Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 26

Proposition 1897:26

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 26.

7

N:o 26.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter enkan
Anna Kristina Lindblom; gifven Stockholms slott den 4
december 1896.

Kronotorparen Gustaf Ludvig Lindblom från Ridö i VesteråsBarkarö
socken och hans hustru Anna Ivristina Lindblom, född Olsdotter,
hade genom testamente af den 19 mars 1890 bestämt, att hvilkendera
af makarne, som efterlefde den andra, skulle behålla och besitta all i
boet befintlig egendom och deröfver ega full dispositionsrätt, äfvensom
att efter bådas död de tillgångar, som då funnes i boet, skulle tillfalla
makames fosterdotter Amanda Charlotta Lindblom, gift med fiskaren
Johan Wilhelm Tengström från Björnön i Irsta socken, sedan likväl ett
belopp af 100 kronor först utgått till makarne Tengströms dotter Helga
Serafia Tengström.

Den 2 april 1890 afled mannen Lindblom, efterlemnande såsom
sterbhusdelegare sin bemälda hustru samt såsom arfvingar myndiga
syskonen Jonas Ulrik lin dblom, Fredrik Verner Lindblom och Maria
Charlotta Lindblom, gift med statdrängen G. Nordström. På grund af
ofvan omförmälda testamente, hvilket efter mannnens död blef i laga
ordning bevakadt, disponerade enkan Lindblom egendomen i boet till
sin död, som inträffade den 14 januari 1891. Efter enkan Lindblom,
som icke efterlemnade kända arfvingar, förrättades bouppteckning den
25 februari sistberörda år, dervid, enligt hvad af instrumentet öfver för -

8

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

rättningen inhemtas, bland afgående poster ett belopp af 100 kronor
tillgodoförts ofvanbemälde Tengström för vård af enkan Lindblom under
år 1890, hvarjemte behållningen i boet upptagits till 707 kronor 59 öre.
Emellertid hade hustru Tengström aflidit redan den 20 december 1890;
och Tengström, hvilken efter enkan Lindbloms död satt sig i besittning
af hennes qvarlåtenskap, underlät att för sin omyndiga dotter Helga
Serafia i laga ordning bevaka det af makarne Lindblom upprättade
testamente.

På grund häraf, och då några arfvingar efter enkan Lindblom icke
inom natt och år från dödsfallet anmält sig, instämde kammaradvokatfiskalsembetet
förbemälde Tengström till Tuhundra, Siende och YtterTjurbo
häradsrätt, under yrkande, att makarne Lindbloms testamente
måtte förklaras ogildt, så vidt detsamma rörde Helga Serafia Tengström,
och i följd deraf enkan Lindbloms qvarlåtenskap efter afdrag af det
belopp, som på grund af hennes mans giftorätt tillkomme dennes arfvingar,
tillfalla Kongl. Maj:t och kronan, äfvensom att Tengström, som hade
qvarlåtenskapen i sin vård och vore förmyndare för sin ofvanbemälda
dotter, måtte förpligtas att redovisa danaarfsmedlen jemte ränta.

Under målets handläggning vid häradsrätten lät Tengström, med
uppgift att det i testamentet till förmån för hans dotter Helga Serafia
upptagna beloppet ursprungligen blifvit henne af makarne Lindblom anvisadt
såsom faddergåfva, till bestyrkande af nämnda uppgift såsom
vittnen afköra skolläraren Fredrik Olander och soldaten Johan Yalfrid
Eyd, livilka, enligt hvad det vid förhöret förda protokoll utvisar, berättade:
l:o) Olander, att makarne Lindblom, på hvilkas begäran vittnet
skriftligen uppsatt testamentet, dervid yttrat, att de ett hundra kronor,
som skulle tillfalla Helga Serafia Tengström, skulle utgöra faddergåfva;
samt att vittnet af enkan Lindblom fått i uppdrag att, så snart medel
från den af vittnet förrättade auktion efter hennes aflidne man influtit,
utbetala berörda faddergåfva, men att enkan Lindblom dessförinnan aflidit,
i anledning hvaraf vittnet icke kunnat utbetala summan; hvarjemte
vittnet på framstäld fråga uppgaf, att de etthundra kronor, som i bouppteckningen
efter enkan Lindblom upptagits såsom ersättning till Tengström
för hennes vård, måste anses vara en ringa ersättning för det besvär,
Tengström haft med makarne Lindblom, hvilka under många år bott i
Tengströms hem, och 2:o) Byd, att, då makarne Lindbloms testamente
skrefs, dervid vittnet varit närvarande, mannen Lindblom yttrat, att de
skulle gifva Helga Serafia Tengström en »slant» i faddergåfva; att hustrun

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

på grund, deraf sagt, att de val icke kunde gifva henne mindre än etthundra
kronor, hvarefter denna summa upptagits i testamentet, hvilket
vittnet Olander skriftligen uppsatt; att vittnet vid ett tillfälle hört enkan
Lindblom yttra, att hon »med varm hand» ville gifva hickan Tengström
etthundra kronor; samt att etthundra kronor vore ringa ersättning för
den omvårdnad, Tengström skänkt makarne Lindblom, hvilka under åtskilliga
år innebott hos Tengström.

Genom utslag den 5 juni 1895, som vunnit laga kraft, har
häradsrätten, utan afseende å hvad Tengström i målet invändt, förklarat
ofvanberörda testamente icke utgöra hinder för Kongl. Maj:t och kronan
att såsom danaarf utbekomma enkan Lindbloms qvarlåtenskap; i följd
hvaraf Tengström, hvilken tagit makarne Lindbloms bo i besittning, förpligtats
att, sedan boutredning efter enkan Lindblom blifvit verkstäld
samt den del i hennes efterlemnade bo, som kunde tillkomma hennes
förut aflidne mans arfvingar, blifvit afskild, genast till kammaradvokatfiskalsembetet
utgifva återstoden af enkan Lindbloms qvarlåtenskap jemte
ränta derå efter fem procent om året från den dag, Tengström af stämningen
i målet undfått del, eller den 3 november 1894, till dess betalning
koinme att ske.

I en till Kongl. Maj:t den 20 mars innevarande år ingifven skrift
har Tengström anfört, att han och hans hustru städse omsorgsfullt och
troget vårdat och tillsett makarne Lindblom, särskildt hustru Lindblom,
hvilken under många år varit sjuk och oafbrutet sängliggande och i följd
deraf kräft en synnerligen noggrann och ansträngande skötsel, samt att
makarne Tengström, som efter mannen Lindbloms död tagit enkan till
sitt hem för att på bästa sätt kunna vårda henne, härför eller för enkan
Lindbloms kosthållning icke åtnjutit någon ersättning utöfver det belopp,
etthundra kronor, som för sådant ändamål upptagits i bouppteckningen
efter enkan Lindblom; och har Tengström, enär berörda belopp icke
närmelsevis motsvarade ifrågavarande kostnad, samt enligt Tengströms
åsigt af ofvan omförmälda vittnesmål framginge, att det i makarne
Lindbloms testamente till förmån för hans dotter Helga Serafia upptagna
beloppet, etthundra kronor, varit afsedt att till henne i enkan Lindbloms
lifstid öfverlemnas såsom gåfva, ehuru densamma icke hunnit fullbordas,
i underdånighet anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte
till förmån för sökanden och hans dotter Helga Serafia efterskänkas.

Till stöd för den underdåniga ansökningen har sökanden åberopat
dels ett af ledamoten af Riksdagens Första Kammare grefve Gust. Er.

Bih. till Biksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 17 Raft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Lewenkaupt å Gecldeholm utfärdadt intyg, utvisande att sökanden icke,
intygsutgifvaren veterligen, egde andra tillgångar för sitt och sin familjs
uppehälle än hvad sökanden genon sträfsamt arbete förvärfvade, samt
att han egnat enkan Lindblom en öm och omsorgsfull vård utan att derför
hafva åtnjutit nämnvärd ersättning; dels ett af kronofogden i orten utfärdadt
intyg, deri kronofogden, med upplysning att ifrågavarande danaarfsmedel
uppginge till 383 kronor jemte fem procent ränta derå från den
3 november 1894, likaledes vitsordat, att sökanden icke egde andra tillgångar
än dem, han genom eget kroppsarbete kunde förtjena, samt att
makarne Lindblom, och särskildt hustrun, blifvit af Tengström ömt och
omsorgsfullt vårdade; dels ock ett af ordföranden i Irsta sockens kommunalstämma,
C. F. Johansson, och kyrkoherden i Irsta församling, C. A. Svenson,
afgifvet intyg, att sökanden, som befunne sig i mindre bemedlade omständigheter,
icke tillgodonjutit närmelsevis skälig ersättning för enkan Lindbloms
vård och kosthållning under den tid, hon vistats i sökandens hem.

I anledning af berörda ansökning har underdånigt utlåtande afgifvits
af ej mindre Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Yestmanlands
län, som, då, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, i förevarande
fall alla skäl talade för efterskänkande af kronans rätt, tillstyrkt bifall
till den underdåniga ansökningen, än äfven kammaradvokatfiskalsembetet,
som, med hänsyn till hvad i ärendet blifvit upplyst angående sökandens
förhållande till enkan Lindblom och hans mindre bemedlade ställning,
hemstält om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition i det syfte,
som af sökanden i den underdåniga ansökningen angifvits.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, vill Kongl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att ifrågavarande danaarfsmedel
må å sökanden och hans dotter, Helga Serafia Tengström, öfverlåtas
till fördelning dem emellan sålunda, att den sistnämnda erhåller
etthundra kronor samt sökanden det återstående beloppet.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Claes Wer såll.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

11

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
december 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Bappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna.

Departementschefen, statsrådet Wersäll föredrog slutligen:

En af fiskaren Johan Vilhelm Tengström å Björnön gjord underdånig
ansökning, att kronans rätt till danaarf efter kronotorparen Gustaf
Ludvig Lindbloms aflidna enka Anna Kristina Lindblom, född Olsdotter,
från Bidö i Vestmanlands län måtte efterskänkas till förmån för sökanden
och hans omyndiga dotter Helga Serafia;

i anledning hvaraf underdånigt utlåtande afgifvits ej mindre af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län, än äfven af
kammaradvokatfiskalsembetet, som dervid meddelat, att ifrågavarande
danaarfsmedel med upplupen ränta uppginge till omkring 400 kronor.

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit, tillstyrkte
statsrådet, att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen att medgifva, att ifrågavarande
danaarfsmedel finge å sökanden och hans dotter
Helga Serafia Tengström öfverlåtas till fördelning
dem emellan sålunda, att den sistnämnda erhölle etthundra
kronor samt sökanden det återstående beloppet.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan---

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Hugo Malm.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1897.