så långt fondens tillgångar försloge, användas
till fyllande af den brist i de årliga rånte- och amorteringsliqviderna,
som under ett eller annat år icke kunde genom inflytande
trafikinkomster bestridas, dels ock att ingen utdelning till aktieegarne
finge ega rum under tiden till 1870 års utgång, under hvilken tid hela
nettobehållningen så väl af trafiken som af bolagets öfriga tillhörigheter
borde till ofvan omförmälda reservfond ingå.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.

För fullgörande af de utaf Riksdagen sålunda faststälda vilkor aflemnade
bolaget under åren 1866 och 1867 till riksgäldskontoret dels
en af bolagets styrelse, å- bolagets vägnar, den 18 december 1866 utfärdad
förbindelse i fråga om bildandet af en reservfond m. m. af det
innehåll, Riksdagen föreskrifvit, dels ock 58,944 riksdaler 76 öre,
hvilket belopp enligt bolagets revisionsberättelse för år 1866, hvari
verkliga anläggningskostnaden för ifrågavarande jernväg upptagits till
2,065,582 riksdaler 87 öre, utgjorde skilnaden mellan det lyftade lånet
och två tredjedelar af nämnda kostnad.

Återstoden af den genom minskad byggnadskostnad eller annorlunda
uppkomna behållningen af bolagets samtliga inkomster, hvilken
skulle för bildandet af reservfonden afsättas och, utan sammanblandning
med bolagets öfriga tillgångar, förräntas och redovisas, utgjorde enligt
samma revisionsberättelse 108,519 riksdaler 36 öre.

Den oguldna återstoden af statslånet utgjorde vid 1889 års början
870,066 kronor 55 öre och reservfonden uppgick vid samma tidpunkt
till 504,691 kronor 76 öre.

Nu har i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift styrelsen för
Borås jernvägsaktiebolag på grund af styrelsen vid bolagsstämma den
18 juni 1889 lemnadt bemyndigande — med förmälan att bolaget allt
hitintills ordentligt och utan att behöfva anlita reservfonden fullgjort
bolaget åliggande årliga inbetalningar å statslånet — anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t, täcktes till Riksdagen aflåta framställning derom att Riksdagen
för sin del ville medgifva bolaget rättighet att å sin ifrågavarande
skuld till staten af bolagets reservfond afbetala 300,000 kronor
å den tid och under de vilkor, hvarom öfverenskommelse kunde träffas
mellan fullmägtige i riksgäldskontoret och bolagets styrelse, samt att
det belopp, som derefter skulle till riksgäldskontoret årligen inbetalas,
så ändrades, att någon väsentlig rubbning i tiden, hvarunder statslånet
i sin helhet skulle varda till riksgäldskontoret inbetaldt, icke skedde.
Till stöd för denna framställning bär styrelsen åberopat att uti 27
§ af den för bolaget den 11 september 1874 faststälda förnyade ordning
vore stadgadt, att influtna medel borde göras fruktbärande genom insättning
i bankinrättning, men att det med de i penningemarknaden
nu gällande räntesatser icke vore möjligt att å eu stor del af de till
bolagets reservfond hörande medel erhålla lika hög ränta, som af bolaget
betalades å statslånet.

I anledning af fullmägtige i riksgäldskontoret lemnadt tillfälle att
i ärendet sig yttra hafva fullmägtige i skrifvelse den 21 november
1889 upplyst, att lånet komme att enligt amorteringsplanen slutbetalas

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 26.

5

under år 1906 och att bolagets för statslånet utfärdade skuldförbindelse
af den 20 februari 1862 blifvit den 20 februari 1882 för riksgäldskontorets
då återstående kapitalfordran jemte ränta i bolagets jernväg
intecknad med bästa förmånsrätt, samt vidare anfört, bland annat,
att, ehuru det icke kunde förnekas att genom en sträng tillämpning af
det af bolagsstyrelsen om förmälda stadgandet i bolagsordningen svårighet
under nu rådande penningeförhållanden förefunnes att göra reservfondens
tillgångar räntebärande till en räntefot i det närmaste motsvarande
den, som vore bestämd för det bolaget beviljade statslån,
denna svårighet dock syntes kunna till väsentlig del undanrödja,
derest bolaget erhöllo nådigt tillstånd att för förräntning af reservfondens
tillgångar uppköpa statens eller allmänna hypoteksbankens
obligationer; att, derest vidtagande af eu ändring i bolagsordningen i
berörda syfte icke skulle befinnas lämpligt eller för ändamålet fullt
tillfredsställande, fullmägtige, enär reservfonden bildats uteslutande i
ändamål att bereda säkerhet för statslånets återbetalning samt någon
minskning i säkerheten för den återstående delen af statslånet icke
genom den ifrågasatta inbetalningen uppkomme, funne att ur denna
synpunkt något hinder för bifall till ansökningen icke borde möta,
förutsatt att inbetalningen skedde å tid, då medlen kunde användas
till konvertering af något statens skuldbelopp, löpande med samma
ränta som ifrågavarande lån eller med högre ränta än detta; samt att,
enär en sådan konvertering möjligen kunde under närmaste framtiden
verkställas, men härvid åtskilliga, ännu ej fullt bestämbara omständigheter
måste ur riksgäldskontorets synpunkt tagas i betraktande, rätt
till nu ifrågavarande inbetalning icke borde bolaget tillerkännas annorledes
än å tid, som fullmägtige vid öfverenskommelse derom med bolaget
funne sig kunna utan förlust för staten medgifva.

Beträffande bolagets anhållan att, i händelse den ifrågasatta inbetalningen
skulle medgifvas, det belopp, som derefter skulle till
riksgäldskontoret årligen inbetalas, måtte så ändras, att någon väsentlig
rubbning i tiden, hvarunder statslånet i sin helhet skulle
varda till riksgäldskontoret inbetaldt, icke skedde, hafva fullmägtige —
med erinran att de till riksgäldskontoret ingående rånte- och kapitalbetalningar
upptoges i riksstaten såsom afdragspost å förslagsanslaget
till annuiteter å statsskulden m. m. och förty, lika med den behållna
inkomsten af statens jern vägs trafik, minskade det belopp, som för statsskuldens
förräntning och amortering måste af skattemedel utgå —anfört
att, då det alltså syntes vara till gagn för statsverket, om annuiteterna
å ett från riksgäldskontoret utlemnadt lån, för hvilket säkerheten

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 26.

vore betryggande och hvarå räntefoten ej vore lägre än den, som vid
statens upplåning kunde ernås, ej förkortades utan under längre tid
beredde lättnad i utgifterna för statsskulden, och då således i detta
fall statens och bolagets fördel sammanfölle, fullmägtige funne sig
böra förorda nådigt afseende å bolagets anhållan om den ursprungliga
amorteringstidens bibehållande och dervid endast hade att tillägga att,
i händelse af bifall till ansökningen i dess helhet, det syntes lämpligt
att bolaget vid det tillfälle, då den ifrågasatta inbetalningen komme att
ega rum, af det derefter återstående beloppet jemväl inbetalade hvad
som erfordrades för detsammas afrundande till närmast lägre tusental,
hvarefter ny amorteringsplan borde uppgöras, enligt hvilken sagda
återstod komme att slutbetalas samma år som det ursprungliga lånebeloppet
eller år 1906.

Emedan staten vid det ifrågavarande lånets beviljande icke åsyftat
annat än att främja ett allmännyttigt företag, synes mig staten icke
böra förvägra bolaget förmånen att genom anlitande af sin reservfond i
förtid minska sin skuld, när sådant kan ske utan ränteförlust för staten,
helst statens säkerhet för återstoden af lånet icke genom reservfondens
användande för detta ändamål varder minskad. Och då, på sätt fullmägtige
erinrat, det är med statens fördel öfverensstämmande att
amorteringstiden för lånet icke förkortas, anser jag mig böra förorda
ansökningen jemväl så vidt den afser den ursprungliga amorteringstidens
bibehållande.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att dels berättiga Borås jern vägsaktiebolag att, med anlitande af
bolagets reservfond, å bolagets skuld till riksgäldskontoret afbetala
300,000 kronor å tid, då fullmägtige i riksgäldskontoret finna sådant
kunna utan förlust för staten ske, dels ock medgifva att, sedan
bolaget vid det tillfälle, då sagda inbetalning kommer att ega rum, af
det derefter återstående beloppet jemväl inbetalat hvad som erfordras
för detsammas afrundande till närmast lägre tusental kronor, ny amorteringsplan
må uppgöras, enligt hvilken återstoden af lånet kommer
att, med bibehållande af räntan vid fyra procent om året, slutbetalas
samma år, som lånet enligt nu gällande amorteringsplan skolat slutligen
gäldas, eller år 1906.»

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

7

Denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder gilla
samt befalde uppå statsrådets tillstyrkan att, i enlighet
med ett af föredragande departementschefen nu
uppläst förslag, nådig proposition i ämnet, af den
lydelse bilagan litt. A. till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo