Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 18 (Proposition 1871:18)

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 18.

No 18.

Ank. till Riksd. Kansli d. 13 Febr. 1871, kl. 10 f. m.

K ongi. Maj:ts nådiga Proposition tili Riksdagen, om antagande
af en författning angående förändrad lydelse af 10 Kap.
1 § Rättegångsbalken; Gifven Stockholms Slott den 26
Januari 1871.

Då i sammanhang med de i 10 Kap. 1 § Rättegångsbalken intagna
bestämmelser om laga domstol i rättegång mot Svensk man, som ingenstädes
stadigt hemvist eget’, och mot utländning, som sig i riket uppehåller,
icke finnes i nämnda hänseende meddeladt något stadgande för
det fall att Svensk man, som i riket saknar stadigt hemvist, begifvit sig
till utrikes ort, har Kongl. Maj.-t ansett denna brist höra medelst intagande
i berörda lagrum af en föreskrift i ämnet afhjelpas, och vill alltså,
med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen och Statsrådet angående
denna fråga hållna protokoll, enligt 87 § Regeringsformen, föreslå Riksdagen
antagande af följande:

»Förordning angående förändrad lydelse af 10 Kap. 1 § Rättegångsbalken
:

Härigenom förordnas, att 10 Kap. 1 § Rättegångsbalken skall erhålla
följande förändrade lydelse:

Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld, eller i annat
tvistemål, som dess person rörer; läte då stämma honom till den Rätt,
derunder han sitt bo och hemvist häfver. Hustru, och barn medan de
hemma när föräldrar åro, lyda under den Rätt, som man och fader;
och tjenstehjon, der de sin tjenst hafva. Den ingenstädes stadigt hemvist
eger, sökes der han finnes, eller, om han utrikes är, der han sednast
Bih. till Biksd. Prat. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 1

Kongl. Muj:ls Nåd. Proposition N:o 18.

inom riket var boende. Utländsk man må sökas å ort inom riket, der
han anträffas. Nu vill den stämde kära till honom igen, som stämma
låtit; vare lian ock skyldig vid samma Rätt svara, der målen med hvarandra
gemenskap hafva.»

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

CARL.

Axel Adlercreutz.

usfÄ VA y ■ ■.

Utdrag./ af protokollet öfver Justitie-Departements-Ärende!'', hållet
inför Hans Magt Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms
Slott Fredagen den 2 December 1870,

i närvaro af:

Haris Excellens Herr Justitiestatsminister!! Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Grefve
i Waehtmeister,

Statsråden: Bredberg,

Abel in,

Berg,

Friherre Leijon/infvild,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer.

Hans Excellens Herr Justitiestatsminister!! yttrade:

»Då i sammanhang med de i 10 Kap. 1 § Rättegångsbalken intagna
bestämmelser om laga domstol i rättegång mot svensk man, som ingen

Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

städes stadigt hemvist eget1, och mot utländning, som sig i riket uppehåller,
icke linnés i nämnda hänseende meddeladt något stadgande för
det fall att svensk man, som i riket saknar stadigt hemvist, begifvit sig
till utrikes ort, har jag trött donna brist böra afhjelpas genom en så
lydande

Förordning angående förändrad lydelse af 10 Kap. 1 § Rättegångsbalken.

Med upphäfvande af 10 Kap. 1 § Rättegångsbalken förordnas, att
samma § erhåller följande förändrade lydelse:

Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld, eller i annat tvistemål,
som dess person rörer; läte då stämma honom till den Rätt,
derunder han sitt bo och hemvist häfver. Hustru, och barn medan de
hemma när föräldrar äro, lyda under den Rätt, som man och fader; och
tjenstehjon, der de sin tjenst hafva. Den ingenstädes stadigt hemvist egen,
sökes der han linnés, eller, om han utrikes är, der han sednast inom
riket var boende. Utländsk man må sökas å ort inom riket, der han
anträffas. Nu vill den stämde kära till honom igen, som stämma låtit;
vare han ock skyldig vid samma Rätt svara, der målen med hvarandra
gemenskap hafva.»

Och hemställde Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, att
öfver detta förslag Högsta Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål
87 § Regeringsformen omförinäler, medelst nöte ur protokollet infordras.

Denna af Statsrådets ofri ge ledamöter biträdda hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla.

Ex protocollo
C. J. E. Akerstedt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol Onsdagen den 14 December 1870.

Andra Rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Södergren,

Cramér,

Friherre Leuhusen,

Carleson,

Wretman,

Naumann,

Huss.

Tillförordnade Revisions-sekreteraren Friherre Stael von Holstein
föredrog i underdånighet:

Ett inom Justitie-departementet utarbetadt förslag till förordning
angående förändrad lydelse af 10 Kap. 1 § Rättegångs-balken, öfver
hvilket förslag Högsta Domstolens utlåtande blifvit, för det ändamål
87 § Regeringsformen omförmäler, medelst note ur Statsråds-protokollet
öfver Justitie-departements-ärender för den 2 innevarande månad
infordradt; varande förslaget af följande lydelse:

Med upphäfvande af 10 Kap. 1 § Rättegångs-balken förordnas, att
samma § erhåller följande förändrade lydelse:

Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld, eller i annat
tvistemål, som dess person rörer; läte då stämma honom till den Rätt,
derunder han sitt bo och hemvist häfver. Hustru, och barn medan de
hemma när föräldrar äro, lyda under den Rätt, som man och fader;
och tjenstehjon, der de sin tjenst hafva. Den ingenstädes stadigt hemvist
eger, sökes der han finnes, eller, om han utrikes är, der han sednast
inom riket var boende. Utländsk man må sökas å ort inom riket,
der han anträffas. Nu vill den stämde kära till honom igen, som stämma

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

låtit; vare han ock skyldig vid samma Rätt svara, der målen med hvarandra
gemenskap hafva.

Justitierådet Huss förklarade sig anse ifrågavarande förslag icke
föranleda till annan anmärkning, än att, då förslaget endast afser tillägg
till 10 Kap. 1 § Rättegångs-balken, den föreslagna förordningens ingress
torde höra erhålla en derefter lämpad förändrad lydelse.

Justitierådet Naumann yttrade: »Enligt vanliga tolkningen anses
i vår lagstiftning, som bekant är, orden »hafva sitt hemvist» på den ena
eller andra orten, eller derstädes »vara boende» såsom synonyma med:
att på den orten vara »mantalsskrifvem. Då det nu kan inträffa, att
en person, som utflyttat, dessförinnan ingenstädes inom riket låtit mantalsskrifva
sig, utan alltjemnt fort ett kringirrande lif och försörjt sig
med arbete än i den ena, än i den andra delen af landet, torde ett
sådant förhållande äfven höra tagas i betraktande vid bestämmande i
en ny lag af det personliga forum. Man kan om en dylik person
icke säga: »der han sednast inom riket var boende», då orden tagas i
ofvannämnda bemärkelse, enär han ingenstädes varit mantalsskrifvem
Skulle åter meningen vara att med ordet »boende» i den nya lagen
undantagsvis utmärka den ort, der någon tillfälligtvis sednast vistats
inom riket, så torde ett förtydligande i denna del tarfvas. Lagberedningen
i dess förslag till Rättegångs-balkens förra del, 10 Kap. 5 och
följande §§, synes mig lemna en god ledning, derest förändrade stadganden
blifva af nöden angående deras personliga forum, som vistas
utomlands eller dit verkligen utflyttat, i sådana saker, för hvilka de
kunna till svensk domstol instämmas- I öfrigt hänförer jag mig till
mitt yttrande i Högsta Domstolens protokoll den 13 dennes, i anledning
af förslaget om förändrade stadgande!! rörande stämning, med hvad
dertill hörer. Angående förslagets ingress instämmer jag med Justitierådet
Huss.»

Justitierådet Wretman yttrade: »Genom det ifrågavarande förslagetsynes
vara afse dt att erhålla ett nu icke befintligt lagstadgande angående
behörig domstol för upptagande af de i 10 Kap. 1 § Rättegångs-balken
omförmälda tvistemål mot personer, som öfvergifvit fäderneslandet samt
i främmande land satt sig neder; men då stadgandet härom i förslaget
blifvit sammanfördt med lagrummets nuvarande föreskrifter om forum
för den, som »ingenstädes stadigt hemvist eger», fastän från riket utflyttande
personer i måhända de flesta fall hvarken före utflyttningen
varit eller sedermera äro hänförliga till dem, som sakna stadigt hemvist,
har jag, på det möjlig misstydning af det föreslagna lagbudet må
undvikas, ansett mig höra hemställa, huruvida icke större tydlighet i

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

näranda hänseende kunde ernås genom t. ex. följande, eller andra dermed
liktydiga ordalag:

»Den ingenstädes stadigt hemvist eger, sökes der lian linnés. Den,
som öfvergifvit riket och utomlands sig bosatt, stämmes till domstol i
den ort, der häri sednast i riket var boende. Utländsk man må sökas
å ort inom riket, der han anträffas.»

»Angående förslagets ingress instämmer jag med Justitierådet

Huss.»

Justitierådet Carleson förklarade sig instämma med Justitierådet
Huss.

Justitierådet Friherre Leuhusen anförde: »Jag instämmer uti den
af Justitierådet Wretman rörande detta förslag gjorda erinran; hvarjemte,
enär med uttrycket den ort, der någon är boende eller »bosatt»
vanligen anses utmärkas den ort, der man är mantalsskrifvcn, jag, om
de i förslaget begagnade orden »der han sednast inom riket var boende»
undantagsvis på detta ställe äro liktydiga med orden: der lian sednast
vistades, i likhet med hvad Justitierådet Naumunn redan anmärkt, hemställer
huruvida ej ett förtydligande härutinnan erfordras.»

Justitieråden Södergren och Cramér instämde i deri af Justitierådet
Buss yttrade mening.

Ex protocollo
C. J. Björkman.

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 18.

Utdrag af protokollet öfver Justitie-Departementets-Ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 26 Januari 1871,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve
Wachtmeister, .

Statsråden: Bredberg,

Abelin,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wénnerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Justitieråden: Wretman,

Dreijer.

Hans Excellens Herr Justitiestatsminister!! anmälde att, sedan
Kongl. Maj:t den 2 December nästlidet år infordrat Högsta Domstolens
utlåtande öfver ett inom Justitiedepartementet upprättadt förslag till
förordning angående förändrad lydelse af 10 Kap. 1 § Rättegångsbalken,
så hade Högsta Domstolen, enligt dess protokoll den 14 i berörda månad,
afgifvit yttrande öfver förslaget; och anförde härvid Hans Excellens:

1 Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter lemnat §:ns föreslagna
lydelse utan anmärkning, hafva Justitieråden Friherre Leuhusen och Wretman,
jemte förmälan att från riket utflyttande personer i måhända de
bestå fall hvarken före utflyttningen varit eller sedermera vore hänförliga
till dem, som sakna stadigt hemvist, ansett sig, på det möjlig miss -

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 18.

tydning af det föreslagna lagbudet måtte undvikas, böra hemställa, huruvida
icke större tydlighet i nämnda hänseende kunde ernås genom t. ex.
följande eller andra dermed liktydiga ordalag:

»Den ingenstädes stadigt hemvist egen, sökes der han linnés. Den,
8om öfvergifvit riket och utomlands sig bosatt, stämmes till domstol i
den ort, der han sednast i riket var boende. Utländsk man må sökas
å ort inom riket, der han anträffas».

För att bedöma, huruvida donna redaktion egen företräde framför
den i remitterade förslaget upptagna, heder jag att först få yttra
mig angående råtta förståndet af hvad vår lag nu i detta ämne innehåller.

I 10 Kap. 1 § Rättegångsbalken stadgas först, att om någon vill
till annan kära i tvistemål, som dess person rörer, skall saken instämmas
till den Rätt, derunder svaranden sitt bo och hemvist häfver. Att
här afses bo och hemvist endast i Sverige, framgår uppenbart deraf, att
lagen icke kan uppställa regler för rättegångar i främmande land. När
sednare i samma § talas om den, som ingenstädes stadigt hemvist egen,
synes ordet hemvist der så mycket mindre kunna tagas i annan bemärkelse
än den i lista punkten gifna af ett hemvist inom riket, som den
sednare satsen tydligen är afse dd att omfatta alla dem, på h vilka det
första stadgandet i §:n icke är tillämpligt. För mig är ock omöjligt att
fatta, huru för bestämmande af forum i Sverige någon grund skulle kunna
hemtas derifrån, om svaranden i främmande land har ett hemvist eller
hvar detsamma kan finnas; och tydligt är att i afseende å »den främmande»,
om hvilken i sammanhang härmed talas, ej ringaste hänsyn tages
dertill, om han utom riket egen stadigt hemvist eller icke. För den uppfattning
att ordet hemvist, då det sednare gången i §:n förekommer, betyder
hemvist inom riket, talar ock en följdriktig tolkning af den punkt,
hvari uttrycket förekommer, och hvilken lyder sålunda: »Den ingenstädes
stadigt hemvist egen eller främmande är, sökes der han linnés». När
nemligen såväl vid ordet »främmande» som i satsen »der han linnés»
måste underförstås »i Sverige», följer deraf, så vidt ej det inre sammanhanget
skall sönderbrytas, att desamma orden måste underförstås jemväl
i den första satsen.

Vid den om nämnda af två ledamöter inom Högsta Domstolen uppställda
redaktionen synes mig nu vara att anmärka att, då skilnad deri
göres mellan »den som ingenstädes stadigt hemvist egen) och »den som
utomlands sig bosatt», ej blott en förändrad betydelse gifvits åt de förra
i §:n redan befintliga orden, utan äfven den inkonseqvens blifvit inrymd,

citt»

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

att under det vid början af meningen »den ingenstädes stadigt hemvist
eger» skola underförstås orden »i hela verlden», så får vid meningens
fortsättning »sökes der han finnes» underförstås blott »i Sverige». En
ännu vigtigare anmärkning, och hvilken afser en väsendtlig praktisk olägenhet,
ligger i den svårighet, som skall uppstå, att välja rätt forum af
de två, som stå till buds, och den tidsutdrägt och kostnad, som deraf
ofta måste följa. Om t. ex. en person, som rest till Amerika och upphört
att i Sverige hafva stadigt hemvist, efter någon tid återkommer till
riket och blifver sökt »der han finnes», är han i tillfälle att invända det
han bosatt sig i den främmande verldsdel^!. Tid måste då lemnas honom
att styrka sin uppgift, och lyckas han deri, nödgas domstolen förklara
sig obehörig att handlägga tvisten. Instämmes han åter från början
till domstolen i den ort, der han sednast var i riket boende, kan
invändning göras, att han i hela verlden saknar stadigt hemvist, och
käranden kan då blifva nödsakad att med kostnad och tidspillan skaffa
bevisning om ett motsatt förhållande eller ock låta stämningen förfalla.
Fall synas till och med kunna inträffa, då för personer, som här i landet
haft stadigt hemvist, forum kan komma att helt och hållet saknas,
såsom om utvandrare qvarstad nar i främmande land, men bevisning icke
kan åstadkommas om hans bosättning derstädes.

Uti det af mig framlagda förslaget åter äro orden »Den ingenstädes
stadigt hemvist häfver» afsedda att bibehålla den betydelse, som, efter
hvad jag ofvan sökt visa, dem redan nu rätteligen tillkommer, och tilllämpningen
blifver i följd deraf helt enkelt den, att i mål, hvarom nu
är fråga, den svenska undersåte, som i Sverige ej eger stadigt hemvist,
skall, om han i landet sig uppehåller, sökas der han finnes, men om
han utrikes är och således ej kan i riket finnas, stämmas till Rätten i
deri ort, der han inom riket sednast var boende.

Af Justitieråden Friherre Leuhusen och Nanmana är vidare erinradt,
att om de i förslaget begagnade orden »der han sednast inom
riket var boende» på detta ställe skulle vara liktydiga med orden »der
lian sednast vistades», ett förtydligande härutinnan erfordrades. Då afsigten
emellertid icke varit att åt de begagnade orden gifva en så lös
och oviss betydelse, återstår för mig endast att besvara deri af Justitierådet
Namnam! ytterligare gjorda erinran, att enär det kan inträffa, att
eu person, som utflyttat, dessförinnan ingenstädes inom riket låtit mantalsskrifva
sig, utan alltjemt fort ett kringirrande lif och försörjt sig
med arbete än i den ena, än i den andra delen af landet, ett sådant
förhållande äfven borde tagas i öfvervägande vid bestämmande i ny lag
Bill. till Biksd. Prat. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

af det personliga forum. Den sålunda i principielt hänseende anmärkta
kristen, som val icke uppkommer genom förslagets antagande, enär den
redan nu förefinnes, men som i förslaget icke finnes afhjelpt, har jag
ingalunda förbisett. Eu antydan om skälet, hvarför jag icke sökt afhjelpa
denna formela brist,1 ligger dock redan i den anvisning sistbemält
Justitieråd lemnat på Lagberedningens förslag till Rättegångsbalkens
förra del 10 Kap. 5 och följande §§, såsom gifvande en god ledning
för förändrade stadgan den i det ämne, förslaget afhandlar. Inom
en icke särdeles aflägsen framtid torde eu fullständig omarbetning af
hela vår Rättegångsbalk förestå; och då så är förhållandet, har jag icke
trött att i mera speciela frågor, såsom i den förevarande angående forum
i personliga tvistemål, andra förändringar under tiden höra vidtagas, än
sådana, hvilka, utan någon vidlyftig apparat, äro egnade att afhjelpa
uppenbara praktiska olägenheter, hvartill svårligen torde kunna räknas
den, att forum här i riket möjligen saknas för anhängiggörande af ett
skuldfordrings- eller annat sådant mål mot en svensk person, med hvilken
det nu mera sannolikt högst sällsynta förhållande eger rum, att
han ej någonsin varit inantälsskrifven, och hvilken, efter att alltjemt
hafva fört ett kringirrande lif och försörjt sig med arbete än i den ena
och än i den andra delen af landet, omsider begifvit sig till främmande
land, utan att sedermera derifrån till riket återkomma.

1 enlighet med hvad jag sålunda haft nåden anföra, anser jag mig
höra i underdånighet vidhålla det anmälda förslaget till lagtext oförändradt
och alltså hemställa, att Eders Kongl. Maj:t i nådig Proposition
täcktes föreslå Riksdagen att antaga detsamma, så lydande:

Förordning angående förändrad lydelse af 10 Kap. 1 § Rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 Kap. 1 § Rättegångsbalken skall erhålla
följande förändrade lydelse:

Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld, eller i annat tvistemål,
som dess person rörer; läte då stämma honom till den Rätt,
derunder han sitt bo och hemvist häfver. Hustru, och barn medan de
hemma när föräldrar äro, lyda under den Rätt, som man och fader;
och tjenstehjon, der de sin tjenst hafva. Den ingenstädes stadigt hemvist
eger, sökes der lian finnes, eller, om häri utrikes är, der han sednast
inom riket var boende. Utländsk man må sökas å ort inom riket,
der han anträffas. Nu vill den stämde kära till honom igen, som stämma
låtit; vare han ock skyldig vid samma Rätt svara, der målen med hvarandra
gemenskap hafva.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition bl:o 19. il

Justitierådet Wretman åberopade det af honom vid behandlingen
af detta ärende i Högsta Domstolen afgifna yttrande.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde uti Hans Excellens Herr Justitie-statsministerns
ofvanberörda hemställan;

Och behagade Hans Maj:t Konungen densamma i nåder
bifalla; 1 följd hvaraf nådig Proposition, af den lydelse
bilagan Ditt. B. till detta protokoll utvisar, skulle till
Riksdagen afiåtas.

Ex protocollo
C. J. E. Åkerstedt.

Wto 19.

Ank. till Rikgd. Kansli d. 13 Febr. 1871, kl. 10 f. m.

Kongl. Mdj:ts nådig a Proposition till Riksdagen, angående pension
ä Allmänna Indragning sstaten åt Vaktknekten vid länsfängelset
i Linköping Nils Nilsson; Gifven Stockholms
Slott den 21 i Januari 1871.

Sedan hos Fångvårds-styrelsen framställning blifvit gjord, att
Vaktknekten vid länsfängelset i Linköping Nils Nilsson, hvilken i
anseende till ålder och sjuklighet vore urståndsatt att sin tjenst vidare
fullgöra, måtte beredas pension eller underhåll vid afskedstagande, har
Styrelsen med underdånig skrifvelse den 7 innevarande Januari öfverleranat
prest- och läkarebetyg äfvensom tjenstgöringsbevis för Nilsson,
af hvilka handlingar inhemtas, att Nilsson, född den 24 Mars 1803,
sedan den 20 Oktober 1847 varit såsom vaktknekt vid länsfängelset i
Linköping anställd och sina åligganden vid befattningen utan anmärkning
fullgjort, samt att han, som är stadd i torftiga ekonomiska vilkor och
alltsedan Februari månad sistlidna år varit sjuk af gikt, till följd af