Kong!.. May.is Nåd, Proposition No 8

Proposition 1881:8

Kong!.. May.is Nåd, Proposition No 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksil. Kansli den 26 Jan. 1881, kl. 10 f. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om antagande af
en författning angående offentlighet vid under domstolar ne;
Gifven Stockholms Slott den 22 Januari 1881.

Urgammal häfd har stadgat bruket af offentlighet vid underdomstolarnes
förhandlingar. Vidmakthållandet af detta bruk har påbjudits genom
Kong!. Cirkuläret den 28 Mars 1835, men, på sätt vid flera tillfällen blifvit
erinradt, saknas i lag något uttryckligt stadgande härom. Enär det synts
vara af vigt, att ifrågavarande brist i gällande lag varder afhjelpt, har
Kongl. Maj:t låtit upprätta ett förslag till författning i sådant syfte och vill
alltså, med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen och Statsrådet angående
denna fråga förda protokoll, jemlikt 87 § Regeringsformen, föreslå Riksdagen
att antaga följande:

Förordning om offentlighet vid under domstolar ne.

Vid allmän Underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål der
förehafvas, i hvilka poliskammare utöfvar domsrätt, skall rättegång'' hållas
offentligen; och vare förty, så länge det kan ske utan trängsel för dem, som
till Rätten höra eller hafva med sakerna att skaffa, ej någon förment att vara
inne, medan Rätten sitter, der ej öfverläggning till beslut skall inom lyckta
dörrar hållas, eller Rätten finner förekommande mål vara för anständigheten
och sedligheten stötande, i hvilka händelser åhörarne skola på ordförandens
tillsägelse afträda.

Bill. till Riksd. Prot. 1881. 1 Sand. 1 Afä. 4 Höft.

1

2

Kongt Maj:ts Nåd. Proposition No S.

Hvar som rättegång åhöra vill skall skicka sig tyst och anständigt.
Gör någon annorlunda, må han från rummet afvisas.

Den, som i Rätten förer ordet, ege till ordningens bibehållande gifva
nödiga föreskrifter. Hvad han i ty fall förordnar gånge genast i verkställighet.

Genom hvad här blifvit stadgadt göres icke någon ändring i 21 och
22 §§ 17 Kap. Rättegångsbalken.

Kong! Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong! nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steyern.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

3

Utdrag af Protokollet öfver Justitiedepartements-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott Fredagen
den 19 Mars 1880,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Almqvist,

Herr Thysélius,

Lovénfä m
Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,
von Steyern,

Malmström.

Chefen för Justitiedepartementet, Statsrådet Almqvist anmälde i underdånighet
:

10:o.

Slutligen anförde föredraganden i underdånighet:

»Uti Riksdagens Justitieombudsmans innevarande år till Riksdagen
afgifna embetsberättelse finnes omförmäldt ett af Justitieombudsmannen anstäldt
åtal mot en domare för öfverträdelse af det genom urgammal häfd
stadgade bruket af offentlighet vid underrätternas förhandlingar. Väl har
vidmakthållandet af detta bruk blifvit påbjudet genom Kongl. Cirkuläret den
28 Mars 1835; men på sätt, som är vordet erinradt ej mindre i en till
Eders Kongl. Maj:t gjord framställning af ett stort antal tidningsutgifvare
och andra personer, tillhörande landets offentliga press, utan äfven uti en
inom Andra Kammaren under nuvarande riksdag väckt motion, saknas i laguttryckligt
stadgande om offentlig rättegång vid underrätter, till Indika i
förevarande afseende äfven torde vara att hänföra poliskammare i fråga om
sådana mål, der poliskammaren utöfva!'' domsrätt; och enär det synts vara
af vigt att ifrågavarande brist i nu gällande lag varder afhjelpa har, med

4

Kongl. M&j:ts Nåd. Proposition No 8/

ledning af de i Lagkomité^ och Lagberedningens förslag till rättegångsbalk
införda stadganden äfvensom af Rikets Ständers senast vid 1834 års riksdag
framstälda lagförslag i berörda ämne, inom Justitiedepartementet blifvit uppgjordt
förslag till förordning om offentlighet vid under domstolar ne; hemställande
jag i underdånighet, att Eders Kong! Maj:t täcktes öfver samma förslag,
som bilägges detta protokoll, för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler,
inhemta Högsta Domstolens utlåtande.»

Denna, af Statsrådets öfrige ledamöter understödda hemställan
täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla,

Ex protocollo
Th. Wilh. Malm.

Protokoll öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts Högsta Domstol
Tisdagen den 13 April 1880.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Garleson,

Wretman,

Naumann,
von Hofsten,

Lindhagen,

Svedelius,

Östergren.

Expeditionschefen Annerstedt föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet den 19 nästlidne Mars, hvarmedelst, för det

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, Högsta Domstolens utlåtande
blifvit infordradt öfver följande inom Justitiedepartementet uppgjorda

Förslag

till förordning om offentlighet vid under domstolar ne.

Rättegång vid Underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål der
förehafvas, i indika poliskammare domsrätt utöfvar, skall offentligen hållas;
och vare förthy, så länge det ske kan utan trängsel för dem, som till Rätten
höra eller med sakerna hafva att skaffa, ej någon förment att inne vara
medan Rätten sitter, der ej Rätten nödigt finner att öfverläggning till beslut
inom lyckta dörrar hålla, eller mål förekomma, som äro stötande för anständigheten
och sedligheten, i hvilka händelser åhörare skola på Ordförandens
tillsägelse afträda.

Hvar som rättegång åhöra vill, skall sig tyst och anständigt skicka.
G-ör någon annorlunda, varde först varnad; rättar han sig icke deraf, då må
han från rummet afvisas.

Den, som i Rätten förer ordet, ege till ordningens bibehållande gifva
nödiga föreskrifter, utan att med Rättens öfrige ledamöter derom öfverlägga.

Hvad lian i thy fall förordnar gånge genast i verkställighet; och svare
han för sin åtgärd som för annan embetsutöfning, om deröfver klagas.

Justitierådet Östergren yttrade: Ehuru offentlighet vid underdomsto larnes

förhandlingar icke i allmänna lagen är .uttryckligen föreskrifven, har
dock sådan offentlighet från uråldriga tider varit bruklig; och genom nådigt
bref af den 28 Mars 1835 bär det blifvit vederbörande anhefaldt att vidmakthålla
nämnda urgamla bruk. Vid sådant förhållande erfordras icke lagstiftning
i ämnet för att införa offentlighet i domstolsförhandlingarne, utan
lärer syftemålet med det till Högsta Domstolens granskning öfverlemnade förslaget
vara, att närmare bestämma den offentlighet, som redan tinnes i bruk.
Lämpligheten af införandet i allmänna lagen af sådane bestämningar kan jag
icke bestrida, men hehofvet deraf synes mig icke vara så trängande, att,
under det förslag till ny rättegångsordning är under utarbetning af Hya Lagberedningen,
nu ifrågavande del deraf bör särskild! behandlas. För den händelse
Kongl. Maj:t likväl skulle finna lämpligt att redan nu aflåta proposition
i ämnet, får jag mot förslaget erinra:

att förändring i redaktionen synes erforderlig för undvikande af kollision
med stadgande^ i 21 och 22 §§ i 17 Kap. Rättegångsbalken, hvilka
för vissa fall innehålla förbud för vittnen och parter att åhöra rättegångsförhandlingar; -

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

att ett af de stadgade undantagen från rättigheten att afhöra domstolsförhandlingar,
nemligen i mål, som äro stötande för anständigheten och
sedligheten, synes vara affättadt i allt för obestämda ordalag, hvaraf följden
blifver, att‘ åhörare kunna afvisas i fall, som lagstiftaren näppeligen åsyftat,
t. ex. då fråga är om vanliga fylleriförseelser, eller om uppenbar grymhet
mot kreatur, h vilka brott i strafflagen upptagas bland sedlighetsbrott;

att stadgandet i förslagets andra stycke derom, att den som icke tyst
och anständigt sig skickar skall varnas, innan han må afvisas från domstolens
sessionssal, kan blifva menligt vid ordningens upprätthållande, enär, om ordföranden
icke bär makt att genast afvisa en bullersam eller okynnig åhörare,
störande eller anstötliga uppträden skulle kunna tillställas och af olika personer
upprepas, utan att det funnes något kraftigt medel att förhindra ofoget,
förrän en hvar, som hade lust att störa förhandlingarne, eu gång uppträdt
och blifvit varnad; samt

att slutorden i tredje stycket »utan att med Rättens öfrige ledamöter
derom öfverlägga» likasom slutorden i sista stycket »och svare han
för sin åtgärd, som för annan embetsutöfning, om deröfver klagas» synas
vara öfverflödiga och i viss mån vilseledande.

Justitierådet Svedelius yttrade: Ovilkorlig föreskrift att varning alltid
måste föregå afvisandet från domstolens sessionsrum synes ej lämplig. Ordningen
vid domstolen kan understundom på ett så betänkligt sätt störas, att
för dess vidmakthållande erfordras, att fridsstöraren genast aflägsnas; och det
torde väl utan olägenhet kunna öfverlemnas till ordförandens urskiljning,
huruvida den, som genom oskickligt uppförande sig förbryter, må derför tjenligen
varnas eller ock från rummet afvisas.

De uti tredje stycket förekommande orden »utan att med Rättens öfrige
ledamöter derom öfverlägga», likasom slutorden i fjerde stycket »om deröfver
blågås» själas böra, såsom öfverflödiga, uteslutas, hvarefter dessa stycken lämpligen
kunde sammanslås till ett.

Justitierådet Lindhagen instämde med Justitieråden Östergren och Svedelius;
samt förenade sig jemväl uti Justitierådet Carlesons här nedan intagna
yttrande utom hvad angår frågan om ordförandens rätt att omedelbart utan
öfverläggning med Rätten gifva nödiga föreskrifter till ordningens bibehållande,
och tilläde Justitierådet Lindhagen för sin del särskildt: Om också
språkets behandling ej må anses tillhöra det hufvudsakliga, hvarom .Högsta
Domstolen har att yttra sig, kan jag dock icke underlåta att göra en erinran
emot den i föreliggande förslag, likasom i många andra på senaste tiden
uppgjorda, förekommande sed att emot vanligt språkbruk och emot svenska
språkets anda draga verbet från sin naturliga plats ned till slutet af meningen.
Denna sed har hos oss länge beherskat den juridiska stilen och ku -

7

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

rialstilen öfver hufvud; men om det långsläpiga skrifsättet än må finnas drägligt
för dem, som under en lång tjenstemannabana blifvit invande dervid,
får man dock icke glömma att våra lagar skrifvas ej för jurister och embetsman
allena, utan för hela svenska folket, för hvilket den besynnerliga och
för nuvarande språket främmande ordföljden ej kan förefalla annat än tröttsam
och motbjudande. Att denna erinran göres först vid förevarande förslag,
då likväl rika anledningar dertill funnits vid behandlingen af så många andra
af vida större omfattning och vigt, kommer sig deraf, att man i det
längsta hoppas på rättelse utan erinran. Men, då den origtiga språkbehandlingen
synes snarare tilltaga än aftaga, bär det slutligen blifvit en manande
pligt att fästa uppmärksamheten derpå. Föreliggande förslag påkallar ock i
hög grad en erinran uti förevarande afseende, enär den öfverklagade seden
der iakttagits med synnerlig konseqvens, till prof hvarpå jag får anföra början
af förslagets första stycke, uppstäldt alternativt med den i förslaget begagnade
och med den naturliga ordföljden:

»Rättegång vid Underrätt, så och vid poliskammare, när sådane mål
der förehafvas, i hvilka poliskammare domsrätt utöfvar, skall offentligen
hållas; och vare förthy, sålänge det ske kan utan trängsel för dem, som till
Rätten höra eller med sakerna hafva att skaffa, ej någon förment att innevara
medan Rätten sitter, der ej Rätten nödigt finner att öfverläggning till
beslut inom lyckta dörrar hålla, eller» — — — — — — — —

»Rättegång vid Underrätt, så ock vid poliskammare, när sådane mål
der förehafvas, i hvilka poliskammare utöfvar domsrätt, skall hållas offentligen;
och vare förthy, så länge det kan ske utan trängsel för dem, som
höra till Rätten eller hafva med sakerna att skaffa, ej någon förment att
vara inne medan Rätten sitter, der ej Rätten finner nödigt att hålla öfverläggning
till beslut inom lyckta dörrar eller» — — — — — — —

Justitierådet von Hofsten instämde med Justitierådet Svedelius.

Justitierådet Naumann yttrade det Justitierådet icke hade någon anmärkning
att framställa mot det remitterade förslagets innehåll, hvilket syntes
vara ordagrant öfverensstämmande med Lagkomiténs förslag år 1838 till Rättegångsbalk
7 Kap. 4 och 5 §§; dock hemstälde Justitierådet, om icke, till
undvikande af allt missförstånd, kunde i slutet af den tillämnade förordningen
tilläggas:

Härigenom göres ingen ändring i 21 och 22 §§ af 17 Kap. Rättegångsbalken
eller i 31 § af Kong! Förordningen den 11 Juni 1868 om krigsdomstolar
och rättegången derstädes.

Justitierådet Wretman förenade sig med Justitierådet Östergren.

Justitierådet Garleson anförde: Det i Sverige urgamla bruket af offentlighet
i rättegång vid underrätt, om hvars vidmakthållande Kong!. Brefvet

8

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition No 8.

den 28 Mars 1835 erinrade, har numera kraft af lag, och något giltigt skäl
för antagandet, att det vore mer än lag i allmänhet utsatt för öfverträdelse,
är icke ens uppgifvet. Att den allmänna regel, det innebär, icke kan undvara
åtskilliga modifikationer, visar gällande lag och ej mindre det föredragna förslaget,
än äldre förslag i samma ämne, men i stället att gällande lag låter,
utom i särskildt uppgifna fall, modifikationerna bero af underrätternas urskiljning
under allmänhetens och öfverrätternas kontroll, har man i nu förevarande
förslag, liksom i de föregående förslagen, sökt att, med inskränkning
af domarens pröfningsrätt, bestämma de nödiga undantagen från regeln, och
det är deruti, såsom redan blifvit anmärkt, den egentliga betydelsen af dessa
förslag torde ligga. Men de nödiga undantagen betingas af så mångskiftande
förhållanden att den, som vill in abstracto bestämma dylika undantag, äfventyrar
icke blott att gifva somliga vidsträcktare, andra inskränktare omfattning
än den de bort hafva och den man åsyftat, utan ock att, trots detta,
nödgas tillgripa bestämningar, som egna sig till försvar för obehöriga både
inskränkningar och utsträckningar. Intetdera äfventyret har förslaget undgått,
och efter min förmening är dess innehåll i öfrigt sådant, att det hela
skulle framstå såsom en sällsam anomali inom svenskt rättegångsväsende.

Änskönt rättegång vid underrätt är af blandadt aceusatorisk och inqvisitorisk
beskaffenhet, skulle genom förslaget varda underrätt betaget att
till sanningens uppdagande, när part eller vittne af räddhåga, blygsel eller
annan dylik orsak undandrager sig att i eu menighets närvaro afgifva fullständig
och tydlig redogörelse för ett sakförhållande, begagna den icke sällan
lämpliga och ändamålsenliga utvägen att under förhöret utvisa menigheten,
i hvars närvaro den till domstolens protokoll tagna berättelsen om förloppet
sedermera uppläses. Utan att de, som till Rätten höra eller med sakerna
hafva att skaffa, lida af trängsel, skall det vara domstolen otillåtet att förmena
åhörare sammanpacka sig till en för dem sjelfva farlig trängsel och
till ett antal, att icke ens luften varder för de närvarande tillräcklig. Åt ordförandens
i hvarje underrätt enskilda omdöme skall öfverlåtas att afgöra, när
den händelse må anses vara för handen, att ett förekommande mål stöter anständighet
och sedlighet samt åhörare fördenskull böra afträda, men domstolen
sjelf, om den finner förhandlingarne inför sig hindras eller störas genom
åhörares beteende, skall icke vara berättigad att låta tillsäga dem att afträda,
med mindre en hvar, som utvisas, blifvit först genom domstolens ordförande
varnad och derefter bevisligen beträdd med att icke hafva låtit sig
af varningen rätta. Underrätternas disciplinärmyndighet öfverflyttas till en
del på domstolens ordförande, som erhåller en i lag erkänd beslutanderätt,
skild från domstolens. Det är möjligt att detta låter förena sig med eu ny
anordning af rättegångsväsendet, men illa står det samman med den närva -

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

rande och isynnerhet med hvad i afseende å domstolsledamöternes gemensamma
rätt och skyldighet att vaka öfver och svara för ordningen inför rätta skulle
fortfarande komma att förblifva gällande.

Till likartade anmärkningar föranleda jemväl de föregående förslagen,
och da obehöfliga ändringar af lag aldrig kunna vara gagneliga, anser jag
mig icke böra tillstyrka att nådig proposition till Riksdagen varder på grund
af det remitterade förslaget framstäld.

Enligt protokollet
E. Adlerstråhh.

Utdrag af Protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott Lördagen
den 22 Januari 1881,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikesärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Justitieråden: von Segebaden,

Glimstedt.

Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde i
underdånighet:

Ett inom Justitiedepartementet utarbetadt förslag till förordning om
offentlighet vid underdomstolarne; öfver hvilket förslag Högsta Domstolens
Bih. till Pdksd. Prof. 1881. 1 Samt 1 Afd. 4 Häft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

utlåtande blifvit, för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, infordradt;
varande förslaget af följande lydelse:

»Rättegång vid Underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål
der förehafvas, i hvilka poliskammare domsrätt utöfvar, skall offentligen hållas;
och vare förty, så länge det ske kan utan trängsel för dem som till Rätten
höra eller med sakerna hafva att skaffa, ej någon förment att inne vara
medan Rätten sitter, der ej Rätten nödigt finner att öfverläggning till beslut
inom lyckta dörrar hålla, eller mål förekomma, som äro stötande för anständigheten
och sedligheten, i hvilka händelser åhörare skola på ordförandens
tillsägelse afträda.

Hvar som rättegång åhöra vill skall sig tyst och anständigt skicka,
(lör någon annorlunda; varde först varnad; rättar han sig icke deraf, då
må han från rummet afvisas.

Den som i Rätten förer ordet, ege till ordningens bibehållande gifva
nödiga föreskrifter, utan att med Rättens öfrige ledamöter derom öfverlägga.

Hvad han i ty fall förordnar gånge genast i verkställighet; och svare
lian för sin åtgärd som för annan embetsutöfning, om deröfver klagas.»

Efter att hafva redogjort för de vid förslagets granskning i Högsta
Domstolen afgifna yttranden, utlät sig departementschefen vidare:

»Den anmärkning, som af flere bland Högsta Domstolens ledamöter
blifvit uttalad, att under det förslag till ny rättegångsordning vore under utarbetning,
det ämne, som uti förevarande författningsförslag afsåges, icke
borde göras till föremål för särskild lagstiftning, kan jag icke dela. Då
något tvifvel icke torde kunna uppstå derom att en ny rättegångsordning —
den må i öfrigt blifva gestaltad huru som helst — dock städse komme att
upptaga bland sina hufvudbestämmelser den grundsats, att, rättegång skall
offentligen hållas, synes mig icke någon olägenhet kunna uppkomma deraf,
att denna grundsats, som står i full öfverensstämmelse med urgammal sed i
landet, uti lagen tydligt uttalas, utan att man härför afvaktar den tidpunkt,
då de pågående arbetena för en ny rättegångsordning kunna blifva bragta
till slut.

Enär på sätt inom Högsta domstolen blifvit anmärkt en ovilkorlig föreskrift,
derom, att varning alltid måste föregå afvisandet från domstolens sessionsrum,
understundom skulle kunna blifva menlig för ordningens upprätthållande
derstädes, synes nämnda föreskrift böra ur förslaget uteslutas; hvarjemte
dels de såsom öfverflödiga anmärkta orden i tredje och fjerde styckena
torde kunna utgå, dels till förekommande af det visserligen mindre sannolika,
men dock måhända möjliga missförstånd af författningen, att genom densamma
någon ändring skulle ske i hvad uti 21 och 22 §§ af 17 kapitlet

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

11

Rättegångsbalken är föreskrifvet, ett uttryckligt förbehåll att så icke är förhållandet
synes böra tilläggas.

Jag kan icke finna, att det föreslagna undantaget från rättigheten att
afhöra domstolsförhandlingar blifvit, på sätt de fleste ledamöter i Högsta Domstolen
anmärkt, uttryckt i allt för obestämda ordalag. Ett brott kan svårligen
sägas vara stötande för anständigheten och sedligheten endast derföre
att det i Strafflagen blifvit upptaget i 18 kapitlet eller bland de så kallade
sedlighetsbrotten, och farhågan att författningen skall blifva så tolkad att den
skulle anses medgifva att i t. ex. mål angående fylleriförseelser eller grymhet
mot kreatur åhörare af domstolsförhandlingarna skulle kunna afvisas synes
mig derföre sakna tillräcklig grund.

Deremot bör i lagen tydligare utmärkas, att det är Rätten och icke
dess ordförande som vid förekommande fall bestämmer, när undantag från
regeln om offentlighet skall ega rum.

Att i nu föreslagen ordning endast kan vara fråga om lagstiftning
angående offentlighet vid de allmänna underrätterna, torde vara uppenbart,
men dock möjligen böra, till förekommande af hvarje missförstånd, uttryckligen
utsägas. Vid krigsrätt är offentlig ransakning redan föreskrifven genom
förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes, § 31.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt får jag alltså
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes enligt 87 § Regeringsformen till
Riksdagens antagande öfverlemna följande förslag till

Förordning om offentlighet vid underdomstolarne.

Vid allmän Underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål der
förehafvas, i hvilka poliskammare utöfvar domsrätt, skall rättegång hållas
offentligen; och vare förty, så länge det kan ske utan trängsel för dem, som
till Rätten höra eller hafva med sakerna att skaffa, ej någon förment att
vara inne, medan Rätten sitter, der ej öfverläggning till beslut inom lyckta
dörrar hålles, eller Rätten finner förekommande mål vara för anständigheten
och sedligheten stötande, i hvilka händelser åhörarne skola på ordförandens
tillsägelse afträda.

Hvar som rättegång åhöra vill skall skicka sig tyst och anständigt.
Gör någon annorlunda, må han från rummet afvisas.

Den, som i Rätten förer ordet, ege till ordningens bibehållande gifva
nödiga föreskrifter. Hvad han i ty fall förordnar gånge genast i verkställighet.

Genom hvad här blifvit stadgadt göres icke någon ändring i 21 och
22 §§ 17 Kap. rättegångsbalken.

12

Kov/gl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad föredragande
Departementschefen hemstält; och skulle i följd häraf till
Riksdagen aflåta^ nådig proposition af det innehåll, som
bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Carl Boliemm.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1881.

Rättelse

i Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

sid. 11, rad 9 och 10 står: beslut inom lyckta dörrar hålles, °

läs: beslut skall inom lyckta dörrar hållas,

Bih. till Biksd. Prot. 1881

1 Samt.

1 Afä. 5 Höft.