Kongl. Majd» Nåd. Proposition N:o 47

Proposition 1893:47

Kongl. Majd» Nåd. Proposition N:o 47.

1

N:o 47.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående delning
af Hernösands stift; gifven Stockholms slott den 11 mars
1893.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
medgifva:

att Vesterbottens och Norrbottens län må från den 1 januari 1895
frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

G. F. Gilljam.

Bil,, till Rikad. Prot. IS.93. 1 Sami. 1 Afd. 30 Haft. (N:o 47.)

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
mars 1893.

Närvarande:

t

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre vo0N Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen, statsrådet Gilljam yttrade:

»Redan länge har det visat sig önskvärdt, att Hernösands stift, omfattande
mera än hälften af rikets areal, måtte blifva deladt i tvenne.
Behofvet häraf har år efter år gjort sig alltmer kännbart; och frågan om
stiftets delning är hos Eders Kongl. Maj:t anhängiggjord genom en af
kyrkomötet den 29 september 1888 aflåten underdånig skrifvelse.

I sagda skrifvelse anhåller kyrkomötet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t
låta företaga den utredning och de åtgärder, som för delningens genomförande
kunde pröfvas erforderliga, öfver denna framställning hafva

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

kammarkollegium och statskontoret, efter nådig remiss, infordrat underdåniga
utlåtanden ej mindre af domkapitlet i Hernösand än äfven af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands, Jemtlands,
Vesterbottens och Norrbottens län; och sedan kollegierna, med öfverlemnande
af de sålunda infordrade yttrandena, för egen del afgifvit underdånigt
utlåtande, anhåller jag att nu få till Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning anmäla detta ärende.

Beträffande de förhållanden, hvilka göra den ifrågasatta delningen
erforderlig, får jag, med ledning af den i ärendet förebragta utredning,
anmärka följande.

Hernösands stift, som omfattar rikets fyra nordligaste län, har eu
ytvidd af 236,657 qvadratkilometer, under det hela rikets omfattar 433,000
qvadratkilometer, upptagande således Hernösands stift ett område betydligt
större än alla de andra stiften tillsammans, medan det i afseende å kommunikationer
är mindre lyckligt lottadt än något af de öfriga. Dess folkmängd
uppgick den 31 december 1890 till 536,833 personer. Allenast
Lunds stift kan uppvisa en högre folkmängdssiffra. Folkökningen fortgår
inom de trakter, som omfattas af Hernösands stift, mycket hastigare än i
mellersta och södra Sverige. Under perioden 1881—1890 ökades befolkningen
inom nämnda stift med 86,778 personer eller med 19,28 procent,
medan procenten för folkökningen uti hela riket utgjorde 4,80 samt uti
hela riket utom Hernösands stift 3,22. Med afsende å pastoratens antal
öfverträffa endast fem af de öfriga stiften Hernösands; och det är påtagligt,
att antalet pastorat skall inom Hernösands stift tillväxa fortare än
inom öfriga stift, beroende på dervarande pastorats stora utsträckning och
behofvet af deras delning. Medelarealen af ett pastorat är inom Hernösands
stift 2,191 qvadratkilometer, för lappmarkspastoraten uppgår medelarealen
till mer än tredubbelt denna siffra, för pastoraten i kustlandet till
mer än hälften deraf. Inom andra stift är medelarealen af ett pastorat
högst 403 qvadratkilometer, lägst 60 qvadratkilometer, för hela riket utgör
pastoratens medelareal 318 qvadratkilometer. Beträffande undervisningsanstalterna
är antalet allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier samt
vid dem anstälda ordinarie lärare endast inom ett stift större än inom
Hernösands, och af hela antalet folkskolor inom riket utgöra de till sistnämnda
stift hörande 9,7 procent eller icke obetydligt mer än medelsiffran
för samtliga stiften, 8,3 procent. Eu för Hernösands stift egendomlig
svårighet erbjuder vården om kyrka och skola i lappmarken och
finnbygden med deras af språkförhållanden och andra omständigheter betingade
egendomliga organisation. Genom de långa och besvärliga resorna
för visitation i pastoraten och inspektion af läroverken inskränkes dessa

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

vigtiga förrättningars antal, så att äfven med bästa vilja och förmåga hos
biskopen stiftet icke kan erhålla den tillsyn, som kräfves af såväl lag som
det faktiska behofvet. Hvad göromålen i domkapitlet beträffar hafva
dessa, efter hvad domkapitlets utlåtande gifver vid handen, på senaste åren
tillvuxit i sådan grad, att det domkapitlets ledamöter åliggande arbete
upptagit flerdubbelt längre tid än den minskning af två timmar i veckan
i undervisningsskyldighet, som läroverksstadgan medgifver de lärare, hvilka
tillika äro domkapitelsledamöter, hvarjemte expeditionens tjensteman endast
med stor ansträngning hunnit fullgöra sina åligganden.

Nu anförda omständigheter synas mig uppenbart ådagalägga, att en
delning af Hernösands stift är af verkligt behof påkallad. Också hafva
samtliga de myndigheter, som i ärendet yttrat sig, samstämmigt förordat
en dylik åtgärd.

Beträffande sättet för delningen hafva domkapitlet och öfriga vederbörande
tillstyrkt, att Vesterbottens och Norrbottens län skulle afskiljas
för att bilda det nya stiftet. Detta senare skulle då få en areal af 161,''234
qvadratkilometer med 227,567 invånare, 43 pastorat, 2 högre och 3 lägre
allmänna läroverk samt ett folkskolelärarinneseminarium, hvaremot det
gamla stiftet efter delningen komine att omfatta 75,423 qvadratkilometer
med 309,218 invånare, 65 pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk
samt ett folkskolelärareseminarium. Genom en dylik delning skulle visserligen
det nya stiftet få något mindre folkmängd och antal pastorat än
det återstående gamla stiftet, men detta förhållande komme, såsom jemväl
af domkapitlet anmärkts, att väsentligen motvägas af den större arealen
och de svårare kommunikationerna samt icke minst deraf, att handläggningen
af alla finska och de allra flesta lappska ärenden skulle tillkomma
det nva stiftets styrelse. Härjemte har framhållits, helt visst med skäl,
hurusom det skulle medföra större enkelhet och reda i flera afseenden, att
gränsen mellan stiften sammanfölle med länsgränsen, helst derigenom äfven
vunnes en billig jemkning i afseende på areal och folkmängd, då deremot
en delning efter endera af dessa grunder skulle göra det ena stiftet i ettdera
hänseendet alltför stort i förhållande till det andra. Om stiftsdelningen
på föreslaget sätt genomfördes, skulle deraf föranledas en mindre
ändring i nu bestående kontraktsindelning. Ångermanlands nordöstra
kontrakt omfattar nemligen för närvarande, utom socknar i Vesternorrlands
län, jemväl Nordmalings och Bjurholins socknar i Vesterbottens län och
skulle alltså, med sin nuvarande sammansättning, komma att tillhöra båda
stiften, till förekommande af hvilken oegentlighet nämnda båda församlingar
kunde förenas med närmaste kontrakt inom Vesterbottens län.

Lämpligaste platsen för den nya stiftsstyrelsen synes vara Luleå.

5

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 47.

Genom styrelsens förläggande till en residensstad komme samarbetet mellan
den kyrkliga och verldsliga myndigheten att underlättas; och af de två
residensstäder, som skulle komma att tillhöra det nya stiftet, är Luleå
den mest centralt belägna, hvarförutom sagda stad torde inom kort icke
blott komma i lätt förbindelse med den södra delen af stiftet utan äfven
gå eu ganska betydande utveckling till mötes. Härtill kommer, på sätt
jemväl i de underdåniga utlåtandena framhållits, att Luleå ligger vida
närmare än Umeå till de baktalande församlingarna och de flesta
lapparnes hemvist.

Beträffande det nya domkapitlets sammansättning tillåter jag mig i
underdånighet erinra derom, att enligt det förslag till lag om stiftsstyrelse,
som Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition den 10 nästlidne februari
föreslagit Riksdagen att antaga, stiftsstyrelsen inom hvarje stift skall utöfvas
dels af biskop, dels af ett domkapitel, bestående af fem ledamöter,
nemligen biskopen såsom ordförande, domprost, der sådan finnes, såsom
vice ordförande, en af Konungen utnämnd stiftssekreterare samt två af
Konungen för fem år i sänder förordnade ledamöter, dels ock af biskopen
med biträde af stiftssekreteraren såsom föredragande, men med biskopen
ensam tillkommande beslutanderätt. Skulle berörda lagförslag icke af
Riksdagen antagas, synes någon annan anordning i fråga om det nya
domkapitlets sammansättning icke böra ifrågasättas än den, som för närvarande
gäller för öfriga domkapitel. I sådant afseende har domkapitlet
i Hernösand föreslagit, att det nya domkapitlet i Luleå skulle bestå af,
förutom biskop, sex lektorer vid Luleå läroverk. Då för närvarande
allenast fem lektorsbefattningar finnas vid sagda läroverk, skulle för ändamålet
erfordras inrättande af ytterligare en lektorstjenst derstädes. I afseende
härå synes emellertid följande vara att erinra. I kongl. förordningen
den It februari 1687 om rättegång i domkapitlen § 1 föreskrifves,
att i stiftsstäder, der icke akademier äro, biskopens ordinarie assessores
skola vara kyrkoherden uti domkyrkan och lectores. Enligt denna föreskrift
borde, derest Luleå blefve stiftsstad, kyrkoherden i Luleå stad ingå
såsom ordinarie ledamot i domkapitlet. Vidare kan anmärkas, att enligt
kongl. brefvet till Linköpings konsistorium den 7 juni 1884, jemfördt med
kongl. brefvet till samtliga konsistorierna den 15 juli 1752 och kongl.
resolutionen den 11 mars 1806, domkapitel synes vara beslutmessigt, då
fyra ledamöter äro tillstädes, hvilka äro om beslutet ense, eljest då fem
ledamöter äro närvarande. Någon ökning af lektorernas antal vid Luleå
läroverk synes fördenskull icke vara erforderlig med hänsyn till det blifvande
domkapitlets sammansättning. För fall af vakanser eller annat uppkommet
förfall för de ordinarie ledamöterna anvisar ofvanberörda paragraf af rätte -

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

gångsordinantien utvägen att genom adjunktion af dertill lämpade män
göra kapitlet fulltaligt.

För ernående af Hernösands stifts delning enligt de grunder, dem jag
nu angifvit, erfordras såväl Riksdagens som allmänna kyrkomötets medverkan.
I 4 § af presterskapets privilegier är stadgadt, bland annat, att
alla biskopar skola oförändradt njuta och behålla efter gammal häfd sina
biskopsstift. Frågan om förändrad stiftsindelning, vare sig i allmänhet
eller i ett särskilt fall, måste fördenskull behandlas i den ordning 114 §
regeringsformen föreskrifver, och således sjelfva spörjsmålet, huruvida
Vesterbottens och Norrbottens län må frånskiljas Hernösands stift för
att utgöra eget stift, underställas så väl Riksdagens som kyrkomötets
godkännande. Vidare påkallas, för delningens genomförande, ändring i
kongl. förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte.
Förslag till dylik ändring tillkommer det icke mig att för Eders Kongl.
Maj:t framlägga, men lärer sådant förslag, derest Eders Kongl. Maj:t nu
besluter nådig framställning enligt nyssnämnda paragraf af regeringsformen
beträffande stiftets delning, komma att af statsrådet och chefen för justitiedepartementet
underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning för att derefter
föreläggas Riksdagen och kyrkomötet till godkännande. Slutligen erfordras
framställning till Riksdagen om anvisande af medel till bestridande af de
med stiftsdelningen förenade kostnader.

Hvad angår dessa kostnader lärer proposition med förslag till deffnitiv
stat för den ifrågastälda nya stiftsstyrelsen i Luleå ej lämpligen kunna till
detta års riksdag aflåtas. Liksom den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
nya organisation af stiftsstyrelserna torde nemligen delningen af Hernösands
stift ej kunna träda i verkställighet förr än med år 1895, och kostnadsfrågan
ställer sig dessutom väsentligen olika, allt efter som den föreslagna
omorganisationen af domkapitlen varder godkänd eller ej. För de omständigheter,
hvilka för kostnadsfrågan äro bestämmande, bör jag dock
här redogöra, på det förslagets finansiella innebörd må kunna bedömas;
och torde jag härutinnan få anföra följande.

I fråga om sättet att bereda skälig löneinkomst åt biskopen i det nya
stiftet lärer icke böra ifrågasättas, att åt honom skulle på lön anslås något
prebendepastorat, utan synes lämpligast, att en bestämd kontant lön åt
honom anvisas. Genom nådiga brefvet den 15 juni 1861 angående reglering
af biskoparnes löner hafva dessa löner i de särskilda stiften bestämts
från 16,000 till 10,000 kronor, deribland för biskopen i Hernösand till
12,000 kronor. Då, enligt hvad Hernösands domkapitel uttalat, hvart och
ett af de två stift, i hvilka Hernösands stift skulle delas, för sin behöriga
vård komme att kräfva å stiftsstyrelsens sida fullt upp så mycket arbete

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

som de flesta större stift inom det öfriga riket, synes, i enlighet med hvad
jemväl kammarkollegium och statskontoret hemstält, lönen åt biskopen
i det nya stiftet icke lämpligen böra sättas lägre än lönen åt biskopen i
Hernösands odelade stift, eller 12,000 kronor, hvartill borde komma särskild
hyresersättning, som enligt mom. 2 af de genom nådigt bref den 15
juni 1861 fastställa grunder för reglering af biskoparnes löner skall till
biskop, der biskopshus ej finnes, utgå med belopp ej öfverstigande 1,500
kronor.

Medel till denna lön och hyresersättning torde kunna bekommas ur
biskopslöneregleringsfonden, hvilken uppkommit genom inkomster, som afskilts
från vissa biskopslöner och bestämts till jemnande af andra. Vid
1892 års slut egde denna fond en behållning, som beräknats uppgå till
412,467 kronor 99 öre. Inkomsterna under år 1892 hade uppgått till
mera än 46,400 kronor, deraf ränta och kapitalvinst 16,133 kronor 47 öre.
De till utgående från fonden anvisade årliga utgifter till lönefyllnad åt
åtskilliga biskopar m. m. utgöra tillsammans 24,210 kronor 49 öre. Vid
sådant förhållande och då den reglering af prebendepastoraten, hvarom
föreskrift i åberopade nådiga bref af den 15 juni 1861 meddelats,
nu mera blifvit fullständigt genomförd, och biskopslöneregleringsfonden
alltså icke kommer att för detta ändamål drabbas af ytterligare utgifter
utöfver de redan nu utgående, synes fonden väl tåla den utgift, som för
ifrågavarande ändamål kan påfordras.

Hvad härefter angår ledamöterna i det nya domkapitlet, tillåter jag
mig att, för den händelse det af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslaget
till lag om stiftstyrelse vinner Riksdagens bifall, i afseende å ledamöternas
ersättning åberopa hvad jag derom anfört till statsrådsprotokollet den 10
nästlidne februari, hvarvid jag, beträffande särskildt stiftssekreterarens aflöning,
uttalade den mening, att sagda aflöning skäligen syntes böra utgå
med ett belopp af 5,500 kronor, deraf 4,000 kronor lön och 1,500 kronor
tjenstgöringspenningar, med ett ålderstillägg å lönen efter tio år af 500
kronor. Derest åter sagda förslag icke kommer att bifallas, och följaktligen
den tillärnade nya stiftsstyrelsen skulle komma att anordnas enligt nu
gällande bestämmelser för domkapitlens sammansättning, kan ifrågasättas,
huruvida icke kyrkoherden i Luleå stadsförsamling och de nuvarande
lektorerna vid läroverket, hvilka icke mottagit sina befattningar med
skyldighet att tjenstgöra i domkapitel, borde erhålla särskild godtgörelse
för det ökade arbete, som ett ledamotskap i domkapitlet skulle för dem
medföra, och hvilket för lektorerna icke i afsevärd mån kan anses uppvägas
af den förminskning i antalet undervisningstimmar, som enligt 13 §
i gällande läroverksstadga skulle medgifvas dem såsom domkapitlets leda -

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

möter. I infordrade yttranden från nuvarande kyrkoherden i Luleå stadsförsamlings
pastorat 0. A. Wester äfvensom från nuvarande lektorerna i
kristendom och filosofisk propedevtik, i historia och modersmålet samt i
matematik och fysik vid nämnda läroverk — de tvenne öfriga lektorerna
åtnjuta tjenstledighet för sjukdom — hafva dessa förklarat sig villiga att
inträda såsom ledamöter i det tillärnade domkapitlet, utan att ifrågasätta
särskild ersättning härför, kyrkoherden Wester under uttalande af den förhoppning
att de presterliga krafter, som erfordrades för församlingsvården
inom pastoratet, måtte så ordnas att densamma icke behöfde lida intrång
af kyrkoherdens domkapitelsgöromål. Någon annan kostnad för
godtgörelse åt ledamöterna i det tillämnade domkapitlet torde således,
under antagande att den föreslagna lagen om stiftsstyrelse icke kommer
till stånd, icke blifva erforderlig, än den jemförelsevis mindre betydande
ersättning, som komme att utgå till de personer, hvilka, enligt hvad jag
förut nämnt, skulle vid vakanser eller annat förfall för de ordinarie ledamöterna
inträda såsom adjungerade ledamöter i kapitlet.

Deremot måste för det nya domkapitlets expedition i hvarje fall
kostnader blifva oundvikliga, dels, derest merberörda förslag till lag om
stiftsstyrelse icke vinner godkännande, åt en konsistorienotarie, dels i hvarje
fall till aflönande af amanuens och nödigt vaktmästarebiträde vid domkapitlet
samt till hyra af sessions- och expeditionslokaler för domkapitlet
äfvensom till bestridande af andra för dess expedition nödiga utgifter.

Såsom jag i mitt förut åberopade anförande till statsrådsprotokollet
den 10 nästlidne februari närmare utvecklade, kan, derest åsyftad omorganisation
af stiftsstyrelserna icke kommer till stånd och följaktligen
konsistorienotariebefattningarna framgent skola bibehållas, en lönereglering
för dessa tjenster icke längre undanskjutas.

Under nämnda förutsättning och i afbidan på att ett allmänt ordnande
af konsistorienotariernas löneinkomster varder åvägabragt, synes aflöningen
för en blifvande konsistorienotarie vid domkapitlet i Luleå böra
så ordnas, att han, utöfver de inkomster, som enligt nu gällande grunder
för konsistorienotariernas aflöning utgå från Vesterbottens och Norrbottens
län till notarien vid Hernösands domkapitel och som efter stiftets delning
borde öfverflyttas till den förre, finge sig tillerkändt, att utgå tillsvidare,
ett skäligt anslag af statsmedel såsom arfvode.

Till ledning vid bestämmandet af detta arfvode hafva från domkapitlet
i H er/lösand infordrats uppgifter beträffande omförmälda från Vesterbottens
och Norrbottens län inflytande inkomster för konsistorienotarien i
Hernösands stift; och framgår af dessa uppgifter, att dennes ifrågavarande
inkomster utgjort:

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

lösen för fullmakter under åren 1885—1890 i medeltal

för år ................................................................................... kronor 548: 85

inkomster af tvenne årliga kollekter, jemlikt nådiga brefvet
den 1 september 1730, i medeltal för åren 1886

—1890.................................................................................... » 168:06

provision af kollektmedel, hvilken uppgifves vara tem ligen

lika för alla år.......................................................... » 189: 02

provision af lägenheter, som stått lediga för presterskapets
enke- och pupillkassas räkning, i medeltal under

åren 1886—1890 ................................................................ > 566: 43

annan expeditionslösen under år 1890 ................................. * 98: —

Summa kronor 1,570: 36.

Enär emellertid provisionen för de lägenheter, som för presterskapets
enke- och pupillkassas räkning stå lediga, årligen minskas, har domkapitlet
ansett att vid bestämmande af konsistorienotariens i Luleå aflöning
samma inkomster ej böra beräknas till högre belopp än 1,200 kronor för
år. Då jemväl ett till konsistorienotarien vid Hernösands domkapitel utgående
belopp af 300 kronor, utgörande arfvode för notariens bestyr med
Lappmarks ecklesiastikverks angelägenheter, syntes domkapitlet böra öfverflyttas
på konsistorienotarien i det nya stiftet, har domkapitlet beräknat
sammanlagda beloppet af de inkomster, som från konsistorienotarien vid
Hernösands domkapitel borde öfvergå till konsistorienotarien vid Luleå
domkapitel, till 1,500 kronor.

Den aflöning, som derutöfver skäligen borde tillkomma sistnämnde
notarie, har af domkapitlet föreslagits till 3,000 kronor om året; och anser
äfven jag, att detta belopp lämpligen kunde tills vidare bestämmas
såsom arfvode åt notarien jemte omförmälda, till 1,500 kronor beräknade
särskilda inkomster, som förut tillkommit konsistorienotarien i Hernösand.

Vidkommande derefter amanuensen och vaktmästaren, synas de arfvoden,
som torde böra dem tillerkännas, till dess den för konsistorieamanuenserna
och domkapitlens vaktbetjente i lika mån som för konsistorienotarierna
erforderliga lönereglering kommit till stånd, kunna bestämmas
till ungefär enahanda belopp, hvartill amanuensens och vaktmästarens
vid domkapitlet i Hernösand inkomster under de senaste åren
uppgått, nemligen för amanuensen 1,600 kronor och för vaktmästaren omkring
500 kronor jemte bostad och vedbrand.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1893. 1 Samt. 1 Afd. 30 Höft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Beträffande slutligen öfriga kostnader för det blifvande domkapitlets
expedition har domkapitlet i Hernösand beräknat samma kostnader till
följande belopp:

hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för

vaktmästaren........................................ kronor 1,500: —

andra för expeditionen nödiga årliga utgifter.................. » 600: —

anskaffande af möbler, kassaskåp, andra nödiga inventarier,
böcker, kartor m. m., för en gång .................. » 3,500: —.

I sammanhang med nu omnämnda beräkning af kostnaden för den
nya stiftsstyrelsens i Luleå expedition har domkapitlet i Hernösand hemstält,
att, i den mån genom stiftsdelningen inkomster skulle komma att
frångå tjenstemännen vid domkapitlets i Hernösand expedition och öfverflyttas
till tjenstemännen vid det föreslagna nya domkapitlet, ersättning
måtte de förra härför beredas. Härvid måste visserligen å ena sidan tagas
i betraktande, att desse tjenstemäns arbete komme att blifva i väsentlig
mån minskadt genom stiftsdelningen, men å andra sidan äfven hänsyn
tagas dertill, att deras arbete hittills varit öfver höfvan betungande och
att de med deras befattningar förenade löneinkomster äro så knappa, att
endast med beräkning af de inkomster, hvilka för närvarande af dem åtnjutas,
duglige innehafvare till samma befattningar torde kunna erhållas.
Med afseende härå synes mig den ersättning, som, till dess ny reglering
för tjensteman och vaktbetjente vid rikets samtliga domkapitel må komma
till stånd, bör beredas nuvarande innehafvarne af ifrågavarande befattningar
för den minskning i inkomster, som till följd af stiftsdelningen
skulle drabba dem, icke böra sättas i väsentlig mån lägre än dessa inkomster.

Den öfversigt jag nu lemnat, torde utvisa, att stiftsdelningen låter
sig verkställa för en kostnad, som, i betraktande af de stora fördelar, den
nya anordningen skulle medföra för kyrka och skolväsende inom den
nordligare hälften af vårt land, ingalunda kan anses betydande. Då af
skäl, som jag förut anfört, den definitiva regleringen af utgifterna för den
nya stiftsstyrelsen icke lämpligen kan göras till föremål för beslut af innevarande
års Riksdag, får jag för närvarande, under erinran om hvad
jag anfört derom att sjelfva delningsfrågan i och för sig lärer böra behandlas
i den ordning, 114 § regeringsformen angifver, underdånigst hemställa,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,

att Yesterbottens och Norrbottens län må från den 1 januari 1895
frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskilt stift.

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält,
deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Edward Bäcklin.