Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11 (Proposition 1902:11)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

N:0 11.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag angående ändrad lydelse af §§16 och 15 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862; gifven Stockholms slott den 22 november 1901.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad
lydelse af §§ 16 och 75 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
den 21 mars 1862.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Bih. Ull Rikad. Prof. 1902. 1 Hand. 1 Afd. 9 lläft. (N:o 11.)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ar:o 11.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af §§ 16 och 75 i förordningar) om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§16 och 75 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade
lydelse:

§ 16.

Kungörelse om kommunalstämma utfärdas af ordföranden eller, i
händelse af hans förhinder, af vice ordföranden, och skall innehålla bestämd
uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne för sammanträdet.
Kungörelsen uppläses från predikstolen fjorton dagar eller minst en
vecka derförut. År kommunalstämma utsatt till dag, då gudstjenst
hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse
icke medhinnes så tidigt, som nu är föreskrifvet, må kommunalstämma
kunna hållas efter kortare kallelsetid och äfven samma dag, då den pålyses;
dock må vid sålunda utlyst stämma beslut ej fattas om utgift
eller erläggande af bidrag dertill.

Besluter kommunalstämma, att kungörelse om stämma jemväl bör
införas i en eller flera tidningar i orten, skall ordföranden, der så ske
kan, föranstalta derom. Den omständigheten, att kungörelse ej blifvit
i tidning införd, må icke utgöra hinder för stämmans hållande.

§ 75.

Medlem af kommunen, som åt kommunalstämmans eller fullmägtiges
beslut uti kommunens gemensamma angelägenheter ej nöjes, eger rätt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

att, der han tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda
rätt eller eljest hvilar på orättvis grund, eller att det icke i laga ordning
tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författning
eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som beslutet fattat,
deruti rättelse söka genom besvär, hvilka, jemte det öfverklagade beslutet,
böra till Kong!. Maj:ts befallningshafvande ingifvas inom trettio
dagar efter det klaganden af beslutet erhöll del, dagen då det skedde
likväl oräknad; och åligger det klaganden derjemte såväl att vid besvären
foga bevis om dagen, då beslutet delgafs, som ock att, inom
fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlemnande utgått, till kommunalstämmans
ordförande ingifva diariiutdrag deröfver, att han sig
besvärat.

Försummar klaganden något af hvad sålunda är vordet föreskrifvet,
må beslutet kunna gå i verkställighet.

Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit del den dag, då
det enligt § 23 offentligen kungjordes.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1902 och skall, hvad angår
den ändrade lydelsen af § 75, lända till efterrättelse i afseende å Överklagande
af beslut, som efter sagda dag fattas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj: t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 22
november 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Statsråden: Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander och
Hammarskjöld.

Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna anförde
efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:

Uti skrifvelse den 13 maj 1896, i anledning af väckta motioner
om upphäfvande af vissa undantagsbestämmelser rörande tiden för anförande
af besvär öfver kommunal- och kyrkostämmobeslut i Jemtlands,
Vesterbottens och Norrbottens län, hade Riksdagen — under erinran,
hurusom i § 75 mom. 1 af förordningen om kommunalstyrelse på landet
den 21 mars 1862 tiden för anförande af besvär hos Konungens
befallningshafvande öfver kommunalstämmas eller kommunalfullmägtiges

Kongl. Maj:ts Nåd. Fruposition N:o 11.

beslut i kommunens angelägenheter bestämdes till 30 dagar efter det
klaganden af beslutet erhållit del, den dagen likväl oräknad, och i §
41 mom. 1 af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
af samma dag enahanda tid vore föreskrifven för klagan öfver
kyrkostämmas beslut, vare sig besvären, efter målens olika beskaffenhet,
skulle ingifvas till det domkapitel, hvarunder kyrkoförsamlingen hörde,
eller till Konungens befallningshafvande i länet, men att från dessa
allmänna bestämmelser stadgades undantag dels i § 75 mom. 2 af förordningen
om kommunalstyrelse på landet, som iuneliölle, att i Jemtlands,
Vesterbottens och Norrbottens län finge i mål, som från lappmarkskommun
till Konungens befallningshafvande fullföljdes, dubbelt så
lång tid, som i mom. 1 stadgats, den klagande tillgodokomma, och dels
i § 41 mom. 2 af förordningen om kyrkostämma m. m., som föreskrefve,
att i Hernösands stift vore för mål, som ginge till domkapitlet från
Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, tiden dubbelt så lång,
som i mom. 1 stadgats, och att detta skulle gälla äfven i afseende på
mål, som från lappmarksförsamling ginge till Konungens befallningshafvande
i länet — vidare anfört, att Riksdagen, i likhet med vederbörande
motionärer, hyste den åsigt, att de faktiska förhållanden, som motiverat
tillkomsten af ifrågavarande stadganden om längre besvärstid för vissa
orter i mål af förevarande beskaffenhet, eller de långa afstånden mellan
dessa orter, å ena, samt stiftsstaden och vederbörande länsresidensstäder,
å andra sidan, numera efter den betydande utveckling af kommunikationsväsendet
i dessa trakter, som på senare tider egt rum, icke
vore af beskaffenhet att böra föranleda till bibehållandet af dessa undantagsbestämmelser,
hvilka medförde de olägenheter för orternas befolkning,
som vållades af ett fördröjande af dylika måls afgörande; och
hade Riksdagen af detta skäl för sin del antagit lagar angående sådan
ändrad lydelse af § 75 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
och § 41 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd,
att omförmälda undantagsbestämmelser uteslutits.

Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ofvan nämnda
län, till följd af nådiga remisser, inkommit med landstingens i länen
yttranden och egna underdåniga utlåtanden, utvisande att bemälda
''myndigheter icke haft något att erinra emot Riksdagens ifrågavarande
beslut, samt domkapitlet i Hernösand afgifvit infordradt underdånigt
yttrande i ärendet, anmäldes ärendet inför Eders Kongl. Maj:t den 10
december 1897; men, sedan dervid erinrats att inom justitiedepartementet
vore under utarbetande ett förslag till ändringar i vissa delar af
rättegångsbalken beträffande, bland annat, fullföljd af talan i rättegångs -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

mål, samt att de bestämmelser, som komme att i sådant afseende meddelas,
syntes vara af betydelse för ordnandet af nu ifrågavarande ärende,
fann Eders Kongl. Majrt skäligt bifalla Statsrådets hemställan alt, i afbidan
på utgången af berörda förslag, Riksdagens omförmälda skrifvelse
tillsvidare icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Då numera lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken blifva
. den 14 juni innevarande år af Eders Kongl. Maj:t utfärdad och
derigenom förordnats uti 27 kap. 1 §, bland annat, att besvär öfver
underrätts utslag eller beslut skola till hofrätten ingifvas, i mål från
underrätt, hvars område helt eller delvis tillhör Norrbottens eller Vesterbottens
läns lappmark, å fyrtiofemte dagen och i mål från annan underrätt
i nämnda län eller i Jemtlands län å trettionde dagen från den
dag, då utslaget eller beslutet gafs, torde tiden vara inne att ånyo
upptaga den omförmälda frågan, så vidt på min föredragning ankommer,
nemligen rörande ändring af § 75 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet. I detta afseende torde jag först få erinra, hurusom
enligt Riksdagens omförmälda skrifvelse den 13 maj 1896 dåmera endast
två lappmarkskommuner, nemligen Qvickjokk och Jukkasjärvi, vore
så illa lottade, att de hade postförbindelse med den öfriga verlden endast
en gång hvarannan vecka; och om detta fortfarande vore förhållandet,
torde den ifrågasatta förkortningen af besvärstiden icke lämpligen
böra införas. Hernösands domkapitel hade uti sitt yttrande tillstyrkt
förslaget endast under förutsättning att en förbättring i postkommunikationerna
vidtoges, hvarigenom hvarje församling i Hernösands stift erhölle
postförbindelse åtminstone en gång i veckan. Uti sitt i ärendet
afgifna utlåtande den 25 november 1896 hade emellertid Eders Kongl.
Majrts befallningshafvande i Norrbottens län anfört, att lappmarkssocknarna
i länet, hvilka vid tiden för kommunalförordningarnas tillkomst
egde postförbindelse med kusten och residensstaden endast en å två
gånger i månaden, vid tiden för utlåtandets afgifvande hade sådan förbindelse
minst två gånger i veckan, samt att enda undantaget derifrån
vore Karesuando kyrkoby, som dock hade post en gång i veckan. Postbefordran
från denna den aflägsnaste af länets alla postanstalter till
residensstaden medtoge en tid af något öfver fem dygn. Med den sålunda
inträdda förbättringen i kommunikationerna hade enligt Eders
Kongl. Majrts befallningshafvandes åsigt den enda grunden till ifrågavarande
undantagsbestämmelse bortfallit, och då ett längre uppskof med
verkställighet af en del kommunala beslut, t. ex. angående vidtagande
af nödhjelpsåtgärder på grund af inträffad missväxt, kunde för veder -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

börande kommuner få ganska ödesdigra följder, tillstyrkte Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande på det lifligaste, det Eders Kongl. Maj:t
måtte godkänna hvad Riksdagen föreslagit.

Innan jag öfvergår till redogörelse för postgångens nuvarande anordning
inom lappmarkskommunerna, torde jag böra meddela att, enligt
hvad jag inhemtat, ifrågavarande undantagsstadgande om längre besvärstid
vid öfverkiagande af kommunalstämmobeslut inom lappmarkskommuner
icke veterligen kommit till tillämpning inom Jemtlands län,
hvilket väl har sin grund deruti att någon lappmarksgräns inom detta
län icke förekommer. I kommunalt hänseende finnes icke någon undantagsställning,
motsvarande den som i ecklesiastikt hänseende tillkommer
de i Jemtlands län befintliga lappmarksförsamlingar (Föllinge
med Hotagen och Laxsjö samt Frostviken) eller särskilda församlingar
af lappar (inom Undersåkers och Hede pastorat).

■ Inom Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker äro, enligt
meddelande från generalpoststyrelsen, postgångarne till och från lappmarkskommunernas
hufvudorter så anordnade, att postlägenhet till och
från vederbörande länsresidensstad finnes

a) inom Vesterbottens län
för postanstalten i Lycksele sex gånger i veckan
xx » » Örträsk tre xx xx xx

» xx » Stensele två » xx xx

» xx xx Tärnaby en

» x> x> Åsele

xx xx x> Sorsele

xx xx xx Malåträsk

» xx xx Fredrika

d » x> Wilhelmina tre

xx x> xx Dorotea två

b) inom Norbottens län

för postanstalten i Arvidsjaur fyra gånger i veckan

xx x> X) Arjepluog tre

xx )) X) Jockmokk tre

)) x> )) Qvickjokk

X) X) x> Gellivare

» x) xx Tärendö

X) xx d Korpilombolo fyra xx xx xx

xx xx xx Pajala fyra » xx xx

xx xx xx Jukkasjärvi en gång » x>

v v x> Karesuando (Enontekis) eu gång i veckan.

gång xx
sex gånger »
två xx xx

två xx xx

tre xx x>

sju

tre

xx
xx

gång
gånger xx

xx xx

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

Nu har visserligen uti lagen den 14 junf 1901 tiden för anförande
af besvär i mål från underrätt, hvars område helt eller delvis tillhör
Norrbottens eller Vesterbottens läns lappmark, bestämts till 45 dagar;
men denna besvärstid räknas från den dag utslaget eller beslutet gafs,
under det att tiden för anförande af besvär i kommunala mål räknas
från det klaganden af beslutet erhöll del, hvilket anses hafva egt rum
den dag, då detsamma efter justering blifvit från predikstolen uppläst;
och vid sådant förhållande torde den kortare tid af 30 dagar, som Riksdagens
förslag innehöll, vara tillräcklig; och torde, med afseende å
omförmälda förbättring i postförbindelserna, den i allmänhet gällande tiden
af 14 dagar för ingifvande till kommunalstämmans ordförande af diariiutdrag
rörande besvären vara tillräcklig äfven för lappmarkskommunerna.

Goda skäl torde alltså föreligga för vidtagande af ifrågavarande
ändring af § 75 i förordningen om kommunalstyrelse på landet. Till
undvikande af ovisshet dex-om, rörande Indika under tiden närmast efter
utfärdandet af lag om ändringen fattade kommunalstämmobeslut den
kortare besvärstiden skall tillämpas, torde viss dag för lagens trädande
i kraft böra utsättas och tillika föreskrifvas, att lagen skall lända till
efterrättelse i afseende å Överklagande af beslut, som efter sagda dag
fattas.

Om en annan ändring i, bland annat, förordningen om kommunalstyrelse
på landet har 1901 års Riksdag gjort framställning, i det Riksdagen
i skrifvelse den 19 april 1901 med anledning af väckta motioner
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lämpliga lagbestämmelser om befogenhet
för kyrkostämma och kommunalstämma att besluta, huruvida och i
hvilka fall kungörelse om stämma skall i eu eller flera tidningar inom
orten införas.

Såsom skäl för framställningen har Riksdagen anfört, att det ej
läte sig förneka, att det nu lagstadgade sättet för kungörande af kyrkostämma
och kommunalstämma på landet ej alltid, såsom afsedt varit,
innebure full garanti, att alla röstberättigade verkligen erhölle kännedom
om stämmans utlysande. Ändrade förhållanden hade nemligen i
väsentlig mån minskat effektiviteten af kungörelsers uppläsande i kyrka,
och det kunde, särskildt i stora församlingar, lätt inträffa, att röstberättigade
medlemmar på grund af bristande kännedom om stämman
ej komme i tillfälle att deri deltaga och bevaka sina intressen. Riksdagen
ansåge det derför både önskligt och behöfligt, att äfven andra
kungörelsesätt tillitades för att som sig bör sprida meddelandet om

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

hållande af kyrko- eller kommunalstämma. Mycket kunde i detta hänseende
vinnas redan derigenom att, i öfverensstämmelse med hvad å
åtskilliga ställen för närvarande torde tillämpas, kungörelse om dylik
stämma ansloges å vissa lämpliga platser inom kommunen, t. ex. vid
större arbetscentra, vid kommunalrummet, vid jernvägsstationer m. m.
I åtskilliga fall torde emellertid ej heller detta vara till fyllest, och då
kunde tidningarne inom orten med fördel användas för meddelandets
spridning. Äfven å landsbygden torde det numera höra till regeln, att
hvarje hem på ett eller annat sätt hade tillgång till någon ortstidning,
och man skulle derför kunna beräkna att, derest kungörelsen om stämman
infördes i dylik tidning, hvar och en som af stämman hade intresse
derom finge kännedom.

Riksdagen hölle alltså före, att motionernas syfte vore förtjent af
beaktande. Likaså syntes det Riksdagen lämpligt, att åt kyrko- och
kommunalstämma öfverlemnades att sjelfva besluta, huruvida kungörandet
om stämma skulle ske jemväl medelst annons i en eller möjligen
flere tidningar inom orten. Derigenom förebygdes nemligen, att utgifter
för annonsering utan verkligt behof pålades kommunen, på samma gångtillfälle
bereddes att i valet af tidningar taga hänsyn till förhållandena
å hvarje särskild ort. Uppenbart torde emellertid vara, att ett dylikt
kungörande ej kunde ega rum rörande alla stämmor, då sådana kunde
utlysas så sent, att deras kungörande i tidning ej kunde medhinnas,
likasom att detta kungörande ej lämpligen borde föreskrifvas såsom
vilkor för att stämman skulle anses lagligen utlyst, men detta förhållande
borde, enligt Riksdagens åsigt, ej utgöra hinder för, att kungörande i
tidningarne om stämmans hållande, der sådant kunde ske och ansåges
behöflig!, borde ega rum för vinnande af den vidsträcktare spridning
af kännedomen om stämmans förekomst, som derigenom kunde beredas.

1 anledning af denna Riksdagens skrifvelse hafva underdåniga utlåtanden
afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen
samt af domkapitlen.

De flesta af dessa myndigheter hafva tillstyrkt förslaget eller förklarat
sig icke hafva något att erinra deremot.

De skäl, som anförts mot den föreslagna förändringen, hafva varit
dels att uppläsande från predikstolen af kungörelse om kyrko- eller kommunalstämmas
hållande fortfarande skulle erfordras såsom vilkor för
att stämman vore lagligen utlyst, dels ock att någon författningsändring
icke vore behöflig, emedan kyrko- eller kommunalstämma redan nu borde
anses befogad att i tidningarna låta införa kungörelse om stämman.

Bill. till Kikad. Prat. 1902. 1 Sami. 1 Afl. V Höft. 2

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

Hvad det. först anförda skälet beträffar, så lärer den omständigheten,
att kungörelsens uppläsande från predikstolen fortfarande bör
utgöra vilkor för att stämman skall anses lagligen utlyst, icke utgöra
hinder för medgifvande derjemte af ett annat sätt lör kungörandet,
mera egnadt att "under nuvarande förhållanden sprida en snabbare och
allmännare kännedom om stämman. Vidkommande åter det senare skälet
må det ju vara riktigt, att stämman i sjelfva verket redan eger befogenhet
att besluta om sådant sätt för kungörandet, men stämman eger dock enligt
nu gällande bestämmelser icke befogenhet att ålägga sin ordförande
att ombesörja kungörelsens införande i tidningarna, på sätt Eders
Kongl. Maj:t förklarat uti en af Riksdagens lagutskott åberopad resolution
af den 27 oktober 1893. Hvad som i anledning af Riksdagens
förevarande skrifvelse kan erfordras, såvidt på min föredragning ankommer,
nemligen i fråga om ändring af förordningen om kommunalstyrelse
på landet, torde alltså vara ett stadgande af innehall att, om
kungörelse i tidning af kommunalstämma beslutits, så skall ordföranden,
der så ske kan, ombesörja verkställigheten af ett sådant beslut.

På grund af det anförda anser jag tillräckliga skäl tala för vidtagande
af ändring i § 16 af nämnda förordning i det al Riksdagen afsedda
syfte. I enlighet med hvad Riksdagen anfört, torde härvid föreskrift
böra meddelas derom, att uteblifvet införande i tidning af kungörelse
om kommunalstämma icke må utgöra hinder för stämmans hållande.

Efter att hafva uppläst förslag till lag angående ändrad lydelse af
§§ 16 och 75 i förordningen om kommunal styrelse på landet den 21
mars 1862 hemstälde departementschefen, att samma förslag måtte för
Riksdagen till antagande framläggas.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder lemna bifall; och skulle proposition af den. lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1902.