Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10

Proposition 1890:10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

9

N:o 10.

Kong!,. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen angående jemkning
af den på hemman å landet hyllande inqvarteringsbörda;
gifven Stockholms slott den 20 december 1889.

Sedan Kongl. Maj:t funnit det af Riksdagen genom skrifvelse
den 23 februari 1887 öfverlemnade förslag till lag angående jemkning
af den på hemman å landet hyllande inqvarteringsbörda under fredstid
icke kunna oförändradt godkännas, har nytt förslag till författning i
ämnet blifvit utarbetadt; och vill Kongl. Maj:t, under åberopande af
bifogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden för denna dag, härmed
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående jemkning af den på hemman å landet livilande inqvarteringsbörda.

Med ändring af hvad särskilda författningar innehålla stridande
mot denna lag förordnas som följer:

Den egare och innehafvare af vissa hemman å landet för närvarande
tillkommande frihet från skyldigheten att efter lagstadgad
grund lika med öfriga hemman deltaga i utgörande af inqvartering
skall från och med den 1 januari 1891 upphöra att gälla; dock vare
de, hvilka ega åtnjuta de genom presterskapets privilegier förunnade
förmåner, ej pligtige att i inqvarteringsskyldighetens utgörande deltaga
i vidsträcktare mån än som med samma privilegier må vara
förenligt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Bill. till Biksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 6 Raft. 2

10

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 20
december 1889.

N ärvarand e:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Wennerbekg,

friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

36:o.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde
i underdånighet:

»I underdånig skrifvelse den 23 februari 1887 har Riksdagen
anmält, att Riksdagen med anledning af gjord framställning i ämnet
för dess del antagit ett förslag till lag angående jemkning af den på
hemman å landet hyllande inqvarteringsbörda under fredstid, hvilket
förslag är af följande lydelse:

“Lag

angående jemkning af den pa hemman ä landet hvilande inqvarteringsbörda

under fredstid.

Med upphäfvande af hvad som stridande mot denna lag finnes
stadgadt ej mindre i 23 punkten af Kongl. Maj:ts förnyade qvarterordning
den 28 mars 171 y, kong], brefvet angående kungs- och ladu -

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

gårdars befrielse för inqvartering den 2 november samma år, 2. och 3
punkterna i förordningen angående de friheter och förmåner, hvilka
alla de i gemen hafva att niuta, som här i riket och derunder lydande
Provincier några Meetall samt Mineral Strek och nyttiga Bergarter
uppfinna, angifva och i gång bringa, den 27 augusti 1723, 8 och 9 punkterna
af Ridderskapet och Adelns privilegier den 16 oktober 1723, 2 § i förordningen
angående hemman för Lotsarne i Riket samt hvad thermed gemenskap
hafva kan den 17 september 1783 och kongl. brefvet den 27 juni
1791 än äfven i andra allmänna författningar, förordnas som följer:

Den egare och innehafvare af vissa hemman å landet för närvarande
tillkommande frihet från skyldigheten att efter lagstadgad grund
lika med öfriga hemman under fredstid deltaga i utgörande af inqvartering
skall från och med den 1 januari 1888 upphöra att gälla; dock
vare de, hvilka ega åtnjuta de genom presterskapets privilegier förunnade
förmåner, ej pligtig^ att i inqvarteringsskyldighetens utgörande
deltaga i vidsträcktare mån, än som med samma privilegier må vara
förenligt.»

Häröfver har kammarkollegium på grund af nådig remiss afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande, deri kollegium, efter att hafva redogjort
för de prestationer, hvari enligt §§ 52, 57 och 58 i nådiga förordningen
den 6 september 1842, om truppers och persedlars fortskaffande,
den inqvartering, som skall på landet tågande eller med marcheforcée
fortskaffad trupp hos vederbörande inqvarteringsskyldige tilldelas,
hufvudsakligen består, vidare anfört, hurusom denna så kallade
tillfälliga inqvartering ålåge på landet egare eller innehafvare af hemman
med åtskilliga tid efter annan derifrån medgifna undantag, vidsträcktare
under fredstid än under krig, och innefattande antingen
lindring uti eller befrielse från besvärets utgörande.

Lindring i besvärets utgörande under fredstid åtnjuta på grund
af 9 § i ridderskapet och adelns privilegier den 16 oktober 1723
utsockne- och frälsehemman, i det att de under fredstid taga del deruti
endast till hälften mot skatte- och kronohemman.

Från utgörande af ifrågavarande besvär under fredstid äro, såvidt
kollegium hade sig bekant, följande helt och hållet befriade, nemligen:

l:o) kungsgårdar och kungsladugårdar på grund af nådiga
brefvet den 2 november 1719;

2:o) säterier, ladugårdar, oskattlagda rå- och rörshemman samt
insockne- eller veckodagshemman jemlikt 23 punkten i förnyade qvarterordningen
den 28 mars 1719 och 8 § i ridderskapet och adelns
privilegier;

3:o) militieboställen; och

12

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

4:o) gästgifvaregårdar, likaledes på grund af nyss åberopade
punkt i qvarterordningen;

5:o) kyrkoherde- och komministersboställen, stommar och klockarebol
enligt qvarterordningen samt 7 8 i presterskapets privilegier den

16 oktober 1723;

6:o) lotshemman på grund af 2 § i nådiga förordningen den

17 september 1783 angående hemman för lotsarne i riket med mera;

7:o) skatte- och kronobonde, som å sina egor uppfunnit mineralstreck,
jemlikt 2 och 3 punkterna i plakatet och förordningen den 27
augusti 1723 angående de friheter och förmåner, hvilka de i gemen
hafva att njuta, som hår i riket och derunder lydande provinser några
metall- samt mineralstreck och nyttiga bergarter uppfinna, angifva och
i gång bringa; uti hvilka punkter, som, om också måhända numera
icke gällande, åtminstone icke blifvit formligen upphäfda, hufvudsakligen
stadgas, att skatteman, när han påfinner guld, silfver, koppar,
qvicksilfver, tenn, bly, salt, gallmeja och stenkol, som om sin beständighet
liknelse och godt hopp gifver, skall erhålla, bland annat, frihet
från inqvartering af hemmanet och att kronobonde, som på det hemmans
egor, hvilket han bebor, dylika metall- och mineralstreck eller
fossilier, som nyss nämnts, påfinner och upptäcker, som till något beständigt
verk sta att inrättas, skall bland annat njuta frihet för inqvartering
å hemmanet;

8:o) nämndemän för den hemmansdel, de bebo, så länge de
tjenst förrätta, på grund af nådiga brefvet den 27 juni 1791; samt
slutligen

9:o) fjerdingsmärr under tjenstetid enligt 9 § i nådiga stadgan
den 1 juni 1850.

Enligt Riksdagens beslut skulle, med upphäfvande eller ändring
af ofvan omförmälda författningar, hvilka äfven i sådant hänseende
finnas uti ingressen till det framstälda lagförslaget anförda, med undantag
endast af 9 § i nådiga stadgan angående fjerdingsmän den 1 juni
1850, skyldigheten att i fredstid deltaga uti ifrågavarande besvärs utgörande
på landet utsträckas till innehafvare af alla slag utaf hemman
derstädes med undantag endast af dem, hvilkas frihet uti berörda hänseende
grundar sig på presterskapets privilegier. De skäl, Riksdagen
för. en sådan förändring anfört, har äfven kollegium ansett ega full
giltighet, hvarför kollegium för sin del icke haft något att deremot
erinra, liksom kollegium ansett, att mot förändringens genomförande
icke heller synnerligen stora svårigheter borde möta. Hvad nemligen
först beträffade säterier, ladugårdar, rå- och rörs- samt allmänna frälsehemman,
så vore dessa visserligen på grund af ridderskap^ och adelns

13

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o JO.

privilegier tillförsäkrade den frihet, de i detta afseende hittills åtnjutit,
hvarför den invändning härvid möjligen skulle kunna göras, att en
förändring uti nu bestående förhållanden härutinnan vore att anse
såsom en privilegiifråga och således förutsatte ridderskapet och adelns
samtycke; men då i senare tider genom lagarne den 26 september 1884
angående deltagande i tingshusbyggnad, deri 1 maj 1885 angående deltagande
i prestgårdsbyggnad och den 12 juni samma år angående deltagande
i kyrkobyggnad den vissa fastigheter på landet förut på grund
af ridderskapet och adelns privilegier tillkommande frihet i nu nämnda
hänseenden blifvit upphäfd, utan att ridderskapet, och adelns medgifvande
derförinnan inhemtats, ansåge kollegium sådant icke heller i nu
förevarande fråga behöflig!.

Hvad lotshemman anginge, skulle visserligen mot utsträckningtill
dem af skyldigheten att uti bär i fråga varande besvär deltaga
kunna erinras, att den frihet i berörda hänseende dessa hemman hittills
åtnjutit varit att anse såsom en dem medgifven ersättning för
lotsningsskyldighetens fullgörande och således icke borde kunna utan
vederbörande hemmansinnehafvares medgifvande upphöra; men då numera
till följd af väsentligen förändrade förhållanden lotshemmanens
tal betydligt minskats, har kollegium ansett här anmärkta omständighet
icke böra tillmätas så stor vigt, att densamma körnare att utgöra hinder
för ett mera fullständigt genomförande af den ifrågasatta förändringen.

Vidkommande slutligen den nämndemän och fjerdingsmän förunnade
frihet från deltagande uti inqvarteringsbesväret, syntes denna
frihet desto mindre böra längre bibehållas, som genom i senare tider
utfärdade författningar både nämndemän och fjerdingsmän fått sig tillerkänd
rätt till ersättning för flerahanda förrättningar samt, hvad sär
skildt nämndemän anginge, vid det förhållande att äfven andra än
hemmansegare numera kunde väljas till nämndemän, en särskild förmån
skulle genom bibehållandet af ifrågavarande frihet tillkomma de nämndemän,
som vore hemmansegare, och, hvad fj er di ngsmännen beträffade,
friheten i berörda afseende icke tillkomme andre än sådane, som efter
omgång hemmanen emellan denna befattning utgjorde.

Genom bifall till Riksdagens förevarande förslag oförändradt
skulle emellertid, enligt kollega uppfattning, en oegentlighet kunna
uppstå, hvarpå kollegium ansett sig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet. Såsom förut blifvit erinradt, fullgöres nemligen inqvarteringsskyldigheten
på landet olika i fredstid och under krig, i det
att den frihet från eller lindring uti deltagandet i detta besvär, som
under fredstid eger rum, i de flesta fall upphör i krigstid, till följd
hvaraf endast lotshemman, krono- och skattebonde, som uppfunnit mi -

14

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.

neralstreck, så framt ens någon på sådan grund tillkommen frihet
ännu finnes bevarad, samt nämnde- och fjerdingsmän för deras åboende
hemmansdelar äro äfven under krigstider från ifrågavande besvär befriade.
Med en följdrigtig tillämpning af Riksdagens förslag skulle
således, enligt hvad kollegium erinrar, kunna inträffa, att hemman, som
i enlighet med den af Riksdagen föreslagna förändringen fått sig ålagdt
att under fredstid deltaga uti inqvarteringsbesväret, under krigstid
deremot, då dess biträde härvid väl kunde antagas vara mera behöflig!,
skulle komma att få njuta sin på äldre författningar grundade frihet i
berörda afseende till godo. Till förekommande af en sådan oegentlighet
har det synts kollegium, som borde den ifrågasatta förändringen
utsträckas äfven till krigstid samt förty såväl i lagförslagets rubrik
som i lagtexten orden »under fredstid» utgå.

Lika med Riksdagen finner jag en jemkning i den hemman på
landet åliggande skyldighet att till inqvartering mottaga tågande trupper
vara af förhållandena påkallad. Endast i fråga om åtgärdens utsträckning
äfven till lotshemman, för hvilkas innehafvare befrielsen från inqvarteringsbördan
varit att anse såsom vederlag för lotsningsskyldighetens
fullgörande, skulle, såsom ock kammarkollegium erinrat, någon
betänklighet kunna anses möta, men då ifrågavarande hemman i allmänhet
torde vara belägna i skärgården eller eljest i sjökanten och
utgörande af inqvartering derför endast sällan torde för dem förekomma
samt lotshemman i allt fall för det dem åliggande särskilda besvär
åtnjuta åtskilliga friheter af större betydelse än den ifrågavarande,
torde nämnda betänklighet icke böra tillerkännas afgörande vigt.

Den ifrågasatta jemkningen i inqvarteringsbördan synes mig likväl
böra genomföras på sådant sätt, att den af kammarkollegium påpekade
oegentligheten undvikes; och har jag derför i öfverensstämmelse med
hvad kammarkollegium anfört utarbetat ett förslag till författning i
ämnet, dervid den i Riksdagens författningsförslag förekommande vidlyftiga
ingressen, hvilken ändock icke fullständigt uppräknar alla författningar,
som genom den nya lagen komma att ändras, synts mig
lämpligen kunna förkortas.»

Departementschefen uppläste härefter omförmälda, af honom uppsatta
författningsförslag, hvilket var af följande lydelse:

Lag

angående jemkning af den på. hemman å landet hvilande inqvarteringsbörda.

Med ändring af hvad särskilda författningar innehålla stridande
mot denna lag, förordnas som följer:

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Den egare och innehafvare af vissa hemman å landet för närvarande
tillkommande frihet från skyldigheten att efter lagstadgad
grund lika med öfriga hemman deltaga i utgörande af inqvartering
skall från och med den 1 Januari 1891 upphöra att gälla; dock vare
de, hvilka eg a åtnjuta de genom presterskapets privilegier förunnade
förmåner, ej pligtig^ att i iuqvarteringsskyldighetens utgörande deltaga
i vidsträcktare mån än som med samma privilegier må vara förenligt.

Departemenschefen hemstälde derefter, att Kongl. Maj:t, med förklarande
att det af Riksdagen med underdånig skrifvelse den 23 februari
1887 öfverlemnade förslag till lag angående jemkning af den på hemman
å landet hvilande inqvarteringsbörda i fredstid icke kunde oförändradt
godkännas, ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga
det af honom nyss upplästa lagförslag.

Denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
bifalla; och skulle nådig proposition i ämnet till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan Litt. — — vid
detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hjalmar Rettig.