Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20

Proposition 1896:20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.

1

N:o 20.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående godkännande
af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid
Kristinehamns hospital för Vermlands läns räkning af
en vårdanstalt för sinnessjuke; gifven Stockholms slott
den 6 december 1895.

Sedan, på sätt bifogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
för denna dag utvisar, Vermlands läns landsting gjort underdånig framställning
att för sinnessjukes vård i de fall, som omförmälas i § 41 af
stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883, få för landstingets
räkning och på dess bekostnad å hospitalets vid Kristinehamn område uppföra
två paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter, samt afsedda att
hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke, och att denna anstalt, i allt hvad
de sjukes vård anginge, måtte få ställas under medicinalstyrelsens inseende
mot skyldighet för landstinget att ansvara för den ersättning, som för
patientens vårdande å anstalten borde utgå, samt förslag uppgjorts till de
närmare vilkor och bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet
synts böra uppställas, så ock efter det landstinget i hufvudsak godkänt
samma förslag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del
medgifva, att uti förevarande ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet
utvisar må mellan staten och Vermlands läns landsting träffas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft. (No 20.)

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

TJtdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
december 1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gill jam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll.

37:o.

Departementschefen, statsrådet Gilljam, anförde härefter:

»Uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående sinnessjuke den 2
november 1883 är föreskrifvet, att inom hvarje län skall vid något af dess
lasarett beredas tillfälle till vård för sinnessjuke i de uti § 41 i stadgan
omförmälda fall att sinnessjuk, hvilken är i trängande behof af vård å

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20.

3

hospital, ej genast kan der blifva intagen, samt att årstid eller andra tillfälliga
omständigheter hindra omedelbart insändande till hospital af sjuk,
för hvilken inträde å hospital är beviljadt.

Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Yermlands län uti
skrifvelse till länets år 1893 församlade landsting erinrat om behöfligheten
af åtgärders vidtagande för fullgörande af sagda föreskrift, tillsattes af
landstinget en komité för frågans utredning. Efter det denna komité
fullgjort sitt uppdrag, företogs frågan till behandling af 1894 års landsting,
som ansåg, att det förelåge ett trängande behof af verksamma åtgärders
snara vidtagande för ett nöjaktigt ordnande af den dittills allt för
mycket åsidosatta vården af de sinnessjuke i Yermlands län, hvilka, enligt
hvad upplyst blifvit, utgjorde en större del af befolkuingen än inom något
annat län med undantag af Kopparbergs. Uti en af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande med underdånig skrifvelse den 12 oktober 1894
öfverlemnad och dervid i hela dess vidd till nådigt bifall förordad ansökning
anhöll landstinget i underdånighet, att för sinnessjukes vård i de
fall, som omförmälas i förut åberopade stadgande, måtte få för landstingets
räkning och på dess bekostnad å hospitalets vid Kristinehamn område
uppföras två paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter
samt afsedda att hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ansökningen bilagda, af stadsbyggmästaren
C. F. Andersson uppgjorda ritningar och kostnadsförslag; och anhöll landstinget,
att denna anstalt, i allt hvad de sjukes vård anginge, finge ställas
under medicinalstyrelsens inseende, mot skyldighet för landstinget att i
enlighet med de vilkor, Eders Kongl. Maj:t efter landstingets hörande
funne lämpligt bestämma, ansvara för den ersättning, som för patienters
vårdande å anstalten borde utgå.

Medicinalstyrelsen, som enligt nådig remiss häröfver afgaf underdånigt
utlåtande den 22 maj 1895, efter att hafva dels rådgjort med öfverläkaren
vid Kristinehamns hospital A. Envall och med styrelsens biträdande
arkitekt i byggnadsärenden hofintendenten A. Kumlien, dels ock
genom inspektion, som innevarande år blifvit verkstäld å nämnda hospital,
inhemtat upplysningar om de lokala förhållandena, anförde följande: Skyldigheten
att, i enlighet med nådiga stadgan don 2 november 1883 angående
sinnessjuke § 41, för kortare tid bereda vård för sinnessjuke å
länslasarett, hade ofta hindrande ingripit på länslasarettens hufvudsakliga
verksamhetsområde. De sinnessjuke hade ofta på grund af rådande brist
på lediga platser vid hospital under liingre tid, än afsedt varit, måst vårdas
å de vid länslasaretten inrättade afdelningar för sinnessjuke, och derunder
varit i saknad af sådan vård, som lämpat sig för deras tillstånd

4

Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition No 20.

och som vore så mycket mera nödvändig, som en i sjukdomens början
anordnad ändamålsenlig behandling lemnade de bästa utsigterna till förbättring.
Landstingets underdåniga framställning kunde derför icke vara
annat än fördelaktig för sjukvården. De sjuke skulle derigenom tidigt
komma under sakkunnige läkares och sjukvårdares behandling samt blifva
delaktiga af de hjelpmedel för sinnessjukes vård, hvilka före funnes på ett
hospital. Länslasaretten blefve derjemte befriade från de sinnessjuke,
hvilka i hög grad stört och oroat de öfriga patienterna. Hospitalets
tjensteman finge visserligen derigenom en förökning i sitt arbete, men
hospitalet såsom vårdanstalt erhölle en tidsenlig utveckling genom tillägg
af två afdelningar, skilda från de öfriga, men dock närbelägna, och afsedda
för nyligen insjuknade. — De svårigheter, som möjligen kunde befaras
komma att uppstå genom den sammanblandning af statens och landstingets
ekonomiska angelägenheter, som medföljde den nu föreslagna anordningen,
borde kunna genom noggranna bestämmelser förebyggas. Under
den om ock korta tid, som förflutit, sedan en öfverenskommelse i liknande
syfte blifvit träffad mellan staten och Malmöhus läns landsting,
hade intet förekommit, som kunnat gifva anledning betvifla vare sig lämpligheten
af de vid Lunds hospital vidtagna anordningar för en upptagningsanstalt
för sinnessjuke från nämnda län eller ändamålsenligheten af
den i afseende derå mellan staten och länets landsting afslutade öfverenskommelsen,
men väl syntes efter upplysningar, inhemtade vid inspektion
i maj 1895, de der träffade anordningarna komma att medföra afsevärda
fördelar, hvarför antagas Ange, att enahanda anordningar till fromma för
sjukvården borde kunna tillämpas äfven vid Kristinehamns hospital. Bestämmelserna
i aftalet mellan staten och Vermlands läns landsting torde
derför böra i tillämpliga delar vara desamma, som, jemlikt nådigt bref
den 12 juni 1891 angående uppförande vid Lunds hospital för Malmöhus
läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke, gälde mellan staten och
Malmöhus läns landsting. Staten borde erhålla skälig ersättning för den
ökade kostnad, som förorsakades af den första utredningen och af det
framtida underhållet samt af de sjukes vård vid de föreslagna paviljongerna,
hvilka kunde och borde såsom ett helt och på ett för hospitalets sjukvård
förmånligt sätt med hospitalet införlifvas. Detta kunde här liksom
vid Lunds hospital ske utan att derigenom gjordes intrång på landstingets
rätt att få det bestämda antalet sinnessjuke i anstalten intaget.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har medicinalstyrelsen, som
gjort vissa erinringar vid de insända ritningarne jemte tillhörande kostnadsförslag
och öfverlemnat en ny, af hofintendenten Kumlien upprättad

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

5

ritning, i underdånighet förordat, att mellan staten och Yermlands läns
landsting måtte träffas en öfverenskommelse af följande innehåll:

att för emottagande vid Kristinehamns hospital af sinnessjuke från
Vermlands län i sådana fall, som omförmälas i § 41 af nådiga stadgan
den 2 november 1883 angående sinnessjuke, länets landsting berättigas
att å staten tillhörigt område vid Kristinehamns hospital uppföra två
paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter samt afsedda
att hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke, allt i enlighet med af vederbörande
myndighet godkänd ritning;

att landstinget vidkännes kostnaden ej mindre för byggnadernas uppförande
med dithörande stadig grundläggning, promenadgårdar, värmeapparater
och vattenledningsrör, än äfven för all annan fast inredning
m. m., som erfordras för deras begagnande, samt att landstinget för framtiden
bestrider underhållskostnaden härför;

att staten anskaffar och underhåller all den lösa utredningen samt
ombesörjer och bekostar allt hvad för de sjukes vård i öfrigt erfordras;

att de nya paviljongerna införlifvas med hospitalets öfriga för sjukvården
afsedda afdelningar samt att hospitalets styrelse berättigas att fritt
förfoga öfver den nya anstalten och använda densamma såsom en upptagningsanstalt
för nyligen insjuknade utan afseende på om dessa tillhöra
Yermlands eller något annat län, dock med vilkor, att tjugu platser, tio
för män och tio för qvinnor, alltid och utan invändning, finnas disponibla
endast för sjuke från Yermlands län och att en fullgod vård dessa beredes;

att granskningen af ansökningshandlingar om inträde å lasarett för
tillfällig hospitalsvård åt deraf i behof varande sinnessjuke sker i vanlig
ordning, så att ifrågavarande patienter till anstalten remitteras af lasarettsläkaren
i Karlstad för att å anstalten i Kristinehamn vårdas, till dess för
deras hospitalsvård föreskrifna intyg och ansvarsförbindelser genom nämnda
lasaretts målsmän anskaffats, hvarefter dessa sjuke, såvidt de pröfvas vara
till hospitalsvård berättigade, höra vinna inträde i alldeles samma ordning
som andra sinnessjuke, och utan något sora helst företräde för dem såsom
tillhöriga Vermlands län;

att för hvarje patient erlägges afgift till staten, hvilken afgift för de
första fem åren, efter det anstalten tagits i bruk, utgår med 2 kronor
50 öre för dag och derefter för fem år i sänder bestämmes af Eders Kongl.
Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets hörande;
att afgiften betalas qvartalsvis af lasarettsdirektionen i Karlstad;
att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år
skall i patientafgifter till staten utgöras;

att så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrifves

6

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

eller blifver å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet
för samma patient upphör, hvarför underrättelse härom genom hospitalets
syssloman utan dröjsmål bör lemnas lasarettsdirektionen med uppgift tilllika
om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten vårdad; samt

att staten och landstinget förbehålles ömsesidig rätt till uppsägning
af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen, med skyldighet
för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden, derest
uppsägningen sker af staten, med det belopp, som bestämmes af fem gode
män, af hvilka staten och landstinget utse två hvardera och de sålunda
valda den femte, dock att värdet icke får öfverstiga verkliga kostnaden
för byggnadens uppförande, samt, derest uppsägningen sker af landstinget,
med två tredjedelar af det på förenämnda sätt bestämda värde.

Landstinget, som lemnats tillfälle att yttra sig med anledning af
hvad medicinalstyrelsen i ärendet anfört, har enligt beslut den 19 september
1895 för sin del godkänt de af medicinalstyrelsen föreslagna vilkor
för uppförande af ifrågavarande upptagningsanstalt med anmärkning allenast,
att i förslaget befintlig tvetydighet med afseende på uttryckssättet
skulle förekommas: i mom. 4 genom begagnandet af uttrycket »dock med
vilkor, att för sinnessjuke i de fall, som omförmälas i § 41 af nådiga
stadgan den 2 november 1883 angående sinnessjuke, tjugu platser, 10
för män och 10 för qvinnor, alltid och utan invändning finnas disponibla
till upptagning endast för sjuke från Yermlands län, och att en fullgod
vård dessa beredes», samt i mom. 5 genom införandet af orden »från
Yermlands län» efter uttrycket »åt deraf i behof varande sjuke». Med
öfverlemnande af landstingets berörda yttrande har Eders Éongl. Maj:ts
befallningshafvande uti eget underdånigt utlåtande förklarat sig icke hafva
något att erinra mot nådigt bifall till det af medicinalstyrelsen afgifna
förslag till den ifrågasatta anstaltens anordnande och framtida underhåll
med de redaktionsförändringar i berörda förslag, hvarpå landstinget fäst
uppmärksamheten.

Det nu uppgjorda förslaget till öfverenskommelse mellan staten och
Yermlands läns landsting är affattadt i enlighet med det förslag till liknande
uppgörelse mellan staten och Malmöhus läns landsting, som, år 1891
framlagdt för Riksdagen, blef såväl af Riksdagen som af Eders Ivongl.
Maj:t godkändt. Det i båda dessa förslag förekommande uttryck, att landstingets
betalningsskyldighet för patient, som från lasarett till anstalten
remitterats, upphör då patienten intages å hospital eller asyl, afser naturligtvis
här det fall, att patienten efter i stadgad ordning vunnen behörighet
till vård å hospital eller asyl derstädes erhåller sådan, men åsyftar
deremot icke den händelse, att någon till anstalten hörande patient, innan

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.

7

behörighet till vård såsom hospitals- eller asylpatient i vederbörlig ordning
ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten, inlägges å hospitalet. Då väsentliga
fördelar för sjukvården skulle genom det nu föreliggande förslagets
antagande och utförande vinnas, och vilkoren i detsamma synas mig
affattade med behörigt afseende å såväl statens som länets intressen, hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition
föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att i förevarande ämne
aftal af angifvet innehåll må mellan staten och Vermlands läns landsting
träffas.»

Hvad departementschefen sålunda hemstält, täcktes
Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter i nåder gilla; och skulle proposition
till Riksdagen aflåtas med den lydelse bilagan vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Edward Bäcklin.