Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25

Proposition 1891:25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

1

N:o 25.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående anvisande
af medel till en riksförsäkringsanstalt och till sjukkasseväsendets
befrämjande; gifven Stockholms slott den 31
januari 1891.

Med åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden,
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels, med godkännande af det i protokollet intagna förslag till stat
för en riksförsäkringsanstalt äfvensom af de vilkor och förbehåll, som
blifvit föreslagna för aflöningsförmånernas åtnjutande, medgifva att af
de statsmedel, som till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande blifvit eller blifva afsätta, må
användas ett belopp af 41,000 kronor till bestridande af kostnaderna
för riksförsäkringsanstalten under år 1892;

dels ock ytterligare medgifva att af enahanda medel må användas
det till omkring 59,000 kronor beräknade belopp, som erfordras till
sjukkasseväsendets befrämjande under år 1892 i enlighet med de i
statsrådsprotokollet angifna grunder.

Kongl. Maj:t, förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

Bill. till Riksd. Prut. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 Käft.

1

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 25.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 januari
1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

3: o.

Organisation Föredragande departementschefen statsrådet Groll anförde härefter:

af riks- J de förslag till lagar dels om försäkring för olycksfall i arbete

^amtalten. och dels om sjukkassor, hvilka förut i dag blifvit af Eders Kongl. Maj:t
godkända att läggas till grund för propositioners aflåtande i dessa
ämnen till Riksdagen, förutsättes att den centrala statsadministrationen,
som af lagarnes tillämpning komme att föranledas, skulle tillkomma
eu för hela riket gemensam anstalt, kallad riksförsäkringsanstalten.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 25.

3

Beträffande organisationen af denna anstalt tillåter jag mig åberopa
följande, som till statsrådsprotokollet den 12 mars 1890 af mig i samma
fråga anfördes:

»Arbetareförsäkringskomitén bär upprättat ett särskild! förslag till
förordning angående den anstalt, som för försäkringens genomförande
skulle upprättas. Anstaltens organisation och sättet för ärendenas behandling
skulle, enligt förslaget, bestämmas af Kongl. Maj:t. Vid anstaltens
sida skulle ställas ett särskilt råd, bestående af ledamöterne
i den nämnd, som, enligt komiterades förslag till lag om försäkring
för olycksfall i arbetet, borde finnas för ersättningsfrågornas afgörande,
samt dessutom af aderton personer, utsedda för tre år i sänder, åtta
af Kongl. Maj:t och tio af Riksdagen; och skulle detta råd hafva till
åliggande, bland annat, att följa anstaltens verksamhet i dess olika
rigtningar.

Denna organisation är tydligtvis föreslagen under förutsättning att
anstalten äfven skulle få att ombesörja den af komiterade föreslagna
ålderdomsförsäkringen. Inskränkes anstaltens uppgift till en början
till allenast försäkring för olycksfall i arbetet, torde åt anstalten kunna
gifvas betydligt smärre dimensioner. Det ifrågasatta rådet synes mig
vid de frågor rörande olycksfallsförsäkring, riksförsäkringsanstalten får
att handlägga, alldeles obehöflig!. Hela olycksfallsförsäkringen krafvelej
större administration eller betydligare fackkunskaper, än att de
kunna förenas hos chefen och ledamöterne i ett embetsverk, organiserad!
med hänsyn till det ändamål, som är i fråga, nemligen att dels
handlägga olycksfallsförsäkringen enligt stadgade eller eljest antagna
regler, dels ock föreslå de åtgärder, som på grund af vunnen erfarenhet
kunna anses böra vidtagas för olycksfallsförsäkringens vidare befrämjande
och utveckling. Kommer sedermera ålderdomsförsäkringen till
stånd, torde emellertid ett sådant verk med någon omorganisation
kunna blifva lämpligt att äfven öfvertaga bestyret dermed, och sjukkasseväsendet
lärer utan svårighet kunna under dess verksamhetsområde
inbegripas.

Den ifrågavarande anstalten har jag tänkt mig böra bestå af en
af Kongl. Maj:t förordnad chef, benämnd öfverdirektör, samt 3 ledamöter,
benämnde försäkringsdirektörer, likaledes utsedde af Kongl. Maj:t,
vidare af en sekreterare, en registrator och en kamrerare, utsedde af
anstalten.

Beslutanderätten skulle utöfvas af chefen och minst 2 ledamöter,
åtminstone i alla frågor af större vigt, såsom vid afgifvande af underdåniga
utlåtanden, vid bestämmande af den farlighetsklass, hvartill en

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

rörelse skulle hänföras, samt vid fastställande af försäkringsafgifter
och ersättningsbelopp m. in. dylikt. Protokoll, hvilket endast borde
ifrågakomma i händelse af skiljaktiga meningar eller andra särskilda
anledningar, skulle föras af sekreteraren, som jemväl borde hafva till
åliggande att biträda ledamöterne med expeditioners uppsättande. Ledamöterne
åter skulle enligt fördelning dem emellan bereda och föredraga
ärendena samt deltaga i besluten och öfvervaka, att expeditionerna
blefve behörigen affattade. Registratorn skulle hufvudsakligast föra
diarium öfver inkommande ärenden samt tillika bestrida arkivariegöromålen.
Kamreraren skulle hafva till åliggande att mottaga och bokföra
inkommande afgifter samt afsända penningeremissor med mera
dylikt. Den egentliga penningeförvaltningen, det vill säga utlåningen
af de fonder, som bildas, föreställer jag mig dock böra förläggas till
statskontoret.»

På grund häraf och med ledning af hvad i öfrigt berörda den 12
mars 1890 i ämnet anfördes, har i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
den stat, som förelädes 1890 års riksdag, af mig upprättats följande
förslag till

Stat

för

Riksförsäkringsanstaltcn.

	Lön.	Tjenst-	Summa
	gorings- penningar.	kronor.
Öfverdirektören och chefen...............	5,000	2,000	7,000
1 försäkringsdirektör........................	3,000	1,500	4,500
2 forsäkringsdirektörer.....................	6,000	3,000	9,000	Efter fem år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
Sekreteraren .................................	1,800	1,200	3,000	10 år med ytterligare 500
Kegistratorn..................................	1,800	1,200	3,000	kronor
Kamreraren....................................	1,800	1,200	3,000	-''Efter fem år kan lönen höjas
1 vaktmästare............................... 1 d:o .................................	500 500	300	800	v med 100 kronor; och skall, / om vaktmästaren i sådan egen-'' skap åtnjuter fri bostad, lönen
300	800
Till juridiskt biträde, vikariatsersätt-				minskas med 150 kronor.
ning, extra biträden med mera dylikt	—	—	9,900
■ Summa kronor		41,000

och torde, i likhet med hvad vanligen plägar ske, följande vilkor och
förbehåll böra meddelas för aflöningarnes åtnjutande, nemligen:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25,

5

att embets- eller tjensteman vid riksförsäkringsanstalten'' skall vara
underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
anstalten eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest
i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att
anstalten ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara
förpligtad att med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han
innehar, efter den nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade
göromål;

att med embete eller tjenst i riksförsäkringsanstalten icke må förenas
annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller
annan tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig
för fullgörandet af tjenstgöringen i verket;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från
tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af embetsresor
eller för beredande af semester tjensteman af lägre grad skall vara
skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom verket, densamma,
mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna
tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot svarande belopp
i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mer än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,
och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem
år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den
andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 25.

Åtgärder till
befrämjande
af sjulikas seväsendet.

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd;

att öfverdirektören och chefen skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 30 tjenstår, samt annan embets- eller tjensteman, då han
uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med
oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten
afgå, Kongl. Maj:t eller riksförsäkringsanstalten, der det tillkommer
denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten
på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i
densamma qvarstå; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ega rum, åtnjutas af chefen och ledamöterne under en och
en half månad samt af sekreteraren, registratorn och kamreraren en
månad årligen.

Såsom jag förut i dag i sammanhang med föredragningen af arbetareförsäkringskomiténs
förslag till lag om sjukkassor haft tillfälle
framhålla, torde det för sjukkasseväsendets utveckling icke ensamt vara
tillfyllest att sjukkassornas och deras medlemmars rättsliga ställning
erhåller stöd af uttryckliga, i lag meddelade bestämmelser — hvilket
afses med det af Eders Kongl. Maj:t i dag godkända lagförslag om
sjukkassor — utan derutöfver torde jemväl erfordras att kassorna beredes,
jemte frihet från bevillning och stämpelafgift, äfven något understöd
från det allmännas sida till bestridande af kostnaden för deras
förvaltning, hvarigenom de kunna uppmuntras till att inrätta sig efter
sjukkasselagens stadgande]] och underkasta sig de förpligtelse^ som
deri dem åläggas.

Arbetareförsäkringskomitén hade föreslagit att inregistrerad sjukkassa
med minst 50 medlemmar skulle erhålla i årligt förvaltningsbidrag
50 kronor samt att erkänd sjukkassa med i regel minst 150 medlemmar
skulle årligen bekomma dels i förvaltningsbidrag 150 kronor,
dels ock, om den icke utdelade högre sjukhjelp i penningar än 2 kronor
50 öre, ett ytterligare understöd af 1 krona 50 öre för hvarje vid
kalenderårets ingång i kassan befintlig medlem. Samtliga dessa belopp
skulle utgå af statsmedel. Komitén yttrar i fråga härom vidare:

»H vilka utgifter de sålunda föreslagna bidragen skulle komma att
åsamka statsverket, låter sig icke på förhand beräknas, men de stiga

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

7

sannolikt icke till några särdeles afsevärda belopp. Antager man att
hälften så många sjukkassor, som enligt komiténs statistiska redogörelse
voro kända vid 1884 års slut, blefve antingen inregistrerade
eller erkända, skulle antalet sådana kassor blifva i rundt tal 500.

Tänker man sig, att af dem 100 blefve erkända och öfriga 400
läte sig inregistreras, samt att medlemsantalet i hvar oclj en af de
senare utgjorde öfver 50 och i hvar och en af de erkända 200, skulle
statens årliga utgift för nu ifrågavarande ändamål belöpa sig för 400
inregistrerade kassor till 20,000 kronor och för 100 erkända kassor
till 15,000 kronor i förvaltningsbidrag samt till 30,000 kronor, utgående
på grund af medlemsantalet. Sammanlagda skulle på detta sätt utgifterna
för år komma att utgöra 65,000 kronor.

Endast efter hand lärer emellertid något större antal sjukkassor
låta sig inregistreras eller söka statens erkännande, hvadan det här
föreslagna statsbidraget först längre fram i tiden torde komma att i
nämnvärd mån tagas i anspråk.»

I det af Eders Kongl. Maj:t denna dag godkända förslaget till lag
om sjukkassor är ingen åtskilnad gjord mellan inregistrerade och erkända
sådana, utan alla, som registreras, blifva ock dermed likstälda i
fråga om de rättigheter och skyldigheter, som enligt lagförslaget tillkomma
registrerade kassor. Att vid sådant förhållande, då medlemsantalet
i kassorna betydligt varierar, bestämma statsbidraget till enahanda
belopp för dem alla synes mindre lämpligt. Å ena sidan torde
vara uppenbart att ju mindre till ledamotsantalet en kassa är, desto
större betydelse för densamma har i allmänhet statsbidraget. Men å
andra sidan ligger det en viss vigt uppå att ej genom att allt för
mycket uppmuntra de små kassorna motverka uppkomsten af kassor
med något större antal medlemmar. I all försäkringsrörelse är det för
delegarne fördelaktigt, om skadorna kunna fördelas på ett större flertal,
enär de derigenom blifva mindre tryckande. Dock är att märka
att, i samma mån delegarnes antal uppnår en högre siffra, kassans behof
af bidrag från staten till förvaltningskostnaden i viss grad minskas.

Med hänsyn till dessa nu berörda förhållanden synes mig derför
att statsunderstödet för de mindre kassorna bör sättas proportionsvis
högre än för de större; och föreställer jag mig det vara lämpligt att
registrerade kassor må åtnjuta understöd, äfven om medlemmarnes antal
icke uppgår till 50.

Lagförslaget om sjukkassor är icke, såsom förslaget till lag om
försäkring för olycksfall i arbete, inskränkt till hufvudsakligast arbetare,
men i allmänhet torde dock de, _ som genom inträde i sjukkassor söka

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

värja sig för de ekonomiska följderna af inträffande sjukdom, vara att
hänföra till nämnda klass af medborgare. Vid sådant förhållande och
då den väntetid, som i lagförslaget om olycksfallsförsäkring är stadgad,
bestämts till sextio dagar med hänsyn, bland annat, dertill att sjukkasseväsendet
borde kunna under åtminstone större delen af denna tid
träda hjelpande emellan, torde, såsom vilkor för att sjukkassorna skola
erhålla statsunderstöd, böra stadgas att de, i händelse medlem träffas
af olycksfall i arbete, skola vara skyldiga att bidraga med sjukhjelp
under viss tid af de första sextio dagarne efter olycksfallet.

Af arbetareförsäkringskomiténs statistik (III, 6) framgår att sjukkassorna
i allmänhet lemna understöd åt sina medlemmar under minst
nio veckor samt från och med åttonde dagen efter sjukdomens början.
Följaktligen torde den tid, en sjukkassa skall vara skyldig att under
de första sextio dagarne efter inträffadt olycksfall meddela sjukhjelp för
att komma i åtnjutande af statsunderstöd, kunna bestämmas till åtminstone
femtiotre dagar.

Det är ovisst, huruvida för närvarande i vårt land tinnes någon
enda sjukkassa af beskaffenhet att kunna anses bygd på nöjaktiga försäkringstekniska
grunder, men gifvet är att det skulle lända till sjukkasseväsendets
befrämjande, om sjukkassorna, i den mån sådant kunde
ske, inrättade sig efter sådana grunder. För att uppmuntra härtill
torde dylika kassor böra tillförsäkras större understöd än andra.

Med hänsyn till hvad jag nu anfört, synes mig att följande grunder
böra stadgas i afseende å sjukkassas rätt till statsunderstöd:

l:o. Sjukkassan skall vara registrerad hos riksförsäkringsanstalten
i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o. Sjukkassans stadgar skola innehålla bestämmelser, enligt hvilka
medlem, som varder skadad till följd af olycksfall i arbete, eger att,
så länge hans arbetsförmåga till följd af skadan i väsentlig mån är
minskad, åtnjuta understöd af sjukkassan under minst femtiotre af de
första sextio dagarne efter olycksfallet;

3:o. Statsunderstödet skall för år utgå i förhållande till det antal
afgiftspligtige medlemmar, sjukkassan under nästföregående året städse
haft,

med 1 krona för hvarje medlem till och med 50,
och med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,
dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 150
kronor;

skolande, i händelse medlemmarnes afgifter till sjukkassan äro beräknade
efter försäkringstekniska grunder, som riksförsäkringsanstalten

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

9

finner nöjaktiga, statsunderstödet utgå med dubbla beloppet af hvad
sjukkassan eljest skulle ega åtnjuta.

1 fråga om beloppet af det statsanslag, som för bestridande af
bidragen till sjukkasseväsendets befrämjande erfordras, är det ganska
vanskligt att uppställa någon fullt tillförlitlig beräkning, dock torde
man med temlig visshet kunna antaga att beloppet ej kan komma att
under närmaste åren öfverskrida 59,000 kronor. Det torde derför för
framtiden böra å riksstaten under sjette hufvudtitelns ordinarie anslag
uppföras till sjukkasseväsendets befrämjande ett förslagsanslag till nyssnämnda
belopp, 59,000 kronor.

Emellertid lärer sådant redan för år 1892 icke behöfva ifrågakomma,
emedan nästlidne Riksdag, på framställning af Eders Kongl.
Maj:t, af statsmedel afsatt till underlättande af åtgärder för arbetares
olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande sammanlagdt 100,000
kronor och enahanda afsättning äfven detta år ifrågasatts i den till
innevarande riksdag aflåtna statsverksproposition. För år 1892 böra
följaktligen dessa medel kunna uti ifrågavarande afseende anlitas.

Af nämnda medel böra äfven kunna bestridas de till 41,000 kronor
beräknade kostnaderna för år 1892 för riksförsäkringsanstalten, hvilken
sedermera torde böra uppföras å ordinarie stat.

På grund af hvad sålunda anförts tillstyrker jag i underdånighet
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels, med godkännande af ofvan intagna förslag till stat för en
riksförsäkringsanstalt äfvensom af de vilkor och förbehåll, som blifvit
föreslagna för aflöningsförmånernas åtnjutande, medgifva att af de statsmedel,
som till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande blifvit eller blifva afsätta, må användas
ett belopp af 41,000 kronor till bestridande af kostnaderna för riksförsäkringsanstalten
under år 1892;

dels ock ytterligare medgifva att af enahanda medel må användas
det till omkring 59,000 kronor beräknade belopp, som erfordras till
sjukkasseväsendets befrämjande under år 1892 i enlighet med ofvan
angifna grunder.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
tillstyrkt och deri Statsrådets öfrige ledamöter inBih.
Ull Riltsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 Raft. 2

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 25.

stämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla
och förordnade att proposition härom skulle till Riksdagen
aflåtas af innehåll bilagan till detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:
E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.