Internationell rättshjälp på förundersökningsstadiet

Proposition 1995/96:4

Regeringens proposition

1995/96:4

Internationell rättshjälp
på förundersökningsstadiet

Prop.

1995/96:4

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 21 juni 1995

Ingvar Carlsson

Anna Lindh

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagändringar som syftar till att förbättra
Sveriges möjligheter att medverka till att brott, som berör flera stater,
kan utredas och lagforas.

Den svenska lagstiftningen saknar regler om sådan internationell
rättshjälp på förundersökningsstadiet som gäller förhör. Det innebär att
Sverige inte kan bistå främmande stat med sådana åtgärder om den som
skall höras inte medverkar frivilligt. Eftersom många länder har ett krav
på ömsesidighet i sin lagstiftning på området, kan denna brist dessutom
inverka negativt på Sveriges möjligheter att få motsvarande hjälp. I
propositionen föreslås att det införs regler som gör det möjligt för en
svensk åklagare att lämna utländsk undersökningsdomare eller åklagare
bistånd med förhör på förundersökningsstadiet. Härigenom kan tvångs-
medel tillgripas om den som skall höras inte medverkar frivilligt.
Vidare föreslås att även en annan utländsk myndighet än en under-
sökningsdomare eller åklagare blir behörig att göra framställning om
förhör i den utsträckning Sverige kommit överens om detta med den
främmande staten. En sådan behörighet förutsätter sålunda att Sverige
godtagit den vid bilaterala eller multilaterala förhandlingar.

Den svenska lagstiftningen om bevisupptagning åt utländsk domstol
tillåter i brottmål endast utländsk domstol eller undersökningsdomare att
göra framställning om bevisupptagning. En del främmande staters
rättsordning innebär att det ankommer på någon annan, t.ex. en åkla-
gare, att begära bevisupptagning vid utländsk domstol. I propositionen
föreslås att utländska åklagare skall vara behöriga att göra framställning
om bevisupptagning vid svensk domstol. Om Sverige kommit överens

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 4

om detta med den främmande staten skall även annan ha rätt att göra Prop. 1995/96:4
framställning om bevisupptagning.

I propositionen föreslås också att lagen (1946:817) om bevisupp-
tagning vid utländsk domstol ändras så att svenska åklagare kan hos
svensk domstol utverka att bevisupptagning på förundersökningsstadiet
skall ske vid utländsk domstol. Vidare införs en möjlighet att hålla
bevisupptagning i form av förhör med målsägande vid utländsk domstol.
I samband med detta förtydligas lagtexten så att det klart framgår att
bevisupptagning vid utländsk domstol även omfattar förhör med
medmisstänkta som inte är tilltalade i målet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:4

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 4

2     Lagtext ................................. 5

2.1   Förslag till lag om ändring i lagen (1946:816) om

bevisupptagning åt utländsk domstol ........... 5

2.2   Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om

bevisupptagning vid utländsk domstol ......... 7

2.3   Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med

vissa bestämmelser om internationellt samarbete på
brottmålsområdet....................... 8

3     Ärendet och dess beredning .................... 10

4     Internationell rättshjälp i brottmål................. 10

4.1   Gällande ordning....................... 10

4.2   Reformbehovet ........................ 13

5     Internationell rättshjälp på förundersökningsstadiet ...... 14

5.1   Bistånd av svensk åklagare................. 14

5.2   Bevisupptagning vid svensk domstol ........... 16

5.3   Bevisupptagning vid utländsk domstol .......... 17

6    Ekonomiska konsekvenser  ..................... 19

7     Ikraftträdande ............................. 19

8     Författningskommentar........................ 19

8.1   Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:816) om

bevisupptagning åt utländsk domstol ........... 19

8.2   Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:817) om

bevisupptagning vid utländsk domstol .......... 20

8.3   Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:435)

med vissa bestämmelser om internationellt
samarbete på brottmålsområdet .............. 20

Bilaga 1 Promemorians lagförslag ..................22

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
departementspromemorian Sveriges tillträde till
Europarådets förverkandekonvention (Ds 1993:17) . . 26

Bilaga 3     Lagrådsremissens lagförslag ................27

Bilaga 4     Lagrådets yttrande ...................... 32

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 juni 1995 . . 33

3

1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 4

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1.  lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk
domstol,

2.  lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid ut-
ländsk domstol,

3. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om in-
ternationellt samarbete på brottmålsområdet.

Prop. 1995/96:4

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1995/96:4

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:816) om
bevisupptagning åt utländsk domstol

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:816) om bevisupptagning åt
utländsk domstol skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Har i visst mål eller ärende
utländsk domstol gjort framställ-
ning hos domstol här i riket om
vidtagande av någon till rätte-
gången hörande åtgärd, såsom
upptagande av ed, anställande av
förhör med part eller upptagande
av bevis genom vittne, sakkunnig
eller syn eller av skriftligt bevis,
och varder framställningen genom
Utrikesdepartementet överlämnad
till den svenska domstolen, skall
den äskade åtgärden vidtagas efter
vad i denna lag sägs. Vad sålunda
stadgats äge dock ej tillämpning,
där fråga är om ansvar för gär-
ning som ej motsvarar brott enligt
svensk lag. Ej heller må i mål om
ansvar för brottslig gärning part
höras på ed eller under sannings-
försäkran.

Avser framställning enligt första
stycket fråga om ansvar för
gärning, som har karaktär av
politiskt brott, äger denna lag
tillämpning endast om framställ-
ningen har gjorts av domstol i stat
som har tillträtt den europeiska
konventionen den 27 januari 1977
om bekämpande av terrorism och
gärningen utgör brott som avses i

Föreslagen lydelse

§'

Har i visst mål eller ärende en
utländsk domstol gjort framställ-
ning hos en svensk domstol om att
det skall vidtas någon åtgärd som
hör till rättegången, såsom upp-
tagande av ed, anställande av för-
hör med part eller upptagande av
bevis genom vittne, sakkunnig
eller syn eller av skriftligt bevis,
och överlämnas framställningen
genom Utrikesdepartementet till
den svenska domstolen, skall den
begärda åtgärden vidtas i enlighet
med denna lag. Vad som nu har
sagts skall inte tillämpas, om det
är fråga om ansvar för en gärning
som inte motsvarar brott enligt
svensk lag. I mål om ansvar för
brottslig gärning får inte heller en
part höras under ed eller sannings-
försäkran.

Avser en framställning enligt
första stycket fråga om ansvar för
en gärning, som har karaktär av
politiskt brott, skall denna lag
tillämpas endast om framställ-
ningen har gjorts av en domstol i
en stat som har tillträtt den
europeiska konventionen den 27
januari 1977 om bekämpande av
terrorism och gärningen utgör

1 Senaste lydelse 1979:99.

denna konvention.

Lika med utländsk domstol anses
i denna lag annan utländsk
judiciell myndighet och det euro-
peiska patentverket.

brott som avses i denna kon-
vention.

Lika med utländsk domstol anses
i denna lag utländsk undersök-
ningsdomare och åklagare samt
det europeiska patentverket och
annan som enligt en internationell
överenskommelse som är bindande
för Sverige får göra sådan fram-
ställning.

Prop. 1995/96:4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om        prop. 1995/96:4

bevisupptagning vid utländsk domstol

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:817) om bevisupptagning
vid utländsk domstol skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

I mål eller ärende som är vid
svensk domstol anhängigt må
rätten förordna, att bevis genom
vittne, sakkunnig, syn eller förhör
med part under sanningsförsäkran
eller skriftligt bevis skall upptagas
vid utländsk domstol.

I brottmål må bevisupptagning
som nu sagts äga rum allenast om
synnerliga skäl äro därtill.

1 mål eller ärende vid en svensk
domstol får domstolen besluta att
bevis skall tas upp vid en utländsk
domstol. Sådan bevisupptagning
får avse syn, skriftligt bevis eller
förhör med vittne, sakkunnig, part
under san ni ngsförsäkran, måls-
ägande eller den som avses i 36
kap. 1 § andra eller tredje stycket
rättegångsbalken.

I brottmål får bevisupptagning
enligt första stycket äga rum
endast om det finns synnerliga
skäl.

På begäran av åklagare får en
svensk domstol besluta att åtgärd-
er som avses i 23 kap. 13-15 §§
rättegångsbalken skall vidtas vid
en utländsk domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med Prop.
vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brott-
målsområdet

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:435) med vissa bestämmel-
ser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall införas två
nya paragrafer, 9 och 10 §§, samt närmast före 9 § en ny rubrik av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Förhör i samband med för-
undersökning

9 §

Om förundersökning eller
liknande förfarande pågår i en
främmande stat, får på begäran av
en utländsk undersökningsdomare
eller åklagare förbör hållas enligt
bestämmelserna i 23 kap. rätte-
gångbalken. Sådant förhör får
också hällas på begäran av någon
annan, om Sverige i en inter-
nationell överenskommelse har
åtagit sig det i förhållande till den
främmande staten.

En framställning om förhör
enligt första stycket får inte
beviljas, om den gärning som
framställningen avser inte mot-
svarar brott enligt svensk lag.
Avser en framställnin g en gärning
som har karaktär av politiskt
brott, tillämpas första stycket
endast om framställningen har
gjorts av någon i en stat som har
tillträtt den europeiska konven-
tionen den 27 januari 1977 om
bekämpande av terrorism och gär-
ningen utgör brott som avses i den
konventionen.

10 §

En framställning om förhör
enligt 9 § skall ges in till Utrikes-
departementet på diplomatisk väg,
om inte Sverige med den främ-

1995/96:4

mande staten har kommit överens Prop. 1995/96:4
om en annan ordning.

Framställningen skall innehålla
uppgift om

- den eller de personer som skall
höras,

- den brottsliga gärningen samt

tid och plats för den,

- vad förhöret skall avse.

Utrikesdepartementet skall över-
lämna ärendet till Riksåklagaren
för de åtgärder som påkallas av
framställningen. Ärendet skall där-
efter redovisas till Utrikesdeparte-
mentet.

Anses omständigheterna vara så-
dana att framställningen inte bör
bifallas, prövar regeringen om
framställningen skall avslås.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

3   Ärendet och dess beredning

I departementspromemorian Sveriges tillträde till Europarådets
förverkandekonvention (Ds 1993:17) föreslås vissa lagändringar som
ger Sverige bättre möjligheter att samarbeta med främmande stat på
förundersökningsstadiet. De lagförslag som lagts fram i promemorian
finns i bilaga 1. Förslagen har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remiss-
yttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju93/965).
Regeringen tar i detta ärende upp promemorians lagförslag. Frågan om
Sveriges tillträde till förverkandekonventionen tas upp i ett annat
sammanhang.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 1 juni 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som utarbetats i ärendet. Förslagen som remitterades
till Lagrådet finns i bilaga 3. Lagrådet har lämnat förslagen utan
erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Vissa redaktionella
ändringar har gjorts i lagtexten.

4    Internationell rättshjälp i brottmål

4.1 Gällande ordning

Sverige lämnar sedan gammalt andra länder internationell - eller
inbördes - rättshjälp i brottmål. Rättshjälp lämnas i princip både till
stater som Sverige har träffat en överenskommelse med om interna-
tionell rättshjälp och sådana stater som inte kan stödja en framställning
om rättshjälp på en särskild överenskommelse. En del länder kräver
emellertid avtal med den andra staten för att lämna den rättshjälp.
Sådana avtal skapar också klarhet mellan länderna under vilka
förutsättningar rättshjälpen lämnas. Avtalen brukar också innehålla
bestämmelser som syftar till att underlätta det praktiska förfarandet.

Mellan de nordiska länderna gäller överenskommelsen den 26 april
1974 om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning (SÖ
1975:42), se cirkuläret (1995:419) om inbördes rättshjälp mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge genom delgivning och
bevisupptagning. Överenskommelsen omfattar såväl tvistemål som
brottmål.

På brottmålsområdet finns en multilateral reglering genom en den 20
april 1959 i Strasbourg dagtecknad europeisk konvention om inbördes
rättshjälp i brottmål (se prop. 1961:48). Sverige ratificerade
konventionen 1967. I samband med detta gjordes vissa förbehåll och
förklaringar (SÖ 1968:15). Konventionen trädde i kraft för Sveriges del
den 1 maj 1968. Sverige har därefter ändrat två av förbehållen (SÖ
1977:88 och 1992:4).

Prop. 1995/96:4

10

I konventionen åtar sig staterna att lämna varandra internationell Prop. 1995/96:4
rättshjälp i största möjliga utsträckning i mål eller ärenden som avser
beivrandet av brott. Konventionen omfattar huvudsakligen bevisupp-
tagning - varmed förstås utredning och överlämnande av bevismaterial
eller handlingar - delgivning av rättegångshandlingar och judiciella
beslut, översändande av utdrag ur kriminalregister, lagföring i annat
land samt underrättelse om brottmålsdomar. Rättshjälpskonventionen
har kompletterats med ett tilläggsprotokoll av den 17 mars 1978, som i
vissa hänseenden utvidgar konventionens tillämpningsområde, bl.a. i
fråga om brott mot skatte- och avgiftsförfattningar och rättshjälp på
verkställighetsstadiet. Sverige har tillträtt tilläggsprotokollet (SÖ
1979:12).

Frågor om sådan rättshjälp behandlas även i en del andra multilaterala
konventioner, t.ex. de europarådskonventioner som rör överförande av
lagföring och straffverkställighet. Bestämmelser om inbördes rättshjälp
ingår dessutom i vissa utlämningsavtal. En del bestämmelser av den
innebörden finns sålunda i den europeiska utlämningskonventionen den
13 december 1957 (prop. 1958:139, SÖ 1959:65) liksom i 1870 års
avtal med Belgien om ömsesidigt utlämnande av förbrytare (SFS
1870:37 och 39) och avtalet den 7 mars 1956 med Frankrike om
ömsesidig rättshjälp i brottmål (prop. 1956:100; SÖ 1959:14). Det
sistnämnda avtalet sattes emellertid i stora delar ur kraft genom
Sveriges och Frankrikes anslutningar till den europeiska rätts-
hjälpskonventionen (jfr SÖ 1969:50). Efter att under en lång följd av år
inte ha ingått några bilaterala avtal utanför Norden om inbördes
rättshjälp ingick Sverige under 1980-talet sådana avtal med Ungern
(prop. 1985/86:8, SÖ 1986:5), Tyska Demokratiska Republiken (prop.
1986/87:96, SÖ 1987:18) och Polen (prop. 1989/90:55, SÖ 1990:9).
Avtalet med f.d. Tyska Demokratiska Republiken upphörde enligt
överenskommelse med Förbundsrepubliken Tyskland att gälla i samband
med de två tyska staternas enande den 3 oktober 1990 (SÖ 1992:3). De
former av rättshjälp som omfattas av avtalen med Ungern och Polen är
delgivning, bevisupptagning och överförande av lagföring. Bestäm-
melserna har sin motsvarighet i den europeiska rättshjälpkonventionen.

De svenska bestämmelserna om internationell rättshjälp återfinns i en
mängd olika författningar. Förfärandet när en svensk domstol vill anlita
en utländsk domstol för att skaffa fram utredning i en rättegång regleras
i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol och i
kungörelsen (1947:847) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen
av nämnda lag. I 1 § i lagen föreskrivs att bevisupptagning inför
utländsk domstol i brottmål får ske endast om det finns synnerliga skäl.
Delgivning i brottmål i utlandet sker genom Utrikesdepartementet med
stöd av en kungörelse i ämnet (SFS 1933:618).

Bestämmelserna om bevisupptagning vid svensk domstol är i princip
desamma i brottmål och tvistemål. Förfarandet regleras i lagen
(1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol. I kungörelsen
(1947:848) med särskilda bestämmelser om bevisupptagning åt
domstolarna i vissa främmande stater finns bl.a. regler om att kostnader                  jj

1** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 4

som har uppstått vid bevisupptagningen i vissa sammanhang skall Prop. 1995/96:4
betalas av svenska staten.

Bestämmelser rörande utländska framställningar om beslag och
husrannsakan finns i lagen (1975:295) om användning av vissa tvångs-
medel på begäran av främmande stat.

I 2-5 §§ lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt
samarbete på brottmålsområdet finns regler om överförande av en i
Sverige frihetsberövad person till främmande stat för förhör eller kon-
frontation som avser annat än den frihetsberövades egen brottslighet.
Lagen reglerar också frågan om immunitet för vittnen m.fl.

Delgivning på begäran av utländsk myndighet utförs enligt
kungörelsen (1909:24 s. 1) angående delgivning av handling på begäran
av utländsk myndighet antingen av Utrikesdepartementet eller en
länsstyrelse. I praktiken ombesörjer Utrikesdepartementet de flesta
delgivningarna. Länsstyrelserna handlägger dock framställningar om
delgivning från övriga Norden. Vid utförandet av delgivning tillämpas i
princip delgivningslagen (1970:428), men en begäran om delgivning i
annan ordning skall åtgärdas, om det kan ske.

De aktuella lagarna har en i grunden likartad uppbyggnad. 1 särskilda
bestämmelser finns regler om vilka åtgärder som Sverige lämnar bistånd
med. I anslutning till dessa finns föreskrifter om vilka villkor som gäller
för att aktuellt bistånd skall ges. Ett exempel på mer allmänna villkor är
att gärningen, som är föremål för utredning eller lagföring i den främ-
mande staten, skall motsvara brott enligt svensk lag eller att brottet
skall vara av viss svårhet eller att det inte får röra sig om ett politiskt
brott. De olika villkoren är oftast tvingande; om något av dem inte är
uppfyllt kan den begärda åtgärden inte vidtas. Författningarna innehåller
även regler om själva förfarandet. I förhållande till stater utanför
Norden, som Sverige inte träffat särskild överenskommelse med, gäller
så gott som genomgående att framställningen skall ges in till Utrikes-
departementet. Normalt skall framställningen ges in på diplomatisk väg,
såvida det inte finns en överenskommelse om att direkt kommunikation
är tillåten. I fråga om förfarandet inom Sverige gäller i stort sett samma
regler som när motsvarande åtgärd vidtas i samband med en inhemsk
utredning av eller lagföring för brott.

I lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella
tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien ges bestämmelser om inter-
nationell rättshjälp från Sveriges sida till tribunalen. 1 fråga om
förfärandet vid verkställandet av olika rättshjälpsåtgärder hänvisar lagen
i stor utsträckning till de ovannämnda lagarna. Eftersom enskilda stater
enligt Förenta nationernas resolution om inrättandet av tribunalen är
skyldiga att samarbeta med tribunalen, saknas det dock hänvisningar till
de villkor som enligt dessa lagar gäller för att en begäran skall kunna
bifallas.

12

4.2 Reformbehovet

Prop. 1995/96:4

Det internationella samarbetet på brottmålsområdet är under ständig
utveckling. Sverige är aktivt engagerat i detta arbete.

Genom unionsfördraget i Maastricht infördes inom EU ett samarbete i
rättsliga och inre angelägenheter. Ett område som enligt fördraget skall
betraktas som en fråga av gemensamt intresse är straffrättsligt arbete.
Inom EU är arbetet på detta område inriktat på att utveckla samarbetet
mellan medlemsländerna i fråga om att beivra gränsöverskridande
brottslighet.

Europarådet har inrättat en expertkommitté som har till uppgift att se
över tillämpningen av de olika europeiska konventionerna på brottmåls-
området. Arbetet är bl.a. inriktat på möjligheterna att utvidga
användningen av 1959 års rättshjälpskonvention.

I Förenta nationernas regi pågår sedan en längre tid ett internationellt
samarbete som syftar till att en internationell brottmålsdomstol skall
inrättas. Målet är att skapa ett internationellt organ med världsvid
behörighet att döma över mycket allvarliga brott och då främst
krigsförbrytelser.

Sverige har också pågående överläggningar med främmande stater om
att ingå ytterligare bilaterala avtal om internationell rättshjälp i
brottmål.

Det intensiva internationella samarbetet på området påverkar den
svenska lagstiftningen om internationell rättshjälp. Sedan en tid pågår
inom Justitiedepartementet en översyn av de internationella straff-
processuella frågorna. Arbetet syftar till att skapa en mer enhetlig och
modern lagstiftning som kan svara mot de krav som i dag ställs i det
internationella samarbetet. Arbetet är omfattande och dessutom i viss
mån beroende av det pågående internationella arbetet.

Det finns dock anledning att redan nu ta upp vissa reformer på
området. Det rör sig om ändringar som det är angeläget att genomföra
så snabbt som möjligt, nämligen lagändringar som krävs för ett
förbättrat internationellt samarbete på förundersökningsstadiet. Det
handlar om att skapa rättsliga förutsättningar för bl.a. utländska
åklagare att få bistånd av svenska åklagare med förhör på förunder-
sökningsstadiet (avsnitt 5.1), och av svenska domstolar med
bevisupptagning (avsnitt 5.2). Det finns inte några regler i svensk rätt
som hindrar svensk åklagare från att begära bistånd av utländsk
åklagare på förundersökningsstadiet. Om och i vad mån en sådan
framställning kan bifallas beror helt på lagstiftningen och praxis i den
främmande staten. I den delen behövs det därför inte några lag-
ändringar. Däremot krävs regler för att svensk åklagare skall kunna
begära att bevisupptagning på förundersökningsstadiet sker vid utländsk
domstol (avsnitt 5.3).

13

5 Internationell rättshjälp på förundersöknings- Prop. 1995/96:4
stadiet

5.1 Bistånd av svensk åklagare

Regeringens förslag: Bestämmelser införs som gör det möjligt
för svensk åklagare att på begäran av utländsk undersök-
ningsdomare eller åklagare hålla förhör enligt reglerna i 23 kap.
rättegångsbalken. I den utsträckning Sverige kommit överens om
det med främmande stat får sådana förhör hållas även på begäran
av annan än undersökningsdomare eller åklagare.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att en utländsk
undersökningsdomare eller åklagarmyndighet skall få göra framställning
om förhör på förundersökningsstadiet.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig i denna del
tillstyrker promemorians förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Den svenska lagstiftningen innehåller
inte några generella regler om internationellt samarbete som begärs av
en utländsk åklagare och riktas till en svensk åklagare. I förhållande till
den av Förenta nationerna inrättade Jugoslavientribunalen lämnar dock
Sverige sådan rättshjälp, se 11 § lagen (1994:569) med anledning av
inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien.
Denna avsaknad av lagstiftning hindrar i och för sig inte att det
förekommer informellt samarbete med utländska polis- och åklagarmyn-
digheter som också omfattar förhör i utredningssyfte under förunder-
sökning. I dessa fall är det dock inte möjligt att använda tvångsmedel.
Bistånd kan därför lämnas i Sverige endast i den utsträckning som
förhörspersonen frivilligt går med på att höras.

Begränsningarna i fråga om möjligheterna för Sverige att lämna
rättshjälp i form av förhör under förundersökning är av många skäl
otillfredsställande. Avsaknaden av möjligheter att från svensk sida
använda tvångsmedel när ett förhör sker på begäran av en utländsk
åklagare innebär också att man alltid måste räkna med samma
begränsningar när det gäller en begäran om förhör utomlands. I den
mån andra stater ger rättshjälp åt svenska myndigheter i större
utsträckning än Sverige kan lämna, beror detta således uteslutande på
välvilja från dessa stater. Såsom föreslås i promemorian bör det därför
införas regler som gör det möjligt för svenska åklagare att bistå främ-
mande stat med förhör under förundersökning för att tvångsmedel skall
kunna tillgripas om den som skall höras inte medverkar frivilligt.

I promemorian föreslås att förhör får hållas om en utländsk under-
sökningsdomare eller åklagarmyndighet begär det. Regeringen delar
promemorians uppfattning att detta är en lämplig avgränsning i fråga
om vilka som skall vara generellt behöriga att göra en framställning. En
sådan bestämmelse bör vara tillämplig oavsett om Sverige och den
främmande staten har tillträtt en konvention eller har någon bilateral

14

överenskommelse på området eller inte. En begränsning till åklagare Prop. 1995/96:4
och undersökningsdomare kan samtidigt leda till att vissa stater inte kan
utnyttja de nya reglerna. Det är inte ovanligt att förundersökning på
vissa områden - t.ex. på narkotikabrottsområdet - leds av en särskild
myndighet eller att förundersökningen helt och hållet sköts av polisen.
Det kan enligt regeringens mening inte komma i fråga att generellt
öppna en möjlighet för t.ex. utländska polismyndigheter att ansöka om
den aktuella åtgärden. Situationen är däremot annorlunda om Sverige i
förhållande till en främmande stat träffar en överenskommelse om att en
framställning får komma från annan än en undersökningsdomare eller
åklagare. Sverige har ju vid sådana överläggningar möjlighet att bedöma
om den främmande statens önskemål på denna punkt är acceptabelt.
Bestämmelserna bör utformas så att de lämnar utrymme för sådana
överenskommelser.

I promemorian föreslås att en framställning inte skall få beviljas om
den gärning som framställningen gäller inte motsvarar brott enligt
svensk lag. Avser framställningen en gärning som har karaktär av
politiskt brott kan ett bifall komma i fråga endast om framställningen
kommer från en stat som har tillträtt 1977 års europeiska konvention
om bekämpande av terrorism och gärningen utgör brott som avses i
denna konvention. Justitiekanslern har i sitt remissyttrande efterlyst ett
klargörande om en framställning kan avslås i andra fall.

Enligt regeringens mening bör de förutsättningar som sätts upp för att
rättsligt bistånd över huvud taget skall komma i fråga vara desamma
som gäller enligt lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol. Kravet
på dubbel straffbarhet och att gärningen i princip inte får ha karaktär av
politiskt brott bör således vara av absolut natur. Om dessa krav inte är
uppfyllda skall framställningen således avslås. Är dessa förutsättningar
däremot uppfyllda innebär detta inte att framställningen alltid måste
bifallas. Som Justitiekanslern anfört i sitt remissyttrande kan det i
undantagssituationer vara så att förhållandena i den främmande staten är
sådana att det skulle framstå som stötande och från politiska utgångs-
punkter kanske omöjligt att låta svenska myndigheter genomföra en
förundersökning här i landet. Den i promemorian valda formuleringen
att förhör får hållas ger enligt regeringens mening utrymme för att
vägra bistånd i sådana situationer.

I promemorian föreslås att Riksåklagaren skall pröva om en
framställning skall avslås. Mot bakgrund av vad som nu anförts finner
regeringen emellertid det vara en mer lämplig lösning att ett formligt
beslut om att avslå en framställning skall fattas av regeringen.

Regeringen återkommer i författningskommentaren till den närmare
utformningen av reglerna. När det gäller handläggningen av en fram-
ställning väljer regeringen i förhållande till promemorians lagförslag en
något annorlunda lösning, som delvis har sin förebild i 11 § lagen
(1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen
för brott i f.d. Jugoslavien.

15

5.2 Bevisupptagning vid svensk domstol

Regeringens förslag: Bevisupptagning vid svensk domstol skall
kunna ske även på begäran av en utländsk åklagare. I den
utsträckning Sverige kommit överens om det med främmande stat
skall även annan ha rätt att begära bevisupptagning.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att utländsk
åklagarmyndighet skall ges behörighet att begära bevisupptagning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig i denna del
tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: I lagen (1946:816) om bevis-
upptagning åt utländsk domstol regleras endast bevisupptagning på
begäran av utländsk domstol, annan judiciell myndighet eller det
europeiska patentverket (1 §). Med judiciell myndighet avses annan
sådan myndighet än domstol, t.ex. undersökningsdomare (prop. 1930:5
s. 5). Allmän åklagare anses i det här sammanhanget inte falla under
begreppet judiciell myndighet (se t.ex. prop. 1956:100 s. 10).

Lagstiftningen ger således inte möjlighet för utländsk åklagare att
begära bevisupptagning vid svensk domstol. Den angivna begränsningen
i lagstiftningen innebär att man inte tar till vara alla möjligheter att
underlätta brottsutredning som berör flera stater eller personer som
befinner sig i annan stat än den där utredningen pågår. Det svenska
kravet på att en begäran om bevisupptagning skall komma från en
domstol eller myndighet som fyller liknande funktion tar inte hänsyn till
att en brottsutredning i många länder sker i en annan ordning än vad
som är fellet här. I en del länder faller det inte på domstol utan t.ex. på
åklagaren att komplettera utredningen med utomlands upptagen bevis-
ning. Då den svenska lagstiftningen inte gör det möjligt att åtgärda en
sådan begäran riskerar man dessutom att en svensk begäran om
bevisupptagning inte verkställs ifall den aktuella staten har ett krav på
ömsesidighet i sin rättshjälpslagstiftning.

I promemorian föreslås att lagen (1946:816) om bevisupptagning åt
utländsk domstol ändras så att bevisupptagning kan genomföras även på
begäran av utländsk åklagare. Regeringen menar att det är en lämplig
avgränsning att ha en generell bestämmelse som innebär att utländsk
åklagare blir, vid sidan av utländsk domstol och undersökningsdomare,
behörig att begära bevisupptagning.

Det bör dock, liksom när det gäller förhör under förundersökning (se
avsnitt 5.1), lämnas utrymme för Sverige att ingå överenskommelse
med främmande stat om att en framställning får komma från någon
annan än en domstol, undersökningsdomare eller åklagare.

Med hänsyn till detta föreslår regeringen att, i den utsträckning
Sverige träffat avtal om det, även annan än en domstol, undersök-
ningsdomare eller åklagare skall vara behörig att begära bevisupp-
tagning vid svensk domstol.

Med sådana ändringar blir rubriken till lagen om bevisupptagning åt
utländsk domstol språkligt sett något missvisande. Som tidigare nämnts

Prop. 1995/96:4

16

(avsnitt 4.2) förbereds inom Justitiedepartementet en genomgripande Prop. 1995/96:4
reform av lagstiftningen angående internationell rättshjälp. Mot

bakgrund av detta finns det inte nu skäl nog för att ändra lagens rubrik.

5.3 Bevisupptagning vid utländsk domstol

Regeringens förslag: Svensk åklagare skall hos svensk domstol
kunna begära att bevisupptagning på förundersökningsstadiet sker
vid utländsk domstol. Bevisupptagning vid utländsk domstol skall
även kunna avse målsägande och medmisstänkta som inte är
tilltalade i målet.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig i denna del
tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran.

Skälen för regeringens förslag:

Svensk åklagares behörighet att begära bevisupptagning vid utländsk
domstol

Såsom redovisats i det föregående (avsnitt 4.2) finns det inga regler i
svensk rätt som hindrar en svensk åklagare från att under
förundersökning begära bistånd från utländsk åklagare. Sådana hinder
kan däremot finnas enligt den främmande statens lagstiftning. I vissa
länder krävs t.ex. - av samma skäl som hittills gällt i Sverige - att
framställningen om inbördes rättshjälp härrör från en utländsk domstol.
Enligt 1 § lagen (1947:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol
får i mål eller ärende som är anhängigt vid svensk domstol rätten
förordna att bevis skall tas upp vid utländsk domstol. Lagen ger sålunda
inte svensk åklagare möjlighet att under en förundersökning begära
sådan bevisupptagning.

Det svenska straffprocessförfarandet är så konstruerat att det i
allmänhet ankommer pä rätten att avgöra om bevis skall upptas utom
huvudförhandling. En förundersökningsledare kan dock enligt bestäm-
melserna i 23 kap. 13-15 §§ rättegångsbalken begära att bevisupp-
tagning skall ske under förundersökningen. Det gäller främst fall då ett
vittne vägrar att yttra sig under förundersökningen, då föremål eller
handling skall tillhandahållas för besiktning eller då det finns risk för att
ett bevis går förlorat innan huvudförhandling kan hållas. Sådana
situationer kan naturligtvis bli aktuella även då bevisningen finns
utomlands.

Det saknas enligt regeringens mening skäl för att i fråga om
brottsutredning som sträcker sig över gränserna ha en reglering som kan
inverka hämmande på möjligheterna att kunna slutföra utredningen.
Remissinstanserna har också tillstyrkt promemorians förslag att lagen
om bevisupptagning vid utländsk domstol ändras så att svensk åklagare

17

hos svensk domstol kan begära att bevisupptagning skall ske i främ- Prop. 1995/96:4
mande stat. Frågan om att begära bevisupptagning utomlands torde i
praktiken bli aktuell i mål där åklagare enligt reglerna i 23 kap.
rättegångsbalken är förundersökningsledare. Regeringen delar därför
promemorians bedömning att en begäran skall få göras av åklagare och
inte av annan som kan vara förundersökningsledare.

Regeringen föreslår mot bakgrund av detta att promemorians förslag i
denna del genomförs.

Förhör vid utländsk domstol med målsägande och medmisstänkta som
inte är tilltalade i målet

I promemorian föreslås vidare att det skall bli möjligt att enligt lagen
om bevisupptagning vid utländsk domstol föranstalta om förhör
utomlands med en målsägande som inte för talan och med en
medmisstänkt som inte är tilltalad i det mål i vilket förhöret begärs.

När det gäller målsägandeförhör innebär förslaget en utvidgning av
gällande reglering. Vid tillkomsten av lagen om bevisupptagning vid
utländsk domstol gällde att förhör med målsägande inte ansågs utgöra
bevisning i rättegångsbalkens mening. När det gällde förhör med part i
rättegång, dvs. parter i tvistemål, tilltalade och målsägande som för
talan, togs endast förhör under sanningsförsäkran med part i tvistemål
upp som ett särskilt bevismedel. Det var enligt den då gällande
regleringen inte heller möjligt att ta upp förhör med målsägande utom
huvudförhandlingen.

Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1988, har
förhör med målsägande fått en annan ställning (prop. 1986/87:89, SFS
1987:747). De skall numera uttryckligen behandlas som bevisning.
Detta gäller oavsett om målsäganden är part i rättegången eller inte. Det
är också numera möjligt att hålla sådana förhör utom huvudförhandling
(37 kap. 3 § jämförd med 36 kap. 19 § rättegångsbalken).

Med hänsyn till den ändrade regleringen i fråga om förhör med en
målsägande är det enligt regeringens mening konsekvent att också införa
en möjlighet till sådana förhör inför en utländsk domstol. I
promemorian föreslås också att det i 1 § andra stycket lagen om
bevisupptagning vid utländsk domstol införs en regel om att förhör med
målsägande som inte för talan skall få tas upp vid utländsk domstol.

Enligt första stycket i paragrafens nuvarande lydelse får bl.a. bevis i
form av partsförhör under sanningsförsäkran tas upp vid utländsk
domstol. Detta innefattar inte förhör med målsägande som för talan.
Med promemorians förslag blir konsekvensen att målsägandeförhör kan
tas upp vid utländsk domstol endast om målsäganden inte för talan.
Detta är inte önskvärt. Regeringen föreslår i stället den lösningen att
första stycket kompletteras på sådant sätt att uppräkningen av de bevis
som får tas upp vid utländsk domstol även omfattar målsägande.

Förslaget i fråga om förhör med medmisstänkta har enligt
promemorian tillkommit i förtydligande syfte. Genom rättsfallet NJA
1990 s. 273 är det i och för sig redan fastslaget att lagen om bevis-

upptagning vid utländsk domstol kan analogiskt tillämpas när det gäller
bevisupptagning med en medmisstänkt. För tydlighetens skull är det
dock lämpligt att lagens 1 § får en utformning som uttryckligen anger
att bevisupptagning vid utländsk domstol även omfattar förhör med
medmisstänkta.

Enligt bestämmelserna i 37 kap. rättegångsbalken kan förhör i
bevissyfte ske utom huvudförhandling även då part inte hörs under
sanningsförsäkran. Bevisupptagning i form av förhör med den tilltalade
eller med part i tvistemål som inte hörs under sanningsförsäkran kan
således ske vid svensk domstol. Det saknas tillräckligt underlag för att
i detta ärende behandla frågan om sådana förhör skall kunna tas upp
även vid utländsk domstol. Som nämnts i det föregående (avsnitt 4.2)
pågår inom Justitiedepartementet en översyn av lagstiftningen om
internationell rättshjälp. Frågan får övervägas vidare i samband med
denna översyn.

6 Ekonomiska konsekvenser

De föreslagna ändringarna bedöms inte medföra några ökade kostnader
för staten.

7   Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft snarast, lämpligen den 1
januari 1996. Några övergångsbestämmelser behövs inte.

8   Författningskommentar

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:816) om
bevisupptagning åt utländsk domstol

1 §

I första och andra styckena har endast några mindre språkliga
justeringar gjorts.

I tredje stycket anges vilka som är behöriga att begära
bevisupptagning. Lagändringen innebär att, förutom undersöknings-
domare samt det europeiska patentverket, även utländsk åklagare är
behörig att begära bevisupptagning vid svensk domstol. Bestämmelsen
är i denna del av generell karaktär. Behörigheten är inte beroende av att
Sverige har någon form av överenskommelse med den främmande
staten eller att svenska myndigheter har möjlighet att begära bevis-
upptagning i den aktuella staten.

Prop. 1995/96:4

19

Dessutom har paragrafen kompletterats med en bestämmelse som Prop. 1995/96:4
innebär att även annan kan vara behörig att göra en framställning om
bevisupptagning. Behörighet tillkommer den som enligt en internationell
överenskommelse som är bindande för Sverige får göra framställning
om bevisupptagning. Bestämmelsen avser såväl bilaterala avtal som
multilaterala överenskommelser. Denna bestämmelse omfattar formellt
även det europeiska patentverkets behörighet att göra framställning om
bevisupptagning. Eftersom lagen på flera ställen innehåller särregler
som gäller i förhållande till det europeiska patentverket har det bedömts
som lämpligt att även i fortsättningen uttryckligen nämna verkets
behörighet att göra en framställning om bevisupptagning.

Motiven för ändringarna i tredje stycket har behandlats i avsnitt 5.2.

8.2  Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:817) om
bevisupptagning vid utländsk domstol

1 §

I paragrafen regleras under vilka förutsättningar bevisupptagning får ske
vid utländsk domstol och vilka former av bevisning som får tas upp.

Paragrafens första stycke har ändrats så att förhör med målsägande
kan tas upp vid utländsk domstol. Dessutom anges uttryckligen att det
är möjligt att ta upp förhör med medmisstänkta, som inte är tilltalade i
målet, vid utländsk domstol. Ändringen utgör endast ett förtydligande
av den ordning som redan gäller.

I andra stycket har endast vissa språkliga justeringar gjorts.

Det tredje stycket är nytt. Genom bestämmelsen får även åklagare rätt
att i samband med en pågående förundersökning begära att bevisupp-
tagning skall ske vid en utländsk domstol. Åklagaren skall vända sig till
domstolen, som gör framställning till den utländska domstolen. Av
hänvisningen till 23 kap. 13-15 §§ rättegångsbalken följer att förhör kan
hållas med vittnen och sakkunniga och att skriftliga bevis kan företes
eller tillhandahållas. Bestämmelserna gäller inte förhör med den
misstänkte själv. Åklagare kan sålunda inte heller utverka sådana förhör
vid utländsk domstol.

Ändringarna har kommenterats i avsnitt 5.3.

8.3  Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:435) med
vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brott-
målsområdet

9§

Genom paragrafen införs en möjlighet för svensk åklagare att på
begäran av utländsk åklagare förordna om förhör på för-
undersökningsstadiet. Regleringen innebär att tvångsmedel kan tillgripas
i fall då den som skall höras vägrar medverka till att förhör kommer till
stånd. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 5.1. Som en första
förutsättning gäller att en förundersökning eller ett liknande förfarande

20

har inletts i den främmande staten. Bestämmelsen är inte begränsad till Prop. 1995/96:4
förfaranden som exakt motsvarar det svenska förundersökningsför-
färandet. Det skall dock vara frågan om ett på något sätt formaliserat
förfarande som syftar till att utreda brott. Det krävs däremot inte att
utredningen nått det stadium då någon bestämd misstänkt person finns.

Som en ytterligare förutsättning gäller att den gärning som utreds skall
motsvara brott enligt svensk lag. Mycket snäva begränsningar gäller
också i fråga om brott som har karaktär av politiskt brott.

Behöriga att göra framställning är utländsk undersökningsdomare och
åklagare. Även annan är behörig om Sverige i förhållande till den
främmande staten kommit överens om detta. Denna reglering omfattar
såväl bilaterala avtal som multilaterala sådana.

Förhöret skall hållas enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångs-
balken. Det innebär att förhör kan komma i fråga såväl med en miss-
tänkt som med någon annan som kan antas komma att lämna uppgifter
av betydelse för utredningen. För förhöret gäller samma regler om
tvångsmedel, tidsfrister m.m. som för förhör under en svensk förunder-
sökning.

10 §

I paragrafen, som är ny, regleras förfarandet då en framställning om
förhör på förundersökningsstadiet görs. En framställning skall ges in till
Utrikesdepartementet. Den skall ges in på diplomatisk väg såvida inte
Sverige och den aktuella staten har kommit överens om direkt kom-
munikation. I paragrafen ges bestämmelser om vilka uppgifter som
måste framgå av framställningen. Om framställningen inte är komplett i
detta hänseende men det i övrigt framgår att den kan utgöra grund för
att hålla förhör, bör ingivaren få tillfälle att komplettera framställningen
med de uppgifter som saknas. Det torde även vara lämpligt att Utrikes-
departementet kontrollerar att den eller de personer, som önskas hörda,
kan påträffas i landet. Om så inte är fallet kan Utrikesdepartementet
genast redovisa ärendet till den som gjort framställningen med upp-
lysning om att framställningen inte kan åtgärdas och anledningen till
detta.

Utrikesdepartementet skall enligt andra stycket överlämna framställ-
ningen till Riksåklagaren för de åtgärder som påkallas av framställning-
en. Det normala torde bli att Riksåklagaren överlämnar framställningen
till den åklagarmyndighet där förhörspersonen eller någon av dessa
finns. Sedan Riksåklagaren återfått handlingarna från den åklagar-
myndighet som haft att verkställa den begärda åtgärden skall ärendet
redovisas till Utrikesdepartementet, som därefter skall redovisa ärendet
till den som gjort framställningen.

Finner Utrikesdepartementet vid sin inledande granskning av fram-
ställningen, eller framkommer det senare under ärendets handläggning,
att det finns skäl för att avslå framställningen skall regeringen pröva
denna fråga. Detta framgår av tredje stycket.

21

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med
vissa bestämmelser om internationellt samarbete på
brottsmålsområdet

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:435) med vissa
bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall
införas tre nya paragrafer, 9-11 §§, samt närmast före 9 § en ny rubrik
av följande lydelse.

Förhör i samband med förundersökning

9 §

Om en förundersökning eller liknande förfarande pågår i en främmande
stat får efter framställning från en undersökningsdomare eller en
åklagarmyndighet i den staten förhör hållas enligt bestämmelserna i 23
kap. rättegångsbalken. En framställning om förhör får inte beviljas, om
den gärning som framställningen gäller inte motsvarar brott enligt
svensk lag.

Avser en framställning enligt första stycket fråga om ansvar för
gärning som har karaktär av politiskt brott äger första stycket
tillämpning endast om framställningen har gjorts av en
undersökningsdomare eller en åklagarmyndighet i en stat som har
tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om
bekämpande av terrorism och gärningen utgör brott som avses i denna
konvention.

10 §

En framställning om förhör skall på diplomatisk väg ges in till
Utrikesdepartementet, om inte Sverige i förhållande till den främmande
staten har kommit överens om en annan ordning. Utrikesdepartementet
skall överlämna framställningen till Riksåklagaren, som prövar om
framställningen skall bifallas.

Framställningen skall innehålla uppgift om

- den eller de personer som skall höras,

- den brottsliga gärningen samt tid och plats där den ägt rum,

- vad förhöret skall avse.

Om framställningen inte skall avslås, skall Riksåklagaen överlämna
ärendet för vidare handläggning till åklagarmyndigheten på den ort där
någon av de personer som skall höras finns.

11 §

Åklagarmyndigheten skall redovisa ärendet till Utrikesdepartementet och
samtidigt underrätta Riksåklagaren därom. Utrikesdepartementet skall
redovisa ärendet till undersökningsdomaren eller åklagarmyndigheten i
den främmande staten.

Prop. 1995/96:4

Bilaga 1

22

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:816) om
bevisupptagning åt utländsk domstol

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:816) om bevisupptagning åt
utländsk domstol skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:4

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har i visst mål eller ärende
utländsk domstol gjort framställ-
ning hos domstol här i riket om
vidtagande av någon till rätte-
gången hörande åtgärd, såsom
upptagande av ed, anställande
av förhör med part eller upp-
tagande av bevis genom vittne,
sakkunnig eller syn eller av
skriftligt bevis och varder fram-
ställningen genom utrikes-
departementet överlämnad till
den svenska domstolen, skall
den äskade åtgärden vidtagas
efter vad i denna lag sägs. Vad
sålunda stadgats äge dock ej
tillämpning, där fråga är om
ansvar för gärning som ej
motsvarar brott enligt svensk
lag. Ej heller må i mål om
ansvar för brottslig gärning part
höras på ed eller under
sanningsförsäkran.

Avser framställning enligt
första stycket fråga om ansvar
för gärning som har karaktär av
politiskt brott äger denna lag
tillämpning endast om fram-
ställningen har gjorts av domstol
i stat som har tillträtt den
europeiska konventionen den 27
januari 1977 om bekämpande av
terrorism och gärningen utgör
brott som avses i denna
konvention.

Har i visst mål eller ärende en
utländsk domstol gjort framställ-
ning hos en domstol här i riket
om vidtagande av någon till
rättegången hörande åtgärd,
såsom upptagande av ed,
anställande av förhör med part
eller upptagande av bevis genom
vittne, sakkunnig eller syn eller
av skriftligt bevis och över-
lämnas framställningen genom
utrikesdepartementet till den
svenska domstolen, skall den
begärda åtgärden vidtas i
enlighet med denna lag. Vad
som nu har sagts skall inte
tillämpas, om det är fråga om
ansvar för gärning som inte
motsvarar brott enligt svensk
lag. I mål om ansvar för
brottslig gärning får inte heller
en part höras på ed eller under
sanningsförsäkran.

Avser en framställning enligt
första stycket fråga om ansvar
för gärning som har karaktär av
politiskt brott skall denna lag
tillämpas endast om fram-
ställningen har gjorts av en
domstol i en stat som har till-
trätt den europeiska kon-
ventionen den 27 januari 1977
om bekämpande av terrorism
och gärningen utgör brott som
avses i denna konvention.

' Senaste lydelse 1979:99.

23

Lika med utländsk domstol
avses i denna lag annan
utländsk judiciell myndighet och
det europeiska patentverket.

Lika med utländsk domstol
avses i denna lag utländsk
undersökningsdomare, utländsk
åklagarmyndighet och det euro-
peiska patentverket.

Prop. 1995/96:4

Bilaga 1

24

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om
bevisupptagning vid utländsk domstol

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:817) om bevisupptagning
vid utländsk domstol skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:4

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I mål eller ärende som är vid
svensk domstol anhängigt må
rätten förordna, att bevis genom
vittne, sakkunnig, syn eller
förhör med part under sannings-
försäkran eller skriftligt bevis
skall upptagas vid utländsk
domstol.

I brottmål må bevisupptagning
som nu sagts äga mm allenast
om synnerliga skäl äro därtill.

1 §

I mål eller ärende som är
anhängigt vid en svensk domstol
får domstolen förordna, att bevis
genom vittne, sakkunnig, syn
eller förhör med part under
sanningsförsäkran eller skriftligt
bevis skall upptas vid en
utländsk domstol.

I brottmål får bevisupptagning
äga rum endast om det före-
ligger synnerliga skäl. / ett så-
dant fall får förhör äga rum
även ined målsägande som inte
för talan och med person som
avses i 36 kap. 1 § andra eller
tredje stycket rättegångsbalken.

Domstolen får på begäran av
åklagare förordna att åtgärder
som avses i 23 kap. 13-15 §§
rättegångsbalken skall vidtas vid
en utländsk domstol.

25

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över departementspromemorian Sveriges tillträde
till Europarådets förverkandekonvention
(Ds 1993:17)

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av
Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland,
Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt,
Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,
Finansinspektionen, Riksskatteverket, Juridiska fakultetsnämnden vid
Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Bankföreningen,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens Centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR
och Sveriges Domareförbund.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från överklagaren vid Stats-
åklagarmyndigheten för speciella mål och överåklagarna vid Region-
åklagarmyndigheterna i Västerås, Härnösand och Luleå.

Prop. 1995/96:4

Bilaga 2

26

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:816) om
bevisupptagning åt utländsk domstol

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:816) om bevisupptagning åt
utländsk domstol skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:4

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har i visst mål eller ärende
utländsk domstol gjort framställ-
ning hos domstol här i riket om
vidtagande av någon till rätte-
gången hörande åtgärd, såsom
upptagande av ed, anställande av
förhör med part eller upptagande
av bevis genom vittne, sakkunnig
eller syn eller av skriftligt bevis,
och varder framställningen genom
Utrikesdepartementet överlämnad
till den svenska domstolen, skall
den äskade åtgärden vidtagas efter
vad i denna lag sägs. Vad sålunda
stadgats äge dock ej tillämpning,
där fråga är om ansvar för gär-
ning som ej motsvarar brott enligt
svensk lag. Ej heller må i mål om
ansvar för brottslig gärning part
höras på ed eller under sannings-
försäkran.

Avser framställning enligt första
stycket fråga om ansvar för
gärning, som har karaktär av
politiskt brott, äger denna lag
tillämpning endast om framställ-
ningen har gjorts av domstol i stat
som har tillträtt den europeiska
konventionen den 27 januari 1977
om bekämpande av terrorism och
gärningen utgör brott som avses i
denna konvention.

Har i visst mål eller ärende en
utländsk domstol gjort framställ-
ning hos en svensk domstol om att
vidta någon åtgärd som hör till
rättegången, såsom upptagande av
ed, anställande av förhör med part
eller upptagande av bevis genom
vittne, sakkunnig eller syn eller av
skriftligt bevis, och överlämnas
framställningen genom Utrikesde-
partementet till den svenska dom-
stolen, skall den begärda åtgärden
vidtas i enlighet med denna lag.
Vad som nu har sagts skall inte
tillämpas om det är fråga om an-
svar för en gärning som inte
motsvarar brott enligt svensk lag.
I mål om ansvar för brottslig
gärning får inte heller en part
höras under ed eller sannings-
försäkran.

Avser en framställning enligt
första stycket fråga om ansvar för
en gärning, som har karaktär av
politiskt brott, skall denna lag
tillämpas endast om framställ-
ningen har gjorts av en domstol i
en stat som har tillträtt den
europeiska konventionen den 27
januari 1977 om bekämpande av
terrorism och gärningen utgör
brott som avses i denna kon-
vention.

1 Senaste lydelse 1979:99.

27

Lika med utländsk domstol anses
i denna lag annan utländsk
judiciell myndighet och det euro-
peiska patentverket.

Lika med utländsk domstol anses
i denna lag utländsk undersök-
ningsdomare och åklagare samt
det europeiska patentverket och
annan som enligt avtal i en
internationell överenskommelse
som är bindande för Sverige får
göra sådan framställning.

Prop. 1995/96:4

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

28

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om
bevisupptagning vid utländsk domstol

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:817) om bevisupptagning
vid utländsk domstol skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:4

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

I mål eller ärende som är vid
svensk domstol anhängigt må
rätten förordna, att bevis genom
vittne, sakkunnig, syn eller förhör
med part under sanningsförsäkran
eller skriftligt bevis skall upptagas
vid utländsk domstol.

I brottmål må bevisupptagning
som nu sagts äga rum allenast om
synnerliga skäl äro därtill.

Föreslagen lydelse

I mål eller ärende som har
inletts vid en svensk domstol får
domstolen besluta att bevis skall
tas upp vid en utländsk domstol.
Sådan bevisupptagning får avse
syn, skriftligt bevis eller förhör
med vittne, sakkunnig, part under
sanningsförsäkran, målsägande
eller den som avses i 36 kap. 1 §
andra eller tredje stycket rätte-
gångsbalken.

I brottmål får bevisupptagning
enligt första stycket äga rum
endast om det finns synnerliga
skäl.

På begäran av åklagare får en
svensk domstol besluta att åtgärd-
er som avses i 23 kap. 13-15 §§
rättegångsbalken skall vidtas vid
en utländsk domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

29

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med       prOp. 1995/96:4

vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brott-      Bilaga 3

målsområdet

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:435) med vissa bestämmel-
ser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall införas två
nya paragrafer, 9 och 10 samt närmast före 9 § en ny rubrik av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse Förhör i samband med för- undersökning 9 § Om förundersökning eller liknande förfarande pågår i en främmande stat, får på begäran av en utländsk undersökningsdomare eller åklagare förhör hållas enligt bestämmelserna i 23 kap. rätte- gångbalken. Sådant förhör får också hållas på begäran av någon annan om Sverige i förhållande till den främmande staten kommit överens om det. En framställning om förhör enligt första stycket får inte beviljas, om den gärning som framställningen avser inte mot- svarar brott enligt svensk lag. Avser en framställning fråga om ansvar för en gärning som har karaktär av politiskt brott, tillämpas första stycket endast om framställningen har gjorts av någon i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och gärningen utgör brott som avses i den konven- tionen. 10 § En framställning om förhör enligt 9 § skall ges in till Utrikes- departementet på diplomatisk väg, om inte Sverige i förhållande till

30

den främmande staten har kommit Prop. 1995/96:4 överens om en annan ordning.      Bilaga 3 Framställningen skall innehålla uppgift <>m - den eller de personer som skall höras, - den brottsliga gärningen samt tid och plats för den, - vad förhöret skall avse. Utrikesdepartementet skall över- lämna ärendet till Riksåklagaren för de åtgärder som påkallas av framställningen. Ärendet skall där- efter redovisas till Utrikesdeparte- mentet. Är omständigheterna sådana att framställningen inte bör bifallas, prövar regeringen om framställ- ningen skall avslås.

Denna lag träder i kraft den

1 januari 1996.

31

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-06-12

Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å.
Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt en lagrådsremiss den 1 juni 1995 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk
domstol,

2 lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid ut-
ländsk domstol,

3. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om
internationellt samarbete på brottmålsområdet.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Lars-Johan Eklund.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1995/96:4

Bilaga 4

32

Justitiedepartementet                                     Prop. 1995/96:4

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 juni 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden

Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Persson, Tliam, Schori,

Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Uusmann, Nygren,

Ulvskog, Sundström, Lindh

Föredragande: statsrådet Lindh

Regeringen beslutar proposition 1995/96:4 Internationell rättshjälp på
förundersökningsstadiet.

33

gotab 49003, Stockholm 1995