Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11

Proposition 1896:11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

1

N:o 11.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
ändring af gällande bestämmelser rörande förräntandet
af Hjelmare kanal- och slussverks reparationsfond; gifven
Stockholms slott den 6 december 1895.

Under åberopande af bilagda utdrag- af protokollet öfver civilärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva

att, när enligt gifna bestämmelser direktionen för Hjelmare kanaloch
slussverks bolag har att för nämnda kanal- och slussverks reparationsfonds
tillväxt och fruktbargörande till riksgäldskontor öfverlemna
låne- eller andra värdehandlingar af föreskrifven beskaffenhet, direktionen
må aflemna sådana handlingar, som med afseende å rådande
förhållanden kunna af fullmäktige i riksgäldskontoret anses i kapitalvärde
motsvara det belopp, som skall till fonden redovisas;

lärande, om Riksdagen härtill lemnar bifall, ändring i vissa delar
af nu gällande utlåningsreglemente blifva nödig och böra ega rum.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O S C A E.

V. L. Groll.

lull. till Rihd. Vrot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 0 lliift.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
6 december 1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson och
Wersåll.

12:o.

Föredragande departementschefen statsrådet Groll anförde i underdånighet
:

Då vid 1828:—1830 årens riksdag Rikets ständer beviljade afskrifning
af de från Rikets ständers bank och riksgäldskontoret till
ett sammanräknadt belopp af 730,000 riksdaler banko utlemnade lånebidrag
till Hjelmare kanal- och slussverks nybyggnad, förordnade Ri -

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

kets Ständer såsom vilkor för denna afskrifning, att en summa af
15,000 riksdaler samma mynt borde till fond för kanalens framtida
underhåll afsättas, hvarefter Rikets _ Ständer vid 1834 års riksdag medgåfvo,
att denna fond finge till riksgäldskontoret före ar 1840 aflemnas
uti en, å Hjelmare kanal- och slussverks bolags vägnar, af bolagets
direktion utgifven och i bolagets fastigheter Stora Vallby och Oppeby intecknad
skuldförbindelse å förutnämnda belopp med derålöpande 5 procent
årlig ränta, hvilken ränta borde genom direktionens försorg hvarje år med
750 riksdaler banko inbetalas till riksgäldskontoret, som deremot skulle
tillhandahålla direktionen samma räntebelopp emot sådana säkerhetshandlingar,
som vore antagliga enligt det reglemente för dessa medels utlåning,
som af Kongl. Maj:t kunde utfärdas; och skulle på enahanda sätt förhållas
med den å nyss omförmälda säkerhetshandlingar inflytande ränta,
så att allt hvad under benämning af ränta inginge till riksgäldskontoret
komme att, i utbyte mot antagliga säkerhetshandlingar, tillhandahållas
direktionen.

Sedan ofvan nämnda skuldförbindelse å 15,000 riksdaler banko
jemte godkänd säkerhet för ett års derå upplupen ränta blifvit till
riksgäldskontoret aflemnad, fann sig kanaldirektionen böra, innan den
afgaf förslag till reglemente för räntemedlens utlåning, gorå hemställan
hos fullmäktige i riksgäldskontoret om vissa jemkningar i det ledan
stadgade utlåningssätt.et för dessa medel, och direktionen framlade i
sådant syfte en den 30 december 1840 upprättad, för en tidrymd åt
100 år beräknad och i 75 särskilda perioder eller serier indelad samt på
förräntning efter 5 procent grundad plan för reparationsfondens bildande,
enligt hvilken denna, så vida icke inträffande olyckshändelser
eller andra tillfälligheter föranledde ett oundvikligt tillitande af densamma,
skulle vid 1939 års slut uppgå till mer än 2,000,000 riksdaler
banko och, äfven om nedsättning i den till 5 procent beräknade läntan
framdeles måste medgifvas, likväl då utgöra ett så betydligt belopp,
att densamma borde icke allenast öfverstiga den kostnad, som kunde
erfordras till ombyggandet af slussar och andra byggnader samt sjeLva
kanalens förbättring, då dessa arbeten till följd af tidens åverkan maste
företagas, utan äfven bereda tillgångar till andra för allmänheten önskvärda
åtgärder och nyttiga företag. _ .,

Denna plan blef för pröfning öfverlemnad till Rikets Ständer vid.
riksdagen 1840—1841; och beslöto Ständerna rörande ifrågavarande
fond bland annat: l:o) att räntan för ofvan nämnda, i hemmanen Störa
Vallby och Oppeby intecknade förskrifning å 15,000 riksdaler banko
finge, tillika med de genom utlåning af denna räntas årliga belopp

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

ytterligare uppkommande räntemedel, förblifva under kanaldirektionens
vård och förvaltning, intill dess en viss betydligare summa såmedelst
blifvit bildad och hvilken tills vidare bestämdes till högst 6,000 riksdaler;
hvarefter direktionen skulle för densamma till riksgäldskontoret
aflemna sådana låne- och säkerhetshandlingar, som öfverensstämde med
det reglemente för dessa medels utlåning, hvilket Kongl. Maj:t, efter
förslag af kanaldirektionen, kunde fastställa och utfärda; 2:o) att de
för dessa lånehandlingar inflytande räntemedel äfvenledes finge af direktionen
uppbäras och förvaltas, intill dess genom desamma och de
i förestående punkt omförmälda räntor den deri bestämda summa uppkommit;
3:o) att dessutom de smärre kontanta tillskott, som direktionen
uti planen å bolagets vägnar erbjudit, finge genom direktionen
förvaltas och göras räntebärande, liksom de öfverskott, hvilka komme
att återstå efter det lånehandlingar till de i planen beräknade belopp
blifvit vid deri bestämda tider till riksgäldskontoret aflemnade; och 4:o)
att direktionen deremot vore riksgäldskontoret ansvarig, att den för
hvarje år upplupna räntan, å ej mindre ofvannämnda förskrifning än
då samlade rånte- och tillskottsmedel blefve vid årets slut för reparationsfondens
räkning fruktbärande efter en tills vidare till 5 procent
bestämd räntefot, så att fonden under hvarje års lopp tillväxte med
en summa, motsvarande 5 procent å fondens ursprungliga belopp och
den vid samma års början befintliga räntebehållning.

Under den 12 januari 1852 blef derefter af Kongl. Maj:t faststäldt
reglemente för fonden, deri bland annat, jemte det stadgande meddelades
om hvilka värdehandlingar finge vid utlåningen antagas såsom
säkerhet, tillika föreskrefs, att räntefoten tills vidare icke finge vid utlåningen
understiga 5 procent, att de lån, som mot hypotek af sådana
obligationer, hvilka finge antagas såsom säkerhet, meddelades, icke finge
öfverstiga 90 procent af de hypotiserade obligationernas kapitalbelopp,
så framt obligationerna vore förskrifna med lägre ränta än 5 procent,
och att berörda slags obligationer kunde för fondens räkning inköpas
under vilkor likaledes, att räntan å desamma tills vidare icke understege
5 procent.

Sedan allmänna hypoteksbankens 5 procent obligationer, af hvilka
ett belopp af 115,500 kronor blifvit af direktionen hos riksgäldskontoret
för fondens räkning deponeradt, blifvit uppsagda att under år 1881 inlösas
eller utbytas mot andra hypoteksbankens med allenast 4 V2 procent
ränta löpande obligationer, ingaf direktionen till Kongl. Maj:t en framställning,
deri, med hänvisande jemväl till den omständigheten, att det
dag för dag blefve svårare att utan betungande uppgäld finna till köps

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

5

obligationer, som, förskrifna med 5 procent eller högre ränta, erbjöde
otvifvelaktig säkerhet, hemstäldes om förändring i stadgandet om 5
procent räntas beräkning tills vidare å fondens medel.

I anledning häraf beslöt 1881 års Riksdag, på framställning af
Kongl. Maj:t, medgifva, förutom att de hos riksgäldskontoret deponerade
5 procent obligationerna Unge utbytas mot dylika till 4 V2 procent, vidare
att den ändring i dåvarande bestämmelser om fondens bildande
och tillväxt finge vidtagas, att obligationer af den i utlåningsreglementet
bestämda beskaffenhet derefter och tills vidare finge i riksgäldskontoret
för fondens räkning emottagas till sådan kurs, som å det kapital, hvilket
borde förräntas och hvarmed fondens tillväxt borde ega rum, lemnade
en verklig ränta af minst 4 V2 procent för år; samt att beträffande
fondens tillväxt vidare skulle, till undvikande af särskild plans uppgörande
för fondens framtida bildande, lända till efterrättelse, att fonden
tillökades med beloppet af den ränta, som å de fonden tillhöriga värdepapper
i verkligheten utfölle, jemte de mindre tillskott från kanalbolaget,
som kunde erfordras för afrundning till närmast högre hundratal
af slutsumman i hvarje års inbetalning till fonden.

Derefter utfärdades den 16 oktober 1884 nu gällande förnyade
nådiga reglemente beträffande sättet och vilkoren för förräntandet af
Hjelmare kanal- och slussverks reparationsfond, hvaruti stadgades, bland
annat, att ifrågavarande fond fortfarande skulle förblifva under kanaldirektionens
vård och förvaltning i så måtto, att direktionen skulle
åligga att derefter såsom dittills göra fruktbärande de årliga räntebeloppen
å fondens i riksgäldskontoret under näst föregående år innestående
värdehandlingar samt att till fondens ökande årligen inom den 1
december aflemna till riksgäldskontoret låne- eller andra värdehandlingar
för belopp, motsvarande den ränta, som å de fonden tillhöriga värdepapper
sålunda i verkligheten utfallit, jemte de mindre tillskott från
kanalbolaget, som kunde erfordras för afrundning till närmast högre
hundratal kronor af slutsumman i hvarje års inbetalning till fonden; att
obligationer eller andra värdehandlingar, som till följd af utlottning
eller eljest till betalning förfölle, skulle af direktionen ofördröjligen
efter deras inlösen ersättas med andra värdehandlingar af nedannämnda
beskaffenhet, hvilka värdehandlingar genast borde till riksgäldskontoret
öfverlemnas; att direktionen egde att antingen utlåna ifrågavarande
räntemedel eller ock för desamma inköpa räntebärande obligationer*; att,
derest medlen utlånades, såsom säkerhet derför finge antagas: a) inteckning
uti för all framtid i Stockholms stads brandförsäkringskontor
försäkrad fastighet, fallande inom halfva brandförsäkringssumman; b)

6

Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 11.

inteckning i jordegendom på landet* eller i stadsjord inom hälften af
gällande taxeringsvärde; c) obligationer eller förskrifniugar, utgifna af
riksgäldskontoret, riksbanken, Stockholms stad eller andra kommuner,
Allmänna hypoteksbanken eller enskilda bankinrättningar och hypoteksföreningar,
för hvilkas förvaltning reglemente blifvit af Eders Kongl.
Maj:t faststälda, allt i den mån och till det värde kanaldirektionen funne
dem innefatta fullgod säkerhet; att lån från fonden tills vidare icke
finge af direktionen utlemnas mot lägre ränta än 5 procent för år, samt
att obligationer af ofvan angifna beskaffenhet finge af direktionen tillsvidare
inköpas och för fondens räkning i riksgäldskontoret emottagas
till sådan kurs, att de å det kapital, som skulle förräntas och hvarmed
fondens tillväxt borde ega rum, lemnade en verklig ränta af minst 4 V2
procent för år.

Nu har uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift direktionen
för Hjelmare kanal- och slussverksbolag i enlighet med kanalbolagets
vid bolagsstämma den 20 sistlidne september fattade beslut, gjort framställning
om ändring i dessa bestämmelser och dervid — med åberopande
att, då, såsom bekant vore, alla sådana obligationer, som för
ifrågavarande inbetalningar kunde enligt nu gällande utlåningsreglemente
användas, blifvit under den sedermera förflutna tiden antingen
konverterade eller af nyo utfärdade till 4 procent eller ännu lägre ränta,
samma svårighet, som år 1881 gälde i fråga om obligationer, löpande
med 5 procent eller högre ränta, ånyo inträdt, när det gälde anskaffande
af obligationer, som lemnade 472 procent effektiv ränta; att en varaktig
återgång af den sänkning i räntan, som länge pågått, icke syntes vara
att vänta, samt att reparationsfonden hunnit en i direktionens tanke
mer än nödig höjd, sedan den inom innevarande års utgång vuxit till
omkring 345,000 kronor — i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t behagade i nåder föreslå nästkommande Riksdag att medgifva en
sådan ändring i de för bildandet af Hjelmare kanal- och slussverks
reparationsfond vid 1881 års riksdag meddelade föreskrifter:

l:o) att de belopp af Allmänna hypoteksbankens och Stockholms
inteckningsgarantiaktiebolags obligationer, som redan funnes i riksgäldskontoret
deponerade för fondens räkning, finge i mån af skeende
konvertering eller utlottning i riksgäldskontoret utbytas mot samma
banks och bolags eller andra i 1884 års utlåningsreglemente omförmälda
slag af obligationer, beräknade efter sådan kurs, att de lemnade en

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 11. 7

effektiv ränta af 3 procent eller, om detta icke kunde medgifvas, af
3,6 procent; samt

2:o) att Allmänna hypoteksbankens, Stockholms inteckningsgarantiaktiebolags
eller andra i utlåningsreglementet angifna obligationer samt
inteckningar i fast egendom, der sådana af stadgad beskaffenhet stode
att erhålla, hädanefter finge i riksgäldskontoret för fondens räkning
emottagas till nyssnämnda kurs och räntefot samt fonden, så länge densammas
ökande kunde finnas böra fortgå, ökas medelst inbetalning till
Riksgäldskontoret årligen såsom hittills af de räntebelopp, som å fonden
tillhöriga värdepapper i verkligheten utfölle, tillika med de mindre tillskott
från kanalbolaget, som kunde erfordras för afrundande till närmast
högre hundratal af slutsumman i hvarje års inbetalning till fonden.

Med anledning häraf hafva fullmäktige i riksgäldskontoret, som
lemnats tillfälle att i ärendet sig yttra, afgifvit underdånigt utlåtande af
den 31 oktober 1895 och deruti till en början upplyst, att Hjelmare
kanal- och slussverks i riksgäldskontoret innestående reparationsfond
för närvarande utgjordes alh

dels en å Hjelmare kanal- och slussverksbolags vägnar utgifven och
i bolagets fasta egendomar Stora Wallby och Oppeby intecknad, med
5 procent ränta löpande skuldförbindelse å............... kronor 22,500:

dels en af G. Strokirk till bolaget utfärdad,
med 5 procent ränta löpande skuldförbindelse å » 22,500: —

med säkerhet af två i egendomen Va mantal
Hållunda i Visnums härad af Vermlands län intecknade
skuldförbindelser å tillhopa samma belopp;

dels och följande obligationer nemligen:

med 5 procent ränta:

Sveriges allmänna hypoteksbanks af år 1877 å » 24,500: —

med 4lli procent ränta:

Sveriges allmänna hypoteksbanks

af år 1880 å ........................ kronor 228,900: —

och af år 1883 å......................... » 30,000: — „ 258,900: —

Summa kronor 328,400: —

För egen del, hafva fullmäktige anfört, att samma anledning, som
år 1881 förorsakat nedsättning af den dittills bestämda räntan å de
obligationer, hvilka finge till fondens ökande inköpas, äfven nu förelåge
i fråga om såväl den i gällande reglemente faststälda ränta å lån från

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

fonden, 5 procent, som den effektiva ränta af 4% procent, efter hvilken
obligationer finge emottagas i riksgäldskontoret för fondens räkning,
samt, att, enär Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen förut, då fråga varit
om bestämmande af den räntefot, som borde ligga till grund för fondens
fruktbargörande och tillväxt, sökt fastställa densamma i öfverensstämmelse
med den vid tillfället gällande räntefoten, direktionens förevarande
underdåniga ansökning syntes förtjena afseende; att, ehuru
värdepapper af den beskaffenhet, 1884 års reglemente stadgade, för
närvarande endast med erläggande af uppgäld kunde anskaffas till ränta
af 4 procent, det likväl, då en höjning af den allmänna räntefoten syntes
åtminstone för någon tid kunna inträda, vore mindre lämpligt att
redan nu för en längre i ramtid fastslå någon af de utaf direktionen angifna
räntesatser; att, med hänsyn härtill och vid det förhållande att af
1881 års Riksdag den grundsats beträffande fondens tillväxt blifvit uttalad,
att fonden årligen skulle tillökas med beloppet af den ränta, som
å de fonden tillhöriga värdepapper i verkligheten utfölle, fullmäktige
ansåge, att den lämpligaste anordningen vore att ålägga direktionen att
för hvarje år till fonden öfverlemna värdehandlingar, som efter rådande
förhållanden i kapitalvärde motsvarade det belopp, hvilket skulle till
fonden redovisas; att ett sådant tillvägagående, till hvilket motsvarighet
funnes i det den 28 april 1842 för Strömsholms nya kanalbolag utfärdade
privilegium, skulle stå i närmaste öfverensstämmelse med ofvanomförrnälda
grundsats och syntes böra ega rum icke blott med afseende
å de årliga tillskotten till fonden, utan äfven då fonden tillhöriga
obligationer eller andra värdehandlingar, som efter utlottning eller eljest
till betalning förfölle, skulle af direktionen ersättas med andra; samt
att derigenom dessutom vunnes den fördel, att sättet för fondens förräntning
blefve en gång för alla definitivt bestämdt och ett rättande
af reglerna derför efter den å olika tider rådande räntefoten icke vidare
ifrågakomme;

och hafva fullmäktige i öfverensstämmelse med dessa åsigter hemstält
om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition i ämnet samt,
derest denna framställning vunne afseende och Eders Kongl. Maj:t och
Riksdagen fattade dermed öfverensstämmande beslut, afgifvit förslag
till de förändringar uti gällande utlåningsreglemente, som i följd deraf
erfordrades.

På grund af hvad sålunda förekommit får jag i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t måtte i anledning af direktionens för
Hjelmare kanal- och slussverksbolag ifrågavarande framställning föreslå
Riksdagen att, i enlighet med fullmäktiges i Riksgäldskontoret hem -

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

ställan, medgifva att, när enligt gifna bestämmelser direktionen för
Hjelmare kanal- och slussverksbolag har att för nämnda kanal- och
slussverks reparationsfonds tillväxt och fruktbargörande till riksgäldskontoret
öfverlemna låne- eller andra värdehandlingar af föreskrifven
beskaffenhet, direktionen må aflemna sådana handlingar, som med afseende
å rådande förhållanden kunna af fullmäktige i riksgäldskontoret
anses i kapitalvärde motsvara det belopp, som skall till fonden redovisas; lärande,

om Riksdagen härtill lemnar bifall, ändring i vissa delar
af nu gällande utlåningsreglemente blifva nödig och böra ega rum.

Till denna departementschefens hemställan, deri
Statsrådets öfrige ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall samt befalde,
att nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen
aflåtas af innehåll bilagan till detta protokoll Lit. A.
utvisar.

Ex protocollo:
Carl G. Edman.

Tiih. till Riksd. Prof. 1806. 1 ''Sami. 1 Afd. 6 Käft.

2