Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21

Proposition 1891:21

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

11

N:o 21.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag angående ändrad lydelse af 104, 106 och 113 §§
konkurslagen den 18 september 1862; gifven Stockholms
slott den 31 januari 1891.

Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 § regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af 104, 106 och 113 §§ konkurslagen

den 18 september 1863,

Härigenom förordnas, att 104, 106 och 113 §§ konkurslagen skola
erhålla följande ändrade lydelse:

104 §.

Ackord må ej, ändå att det ej bestridt är, af rätten fastställas: då
beslutet icke i laga ordning tillkommit: då gäldenär blifvit dömd för
bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer eller medan
han under tilltal derför står: då anledning är, att gäldenär hemligen
gynnat någon borgenär vid ackordet, eller att annat svek dervid egt
rum: då ackordet icke åt alla de borgenärer, hvilka det angår och som
ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjde, gifver lika
rätt och minst femtio för hundrade af fordringsbeloppet, att betalas sist

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

etfc år efter det ackordet blifvit faststäldt: då det uppenbarligen länder
till skada för borgenärerna.

Bestrides ackordet på den grund att säkerhet ej finnes för dess
fullgörande; pröfve rätten, efter omständigheterna, huruvida fastställelse
på sådan grund vägras må.

106 §.

Ej må ackordsförslag af borgenärer antagas, medan gäldenären står
under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer.
Besluta borgenärerna med den öfvervigt af röster, som i 96 § sagdt är,
att med ackordsfrågan skall anstå till dess dom öfver gäldenären fallit;
må dock uppskof med försäljning af konkursboets egendom ej ske, der
ej borgenärerna med enahanda röstöfvervigt det bestämma. År uppskof
med ackordsfrågan beslutadt; ege gäldenären, sedan dom i anledning af
åtalet fallit och han förklarats ej kunna till ansvar fällas, nytt ackordsförslag
framställa: ingifve det dock till rätten eller domaren inom fjorton
dagar efter det domen vunnit laga kraft: sker det ej; anses ackordsfrågan
hafva förfallit.

113 §.

Varder, efter fastställelse af ackordsförslag, yppadt, att gäldenären
gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer
eller vid ackordet hemligen gynnat någon af dem; förfalle den
eftergift, som genom ackordet må vara gäldenären tillerkänd.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR

Au g. Östergren.

Kongl. Maj:ts Nåc[. Proposition N:o 21,

13

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
onsdagen den 31 december 1890,

i närvaro af:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre voon Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Östergren anmälde i
underdånighet:

2:o.

Riksdagens skrifvelse den 26 februari 1889, deruti Riksdagen, af
anförda skäl, anhållit det täcktes Kongl. Magt låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i konkurslagen den
18 september 1862, att ackord i konkurs ej må fastställas, der gäldenär
blifvit dömd för oredlighet mot sina borgenärer eller medan han står
under tilltal derför, eller då tiden för ackordets fullgörande finnes vara
så bestämd, att ackordsummans verkliga belopp kan anses understiga
femtio för hundra af fordringsbeloppet.

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Departementschefen anförde vidare, att det utan tvifvel läge något
för den allmänna rättskänslan stötande deri, att en för oredlighet dömd
eller tilltalad konkursgäldenär erhöllo den eftergift i fråga om sin gäld,
hvilken ett ackord innebure, och att det syntes vara så mycket mer
skäl att i fråga om ackords medgifvande likställa den oredlige gäldenären
med den bedräglige, som oredlighet och bedrägeri vore förbrytelser,
hvilka stode hvarandra synnerligt nära; att hvad anginge Riksdagens
framställning om tillägg till konkurslagens föreskrifter beträffande
ackord, i syfte »att derigenom förhindra fastställande af ackordsförslag,
hvilka, ehuru de innefattade utfästelse af den i 104 § stadgade
minimiprocent å bevakade fordringarna, genom att utsträcka tiden för
ackordsummans erläggande, högst väsentligt förringade värdet af det i
ackord erbjudna, så syntes ett dylikt tillägg vara af verkligt behof påkalladt,
samt att denna lagförändring, på sätt Riksdagen ock antydt,
enklast kunde göras sålunda, att uti 104 § infördes ett stadgande, hvarigenom
för ackords fastställande gjordes till vilkor att, der icke borgenärerna
annorlunda åtnöjdes, tiden för ackordsummans erläggande icke
utsträcktes utöfver en viss tid, hvilken lämpligen kunde bestämmas till
ett år efter det ackordet blifvit faststäldt.

I öfverensstämmelse härmed hade inom justitiedepartementet upprättats
följande

Förslag

till Lag angående ändrad lydelse af 104, 106 oeli 113 §§ konkurslagen
den 18 september 1862.

Härigenom förordnas, att 104, 106 och 113 §§ konkurslagen skola
erhålla följande förändrade lydelse:

104 §.

Ackord må ej, ändå att det ej bestridt är, af rätten fastställas: då
beslutet icke i laga ordning tillkommit; då gäldenär blifvit dömd för
bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer eller medan
han under tilltal derför står; då anledning är, att gäldenär hemligen
gynnat någon borgenär vid ackordet, eller att*annat svek dervid egt
rum; då ackordet icke åt alla de borgenärer, hvilka det angår och som
ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjde, gifver lika

15

Kovgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

rätt och minst femtio för hundrade af fordringsbeloppet, att betalas
sist ett år efter det ackordet blifvit faststäldt; då det uppenbarligen
länder till skada för borgenärerna.

Bestrides ackordet på den grund att säkerhet ej finnes för dess
fullgörande; pröfve rätten, efter omständigheterna, huruvida fastställelse
på sådan grund vägras må.

106 §.

Ej må ackordsförslag af borgenärer antagas, medan gäldenären står
under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande enligt 8 kap. denna
lag. Besluta borgenärerna med den öfvervigt af röster, som i 96 § sagdt
är, att med ackordsfrågan skall anstå till dess dom öfver gäldenären
fallit; må dock uppskof med försäljning af konkursboets egendom ej
ske, der ej borgenärerna med enahanda röstöfvervigt det bestämma.
Är uppskof med ackordsfrågan beslutadt; ege gäldenären, sedan dom i
anledning af åtalet fallit och han förklarats ej kunna till ansvar fällas,
nytt ackordsförslag framställa: ingifve det dock till rätten eller domaren
inom fjorton dagar efter det domen vunnit laga kraft: sker det ej;
anses ackordsfrågan hafva förfallit.

113 §.

Varder, efter fastställelse af ackordsförslag, yppadt, att gäldenären
gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer
eller vid ackordet hemligen gynnat någon af dem; förfalle den
eftergift, som genom ackordet må vara gäldenären tillerkänd.

Departementschefen hemstälde, att för det ändamål, 87 § regeringsformen
omförmäler, högsta domstolens yttrande öfver förslaget måtte
genom note ur protokollet inhemtas.

Denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla.

Ex protocollo

Carl Boheman.

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

%

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol fredagen den 23 januari 1891.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Svedelius,
Wedberg,
Skarin,

Hammarskjöld,

Westman,

Thomasson,

Huss.

Tillförordnade byråchefen, revisionssekreteraren Afzelius föredrog i
underdånighet:

l:o.

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet deri 31 december 1890, hvarmedelst
för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, högsta domstolens
yttrande blifvit infordradt öfver följande inom justitiedepartementet upprättade
förslag till

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

17

Lag

angående ändrad lydelse af 104, 106 och 113 §§ konturslagen

den 18 september 1862.

Härigenom förordnas, att 104, 106 och 113 §§ konkurslagen skola
erhålla följande förändrade lydelse:

104 §.

Ackord må ej, ändå att det ej bestridt är, af rätten fastställas: då
beslutet icke i laga ordning tillkommit: då gäldenär blifvit dömd för
bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer eller medan
han under tilltal derför står: då anledning är, att gäldenär hemligen
gynnat ^ någon borgenär vid ackordet, eller att annat svek dervid egt
rum. da ackordet icke åt alla de borgenärer, hvilka det angår och som
ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjde, gifver lika
rätt och minst femtio för hundrade af fordringsbeloppet, att betalas
sist ett. år efter det ackordet blifvit faststäldt: då det uppenbarligen
länder till skada för borgenärerna.

Bestrides ackordet på den grund att säkerhet ej finnes för dess
fullgörande; pröfve rätten, efter omständigheterna, huruvida fastställelse
på sådan grund vägras må.

106 §.

Ej inå ackordsförslag af borgenärer antagas, medan gäldenären står
under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande enligt 8 kap. denna
lag. Besluta borgenärerna med den öfvervigt af röster, som i 96 §
sagd! är,, att med ackordsfrågan skall anstå till dess dom öfver gäldenären
fallit; må dock uppskof med försäljning af konkursboets egendom
ej ske, der ej borgenärerna med enahanda röstöfvervigt det bestämma.
År uppskof med ackordsfrågan beslutadt; ege gäldenären, sedan dom i
anledning af åtalet fallit och han förklarats ej kunna till ansvar fällas,
nytt ackordsförslag framställa: ingifve det dock till rätten eller domaren
inom fjorton dagar efter det domen vunnit laga kraft: sker det ej; anses
ackordsfrågan hafva förfallit.

Bih. till Riksä. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

3

18

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

113 §.

Varder, efter fastställelse af ackordsförslag, yppadt, att gäldenären
gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer
eller vid ackordet hemligen gynnat någon af dem; förfalle den
eftergift, som genom ackordet må vara gäldenären tillerkänd.

Högsta domstolen ansåg förslaget icke föranleda
annan erinran, än att den i 104 och 113 §§ nyttjade
benämningen bedrägligt eller oredligt förhållande mot
borgenärer borde användas jemväl i 106 § i stället för
der förekommande uttryck »bedrägligt eller oredligt
förhållande enligt 8 kap. denna lag». Bibehållande af
nyssnämnda uttryck syntes desto mera olämpligt, som
straffbestämmelserna angående bedrägeri och oredlighet
mot borgenärer blifvit från 8 kap. konkurslagen öfverflyttade
till strafflagen.

Ex protocollo

C. P. Hagbergli.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

19

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, liållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
lördagen den 31 januari 1891,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre Aicerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhåupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,

herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Justitieråden: Herslow,

Westman.

3:o.

Departementschefen statsrådet Östergren föredrog det af högsta
domstolen den 23 januari afgifna yttrande öfver det genom Kongl. Maj:ts
beslut deri 31 sistlidne december till högsta domstolen remitterade förslag
till lag angående ändrad lydelse af 104, 106 och 113 §§ konkurslagen
den 18 september 1862; och hemstälde departementschefen, att förslaget
med den jemkning i redaktionen af 106 §, högsta domstolen föreslagit,
måtte af Kongl. Maj:t godkännas och, jemlikt 87 § regeringsformen, för
Riksdagen till antagande framläggas.

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens
hemställan.

Hvad departementschefen hemstält täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition
i ämnet till Riksdagen aflåtas i enlighet med
bilagan litt. B vid detta protokoll.

v

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.