Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 4

Proposition 1894:4

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

7

N:o 4.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
vissa ändringar i förordningen angående mantalspenningarnes
utgörande den 24 april 1863; gifven Stockholms
slott den 30 november 1893.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver finansärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
besluta, att §§ 1 och 2 i förordningen angående mantalspenningarnes
utgörande den 24 april 1863 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ i Mantalspenningar

utgöras med 40 öre för man och 20 öre för
qvinna af hvar och en, som uppnått 18 års ålder; dock undantagas
härifrån:

a) de, som----— — — —--befrias;

b) gemenskapen — — — — — — — — korpser; och

c) den egentliga lappallmogen.

§ 2-

Angående husbondes eller arbetsgifvares ansvarighet för mantalspenningar
af de hos honom anstälda tjenare eller arbetare gäller hvad
derom särskild! är stadgadt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen mod
all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 november
1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christers on.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen
anförde i underdånighet:

»§ 1 i nådiga förordningen angående mantalspenningarnes utgörande
den 24 april 1863 har följande lydelse:

Mantalspenningar utgöras med 40 öre för man och 20 öre för
qvinna af hvar och en, som uppnått 18 års ålder; dock undantagas
härifrån:

a) de, som åtnjuta fattigunderstöd, äfvensom de, hvilka, enligt
vederbörande kommunalstyrelses intyg, böra för fattigdom eller sjuklighet
från denna afgift befrias;

b) gemenskapen vid arméens och flottans värfvade regementen
och korpser; och

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

c) den egentliga lappallmogen äfvensom, intill dess allmän författning
om mantals- och skattskrifning inom rikets lappmarker kan
varda utfärdad, öfriga innebyggare derstädes.

Förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande
den 20 juli 1861 är, enligt § 12 mom. 2 i samma författning, icke med
hänsigt till lappmarkerna gällande. För dessa gäller i stället nådiga
förordningen angående mantalsskrifning eller folkräkning i Vester- och
Norrbottens läns lappmarker den 9 november 1866. Att i denna författning,
som i allt väsentligt öfverensstämmer med den allmänna mantalsskrifningsforordningen,
sjelfva förrättningen i stället för »mantalsoch
skattskrifning» benämnes »mantalsskrifning eller folkräkning», beror
deraf, att mantalsskrifningen i lappmarkerna icke afsåg att ligga till
grund för skattskyldighet. Bevillningstaxering infördes nemligen derstädes
först genom nådiga kungörelsen den 30 maj 1873.

1 det af särskilda komiterade den 14 december 1889 afgifna, af
mig förut i dag anmälda betänkande med förslag till ny mantalsskrifningsförordning
hafva komiterade, som icke ansett någon särskild mantalsskrifningsförordning
för lappmarkerna nödig, afgifvit förslag till en
för hela riket gällande dylik förordning, i hvars § 18 mom. 1 komiterade
intagit de afvikande bestämmelser, som komiterade funnit erforderliga
på grund af de för lappmarkerna egendomliga förhållanden. I
sammanhang härmed hafva komiterade fäst uppmärksamheten derpå,
att, i händelse ny mantalsskrifningsförordning för hela riket blefve med
iakttagande af de utaf komiterade föreslagna grunder utfärdad och sålunda
nyssberörda nådiga förordning af den 9 november 1866 upphörde
att vara gällande, ur mom. c) i § 1 af förordningen den 24 april 1863
angående mantalspenningarnes utgörande borde utgå orden: »äfvensom,
intill dess allmän författning om mantals- och skattskrifning inom
rikets lappmarker kan varda utfärdad, öfriga innebyggare derstädes.»

Kammarrätten har i infordradt utlåtande förklarat sig icke hafva
funnit anledning till erinran mot den af komiterade ifrågasatta förändring
i omförmälda författningsrum.

Då enligt det förslag till mantalsskrifningsförordning, Eders Kongl.
Maj:t förut i dag beslutit förelägga Riksdagen, lappmarkerna, med några
mindre väsentliga afvikelser, komme att i fråga om mantalsskrifning
blifva likstälda med öfriga delar af riket, hemställer jag i underdånighet
med åberopande af hvad jag nu anfört, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta, att § 1 i nådiga förordningen
angående mantalspenningarnes utgörande den 24 april 1863
skall erhålla följande förändrade lydelse:

Bill. till Rilcsd. Prot. 1994. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

»Mantalspenningar utgöras med 40 öre för man och 20 öre för
qvinna af hvar och en, som uppnått 18 års ålder; dock undantagas
härifrån:

a) de, som----------befrias;

b) gemenskapen--------korpser; och

c) den egentliga lappallmogen.»

§ 2 i förordningen angående mantalspenningarnes utgörande lyder
sålunda:

»Angående handlandes, fabriks- och annan näringsidkares, äfvensom
husbondes ansvarighet för mantalspenningar af de i deras tjenst eller
arbete anstälde personer, jemte deras hustrur och barn, samt af landtbönder
och torpare, gäller hvad derom i fråga om bevillningsutskylder
är stadgadt.»

Af anledning att sådant stadgande, hvarå i berörda § syftas, ej
längre i bevillningsförfattningarne förekommer har Eders Kongl. Maj:t
förut denna dag på min föredragning besluta till Riksdagen aflåta nådig
proposition med förslag till särskilda föreskrifter rörande husbondes
eller arbetsgifvares ansvarighet för de hos honom anstälda tjenares
eller arbetares personliga utskylder; och hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t i öfverensstämmelse härmed måtte föreslå Riksdagen att besluta,
att nyssberörda § i förordningen angående mantalspenningarnes utgörande
skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Angående husbondes eller arbetsgifvares ansvarighet för mantalspenningar
af de hos honom anstälda tjenare eller arbetare gäller hvad
derom särskild! är stadgadt.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda
yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.

Ex prot.ocollo:

Hugo Malm.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893.