Kongl. Maji:s Nåd. Proposition N:o 39

Proposition 1897:39

Kongl. Maji:s Nåd. Proposition N:o 39.

1

UT:© 39.

Kongl. Maf.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
portionsersättning till underofficerare och civilmilitära
personer af motsvarande rang vid armén; gifven Stockholms
slott den 29 januari 1891.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t häiuned föreslå
Riksdagen

att medgifva, att ersättning för naturaportion, beräknad efter hittills
gällande grunder, må, der sådan ersättning författningsenligt ifrågakommer,
till underofficerare och civilmilitära personer af motsvarande rang vid
armén från och med början af innevarande år och tills vidare utgå med
minst 62 öre för hvarje portion.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott tillhandahållas,
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd
och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Axel Rappe.

Bih. till liiksd. Prut. 1897. 1 Sand. 1 Afd. 29 Häft. (No 39.)

1

2

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
29 januari 1897.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersall,

Annerstedt och
von Krusenstjerna.

,.V i.‘.V fj-Ujc ;

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anförde härefter i
underdånighet:

»I underdånig skrifvelse den 21 augusti nästlidet år har chefen för
fjerde arméfördelningen gjort framställning om åtgärder för beredande af

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

förbättrade vilkor för arméns underofficerare med vederlikar samt dervid
anfört, bland annat, att den svenska arméns underofficerares löneförmåner
voro så knappt tillmätta, att desse, synnerligast om de voro gifta, endast
med största svårighet kunde existera pa hvad staten till dem utbetalade,
hvadan och då tillfällen för dem till enskild ^förtjenst vore vid den
garnisonerade armén så godt som ingå samt vid den icke garnisonerade
armén mycket få till följd af de långvariga och allt oftare förekommande
kommenderingarna, deras ställning vore mycket bekymmersam och kräfde
förbättring. Då emellertid en sådan förbättring väl svårligen kunde
ifrågasättas i form af förhöjd lön eller dagaflöning, syntes enda utvägen
vara, att den bereddes dem under form af förhöjd portionsersättning.
Portionspriset hade, dels till följd af den nya portionsstatens tillämpning
och dels till följd af ovanligt stor konkurrens vid upphandling af proviantartiklar,
under senare åren så betydligt nedbringats, att den till underofficerarne
utgående kontanta portionsersättningen, äfven med tillägg åt
den genom nådiga brefvet den 15 september 1893 deri medgifna förhöjningen
af 10 procent, motsvarande kostnaden för portionens tillagning,
vore alldeles otillräcklig för upphandling af lifsförnödenheter för det dagliga
behofvet, om denna upphandling skedde i mindre partier. Väl skulle
man kunna invända, att underofficerarne kunde, i likhet med manskapet,
uttaga sin portion in natura eller för leveranspris, från truppförbandens
magasin, men många skäl talade häremot. I afseende a lefnadsvanor
kunde och borde nemligen en underofficer icke sättas i jemnbredd med
manskapet, hvilket, i synnerhet vid den garnisonerade armén, vore yngre
och kunde lättare tillgodogöra sig den mat, som vid truppens utspisning
i allmänhet måste användas, men som icke torde vara fullt lämplig och
öfverensstämmande med de fordringar pa mera omvexlande och af olika
beståndsdelar bestående föda, som den under längre tjenstetid anstälde
underofficeren kunde hafva rättighet begära, i synnerhet då han uppnått
mera mogen ålder. Då dessutom de fleste af underofficerarne voro gifta
och hade familj, skulle ett tvång för mannen att för sin person uttaga
portion in natura af annan beskaffenhet än den, som anskaffades åt familjen
i öfrigt, försvåra hela familjens underhall; och derest underofficerarne
skulle vara tvungna uttaga sin portion färdigtillagad, så måste särskilda
lokaler för dem upplåtas och särskilda anordningar vidtagas för
deras utspisning, hvilket skulle medföra kostnader.

Chefen för fjerde arméfördelningen uppger vidare, att cheferne för
vissa af de till fördelningen hörande truppförbanden till honom inkommit

4 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

med förslag, åsyftande förhöjning af den till underofficerarne utgående
kontanta portionsersättningen, samt att alla dessa förslag gått derpå ut, att
nämnda ersättning borde bestämmas till 62 öre för hvarje portion. Arméfördelningschefen
anser visserligen, att genom en sådan förhöjning något
skulle vinnas för tillfället; men han erinrar, att, då prisen å de i portionen
ingående artiklarne år efter år vore väsentligen olika, det skulle kunna
inträffa, att, om portionspriset komrne att öfverstiga 62 öre, underofficerarne
skulle nödgas åtnöja sig med portionsersättning till lägre belopp än
verkliga portionspriset. Att sådant kunde komma att inträffa, vore icke
otänkbart, och arméfördelningschefen anser det derför vara mindre ändamålsenligt
att höja portionsersättningen till vare sig 62 öre eller något
annat en gång för alla bestämdt belopp, utan bör, enligt hans förmenande,
förhöjningen bestämmas så, att den blir beroende af de verkliga, gångbara
prisen å proviantartiklar. En förhöjning till 62 öre skulle visserligen,
fortsätter han, vid nuvarande värden å proviantartiklar, vara en god tillökning
i underofficerarnes lönevilkor, men den vore dock, enligt hans åsigt,
allt för ringa för att utgöra en fullt tillräcklig förbättring. Då nemligen
värdet af en portion, med 10 procent förhöjning, under år 1896 för i
Stockholm förlagda truppförband i medeltal uppgått till omkring 46,2 öre
per dag, skulle, om portionsersättningen bestämdes till 62 öre, den åstadkomna
förbättringen utgöra 15,8 öre om dagen eller 57 kronor 67 öre
om året, hvilket ju visserligen vore en förbättring, men ej en så omfattande
förbättring, som önskvärdt vore. Om deremot hvarje underofficer
och vederlike tillerkändes kontant ersättning, efter hvarje truppförbands
upphandlingspris, för värdet af dubbel portion, så skulle förhöjningen ej
allenast utgå i förhållande till de verkliga varuvärdena, utan också motsvara
de kraf på löneförbättring, hvaraf underofficerarne voro i stort behof.
Den dagliga förhöjningen skulle, under antagande att dubbel portion
tillkomme underofficerare och vederlikar, med beräkning efter nyssnämnda
portionspris utan 10 procent förböjning deruti, uppgå till 42 öre eller således
till 158 kronor 30 öre om året för en .ständigt tjenstgörande underofficer,
hvilket belopp icke torde vara för högt, då fråga vore om en af
verkligt behof påkallad löneförbättring.

På dessa grunder har arméfördelningschefen i underdånighet hemstält,
att Eders Ivongl. Maj:t täcktes taga under nådig ompröfning, huruvida icke
skäl förefunnes att till Riksdagen aflåta nådig proposition om förbättrade
vilkor för arméns underofficerare med vederlikar på så sätt, att dem tillerkändes
rätt att vid de tillfällen, då portion eller värdet deraf dem för -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

5

fattningsenligt tillkomine, utfå portionen eller deremot svarande kontant
ersättning, beräknad efter dubbla portionen, eller också, om detta icke
kunde bifallas, att den kontanta portionsersättningen till ifrågavarande personer
tills vidare måtte få utgå med det belopp, som för detta ändamål
beräknats vid genomförandet af den år 1892 beslutade förbättrade härordningen,
eller med 62 öre för hvarje portion.

öfver detta arméfördelningschefens förslag har arméförvaltningen å
intendents- och civila departementen, efter nådig remiss, den 4 december
1896 afgifvit underdånigt utlåtande, hvilket utlåtande dock till landtförsvarsdepartementet
inkommit först den 16 innevarande januari; och har
arméförvaltningen i berörda utlåtande anfört hufvudsakligen följande:

Enligt en upprättad sannolikhetsberäkning uppginge för närvarande
kostnaderna för portion in natura eller portionsersättning till underofficerare
med vederlikar — med tillägg af 10 procent, genom nådiga brefvet den
15 september 1893 vissa portionstagare medgifven ersättning för portionens
tillagning — till omkring följande belopp, nemligen:

vid den garnisonerade armén till ........................... kronor 103,212.65

vid den icke garnisonerade armén med undantag
af de tre under omorganisation stående kavalleriregementena,
till......................................................... » 66,323.90

vid de tre under omorganisation stående kavalleriregementena
till..................................................................... » 10,500.43

samt vid volontärskolorna till ................................. » 6,587.7 2

eller för samtliga underofficerare med vederlikar
vid hela armén till............................................................... kronor 186,624.70

Derest underofficerare med vederlikar skulle tillerkännas rätt att uppbära
ersättning för dubbel portion utan godtgörelse för portionens tillagning,
skulle ett dylikt medgifvande, på sätt en vid utlåtandet fogad bilaga närmare
utvisade, komma att för statsverket medföra följande ökning i kostnaden,
nemligen:

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

vid den garnisonerade armén.................................... kronor 84,44:6.73

vid den icke garnisonerade armén med undantag
af de tre under omorganisation stående kavalleriregementena
.............. » 54,265.02

vid de tre under omorganisation stående kavalleriregementena
........................... » 8,591.27

vid volontärskolorna ................................................... » 5,389.96

eller för hela armén sammanlagdt........................... kronor 152,692.98

Skulle det nu, fortsätter arméförvaltningen, finnas lämpligt att söka
bereda underofficerare med vederlikar aflöningsförbättring på det sätt, att
vid de tillfällen, då portion in natura eller ersättning derför dem författningsenligt
tillkomme, denna förmån finge utgå med dubbel portion eller
ersättning derför, torde nådig proposition till Riksdagen erfordras ej mindre
om bifall till denna aflöningsförhöjning än äfven om höjning i vissa statsanslag;
och har arméförvaltningen i detta afseende i sitt utlåtande lemnat
erforderlig utredning, enligt hvilken — frånsedt förlagsanslaget till mathållning
vid garnisonerade armén, deri arméförvaltningen, oaktadt en ökning
af utgifter under samma anslag af 84,446 kronor 73 öre skulle
uppkomma, icke ansett någon anslagsförhöjning nödvändig — följande
anslag borde ökas, nemligen:

anslaget till volontärskolor med .............................. kronor 5,084.—

anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland med ................................................ » 6,468.—

anslaget till det icke garnisonerade infanteriets

och det indelta kavalleriets vapenöfningar med............ » 54,572.—

samt anslaget till intendenturcorpsen med............ t> 11,994.—

De kostnader, den föreslagna fördubblingen af underofficerarnes portionsersättning
skulle medföra, vore således, erinrar armeförvaltningen,
ingalunda obeaktansvärda. Om det derför ansåges tvifvelaktigt, huruvida
Riksdagens bifall kunde vinnas till eu förhöjning för nämnda ändamål af
den ordinarie budgeten, torde, enligt arméförvaltningens förmenande, någon
förbättring i underofficerarnes behjertansvärda ekonomiska ställning ändock
möjligen kunna utan Riksdagens medverkan tills vidare ernås genom nådigt
bifall till arméfördelningschefens alternativa förslag om portions -

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

ersättningens utgående med det fixa belopp, hvilket legat till grund vid
beräkningarna af kostnaderna för 1892 års omorganisation, och till hvars
utgifvande således borde finnas tillgång å vederbörliga statsanslag. Fördelningschefens
åsigt, att detta fixa portionsvärde varit 62 öre, vore dock,
fortsätter arméförvaltningen, endast i den mån rigtig, att vid sagda omorganisation
portionspriset beräknats till 62 öre allenast vid artilleriet å
fastlandet, fortifikationen, trängen, intendenturcorpsen, Gotlands infanteriregemente
samt Hallands och Blekinge bataljoner, hvaremot vid den öfriga
armén beräkningarna och anslagens bestämmande derefter egt rum
med ett antaget portionsvärde af endast 60 öre, hvilket senare emellertid,
äfven det, öfverstege det nuvarande faktiska och till underofficerarne utgående
portionspriset jemte medgifven tillagningskostnad, motsvarande 10
procent af sagda pris. Arméförvaltningen förbisåge visserligen icke, att
portionsersättningens bestämmande till de medeltalsbelopp, som legat till
grund vid beräkningarna för 1892 års omorganisation och då vunnit Riksdagens
godkännande, icke kunde anses utgöra en stadig ökning i berörda
underbefäls aflöningsvilkor, enär — såsom naturligt vore med hvarje medeltalssiffra
— möjlighet vore för handen, att portionsvärdet kunde komma
att i framtiden öfverstiga desamma, och således den skedda fixeringen
af portionsvärdet då komma att medföra en förlust för denna personal.
Men för närvarande blefve detta icke fallet med någon af de båda angifna
inedeltalssiffrorna, och eu dylik fixering skulle äfven ur administrativ
synpunkt medföra lätt insedda, ej obetyliga fördelar. Det syntes arméförvaltningen
vara uppenbart, att ett dylikt bestämmande af portionsersättningens
belopp innebure, icke en förhöjning, utan endast en fixering
af underofficerarnes med vederlikar aflöningsförmåner enligt stat, och att
detsamma således vore en uteslutande administrativ åtgärd. Arméförvaltningen
har derför ansett sig böra — för den händelse Eders Kongl. Maj:t
skulle finna nådig framställning till Riksdagen om fördubbling af underofficerarnes
portion och port.ionsersättning icke böra ega rum — i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva, att ersättning
för naturaportion åt underofficerare och civilmilitäre af motsvarande
rang må från 1897 års ingång tills vidare utgå vid artilleriet å fastlandet,
fortifikationen, trängen, intendenturcorpsen, Gotlands infanteriregemente
samt Hallands och Blekinge bataljoner med 62 Öre och vid den
öfriga armén med 60 öre. Den olikhet i portionens lösningspris, som sålunda
skulle komma att fortfarande förefinnas, funne arméförvaltningen
väl icke vara synnerligen tilltalande, men förvaltningen kunde dock ej

8

.Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

annat än anse de nuvarande många, vid snart sagdt hvarje truppförband
olika lösningsprisens reducerande till endast två vara en betydande förenkling.

Chefens för fjerde arméfördelningen ifrågavarande framställning synes
mig mycket beaktansvärd. Den svenska arméns underofficerare med vederlikar
befinna sig, som bekant, i ekonomiskt hänseende ingalunda i någon
afundsvärd ställning, och denna deras ställning har, såsom arméfördelningschefen
erinrat, under de senare åren allt mera försämrats till
följd af den till dem utgående kontanta portionsersättningens ständiga
sjunkande. För att i någon mån förbättra deras bekymmersamma belägenhet
har arméfördelningschefen, såsom af hvad jag förut yttrat torde
framgå, ifrågasatt, att dem måtte tillerkännas antingen ersättning för dubbel
portion eller, om detta icke läte sig göra, åtminstone ersättning för
enkel portion med ett bestämdt belopp af 62 öre för hvarje portion, utan
afseende på det vid truppförbandet för tillfället gällande portionspriset.

Den förra af dessa utvägar skulle otvifvelaktigt, såsom arméfördelningschefen
också anmärkt, medföra en verklig och ingalunda obehöflig
löneförbättring för ifrågavarande personer; men då ett bifall till framställningen
i denna del skulle, på sätt arméförvaltningen erinrat, påkalla
betydlig ökning af vissa ordinarie anslag under hufvudtiteln, och arméförvaltningens
utlåtande i ärendet inkommit först sedan frågan om reglerandet
af utgifterna under hufvudtiteln för år 1898 redan blifvit inför
Eders Kongl. Maj:t föredragen och af Eders Kongl. Maj:t afgjord, anser
jag mig icke kunna nu tillstyrka bifall till framställningen i denna del.

Hvad angår den af arméfördelningschefen alternativt ifrågasatta utvägen,
nemligen att tillerkänna arméns alla underofficerare med vederlikar
portionsersättning med ett bestämdt belopp af 62 öre för hvarje
portion, synes mig denna utväg vara lämpligare och rättvisare än den af
arméförvaltningen ifrågasatta, enligt hvilken portionsersättningen skulle
till vissa underofficerare komma att utgå med 62 öre och till andra med
allenast 60 öre.

Enligt min mening torde emellertid någon åtgärd uti ifrågavarande
hänseende icke böra vidtagas utan Riksdagens medgifvande. De uti vissa
af 1892 års och äfven vissa af 1896 års stater för truppförbanden förekommande
beräkningarna af portionens eller portionsersättningens värde

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

kunna nemligen, enligt mitt förmenande, icke betraktas annat än såsom
förslagsberäkningar; men är detta mitt antagande rigtigt, lärer det vara
uppenbart, att Riksdagens medgifvande erfordras, om portionsersättningen
skall kunna bestämmas till visst belopp, oberoende af det vexlande
portionspriset.

Det synes mig dock, som skulle den lämpligaste utvägen icke vara
att en gång för alla bestämma portionsersättningen till 62 öre, då det ju
ingalunda är otänkbart, utan nog torde kunna inträffa, att portionspriset
komme att öfverstiga nämnda belopp, i hvilket fall underofficerarnes
ställning genom den vidtagna åtgärden ingalunda skulle förbättras utan
tvärtom. Vida lämpligare skulle det, enligt mitt förmenande, vara, om
saken så ordnades, att underofficerarne bibehölles vid den dem nu tillkommande
rätt att utbekomma portionsersättning efter gällande portionspris
med tillagd förhöjning deri för portionens tillagning, men med bestämmelse
tillika, att den till dem enligt nämnda grunder utgående ersättningen
skall utgå med minst 62 öre. Härigenom vunnes, å ena sidan,
att med nu gällande portionspris en icke oväsentlig förbättring i underofficerarnes
löneförmåner dem bereddes, och å den andra, att de hufvudgrunder
icke rubbades, efter hvilka ifrågavarande löneförmån hittills af
underofficerarne åtnjutits, samt att, i händelse af inträffande dyr tid, underofficerarne
icke genom den vidtagna åtgärden komme i sämre ställning,
än de skulle varit, om ingen åtgärd alls vidtagits. Jag anser derför, att
Riksdagens medgifvande bör inhemtas dertill, att ersättning för naturaportion,
beräknad efter hittills gällande grunder, må till underofficerare
med vederlikar tills vidare utgå med minst 62 öre för hvarje portion.

Skulle denna min åsigt vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, torde
framställning böra göras derom, att Riksdagens berörda medgifvande må
få gälla äfven för innevarande år. Onsk.ligt vore nemligen, att underofficerarne
så snart som möjligt komme i åtnjutande af den löneförbättring,
ett bifall till mitt ofvanberörda förslag skulle för dem medföra, och de
beviljade anslagen under hufvudtiteln medgifva utan olägenhet den ökning
i utgift, som af nämnda löneförbättring skulle föranledas, och hvilken, enligt
hvad jag inhemtat, med nu gällande portionspris skulle komma att
uppgå till omkring 45,200 kronor om året.

För de kommande åren kan man naturligtvis ej för närvarande känna
portionspriset; men antagligt är, att detsamma ej sa hastigt stegras, att
icke, åtminstone för år 1898, skall å vederbörande anslag finnas full tillgång
till den ökade utgiftens bestridande. Enligt hvad arméförvaltningen

Bill. till liiksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

i sitt ofvanberörda utlåtande meddelat, är nemligen portionspriset för närvarande
vid arméns alla truppförband, utan undantag, lägre än 60 öre;
och då, såsom arméförvaltningen jemväl erinrat, portionsvärdet och ersättningen
för naturaportion i vissa truppförbands stater beräknats efter 62
öre och i de öfriga efter 60 öre, är uppenbart, att så länge portionspriset
understiger 60 öre, kommer tillgång å vederbörande anslag att finnas till
bestridande af den ökade utgift, som skulle komma att föranledas deraf,
att portionsersättning till arméns underofficerare med vederlikar skulle
utgå med 62 öre. Stege åter portionspriset i allmänhet till 60 öre, så
koinme ändock med all sannolikhet anslagen att lemna full tillgång; ty
å de stater, der portionen beräknats efter ett värde af 62 öre, komme
att uppstå ett öfverskott, som torde vara tillräckligt för betäckande af
den brist, som komme att uppstå för portionsersättningen åt underofficerarne
vid de truppförband, i hvilkas stater portionen beräknats efter ett
antaget värde af allenast 60 öre, och hvilken brist, enligt hvad mig meddelats,
skulle komma att utgöra tillhopa allenast 4,172 kronor 80 öre.
Skulle deremot portionspriset stiga till 62 öre eller ännu högre, lärer
finnas nödigt att i alla händelser taga frågan om förhöjning af vederbörande
anslag under öfvervägande.

Pa grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att medgifva, att ersättning för naturaportion, beräknad -efter hittills
gällande grunder, må, der sådan ersättning författningsenligt ifrågakommer,
till underofficerare och civilmilitäre personer af motsvarande rang vid
armén från och med början af innevarande år och tills vidare utgå med
minst 62 öre för hvarje portion.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan, täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall; och skulle nådig proposition af den lydelse, bilagan
till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
F. Lagerfelt.

Stockholm, tryckt hos Central-Tryckeriet 1897.