Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 7

Proposition 1893:7

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 7,

11

N:o 7.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning
till Östersunds stad af kronans andel i ett
inom stadens område beläget skogsskifte; gifven Stockholms
slott den 10 december 1892.

Af ett å Östersunds stads område beläget, med litt. S. betecknadt skogsskifte
tillhöra tre sjundedelar kronan, hvaremot de återstående fyra sjundedelarne
egas af Östersunds stad. Den kronan tillhöriga delen af skogsskiftet,
som ligger i samfällighet med stadens andel, har förr varit landshöfdingen
i Jemtlands län på lön anslagen, men är numera till statsverket
indragen och utarrenderad till den 14 mars 1894.

I en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet med underdånig
skrifvelse den 26 september 1891 öfverlemnad, till Kongl. Maj:t stäld skrift
hafva stadsfullmägtige i Östersund, med bifogande af utdrag af stadsfullmägtiges
protokoll den 7 oktober 1890 och den 20 januari 1891, i underdånighet
anhållit, att Östersunds stad måtte få från kronan förvärfva den
andel af omförmälda skogsskifte, som innehades af kronan, med rätt för
staden att samma andel tillträda vid arrendetidens utgång den 14 mars
1894; varande vid den underdåniga ansökningen jemväl fogad en af stadsingeniören
E. Runeberg år 1891 upprättad karta öfver skogsskiftet litt. S.
i Östersund.

Af förenämnda utdrag af stadsfullmägtiges protokoll inhemtas, att, sedan
stadsfullmägtige uppdragit åt stadens drätselkammare att verkställa ut -

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

redning angående värdet å det ifrågavarande skogsskiftet, samt drätselkammaren
anmodat dels jägmästaren i Norra Jemtlands revir E. A. Malmborg
att värdera den å skogsskiftet växande skogen och dels förre riksdagsmannen
Hans Andersson i Bringåsen att afgifva yttrande angående skogsskiftets
värde i öfrigt, bemälde personer, hvar för sig, verkstält uppskattning
af skogsskiftets värde och afgifvit skriftligt utlåtande i sådant hänseende,
hvilka utlåtanden finnas intagna i stadsfullmägtiges protokoll.

Jägmästaren Malmborg har dervid, med förmälan att enligt landtmäterihandlingarna
från länets landtmäterikontor skogsskiftet, efter afdrag af hvad
jern vägen upptoge, innehölle en ytvidd af 6.11 hektar, uppskattat den derå
befintliga skogen, som beräknats innehålla 733 kubikmeter, i anseende till
skogens närhet till lätt afsättlig ort och derför att värdefull tall till en
del förekomme, efter ett pris af 2 kronor per kubikmeter, till 1,466 kronor
och jordvärdet, efter 10 kronor per hektar, till 61 kronor 10 öre;
hvadan alltså hela skogsviddens värde skulle uppgå till 1,527 kronor 10 öre.

I det af förre riksdagsmannen Hans Andersson i Bringåsen afgifna
utlåtande anföres, att, då skogsskiftet utgjordes af en oformlig, lång och
smal egofigur, belägen mellan Storsjöns strand och landsvägen, och jordmånen
vore mager och stenbunden samt således föga lämplig för odling, jorden
i sig sjelf syntes ega ett relativt ringa värde, synnerligast som samfälligheten
läge långt utom stadsplanen och icke kunde till byggnadstomter
upplåtas. Till följd af dessa ogynsamma omständigheter syntes den å skiftet
växande skogen, hvilken dock för närvarande endast vore duglig till ved,
vara den faktor, som hufvudsakligast borde vara bestämmande vid skiftets
uppskattning i penningar. Men då denna skog vore en ofelbar snöskärm
och ett absolut nödvändigt skydd mot all den yrsnö, som af vestliga och
nordliga vindar tillfördes från Storsjön och som den förutan skulle i stora
massor hopa sig på landsvägen och i hög grad försvåra, för att icke säga
omöjliggöra, trafiken efter densamma samt äfven blifva hinderlig för den
nära intill liggande jernbanan, borde skogen, så mycket möjligt vore, sparas,
hvadan den icke heller kunde uppskattas till samma värde, som om
den finge efter godtycke utan vidare till ved nedhuggas. En mycket sparsam
gallring måste så mycket mer iakttagas, som skiftets bredd på sina
ställen utgjorde blott några få meter. Häraf följde åter, att skiftets afkastning
icke kunde betäcka räntan på någon högre summa. Med anledning
af dessa förhållanden kunde samfälligheten icke uppskattas till högre värdebelopp
än 600, högst 700 kronor.

Öfver den underdåniga ansökningen har Kongl. Maj:ts befallningshaf -

13

Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition No 7.

vande inhemtat yttrande från dåvarande domänintendenten i länet, öfverjägmästaren
Fr. Tigerhielm, hvilken till alla delar instämt i den af förre
riksdagsmannen Hans Andersson uttalade mening angående skogsskiftets

värde samt hemstält, att staden Östersund måtte få köpa ifrågavarande,

för kronan alldeles obehöfliga jordlott emot ett åsatt pris för det hela af
högst 700 kronor.

För egen del har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ofvanberörda
underdåniga skrifvelse anfört, att då området, som, jemte annan fastighet,
vore till den 14 mars 1894 upplåtet till enskild person mot årligt arrende
af 100 kronor, icke vore för något statsverkets ändamål behöfligt, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande väl ansåge detsamma icke vidare böra för kronan
bibehållas, utan enligt derom gällande stadganden, efter arrendetidens
utgång försäljas; men då lägenheten, ehuru den icke med någon fördel

kunde af kronan användas, likväl i enskild persons ego finge anses, i följd

af sin belägenhet i närheten af staden mellan Storsjön och jernbanan, ega
icke så obetydligt värde såsom lämplig plats för någon industriel anläggning,
hyste Kongl. Maj:ts befallningshafvande den mening, att egendomen
kunde förmånligare försäljas på offentlig auktion, der den enskilda spekulationen
antagligen skulle göra sig gällande, så att ett högre pris kunde
betingas än det, hvartill området uppskattats vid den af stadsfullmägtige
föranstaltade värdering. Förefunnes verkligen den uppgifna nödvändigheten
att bibehålla den å lägenheten växande skogen såsom skydd mot snöstormar
för jernbanan, borde en dylik omständighet, i stället för att föranleda till
sänkning af priset vid försäljning till staden eller enskild person utan garanti
för att i framtiden hänsyn tages till nämnda nödvändighet, tvärtom
från statens synpunkt betinga högre pris på egendomen och tagas i betraktande
vid afgörandet, huruvida egendomen borde för kronan bibehållas
eller icke. Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig derför och då
stadsfullmäktige icke ens uppgifvit, att ifrågavarande lägenhet vore för något
stadens särskilda ändamål behöflig, icke höra tillstyrka, att lägenheten, derest
den icke skulle för kronan fortfarande bibehållas, försåldes i annan ordning
än som för kronans egendomar i allmänhet funnes föreskrifven.

Kongl. domänstyrelsen, hvars underdåniga yttrande i ärendet inhemtats,
har dervid anfört, att, då kronans andel uti ifrågavarande skogsskifte
icke vore för skogsväsendets räkning behöflig och, efter hvad Kongl. Maj:ts
befallningshafvande meddelat, icke heller för annat statsändamål användbar,
stadsfullmägtiges ansökning att få förvärfva samma andel syntes, i betraktande
deraf att stadens och kronans till arealen obetydliga andelar nu läge

14

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 7.

i samfällighet, och någon trygghet för skogens bibehållande såsom skydd
mot yrsnö endast kunde vinnas derigenom, att kronans andel, då den försåldes,
komme i stadens ego, vara förtjent af nådigt afseende; och har
domänstyrelsen hemstält, att stadsfullmägtige i Östersund måtte berättigas
att mot ersättning, som skulle bestämmas i enlighet med kongl. förordningen
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14
april 1866, till sig lösa kronans andel i berörda skogsskifte, att tillträdas
vid nu löpande arrendeperiods slut den 14 mars 1894.

Med afseende å hvad i detta ärende förekommit vill Kongl. Maj:t,
som, enär den å ifrågavarande skogsskifte befintliga skogen, enligt hvad
upplyst blifvit, icke kan i någon väsentligare mån afverkas utan att trafiken
å landsvägen och den i närheten af skogsskiftet framgående jernbanan under
vissa tider utsättes för hinder och svårigheter till följd af yrsnö, anser
den af förre riksdagsmannen Hans Andersson verkstälda uppskattning,
vid hvilken tillbörlig hänsyn tagits till nämnda förhållande och emot hvilken
domänintendenten å kronans vägnar icke haft något att erinra, höra läggas
till grund vid bestämmandet af skogsskiftets värde, härmed föreslå Riksdagen
att medgifva :

att kronans andel i berörda, inom Östersunds stads område belägna
skogsskifte må till Östersunds stad försäljas mot en köpeskilling, beräknad
efter ett värde å skogsskiftet i dess helhet af sjuhundra kronor, och med
tillträdesrätt den 14 mars 1894;

äfvensom att den inflytande köpeskillingen må, på samma sätt som
köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp för
kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 7.

15

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 december 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström;

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt;
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Oroll,

Wikblad, ,

Gilljam,
friherre Rappe.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen föredrog
vidare:

En af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län med underdånig
skrifvelse den 26 september 1891 öfverlemnad, till Kongl. Maj:t stäld skrift,
deri stadsfullmägtige i Östersund anhållit att,Östersunds stad måtte få från
kronan förvärfva kronan tillhöriga tre sjundedelar af ett å Östersunds stads område
beläget, med litt. S. betecknadt skogsskifte, af hvilket de återstående fyra
sjundedelarne, hvilka läge i samfällighet med kronans andel, egdes af Öster -

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

sunds stad; vid hvilken ansökning fogats utdrag af stadsfullmägtiges protokoll,
utvisande, att, sedan stadsfullmägtige uppdragit åt stadens drätselkammare
att verkställa utredning angående värdet af det ifrågavarande skogsskiftet,
samt drätselkammaren anmodat dels jägmästaren i norra Jemtlands
revir E. A. Malmborg att värdera den å skogsskiftet växande skogen och
dels förre riksdagsmannen Hans Andersson i Bringåsen att afgifva yttrande
angående skogsskiftets värde i öfrigt, bemälde personer, hvar för sig, verkstält
uppskattning af skogsskiftets värde och deröfver afgifvit skriftligt utlåtande
;

uti hvilket ärende domänstyrelsen afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Statsrådet, som, enär den å ifrågavarande skogsskifte befintliga skogen,
enligt hvad upplyst blifvit, icke kunde i någon väsentligare mån afverkas,
utan att trafiken å landsvägen och den i närheten af skogsskiftet framgående
jernbanan under vissa tider utsattes för hinder och svårigheter till
följd af yrsnö, ansåg den af förre riksdagsmannen Hans Andersson verkstälda
uppskattning, vid hvilken tillbörlig hänsyn tagits till nämnda förhållande
och emot hvilken uppskattning domänintendenten å kronans vägnar
icke haft något att erinra, höra läggas till grund vid bestämmandet af skogsskiftets
värde, hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte, med afseende å hvad i
ärendet förekommit, i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva:

att kronans andel i berörda, inom Östersunds stads område belägna
skogsskifte finge till Östersunds stad försäljas mot en köpeskilling, beräknad
efter ett värde å skogsskiftet i dess helhet af sjuhundra kronor, och
med tillträdesrätt den 14 mars 1894;

äfvensom att den inflytande köpeskillingen måtte, på samma sätt som
köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, få användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla
hvad statsrådet sålunda hemstält; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
— — -— vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Adolf von Hofsten.