Kongl. Majrts Nåd. Proposition N:o 15

Proposition 1890:15

18

Kongl. Majrts Nåd. Proposition N:o 15.

N:o 15.

Kongl. Majäs nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag angående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den
18 september 1862 och till lag angående ändrad lydelse
af 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks,
bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889;
gifven Stockholms slott den 24 januari 1890.

Under åberopande af bifogade, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t jemlikt 87 § regeringsformen föreslå Riksdagen
att antaga följande förslag till

i :o) Lag angående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den 18

september 1862.

Härigenom förordnas, att 67 § konkurslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Arfvode till gode män och till syssloman bestämrae borgenärerna,
antingen till visst af hundrade, eller efter annan grund; ej må det för
syssloman efter tid räknas. Nöjas ej gode männen eller sysslomannen med
borgenärernas beslut derutinnan, eller menar någon borgenär, eller gäldenären,
att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägge rätten dem emellan,
som skäligt pröfvas. När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas,
skola borgenärerna tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det
förslag skall, jemte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som
derefter bestämmer livad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller syssloman slutlig reda
för sig gjort.

Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad eller deri
särskild förmånsrätt eljest eger rum, skall, likasom kostnaden för den
egendoms vård och försäljning, af egendomens afgäld och köpeskilling utgå.

2:o) Lag angående ändrad lydelse åt* 3 § i lagen angående enskild
sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs den ? juni 1889.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande
banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomannen bestämmes,
tage allmänna ombudet en tredjedel.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR,

Aug. Östergren.

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hälletinför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
fredagen den 13 december 1889,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Departementschefen, statsrådet östergren, anmälde i underdånighet:

Riksdagens skrifvelse den 2 maj 1888, innefattande anhållan att Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ändring
i gällande konkurslag i syfte att medelst bestämda föreskrifter i afseende
å arfvodet för konkursbos förvaltning förekomma att samma arfvode kan
uppdrifvas till oskäligt belopp; och anförde departementschefen vidare:

»Att på sätt Riksdagen ifrågasatt låta konkursarfvodet alltid utgå i
visst förhållande till försäljningssumman för konkursboets egendom, dock
med begränsning till ett visst maximum, och sålunda i lagen fastställa en
viss taxa för nämnda arfvode synes mig icke vara lämpligt, af det skal,
Riksdagen sjelf deremot anfört, eller att arbetet och omtanken med konkursförvaltningen
icke alltid stå i ett direkt förhållande till de förvaltade

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

21

beloppens storlek. Deremot synes mig livad särskilt beträffande arfvodet
till rättens ombudsman blifvit af Riksdagen anmärkt och föreslaget vara
förtjent af beaktande. Bestämmelsen i 67 § konkurslagen, att rättens ombudsman
eger åtnjuta en tredjedel af det för konkursutredningen bestämda
arfvode, föranleder utan tvifvel stundom en oskälig förhöjning afkonkursarfvodet.
Den möda och ansvarighet, som faller på rättens ombudsman,
står visserligen icke alltid i det förhållande till gode männens och sysslomannens
besvär med konkursutredningen, att han skäligen bör i ersättning
taga hälften mot hvad dem tillkommer. Val är denna proportion
icke så ovilkorlig, att ju icke rätten kan annorlunda förordna. Men till
denna möjlighet kunna borgenärerna icke gerna taga hänsyn, när arfvodet
för konkursförvaltningen i dess helhet skall bestämmas, utan nödgas de
tilltaga arfvodesbeloppet så högt, att två tredjedelar deraf utgöra skälig
ersättning för gode männens och sysslomannens möda.

För att härutinnan åstadkomma rättelse synes mig ändamålsenligt
att, på sätt Riksdagen föreslagit, stadga att arfvodet skall bestämmas särskildt
för rättens ombudsman och särskildt för gode männen och sysslomannen.
Emellertid synes det mindre lämpligt att åt borgenärerna öfverlemna
att bestämma arfvodet för rättens ombudsman, då ofta nog borgenärernas
beslutanderätt i verkligheten utöfvas af sysslomannen, och sålunda
rättens ombudsman skulle i fråga om sitt arfvode blifva väsentligt beroende
af dem, hvilkas åtgöranden han är satt öfvervaka. Rättens ombudsman
är en rättens förtroendeman och synes derför böra få sitt arfvode bestämdt
af rätten. För att lemna rätten ledning i sådant afseende torde
dock borgenärerna böra, när de besluta om arfvodet till sysslomannen,
tillika föreslå arfvode för rättens ombudsman.

Förändras 67 § konkurslagen i det syfte, nu angifvits, torde jemväl
3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och
sparbanks konkurs den 7 juni 1889 böra undergå någon jemkning. Flvad
nämnda lagrum innehåller derom att i konkurser af omförmälda slag
konkursarfvodet skall af borgenärerna bestämmas särskildt för rättens ombudsman
och särskildt för gode männen och sysslomännen, lärer nemligen
i sådant fall såsom obehöfligt kunna utgå.

På de grunder, nu anförts, har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta följande förslag till dels

Do) lag angående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den 18 september 1862.

Härigenom förordnas, att 67 § konkurslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Arfvode till gode män och till syssloman bestämme borgenärerna
antingen till visst af hundrade, eller efter annan grund; ej må det för
syssloman efter tid räknas. Nöjas ej gode männen eller sysslomannen med
borgenärernas beslut derutinnan eller menar någon borgenär eller gäldenären,
att arfvodet blifvit för högt bestämdt, lägge rätten dem emellan som skäligt
pröfvas. När beslut angående arfvode till sysslomannen fattas, skola borgenärerna
tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det-förslag skall,
jemte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som derefter bestämmer
hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller syssloman slutlig reda
för sig gjort.

Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad eller deri
särskild förmånsrätt eljest eger rum, skall, likasom kostnaden för den
egendoms vård och försäljning, af egendomens afgäld och köpeskilling utgå;

dels ock

2:o) lag angående ändrad lydelse af 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande
banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande
banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 skall
erhålla följande ändrade lydelse:

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes,
tage allmänna ombudet en tredjedel.»

Och hemstälde departementschefen att öfver dessa förslag måtte, för
det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler, genom note ur detta protokoll
inhemtas högsta domstolens utlåtande.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad departementschefen
sålunda hemstält.

Ex protocollo
Carl Boheman.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

23

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj ds
högsta domstol tisdagen den 14 januari 1890.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Wretman,

Svedelius,

Glimstedt,

Norberg,

Lilienberg,

Westman,

Huss.

Tillförordnade byråchefen, revisionssekreteraren Afzelius föredrog i
underdånighet:

2:o.

Note ur protokollet öfver justitiedeparteinentsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 13 nästlidne december, hvarmedelst,
för det ändamål 87 § regeringsformen omförmälde, högsta domstolens utlåtande
blifvit infordradt öfver följande inom justitiedepartementet utarbetade
förslag till dels

T.o lag angående förändrad, lydelse af 67 § konkurslagen den 18

september 1862.

Härigenom förordnas, att 67 § konkurslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Arfvode till gode män och till syssloman bestämme borgenärerna,
antingen till visst af hundrade, eller efter annan grund; ej må det för
syssloman efter tid räknas. Nöjas ej gode männen eller sysslomännen med
borgenärernas beslut derutinnan eller menar någon borgenär eller gäldenären,
att arfvodet blifvit för högt bestämdt, lägge rätten dem emellan
som skäligt pröfvas. När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas,
skola borgenärerna tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag
skall, jemte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som
derefter bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller syssloman slutlig reda
för sig gjort.

Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad eller deri
särskild förmånsrätt eljest eger rum, skall, likasom kostnaden för den egendoms
vård och försäljning, af egendomens afgäld och köpeskilling utgå;

dels ock

2:o lag angående ändrad lydelse af 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande
banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande
banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 skall
erhålla följande ändrade lydelse:

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes,
tage allmänna ombudet en tredjedel.

Högsta domstolen lemnade förslagen utan anmärkning.

Ex protocollo
Carl Boheman.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

25

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Han$ May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 24 januari 1890,

i närvaro af:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Justitieråden: Norberg,

Huss.

Statsrådet, friherre Åkerhielm anmäldes vara af sjukdom hindrad
att komma tillstädes.

3:o.

Departementschefen, statsrådet östergren föredrog högsta domstolens
yttrande öfver de genom Kongl. Maj:ts beslut den 13 sistlidne december
till högsta domstolen remitterade förslagen till

l:o lag angående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den 18 september
1862; samt

2:o lag angående ändrad lydelse af 3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande
banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889;

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 4

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

och hemstälde föredraganden att förslagen, som af högsta domstolen
lemnats utan anmärkning, måtte jemlikt 87 § regeringsformen för Riksdagen
till antagande framläggas.

Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall;
och skulle proposition i ämnet till Riksdagen aflåtas i
enlighet med bil. litt. C vid detta protokoll.

Ex protocollo
Carl Boheman.