Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 61

Proposition 1899:61

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 61.

i

N:o 61.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående öfverlåtelse
till Göteborgs stad af kronans rätt till viss mark
i Majornas 4:e rote; gifven Stockholms slott den 24 februari
1899.

Det kronan förr tillhöriga s. k. gamla varfsdistriktet vid Göteborgs
stad innefattade dels det egentliga för flottans räkning begagnade
amiralitetsvarfvet, dels ock åtskilliga på dertill hörande grund belägna,
åt enskilde upplåtna tomter, hvilka, mot vissa genom kongl. brefven
den 7 februari 1766 och den 26 september 1768 bestämda tomtören
till amiralitetsbarnhuskassan i Carlskrona, finge disponeras, så länge
de »ej behöfdes för kronans egna inrättningar». Sedan emellertid det
s. k. nya varfvet blifvit anlagdt och hunnit ordnas till stationsplats
för flottan, så att det gamla varfvet kunde för densamma undvaras,
samt Kongl. Maj:t vid särskilda tillfällen meddelat föreskrifter om vidtagande
af åtgärder för försäljning af sistnämnda varf och kronans
ofvanberörda invid varfvet belägna tomter, anmälde i underdånig skrifvelse
den 2 mars 1818 dåvarande förvaltningen af sjöärendena, att
innehafvarne af tomterna gjort ett gemensamt anbud att under vissa
vilkor inlösa tomterna för en summa af 3,216 rdr 2 sk. banco, men
att, beträffande det egentliga gamla varfvet, superkargeuren Tranchell
väckt anspråk på bättre rätt till detsamma, hvilket anspråk hänvisats
till laga domstols pröfning. Genom nådigt bref den 30 juni 1818
rnedgaf Kongl. Maj:t, att det gjorda anbudet å ifrågavarande bebygda
tomter finge antagas under vilkor, bland andra, l:o) att tomterna till
full eganderätt för alltid försåldes till innehafvarne, för dem, barn och
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sand. 1 Afd. 45 Raft. 1

2

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 61.

arfvingar, eller rättsinnehafvare, med den för andra fastigheter och i
likhet dermed af lag stadgade bördsrätt, samt med befrielse endast
från sådana skatter, som kunde komma i fråga att deraf till staten
utgå; 2:o) att tomterna blefve på kronans bekostnad ordentligen på
karta lagda, sådana de då innehades, och så hvar för sig utstakade
eller utmärkta, att tvister emellan grannarne undvekes; samt 3:o) att
gator och gränder samt öfriga platser, hvilka då icke vore upptagna,
skulle »anses såsom allmänningar och icke kunna till enskilde disponerasD.
Vidkommande åter sjelfva gamla varfvet fann Kong]. Maj:t
frågan om dess försäljning böra anstå, till dess den vid domstol anhängiggjorda
tvisten om bättre rätt till varfvet blifvit slutligen afgjord;
och hvad anginge en af A. Weinberg gjord anhållan att få inköpa eu
på gamla varfvets område befintlig obebygd tomt, ville Kongl. Maj:t
uppskjuta sitt beslut derom, till dess upplysning inkommit, huruvida
Tranchell äfven till denna tomt yrkat bättre rätt. Genom nådigt bref
den 30 oktober 1818 medgaf Kongl. Maj:t, att sistberörda tomt finge
försäljas till bemälde Weinberg.

Efter förordnande af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet
upprättade .kommissionslandtmätaren och stadsingeniören H. Hallberger
år 1818 karta öfver så väl gamla varfvet som förenämnda å dess grund
belägna tomter, af hvilken karta med tillhörande beskrifning inhemtades,
att de till försäljning afsedda tomterna upptagits till en sammanlagd
areal af 63,642 qvadratalnar, hvartill komme 711 qvadratalnar, som
tillhörde en å stadens grund delvis belägen tomt, samt att de vid
tomterna befintliga gator, gränder och till bebyggande olämpliga platser
befunnits utgöra tillsammans 13,562 qvadratalnar.

Genom särskilda den 4 januari och den 22 mars 1819 utfärdade
köpebref försålde förvaltningen af sjöärendena ifrågavarande tomter,
dervid en hvar köpare tillförsäkrades rätt att »gemensamt med egaren
af öfriga vid gamla amiralitets varfvet belägna tomter och lägenheter
fritt och obehindradt begagna alla vid tomterna befintliga gator och
gränder samt öfriga till bebyggande olämpliga platser jemte den på
1795 års karta öfver gamla varfvet upptagna, af handlanden J. Hellberg
förut innehafda tomt n:o 35, hvilka alla gator, gränder och platser,
tomten n:o 35 inbegripen, enligt stadsingeniören Hallbergers karta tillsammans
innefattande 13,562 qvadratalnar, såsom allmänningar komma
att anses, utan att till enskilde kunna disponeras, upplåtas eller föryttras.
»

Sedan Kongl. Maj:t genom dom den 24 mars 1820 ogillat Tranchells
anspråk på eganderätten till det egentliga gamla varfvet, blef, med

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

Kongl. Maj:ts medgifvande, varfvet den 20 oktober 1825 af förvaltningen
af sjöärendena försåldt till enskild person, dervid kronan, enligt
det om varfvet upprättade köpebrefvet, afbändes »all eganderätt till
förenämnda varfs hela tomt, enligt den deröfver år 1818 upprättade
karta, med derå varande byggnader och tillhörande masthamn i det
skick och tillstånd densamma då befunnes».

År 1856 inkommo till Kongl. Maj:t särskilde å sockenstämma med
Carl Johans församling invid Göteborg utsedde komiterade med underdånig
framställning, att nämnda församling eller de s. k. Majorna
måtte införlifvas med Göteborgs stad under lika rättigheter och skyldigheter
som stadens förstäder. Sedan i anledning deraf Kongl. Maj:t den
3 december 1858 förordnat om nedsättande af en komité af lämpligt
antal ledamöter, valde så väl af Carl Johans församling som af Göteborgs
stad, hvilken komité skulle ega att i vissa omständigheter verkställa
erforderlig utredning och afgifva yttrande och förslag i frågan,
tillstyrkte denna komité i afgifvet betänkande den 1 juni 1863, att
berörda församling måtte såsom förstad läggas till Göteborgs stad
och att sådan förening mellan församlingen och staden finge ega rum
under vilkor, bland annat, att den blifvande förstadens område komme
att omfatta: a) de å gamla Elfsborgs kungsladugårds utmark belägna,
till särskilda personer upplåtna tomter i Majorna, hvilka lägenheter
finge jemlikt kongl. brefvet den 14 november 1854, med vissa undantag,
af vederbörande innehafvare under stadgade vilkor skatteköpas och deraf
större delen redan blifvit till skatte försåld; b) de inom berörda tomter
befintliga allmänna platser och impediment er; c) de s. k. slottsskogslägenheterna,
af hvilka elfva vore utarrenderade och en blifvit till skatte
försåld; d) gamla Elfsborgs kungsladugårds hufvudgärd med in- och
utegor samt trädgård; e) de för kronans disposition undantagna lägenheter
; f) de till f. d. Lorentska porterbryggeriet och sockerbruket hörande,
till skatte köpta egor; g) den till skatte försålda lägenheten Vädersågen;
och h) gamla eller f. d. amiralitetsvarfvet; hvarjemte komitén föreslog,
bland annat, att all den till förstaden hörande mark med undantag af
den, kronan för eget behof förbehållit sig, skulle tillfalla staden med
enahanda rätt till grunden, som staden egde i afseende på den till dess
dåvarande område hörande jord.

Efter det komiténs förslag antagits af Carl Johans församling å
kommunalstämma och i hufvudsakliga delar godkänts af stadsfullmägtige
i Göteborg, öfverlemnade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet
förslaget till Kongl. Maj:t samt tillstyrkte dervid, att förstadens område
måtte komma att omfatta samtliga af komiterade dertill föreslagna

4 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 61.

lägenheter. Kammarkollegium, som erhöll nådig befallning att i ärendet
afgifva underdånigt utlåtande, anmälde i underdånig skrifvelse den 6 mars
1865, att hos kollegium, lika litet som i länets landskontor, upplysning
kunnat vinnas om det under litt. h i berörda förslag omförmälda gamla eller
f. d. amiralitetsvarfvet, att kollegium icke heller egde någon kännedom
om de under litt e upptagna, för kronans disposition undantagna lägenheter,
samt att i följd häraf kollegium måst inskränka sitt yttrande till
hvad frågan anginge de öfriga under litt a, b, c, d, f, och g omförmälda,
gamla Elfsborgs kungsladugård tillhörande lägenheter; och under
antagande att Carl Johans församlings förening såsom förstad med Göteborg
ansåges böra tillvägabringas, tillstyrkte kollegium, att dels tre
uppgiga, å Elfsborgs kungsladugårds utmark belägna tomter i Majorna
jemte impedimenter och allmänna platser, dels de elfva utarrenderade
s. k. slottsskogslägenheterna, dels ock kungsladugårdens hufvudgärd
måtte för ifrågavarande ändamål öfverlåtas å Göteborgs stad. Yttrande
i ärendet inhemtades jemväl från förvaltningen af sjöärendena, som
redogjorde för den verkstälda försäljningen af gamla eller f. d. amiralitetsvarfvet
och de å dess grund belägna tomterna samt tillika anförde,
att, då flottan redan för längre tid sedan afhändt sig berörda varf med
tillhörigheter, från förvaltningens sida icke vore något att erinra mot
varfsområdets förening med Göteborgs stad.

Sedan Kongl. Maj:t i en den 24 november 1865 till Rikets Ständer
aflåten nådig proposition gjort framställning derom, att till Göteborgs
stad finge upplåtas gamla Elfsborgs kungsladugård jemte dertill hörande,
af kammarkollegium uppgifna lägenheter, med undantag af den mark,
som kronan för eget behof förbehållit sig, samt Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse den 15 juni 1866 anmält sitt beslut i anledning af
berörda framställning, har Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1 februari
1867 förordnat, att Carl Johans församling skulle från och med 1868
års ingång såsom förstad förenas med Göteborgs stad och läggas under
stadens jurisdiktion, hvilken förstads område skulle utgöras af a) de å
gamla Elfsborgs kungsladugårds utmark belägna, till särskilda personer
upplåtna lägenheter i de egentliga s. k. Majorna; b) de inom berörda
lägenheter befintliga allmänna platser och impedimenter; c) de s. k.
slottsskogslägenheterna; d) gamla Elfsborgs kungsladugårds hufvudgärd;
e) de till kronans disposition bibehållna lägenheter, utom den del, som
tillhörde skärgårdsartilleriets stationsplats nya varfvet; f) de till f. d.
Lorentska porterbryggeriet och sockerbruket hörande, till skatte köpta
lägenheter; g) den till skatte försålda lägenheten Vädersågen; och h)
gamla eller f, d. amiralitetsvarfvet; hvarjemte Kongl. Maj:t, på sätt

5

Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 61.

Rikets Ständer medgifvit, förklarat, att för ifrågavarande ändamål finge
från och med den 14 mars 1868 till Göteborgs stad upplåtas och afträdas
gamla Elfsborgs kungsladugård jemte dertill hörande, icke skatteförsålda
lägenheter, med undantag af den mark, tillsammans utgörande
88 tunnland 14 \ kappland, som kronan för eget behof sig förbehållit
och hvilken utgjordes af kommendantsängen, skansen Kronan, en del af
skärgårdsartilleriets stationsplats nya varfvet, plats för telegraf å Stigbergsåsen
med dit löpande gångstig, jemte åtskilliga impedimenter inom
dessa lägenheter.

År 1891 inkom byggnadsnämnden i Göteborg till stadsfullmägtige
derstädes med förslag till reglering af den del af Majornas 4:e rote,
som ligger öster om Bläsgatan, hvarjemte byggnadsnämnden upplyste,
att största delen af tomterna inom denna rote vore belägna å gamla
eller f. d. amiralitetsvarfvet. Vid behandlingen af det väckta regleringsförslaget
uppstod fråga, huruvida Göteborgs stad kunde anses hafva
genom kongl. brefvet den 1 februari 1867 fått å sig öfverlåten eganderätten
till den å gamla varfsområdet befintliga, i regleringsplanen ingående
s. k. allmänningen, bestående af de områden, som vid försäljningen
af kronans tomter å gamla varfvets grund tillförsäkrats tomtegarne
till gemensamt begagnande och som icke skulle kunna till enskilde
disponeras, upplåtas eller föryttras. Stadskamereraren i Göteborg, hvars
yttrande i frågan stadens drätselkammare infordrade, anförde, att full
visshet ej kunnat vinnas, huruvida gamla varfvet, som sedan lång tid
tillbaka å kartor och handlingar upptagits såsom en från Elfsborgs
kungsladugård skild fastighet, ursprungligen tillhört sagda egendom;
att vid sådant förhållande den ifrågavarande allmänningen ej kunde
antagas vara inbegripen under den genom kongl. brefvet den 1 februari
1867 skedda upplåtelse till Göteborgs stad af gamla Elfsborgs kungsladugård
jemte dertill hörande, icke skattesålda lägenheter; samt att
allmänningen, som kronan icke kunde afyttra eller till någon sin fördel
använda, vore för staden behöflig för genomförande af stadsplan och
tomtreglering. Med åberopande af stadskamererarens berörda yttrande
föreslog drätselkammaren, att stadsfullmägtige måtte hos Kongl. Maj:t
göra framställning derom, att de till gamla varfvet hörande områden,
hvilka icke blifvit till enskilde öfverlåtna, finge utan ersättning öfverlåtas
till Göteborgs stad, med förbehåll likväl för egarne af tomter å
varfvets grund af den rätt till samma områden, hvilken vid tomternas
försäljning från kronan blifvit tomtegarne medgifven.

I underdånig skrifvelse den 13 mars 1894 anförde stadsfullmägtige,
att de för sin del ansett, att kongl. brefvet den 1 februari 1867

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

uppenbarligen afsåge öfverlåtelse till Göteborgs stad af all kronans rätt
till mark inom Carl Johans församling, med undantag af den i samma
kongl. bref angifna jordareal om tillsammans 88 tunnland 14 j kappland,
i hvilken areal förenämnda allmänning icke inginge. Då emellertid
ordalagen i berörda kongl. bref gifvit anledning äfven till en annan
uppfattning och det för genomförande af den föreslagna regleringen af
Majornas 4:e rote öster om Bläsgatan vore nödigt för staden att få
otvetydig dispositionsrätt öfver den ifrågavarande, till gator, gränder
och öppna platser afsedda samt numera för kronan värdelösa allmänningen,
innan plan för regleringen antoges, hemstälde stadsfullmägtige,
att Kongl. Maj:t måtte förklara, att kronans rätt till allmänningen hade
i och med Majornas förening med Göteborgs stad öfvergått till staden.

Öfver stadsfullmägtiges berörda framställning afgaf, på grund af
nådig befallning, kammarkollegium den 16 december 1895 underdånigt
utlåtande, deri kollegium, med förmälan hurusom af handlingarne i
ärendet inhemtades, att ifrågavarande allmänning otvifvelaktigt tillhört
området för gamla varfvet, att upplysning ej kunnat vinnas, det nämnda
varf, som sedan lång tid tillbaka å kartor och handlingar upptagits
såsom en från Elfsborgs kungsladugård skild fastighet, någonsin tillhört
6agda egendom, samt att berörda allmänning derföre ej torde kunna
sägas vara inbegripen under den genom kongl. brefvet den 1 februari
1867 skedda upplåtelsen till Göteborgs stad af gamla Elfsborgs kungsladugård
jemte dertill hörande, icke skattesålda lägenheter, och det så
mycket mindre som i de handlingar, hvilka legat till grund för det kongl.
brefvet, ej ens omnämnts, att kronan skulle hafva egt någon rätt till
samma allmänning, vidare anförde, att, för så vidt Kongl. Maj:t och
kronan ännu innehade någon rätt till de i kongl. brefvet den 30 juni
1818 omförmälda »gator, gränder och öfriga platser», hvilka skulle »anses
såsom allmänningar och icke kunna till enskilde disponeras», samt i
areal innehölle enligt Hallbergers ofvan omförmälda karta 13,562 qvadratalnar,
kollegium icke hade något att erinra mot, att nämnda rätt, hvilken
numera ej kunde för kronan hafva någon betydelse, utan ersättning
öfverlätes åt staden, dock med förbehåll för egarne af tomter å gamla
varfvets grund att bibehållas vid den rätt till samma områden, som vid
tomternas försäljning blifvit dem tillförsäkrad.

Enligt nådigt bref den 13 juni 1896 fann Kongl. Maj:t hvad i
ärendet förekommit icke föranleda det af stadsfullmägtige begärda förklarandet.

Nu hafva i en till Kongl. Maj:t stöld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län med underdånig skrifvelse den 10

7

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 61.

april 1897 öfverlemnad skrift stadsfullmägtige i Göteborg anfört, att,
ehuru stadsfullmägtige för sin del icke kunde godkänna den af stadens
drätselkammare omfattade åsigten i fråga om eganderätten till allmänningen,
utan fortfarande vidhölle sin i den underdåniga skrifvelsen den
13 mars 1894 uttalade uppfattning i samma fråga, stadsfullmägtige likväl,
enär frågan om sagda eganderätt vore af tvistig beskaffenhet samt goda
skäl syntes tala för frågans lösning på underhandlingens väg, ville i
underdånighet anhålla, att den rätt, som ännu kunde tillkomma Kongl.
Maj:t och kronan till de områden af förra amiralitetsvarfvet, hvilka
jemlikt kongl. brefvet den 30 juni 1818 skulle »anses såsom allmänningar
och icke kunna till enskilde disponeras», måtte utan ersättning på
Göteborgs stad öfverlåtas, dock med förbehåll för egare af tomter å
varfvets grund att bibehållas vid den rätt till samma områden, som vid
tomternas försäljning från kronan blifvit tomtegarne tillförsäkrad.

I häröfver, på grund af nådig befallning, den 30 juli 1897 afgifvet
underdånigt utlåtande har kammarkollegium, under åberopande
att någon omständighet ej tillkommit, som kunde föranleda ändring i
hvad kollegium i sitt förut afgifna utlåtande af den 16 december 1895
andragit, hemstält, att stadsfullmägtiges nu gjorda framställning måtte
vinna nådigt bifall.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit vill Kongl. Maj:t härmed
föreslå Riksdagen att medgifva, att den rätt, som må tillkomma Kongl.
Maj:t och kronan till de områden af förra amiralitetsvarfvet i Göteborg,
hvilka jemlikt kongl. brefvet den 30 juni 1818 skola anses såsom allmänningar
och icke kunna till enskilde disponeras, må utan ersättning
öfverlåtas på Göteborgs stad, dock med förbehåll att egarne af tomter
å varfvets grund bibehållas vid den rätt till samma områden, som vid
tomternas försäljning blifvit tomtegarne tillförsäkrad.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

8

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 61.

U tdrag af ''protokollet öfver finanser vriden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari
1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,
friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson,

Dyrssen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
föredrog slutligen i underdånighet:

En till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Göteborgs och Bohus län med underdånig skrifvelse den 10 april 1897
öfverlemnad skrift, deri stadsfullmägtige i Göteborg i underdånighet
anhållit, att den rätt, som ännu kunde tillkomma Kongl. Maj:t och
kronan till de områden af förra amiralitetsvarfvet i Göteborg, hvilka
jemlikt kongl. bref den 30 juni 1818 angående försäljning af kronans
intill nämnda varf belägna tomter skulle »anses såsom allmänningar och
icke kunna till enskilde disponeras», måtte utan ersättning på Göteborgs
stad öfverlåtas, dock med förbehåll för egare af tomter å varfvets grund

9

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 61.

att bibehållas vid den rätt till samma områden, som vid tomternas försäljning
från kronan blifvit tomtegarne tillförsäkrad;

öfver hvilken framställning kammarkollegium afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva, att den rätt,
som kunde tillkomma Kongl. Maj:t och kronan till de områden af förra
amiralitetsvarfvet i Göteborg, hvilka jemlikt nådiga brefvet den 30 juni
1818 skulle anses såsom allmänningar och icke kunna till enskilde
disponeras, finge utan ersättning öfverlåtas på Göteborgs stad,, dock
med förbehåll att egame af tomter å varfvets grund bibehölles vid den
rätt till samma områden, som vid tomternas försäljning blifvit tomtegarne
tillförsäkrad.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —
vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hjalmar Rettig.

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 45 Häft.

o