Kongl. Maj ds Nåd. "Proposition N:o 11

Proposition 1890:11

16

Kongl. Maj ds Nåd. "Proposition N:o 11.

N:o 11.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upphörande
af den inom Kalmar stift utgående så kallade
allhelgonahjelpen; gifven Stockholms slott den 20 december
1889.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta,
att den afgift, som under namn af allhelgonahjelp utgår af hvarje
skattlagdt matlag inom Kalmar stift, ej vidare skall utgöras.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o ll.

17

Utdrag

af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet åt Stockholms slott den 20 december
1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Wennerberg,

friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

34:o.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen,
anförde i underdånighet:

»Enligt den utredning, som komiterade för hospitalsväsendets
förändrade organisation meddelat i sitt den 31 december 1870 afgifna
underdåniga betänkande, har från församlingarna inom Kalmar stift
sedan äldre tider utgått en särskild afgift, den så kallade allhelgonahjelpen.
När den först tillkommit, hade, oaktadt noggranna undersökningar,
icke af komiterade kunnat utredas, men all anledning vore
till det antagande, att den förefunnits redan under katolska tiden.
Benämningen härledde sig derifrån, att församlingarnes medlemmar
allhelgonadag eller vid den tiden gifvit frivilliga gåfvor dels i spanmål,
dels i andra persedlar och dels i penningar till de fattiga. Detta
sammanskott fördelades i tre delar, en till fattiga studenter under beBih.
till Piksd. Prof. 1890. 1 Samt. 1 Afd. 6 Raft. 3

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

nämning af territorial-stipendium, en till hospitalet i Kalmar och eu
till socknens fattiga. Vid prestmöte i Kalmar stift den 14 och 15 september
1652 hade presterskapet öfverenskommit, det allhelgonahjelpen
skulle af alla utgifvas och delas liksom förut i tre delar mellan hospitalet,
studenter och de husfattige; och ville det synas, som frågan
derom då uppkommit af den orsak, att en eller annan församling genom
sin kyrkoherde sökt undandraga sig denna delning och ansett nämnda
bidrag böra uteslutande tillfalla socknens fattiga. Allhelgonahjelpen
utgick emellertid olika inom de särskilda församlingarna, i det de flesta
erlade den med l skäppa säd eller 4 öre, andra deremot med 8 öre
och några med 1 öre, allt silfvermynt, af hvarje matlag. Uti underdånig
skrifvelse den 3 augusti 1773 hade herrar serafimerriddare anmält,
hurusom af de till dem inkomna räkningar från Kalmar hospital
inhemtades, att ganska olika tillgått med den tredjedel af allhelgonahjelpen,
som hospitalet borde undfå, i det att åtskilliga församlingar
dels ^alldeles undandroge sig denna afgift, dels icke erlade så mycket
som de borde, men att önskligt vore, att något visst härutinnan kunde
fastställas, hvarför herrar serafimerriddare i underdånighet hemstälde,
att som de flesta församlingar erlagt 4 öre silfvermynt af matlag i
stället för j- skäppa säd, Kongl. Maj:t täcktes förordna, att äfven de
öfriga borde utgöra eu lika afgift. I anledning häraf hade Kongl.
Maj:t uti nådigt bref den 17 maj 1774 funnit det vara ostridigt, att
allhelgonahjelpen af samtliga församlingar i Kalmar stift dittills bort
och framgent borde utgöras, men hvad angick det belopp, som hvarje
församling skulle erlägga, anbefalde Kongl. Maj:t konsistorium, att till
någorlunda jemlikhets vinnande församlingarne emellan höra dem samtliga
hvad viss årlig afgift hvardera till ett så kristligt behof sig för
framtiden åtaga ville och af hvad anledning en del af dem i senare
tiden kunnat sig denna skyldighet undandraga. Sedan konsistorium
till åtlydnad af denna föreskrift i underdånig skrifvelse den 15 november
1775 anmält, att de församlingar, som tillförene vägrat utgöra
förenämnda afgift, dåmera, efter det berörda nådiga bref blifvit i stiftet
kungjordt, tillika med de öfriga ingått derpå att denna allhelgonahjelp
utgöra i så måtto, att de i stället för \ skäppa säd åtagit sig
att årligen vid allhelgonatiden betala 4 öre silfvermynt af hvarje skattlagdt
matlag, ehvad de på hemmantalet vore flera eller färre, så hade
Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 23 mars 1776 gillat berörda församlingarnes
i Kalmar stift ingångna beviljande att i stället för {- skäppa
säd årligen utgöra 4 öre silfvermynt af hvarje skattlagdt matlag till
allhelgonahjelpens utgörande, hvilket belopp efter myntevalvationen
utginge med 1 skilling banko eller 3 öre riksmynt.

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

I underdånig skrifvelse den 25 januari 1888 liar domkapitlet i
Kalmar anfört, att stiftets presterskap, som uppbure allhelgonahjelpen,
redovisade två tredjedelar deraf till domkapitlet, som af den ena tredjedelen
utdelade tre stipendier årligen åt studerande från stiftet vid någotdera
af rikets universitet, hvaremot den andra tredjedelen eller den
tillförene Kalmar före detta hospital tillkommande andelen,_ af domkapitlet
för länets allmänna sjukvårdsanstalter levererats till landtränteriet
i sammanhang med de kollektmedel, som presterskapet dittills
uppburit och domkapitlet jemlikt gällande instruktion för direktionerna
för länens lazarett och kurhus haft att för samma anstalter redovisa.

Då emellertid kollektör numera upphört att i kyrkorna upptagas
till förmån för lazarett och kurhus, ansåge sig domkapitlet sakna föreskrift,
huru med ifrågavarande Kalmar före detta hospital tillkommande
tredjedel af allhelgonahjelpen skulle förfaras; och har domkapitlet för
den skull anhållit om sådan föreskrift, i hvithet afseende domkapitlet
hemstält, huruvida icke samma tredjedel åt allhelgonahjelpen, uppgående
till omkring 80 kronor årligen, kunde få sammanslås med den
åt medellöse studerande anslagna andelen och gemensamt med denna
få användas till tre så kallade kollektanstipendier.

Öfver denna domkapitlets framställning hafva, efter nådig remiss,
underdåniga utlåtanden afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kalmar län, som dervid tillika öfverlemnat inhemtade yttranden
från flertalet af församlingarna inom den del af länet, som i
ecklesiastikt afseende tillhör Kalmar stift, af kammarkollegium samt
af statskontoret.

Af de hörda församlingarna hafva tjugufem icke haft något att
invända mot domkapitlets framställning angående förändrad disposition
af den Kalmar hospital fordom anvisade andelen af allhelgonahjelpen,
en af dessa församlingar likväl med det tillägg, att afgiften hellre
borde försvinna. Sex församlingar hafva bestämdt uttalat såsom sin
åsigt, att allhelgonahjelpen borde afskaffas, en del under bestridande
att laglig skyldighet för dem att utgöra hjelpen förefunnes.

Dessutom hafva två församlingar uppgifvit, att allhelgonahjelpen
sedan flera år tillbaka upphört att inom dessa församlingar erläggas.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har för sin del förklarat,
att, derest allhelgonahjelpen i dess helhet ansåges vara med gällande
beskattningsprinciper öfverensstämmande och böra bibehållas, Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke hade något att erinra deremot,
att den Kalmar hospital fordom tillkommande tredjedel af allhelgonahjelpen,
hvilken tillförene redovisats till serafimerordensgiliet, men på
grund af nådiga brefvet den 12 maj 1876, från och med år 1877 af

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

domkapitlet inlevererats till landtränteri! och upptagits såsom eu statsverkets
inkomst, sammansloges med den tredjedel af allhelgonahjelpen,
som vore anslagen till medellöse studerande.

Kammarkollegium har i sitt underdåniga utlåtande anfört, att då
före detta hospitalets andel i allhelgonahjelpen blifvit jemlikt föreskriften
i nådiga brefvet den 12 maj 1876 till statsverket indragen och på
sådan grund af domkapitlet i landtränteri! levererad, domkapitlets
nu gjorda framställning icke torde påkalla vidare yttrande; men att,
då allhelgonahjelpen i dess helhet syntes vara en jorden inom Kalmar
stift åliggande, ursprungligen frivillig afgift, som icke egde sin motsvarighet
inom någon annan del af landet eller grundades på gällande
allmänna författningar angående beskattningsväsendet, samt en del församlingar
jemväl påyrkat att varda befriade från utgörande af samma
afgift, kollegium trott sig böra hemställa, huruvida icke Eders Kongl.
Maj: t täcktes pröfva skäligt vidtaga sådan åtgärd, att allhelgonahjelpen
helt och hållet komme att upphöra.

Enligt hvad kammarkollegium tillika meddelat, har den till statsverket
numera indragna liospitalsfondens andel af allhelgonahjelpen
enligt 1879 års kronoräkenskaper uppgått till 84 kronor 10 öre, hvaraf,
efter afdrag af konsistorienotariens uppbördsprovision, i landtränteriet
inlevererats 79 kronor 6 öre.

Statskontoret, som ansett den efter matlag utgående allhelgonahjelpeu
icke åligga jorden, har hemstält, att domkapitlets förevarande
framställning icke måtte vinna nådigt bifall, men att åtgärder deremot
måtte vidtagas i det af kammarkollegium omförmälda syfte, hvarjemte
statskontoret meddelat, att Kalmar före detta hospitals andel af allhelgonahjelpen
från och med år 1877 ingått bland statsverkets inkomster
under titel »extra uppbörd».

Slutligen har domkapitlet lemuafs tillfälle att yttra sig med anledning
af hvad Kammarkollegium och statskontoret anfört, dervid
domkapitlet förmält sig på grund af den förebragta utredningen finna,
att domkapitlets underdåniga framställning angående sammanslagning
af den ursprungligen till hospitalet anvisade tredjedel af allhelgonahjelpen
med den till stipendier åt medellösa studerande anslagna icke
kunde bifallas.

Hvad åter beträffade den till stipendier åt medellöse studerande
anvisade tredjedelen af allhelgonahjelpen, har domkapitlet anhållit, att,
då billigheten fordrade, att dessa för ett godt och ömmande ändamål
anvisade medel icke utan vidare afskafifades, Eders Kongl. Maj:t täcktes,
derest församlingarna befriades från utgörande af äfven denna del af
allhelgonahjelpen, af statsmedel bereda motsvarande ersättning.

21

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Då jemlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 den Kalmar hospital
fordom anslagna tredjedel af allhelgonahjelpen blifvit jemte hospitalens
öfriga tillgångar till statsverket indragen och, enligt hvad statskontoret
meddelat, numera ingår bland statsverkets inkomster, lärer Eders Kongl.
Maj: t finna den af domkapitlet i Kalmar rörande användningen af denna
tredjedel gjorda framställning, hvilken grundat sig på antagandet, att
föreskrift saknades beträffande sättet för medlens disposition, icke till
någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Hvad åter allhelgonahjelpen i dess helhet beträffar, kan jag icke
annat än med de hörda myndigheterna instämma deruti, att denna,
endast af invånarne i en särskild landsort utgående skatt, icke öfverensstämmer
med numera antagna beskattningsgrunder. De samliällsändamål,
fattigvård och sjukvård, för hvilkas främjande skatten, till två
tredjedelar af sitt belopp, i äldre tider blifvit ålagd, tillgodoses numera
i helt annan ordning än vid tiden för skattens tillkomst och det tredje
med skatten åsyftade målet eller understöd till fattiga studerande från
orten, är icke af beskaffenhet att enligt nutida åskådningssätt böra
befordras genom obligatoriskt utkräfda skattebidrag. Vid sådant förhållande
synas mig invånarne i den nu ifrågavarande landsdelen ega
grundade anspråk att för framtiden varda fritagna från utgörandet af
allhelgonahjelpen, och anser jag mig derför böra förorda, att nådig
framställning i sådant syfte må till Riksdagen aflåtas.

Deremot kan jag’ icke till nådigt afseende förorda domkapitlets
framställning om beredande af ersättning för den del af allhelgonahjelpen,
som nu är anslagen till stipendier åt studerande från stiftet
vid rikets universitet. Huru behjertansvärdt det ändamål, för hvilket
denna del af hjelpen utgår, än må vara, kan nemligen enligt min åsigt
allhelgonahjelpens upphörande, som väl må innebära en uppfordran till
stiftets invånare att på frivillighetens väg anskaffa medel för att möjliggöra
stipendiernas fortsatta utgående, icke anses medföra förpligtelse
för staten att bereda ersättning för de tillgångar, som förut varit för
ändamålet att påräkna.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, efter samråd med
chefen för ecklesiastikdepartementet, i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta, att den
afgift, som under namn af allhelgonahjelp utgår af hvarje skattlagdt
matlag inom Kalmar stift, ej vidare skall utgöras.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna bi -

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

fall; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas
af den lydelse bilagan Lutt vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hjalmar Retlig.