Kongl. Mäj:ts Nåd. Proposition N:o 18

Proposition 1891:18

Kongl. Mäj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

1

3T:o 18.

Kong}. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående afsättande
af räntebärande obligationer till nominélt belopp
af tre millioner kronor till garantifond för aktiebolaget
sågverksegarnes garantiförening; gifven Stockholms slott
den 23 januari 1891. *

Sedan 1881 års Riksdag medgifvit, att, för beredande af tillfälle för
det enligt nådiga kungörelsen den 6 juni 1879 grundade aktiebolaget
sågverksegarnes garantiförening att fortsätta sin verksamhet under ytterligare
tio år utöfver den dittills fastställa tiden eller april månad 1882,
fortfarande skulle afsättas af riksgäldskontor utfärdade obligationer till
nominelt belopp af tre millioner kronor för att utgöra en garantifond för
bolaget under vissa för bolagets ordnande föreskrifna vilkor, samt Kongl.
Maj:t den 9 september 1881 för bolaget faststält reglemente och bolagsordning,
enligt hvars § 27 bolaget, derest ej på dess ansökning ny oktroj
af Kongl. Maj:t meddelas, skall upplösas i april 1892, så har styrelsen
för nämnda bolag, jemte förmälan, att det af flera skäl ansetts för trävarurörelsen
i dess helhet vara af stor vigt, att bolagets verksamhet bortföre,
samt med bifogande af ett vid bolagsstämma med delegarne i bolaget
den 28 april 1890 hållet protokoll, innefattande uppdrag för styrelsen att
hos Kongl. Maj:t söka ny oktroj för bolaget utan ändring i bolagsreglementet,
med styrelsen öppen lernnad rätt att, derest den så funne lämpligt,
göra hemställan om oktroj på obegränsad tid, i en till Kongl. Maj:t ingifven
skrift anhållit, att förnyad oktroj med samma statsgaranti som
hittills måtte för tiden från april 1892 bolaget meddelas, samt hemstält
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afl. 11 Käft. (N:o 18, 19). \

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

huruvida icke sådan oktroj kunde, för att bereda bolaget tillfälle att, på
sätt bolagsreglementet äfven angåfve, genom utfärdande af obligationer
fylla lämplig andel af sitt lånebeliof, meddelas på obegränsad tid eller,
derest sådant pröfvades ej böra ske, på någon längre tid, såsom 30 till
40 år.

Efter inhemtande af fullmägtiges i riksgäldskontoret yttrande i ämnet
vill, under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för denna dag, Kongl. Maj:t, som icke ansett ny oktroj för bolaget böra
meddelas för längre tid än tio år, härmed föreslå Riksdagen medgifva,
att af riksgäldskontoret utfäi*dade obligationer till nominelt belopp af tre
millioner kronor, löpande med 372 procent årlig ränta och i öfrigt af
hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som de till allmänna hypoteksbanken
såsom grundfond öfverlemnade obligationer, må, för att bereda aktiebolaget
sågverksegarnes garantiförening tillfälle att fortsätta sin verksamhet i
enlighet med de i gällande reglemente och bolagsordning innefattade bestämmelser
under ytterligare 10 år utöfver den hittills faststälda tiden,
vid den löpande oktrojens utgång afsättas att utgöra bolagets garantifond
i utbyte mot de obligationer, som för enahanda ändamål nu äro till
bolaget öfverlemnade och hvilka vid nyssnämnda tidpunkt böra till riksgäldskontoret
återställas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kong!.- Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 18.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
januari 1891.

Närvarande:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde
i underdånighet:

»Sedan 1881 års Riksdag medgifvit, att, för beredande af tillfälle för
det enligt nådiga kungörelsen den 6 juni 187 9 grundade aktiebolaget
sågverksegarnes garantiförening att fortsätta sin verksamhet under ytterligare
tio år utöfver den dittills faststälda tiden eller april månad 1882,
fortfarande skulle afsättas af riksgäldskontoret utfärdade obligationer till
nominelt belopp af tre millioner kronor för att utgöra en garantifond för
bolaget under vissa för bolagets ordnande föreskrifna. vilkor, samt Eders
Kongl. Maj:t den 9 september 1881 för bolaget faststält reglemente och
bolagsordning, enligt hvars § 27 bolaget, derest ej pa dess ansökning ny
oktroj af Eders Kongl. Maj:t meddelas, skall upplösas i april 1892, sa
har styrelsen för nämnda bolag, jemte förmälan att det af flera skäl
ansetts för trävarurörelsen i dess helhet vara af stor vigt, att bolagets
verksamhet fortfore, samt med bifogande af ett vid bolagsstämma med

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

delegarne i bolaget den 28 april 1890 hållet protokoll, innefattande uppdrag
för styrelsen att hos Eders Kongl. Maj:t söka ny oktroj för bolaget
utan ändring^ i. bolagsreglementet, med styrelsen öppen lemnad rätt att,
derest den så funne lämpligt, göra hemställan om oktroj på obegränsad
tid, i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit, att förnyad
oktroj med samma statsgaranti som hittills måtte för tiden från april
1892 bolaget meddelas, samt hemstält, huruvida icke sådan oktroj kunde,
för att bereda bolaget tillfälle att, på sätt bolagsreglementet äfven angåfve,
genom utfärdande af obligationer fylla lämplig andel af sitt lånebehof’
meddelas på obegränsad tid eller, derest sådant pröfvades ej böra ske, på
någon längre tid, såsom 30 till 40 år.

I nämnda skrift, som är dagtecknad den 1 oktober sistlidet år, har
styrelsen erinrat, att, ehuru bolaget under de senare åren, till följd af
den ymniga penningetillgången inom landet och den i allmänhet förbättrade
ställningen på trävarumarknaden, icke i synnerligt hög grad anlitats
af lånesökande, bolagets tillvaro säkerligen uti icke oväsentlig män
bidragit att sänka räntan å förlagslånen i allmänhet och gifva stadga åt
marknaden. Af vida större betydelse blefve dock antagligen bolagets
framtida verksamhet, derest förnyad oktroj meddelades bolaget. Tecken
visade sig nemligen till minskad penningetillgång, och de pris, som kunde
erhållas för svenska trävaror, vore allt annat än tillfredsställande. Funnes
då ej^ tillfälle att pa drägliga vilkor erhålla nödigt förlag, tvingades en
del. sagverksegare att till hvad pris som helst bortslumpa sitt lager och
derigenom än ytterligare förvärra marknadens ställning. Men den före
bolagets tillkomst vunna erfarenhet hade ock visat, att, under tider af
knapp ^penningetillgång, bankinrättningar och öfriga långifvare ej mägtade
förse sågverksegare med erforderligt förlag; och då det svårligen läte sig
göra att vid en inträffande kris anordna eu tillfällig hjelp af betryggande
beskaffenhet,, skulle det för trävarurörelsen innebära en stor fara att icke
hafva att tillgå en permanent institution af oomtvistlig kredit och med
särskild uppgift att följa denna rörelses utveckling samt tillgodose dess
behof. Da nu trävarurörelsen vore en af landets vigtigaste näringsgrenar,
och staten derjemte såsom den ojemförligt störste skogsegaren hade ett
särskildt intresse i densammas betryggande, måste bolagets fortvara anses
vara äfven ur det allmännas synpunkt af synnerlig vigt och full anledning
förefinnas att lata bolaget fortfarande åtnjuta den nu anvisade garantifonden,
helst densamma genom bestämmelserna i bolagsreglementet
vore så betryggad, att dess användande icke gerna kunde ifrågakomma.

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Styrelsen förmenar vidare, att, om ock bolagets lånebehof, så länge
det hölle sig inom trängre gränser, kunde såsom hittills fyllas genom
upptagande af tillfälliga lån, ett sådant upplåningssätt, som stälde sig väl
dyrt och alltid medförde möjligheten af uppsägningar just vid tider af
minskad penningetillgång, vore mindre lämpligt vid ökadt lånebehof. Det
skulle då kunna vara af stort gagn för bolaget att fylla en del af sitt
lånebehof genom att, på sätt bolagsreglementet oek inedgåfve, utfärda
obligationer; men detta kunde knappast med fördel ske, derest bolaget
egde oktroj endast på viss kortare tid.

Sedan fullmägtige i riksgäldskontoret lemnats tillfälle att i ärendet
sig yttra, hafva fullmägtige förklarat sig icke kunna tillstyrka oktroj för
bolaget på vare sig obegränsad tid eller 30 till 40 år. Bolagets verksamhet,
som bestode i utlemnande af lån på högst ett år och mot pant
af trävaror, syntes icke vara af beskaffenhet att kräfva oktroj för så lång
tid, som styrelsen ifrågasatt, ty, äfven om bolaget skulle komma att begagna
sig af den i reglementet bolaget medgifna rätt att anskaffa för rörelsen
erforderliga medel genom utfärdande af obligationer, förutsatte
detta icke med nödvändighet oktroj på obegränsad eller någon längre tid,
enär, med hänsyn till det olika lånebehof, som, enligt hvad erfarenheten
visat, å olika tider förefunnes, bolaget i de obligationer, det kunde komma
att utfärda, enligt fullmägtiges mening måste förbehålla sig rätt att efter
viss kortare tid uppsäga desamma till återbetalning. Skulle emellertid
oktroj på längre tid än tio år anses af behofvet påkallad, hemstälde fullmägtige,
att, i likhet med hvad lagen angående bankaktiebolag den 19
november 1886 föreskrefve för sådant bolag, tiden för ny oktroj icke
sattes utöfver 20 år.

Med erinran att de rikgäldskontorets obligationer, hvilka utgöra bolagets
nuvarande garantifond, äro förskrifna med 4Y3 procent årlig ränta,
men att 1890 års Riksdag förordnat, att allmänna hypoteksbankens grundfond
skulle bestå af svenska statsobligationer löpande med 3Y2 procent
ränta, hafva fullmägtige i riksgäldskontoret vidare hemstält, att i öfverensstämmelse
härmed de obligationer, som kunde komma att afsättas till
garantifond åt aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening, för att bereda
bolaget tillfälle till fortsatt verksamhet äfven efter april 1892, måtte förskrifvas
att löpa med 3Y2 procent ränta samt i öfrigt, på sätt 1879 års
Riksdag förordnade i fråga om de obligationer, som då skulle lemnas till
reservfond åt bolaget, vara af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som
de till allmänna hypoteksbanken såsom grundfond öfverlemnade.

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Då ifrågavarande kreditanstalt fortfarande lärer få anses vara af ett
afsevärdt gagn för sågverksindustrien, och staten derför såsom den störste
skogsegaren skäligen synes höra lemna sin medverkan till upprätthållande
af sagda anstalt, tvekar jag icke att tillstyrka en nådig framställning till
Riksdagen om förlängd statsgaranti för bolaget, Deremot finner jag icke
hvad bolagets styrelse anfört innebära tillräcklig anledning för meddelande
af ny oktroj för längre tid än tio år. Bolagets verksamhet synes icke
hafva lidit något men af de kortare oktrojer, som hittills beviljats; och
bolaget synes sjelft hafva varit ovisst om fördelarne af längre oktroj än den
senast beviljade, då det lemnat åt styrelsen att afgöra, om sådan oktroj
borde sökas.

Lika med fullmägtige i riksgäldskontoret anser jag, att de obligationer,
som lemnas till bolagets garantifond, böra vara af hufvudsakligen
enahanda beskaffenhet som allmänna hypoteksbankens grundfondsobligationer;
och hemställer jag följaktligen i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t må, i anledning af den gjorda framställningen, genom nådig proposition
äska Riksdagens yttrande, huruvida Riksdagen medgifver, att af
riksgäldskontoret utfärdade obligationer till nominelt belopp af tre millioner
kronor, löpande med 372 procent årlig ränta och i öfrigt af hufvudsakligen
enahanda beskaffenhet som de till allmänna hypoteksbanken såsom
grundfond öfverlemnade obligationer, må, för att bereda aktiebolaget sågverksegarnes
garantiförening tillfälle att fortsätta sin verksamhet i enlighet
med de i gällande reglemente och bolagsordning innefattade bestämmelser
under ytterligare tio år utöfver den hittills faststälda tiden, vid den löpande
oktrojens utgång afsättas att utgöra bolagets garantifond i utbyte
mot de obligationer, som för enahanda ändamål nu äro till bolaget öfverlemnade
och hvilka vid nyssnämnda tidpunkt böra till riksgäldskontoret
återställas.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan — — — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Hugo Malm.