Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 18

Proposition 1897:18

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 18.

39

N:o 18.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875, gifven
Stockholms slott den 9 januari 1897.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse af
10 § i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16
juni 1875.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

40

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 18.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af lO § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875, sådant detta lagrum lyder enligt
lagen den 31 december 1891, skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart
ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt
den i 18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat
hinder, som icke är af beskaffenhet att den jemlikt 5 § genast bör afsläs,
förklare rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande.
Tvist, som bör afdömas innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den
ej redan är vid domstol anhängig, af rätten förvisas till särskildt utförande
i laga ordning.

Är lagfartsansökning förklarad hvilande till följd af hinder, hvarom
i 7 § förmäles, skall kungörelse derom af rätten utfärdas, om sökanden
det äskar. Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse
tre gånger, minst en månad mellan hvarje gång, blifvit så väl införd
i allmänna tidningarna, som ock, när fråga är om egendom å landet,
uppläst i kyrkan för den församling, der egendomen är belägen, äfvensom
i angränsande församlingars kyrkor, klander å fånget instämdt samt i
rättens lagfartsprotokoll antecknadt inom fem år efter sista kungörandet;
och förekommer ej heller eljest anledning att annan eger bättre rätt till
egendomen; då må den omständighet att förre egarens åtkomst ej styrkes
icke vidare utgöra hinder för lagfartens beviljande, der det visas, att sökanden
eller han och hans rättsinnehafvare oafbrutet under nämnda fem år

41

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 18.

varit i mantals- och skattskrifningslängd upptagne såsom egare till fastigheten.
Innan i ty fall ansökningen bifallas må, skall kronans ombudsman
i orten deröfver höras.

I afseende å lagfartsansökning, hvarom kungörelse utfärdats innan
denna lag trädt i kraft, skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami.

1 Afd. 14 Käft.

6

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj-t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 29 maj 1896

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr0 ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden friherre Akerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i
underdånighet:

Riksdagens skrifvelse den 3 maj 1895, deri Riksdagen anhållit, dels
att Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och i hvilka fall inskränkning i den
genom lag och författningar stadgade legala annonseringen kunde ega rum
samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill den verkstälda utredningen
kunde föranleda, dels ock att Kongl. Maj:t ville, i sammanhang
med berörda utredning, taga i öfvervägande, i hvad mån en inskränkning
i fråga om den i 10 § af lagfartsförordningen stadgade bestämmelse om
kungörelses uppläsande i kyrka lämpligen kunde ega rum, samt, derest
detta funnes vara förhållandet, till Riksdagen framlägga förslag till ändrade
lagbestämmelser i sådant syfte.

43

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

öfver hvilken framställning justitiekanslerseinbetet afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande.

Efter att hafva redogjort för innehållet af omförmälda skrifvelse och
utlåtande yttrade departementschefen:

I Riksdagens förevarande skrifvelse anföres, att en inskränkning i
den nu stadgade annonseringsskyldigheten är i vissa fall önskvärd, särskildt
för så vidt angår en kungörelses upprepade införande i allmänna tidningarna,
samt att nu gällande bestämmelser angående annonsering stundom
sakna tillbörlig samstämmighet. Äfven om hvad sålunda anförts skulle af
en närmare undersökning bekräftas, synes mig i allt fall den af Riksdagen
ifrågasatta särskilda utredningen angående möjligheten af inskränkning i
den legala annonseringen icke kunna förordas. På sätt af justitiekanslersembetet
framhållits, äro nemligen de tillkännagifvanden, som genom annonsering
bringas till allmänhetens kännedom, af så skiljaktig beskaffenhet, att
ett för alla sådana tillkännagifvanden lika annonseringssätt icke lämpligen
kan föreskrifvas, och synes å andra sidan den lättnad i annonser! ngskostnaderna,
hvilken skulle kunna genom ändring i gällande bestämmelser beredas,
icke ega den hufvudsakliga betydelse, att endast för sådant ändamål
bör företagas en så omfattande lagrevision, som i följd af omöjligheten att
uppställa en allmängiltig regel om annonseringssättet skulle blifva erforderlig.
Riksdagens framställning i denna del lärer alltså, i öfverensstämmelse med
hvad justitiekanslerseinbetet yttrat, endast böra föranleda, att, när förslag
till nya lagar eller författningar eller till ändring i äldre sådana af annan
anledning upprättas, de af Riksdagen framhållna omständigheter i förekommande
fall tagas i betraktande.

Hvad åter angår den af Riksdagen ifrågasatta ändringen i 10 fe åt
lagfartsförordningen, synes det i nämnda lagrum töreskrifna uppläsande i
kyrka af kungörelse derom, att lagfartsansökning förklarats hvilande, lämpligen
kunna i någon mån inskränkas. Justitiekanslerseinbetet, som biträdt
den af Riksdagen i detta afseende uttalade mening, har föreslagit, att ifrågavarande
kungörelse skulle uppläsas — i stället för, såsom enligt nu gällande
bestämmelse, i tingslagets kyrkor — i kyrkan för den församling, der
fastigheten är belägen, samt i angränsande församlingars kyrkor. En dylikföreskrift,
hvilken i afseende på de kyrkor, der kungörelse skall uppläsas,
öfverensstämmer med den, som förekommer i 19 § af förordningen om
jordegares rätt öfver vattnet å hans grund, synes mig vara för ändamålet
tillräcklig. Med kungörandet i kyrka torde nemligen åsyftas hufvudsakligen
att i det närmaste grannskapet sprida kännedom om lagfartsansökningen,
medan den jemväl föreskrifna annonseringen i allmänna tidningarna
skall bereda aflägsnare boende tillfälle att i händelse af befogenhet ingripa

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

för att hindra lagfartens beviljande. I sistnämnda annonsering torde till
följd af de ifrågavarande angelägenheternas störa vigt någon inskränkning
icke vara tillrådlig.

Departementschefen uppläste härefter ett i öfverensstämmelse med de
af honom uttalade åsigter inom justitiedepartementet utarbetadt lagförslag
af följande lydelse: 8

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart
å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom den 16 juni 1875, sådant detta lagrum lyder enligt lagen
den 31 december 1891, skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart
ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt
den i 18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat hinder,
som icke är af beskaffenhet, att den jemlikt 5 § genast bör afslås, förklare
rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande. Tvist,
som bör afdömas innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den ej
redan är vid domstol anhängig, af rätten förvisas till särskildt utförande
i laga ordning.

Är lagfartsansökning förklarad hvilande till följd af hinder, hvarom
i 7 § förmäles, skall kungörelse derom af rätten, utfärdas, om sökanden
det äskar. Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse
tre gånger, minst en månad mellan hvarje gång, blifvit såväl införd
i allmänna tidningarna, som ock, när fråga är om egendom å landet, uppläst
i kyrkan för den församling, der egendomen är belägen, äfvensom i
angränsande församlingars kyrkor, klander å fånget instämdt samt i rättens
lagfartsprotokoll antecknadt inom fem år efter sista kungörandet; och förekommer
ej heller eljest anledning att annan eger bättre rätt till egendomen;
då må den omständighet att förre egarens åtkomst ej styrkes icke
vidare utgöra hinder för lagfartens beviljande, der det visas, att sökanden
eller han och hans rättsinne häfvare oafbrutet under nämnda fem år varit
i mantals- och skattskrifningslängd upptagne såsom egare till fastigheten.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18. 45

Innan i ty fall ansökningen bifallas må, skall kronans ombudsman i orten
deröfver höras.

I afseende å lagfartsansökning, som förklarats hvilande innan denna
lag trädt i kraft, skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

På departementschefens af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att öfver detta lagförslag högsta domstolens
yttrande skulle, för det ändamål, § 87 regeringsformen
omförmäler, genom note ur protokollet infordras.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj-.ts
högsta domstol onsdagen den 10 juni 1896.

Närvarande:

Justitieråden: Åbergsson,

Herslow,

Norberg,

Huss,

Afzelius,

Isberg,

Claéson.

T. f. byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren
Hammarskjöld föredrog i underdånighet:

U- Pr°I°kollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans \Maj:t Konungen i statsrådet den 29 nästlidne maj, hvarmedelst, för
det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande
infordrats öfver följande, med föranledande af en utaf Riksdagen
gjord framställning i ärendet, inom justitiedepartementet utarbetade

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875.

^Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen angående lagfart å
lång till fast egendom den 16 juni 1875, sådant detta lagrum lyder enligt
lagen den 31 december 1891, skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart
ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

47

den i 18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat
hinder, som icke är af beskaffenhet att den jemlikt 5 § genast bör afslås,
förklare rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande.
Tvist, som bör afdömas innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den
ej redan är vid domstol anhängig, af rätten förvisas till särskildt utförande
i laga ordning.

Ar lagfartsansökning förklarad hvilande till följd af hinder, hvarom
i 7 § förmäles, skall kungörelse derom af rätten utfärdas, om sökanden
det äskar. Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse
tre gånger, minst en månad mellan hvarje gång, blifvit såväl införd
i allmänna tidningarne, som ock, när fråga är om egendom å landet,
uppläst i kyrkan för den församling, der egendom är belägen, äfvensom i
angränsande församlingars kyrkor, klander å fånget instämdt samt i rättens
lagfartsprotokoll antecknadt inom fem år efter sista kungörandet; och
förekommer ej heller eljest anledning att annan eger bättre rätt till egendomen;
då må den omständighet att förre egarens åtkomst ej styrkes icke
vidare utgöra hinder för lagfartens beviljande, der det visas, att sökanden
eller han och hans rättsinnehafvare oafbrutet under nämnda fem år varit
i mantals- och skattskrifningslängd upptagne såsom egare till fastigheten.
Innan i ty fall ansökningen bifallas må, skall kronans ombudsman i orten
deröfver höras.

I afseende å lagfartsansökning, som förklarats hvilande innan denna
lag trädt i kraft, skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

Justitieråden Abergsson, Herslow, Afzelius och Isberg lemnade förslaget
utan annan anmärkning, än att det syntes lämpligare om den föreslagna
lagens kungörelsesätt blefve tillämpligt i hvarje fall, der kungörandet
ännu icke, när lagen trädde i kraft, påbörjats, vare sig genom införande
i tidningarne eller genom uppläsning i kyrka; och hemställer alltså justitieråden
att i öfverensstämmelse härmed öfvergångsstadgandet måtte affattas.

Justitieråden Norberg, Huss och Claeson lemnade förslaget utan anmärkning.

Ex protocollo:

N. v. Daniel.

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
lördagen den 9 januari 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr jninistern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna,

Justitieråden: Claéson,

Petersson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i
underdånighet:

»Genom nådigt beslut den 29 sistlidne maj täcktes Eders Kongl.
Maj:t förordna, att, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
högsta domstolens utlåtande skulle inhemtas öfver ett inom justitiedepartementet
utarbetadt, i statsrådsprotokollet för nämnda dag intaget förslag
till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom den 16 juni 1875. Det sålunda infordrade yttrandet har
numera inkommit och torde få af mig i underdånighet anmälas.

Af detsamma inhemtas, att tre bland högsta domstolens i lagförslagets
granskning deltagande ledamöter lemnat förslaget utan anmärkning,
hvaremot af de öfriga blifvit anmärkt, att det syntes lämpligare, om den

49

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 18.

föreslagna lagens kungörelsesätt blefve tillämpligt i hvarje fall, der kungörandet
ännu icke, när lagen trädde i kraft, påböi’jats, vare sig genom
införande i tidningarne eller genom uppläsning i kyrka.

Med anledning af hvad sålunda anmärkts torde det föreslagna öfvergångsstadgandet
böra så afifattas, att hittills gällande föreskrifter skola tilllämpas
å lagfartsansökning, hvarom kungörelse blifvit innan den nya lagen
trädt i kraft utfärdad. Härigenom förebygges tillräckligt, att, såsom det
remitterade förslagets ordalydelse skulle kunnat föranleda, de äldre bestämmelserna
fortfarande anses gälla i fråga om hvarje lagfartsansökning,
som före den nya lagens trädande i kraft förklarats hyllande, och således
äfven i det fall, att nämnda åtgärd icke staf i något sammanhang med
sådana förhållanden, som i 10 § af lagfartsförordningen afses».

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det i enlighet
med hvad anfördt blifvit ändrade lagförslaget, hemstälde han i underdånighet,
att detsamma måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, för Riksdagen
till antagande framläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall;
och skulle till Riksdagen aflåtas proposition i ämnet, af
den lydelse, som bilagan E vid detta protokoll utvisar.

.;:; * Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

■ - j • : ''*• • ■ 1 v • t )Ci. .;()

Bi/t. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

•di

71’ *