h'un(/l. MajUx proposition AV 390 (Proposition 1919:390)

h''un(/l. MajUx proposition AV 390.

Nr 390.

Kung!. Majds proposition till riksdagen angående anslag, under
vissa förändrade förutsättningar, till bestridande av kostnaderna
för en förberedande utredning angående en rättegångsreform;
given Stockholms slott den 4 april 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen

att, utan hinder av vissa förändringar i sättet för utredningens
bedrivande, till fortsatt bestridande av kostnaderna för en förberedande
utredning angående en rättegångsform, å extra stat för år 1920 bevilja
förut begärda reservationsanslag av 40,000 kronor.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 351 höft. (AV 390).

Kungl. Majds proposition nr 390.

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 4 april 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:

''Den av Eders Kungl. Maj:t under punkten 5 i andra huvudtiteln
av statsverkspropositionen för innevarande år gjorda framställningen, att.
liksdagen matte till fortsatt bestridande av kostnaderna för en förberedande
utredning angående eu rättegångsreform å extra stat för år 1920
bevilja ett reservationsanslag av 40,000 kronor, har ännu icke behandlats
av riksdagen. I statsutskottets utlåtande över nämnda huvudtitel har
betiäffande denna framställning anmälts, att utskottet framdeles under
riksdagen komme att avgiva utlåtande över densamma. Den sålunda
vidtagna åtgärden att utbryta framställningen ur huvudtiteln har berott
därpå, att jag under hand låtit komma till utskottets kännedom,
att på grund av vissa efter propositionens framläggande inträdda för -

Knmjl. Maj:tu proposition nr -100.

hållanden möjlighet förefunnes, att under den närmaste framtiden eu
förändring i förutsättningarna för berörda framställning kunde äga rum,
vilken förändring borde bringas till riksdagens kännedom innan framställningen
där upptoges till behandling. Denna situation har numera inträffat
på sätt i det följande skall beröras.

I det uttalande till 1911 års statsverksproposition, vari den dåvarande
departementschefen väckte förslag- om ifrågavarande utredning,
anförde han, att vid upptagande av arbetet å rättegångsreformen saken
kunde ordnas på det sätt, att till eu början några få personer, två eller
möjligen tre, erhölle uppdrag att verkställa en utredning angående de
grunder, varpå eu ny processlag borde vila. Man räknade sålunda
med möjligheten, att denna lagstiftningsuppgift lämpligen skulle kunna
anförtros åt några med varandra sidoordnade personer, vilka hade att
utföra densamma i den kollegiala arbetsform, som är den vanliga vid
kommitté- och sakkunnigarbeten och i vilken lagberedningens verksamhet
städse bedrivits. Någon ändring i dessa förutsättningar gjordes icke
heller av riksdagen. Emellertid gick Kungl. Maj:t för tillfället en annan
väg, i det att numera excellensen Hellner ensam förordnades att verkställa
utredningen. Såsom hans biträde anställdes en sekreterare och
sedermera hava ytterligare två personer förordnats att biträda vid utredningen,
men dessa biträden, vilka tillsammans med arbetets ledare bilda
den s. k. processkommissionen, hava icke haft någon självständig ställning,
liknande den, som tillkommer kommittéledamöter. Någon förändringhäri
gjordes icke, då till följd av Hellners inträde i statsrådet annan
person förordnades att i hans ställe tillsvidare under Hellners statsrådstid
verkställa utredningen. Nämnda anordning kunde då vidtagas emedan
processkommissionen under en tid framåt väntades kunna syssla med
närmare utformning och komplettering av det utkast till rättegångsbalk,
vars grunder redan i vissa väsentliga delar utarbetats. Detta kompletterande
arbete är emellertid nu i det närmaste utfört; och det råder enighet
mellan Hellner och hans vikarie samt övriga deltagare i arbetet, att
vid sådant förhållande de provisoriskt träffade formerna för kommissionens
verksamhet härefter icke längre kunna bibehållas, utan att ett definitivt
ordnande härav måste ske. I denna situation har Hellner, som
alltjämt är av sitt ämbete hindrad att med arbetet taga befattning, hemställt,
att hans avgång som dess ledare måtte betraktas såsom definitiv.

Även jag hyser den uppfattningen, att det under här förut angivna
omständigheter är olämpligt att längre upprätthålla det sätt, varpå arbetets
ledning provisoriskt ordnats. Samtidigt synes det emellertid vara

4 Kungi. MajUs proposition nr 390.

av nöden att tillgodose vissa andra önskemål, som framträtt under arbetets
fortgång.

Särskilt under den tillförordnade ledaren, men i viss grad även
därförut, har utredningsarbetet i själva verket kommit att bedrivas kollegialt.
Då nu den ursprunglige ledaren lämnat arbetet, synes det mig vara
lämpligt att giva formell bekräftelse åt vad som sålunda faktiskt redan i
ej ringa mån vunnit tillämpning. Denna uppfattning delas också av
processkommissionen. Särskilt har den tillförordnade ledaren för mig uttryckt
önskan att, för den händelse han, efter att hava erhållit befrielse
från annat lagstiftningsuppdrag, som han eljest skolat utföra, skulle
kvarstå i egenskap av kommissionens ordförande, tillfälle måtte beredas
honom, som vid en långt senare tidpunkt än kommissionen i övrigt inträtt
såsom medverkande vid dess arbete, att under dettas fullföljande
åtnjuta understöd av de övriga medlemmarna ej blott såsom rådgivande
biträden utan såsom medansvariga deltagare i besluten. Jag finner även
i likhet med honom tydligt, att arbetets fullföljande på den förut lagda
grunden torde underlättas, om arbetsresultatet icke behöver bära den
mera personliga prägeln av endast hans uppfattning utan framstår såsom
tillkommet genom kollegiala beslut av personer, bland vilka flertalet deltagit
i det grundläggande arbetet från eller nästan från dess början.

Jämväl i ett annat avseende synes mig tiden nu vara inne att draga
ut konsekvenserna av den utveckling förevarande utredningsarbete tagit.
Då detsamma sattes i gång, avsågs därmed närmast, icke att omedelbart
erhålla ett utarbetat förslag till lagtext, utan att till en början, såsom
grund för ett blivande lagstiftningsarbete, få den eller de möjliga utvägarna
för de processuella huvudfrågornas lösande under vårt lands
förhållanden anvisade och allsidigt belysta. Under processkommissionens
arbete på ett dylikt principbetänkande har det emellertid visat sig oundgängligt
att för undersökning av de olika principernas praktiska genomförbarhet
och för belysning av deras verkningar uppgöra förslag till lagtext.
Sistnämnda arbete hade, enligt cad processkommissionens vid statsverkspropositionen
för innevarande år fogade arbetsberättelse fö<- år 1918
utvisat, vid berättelsens avgivande fortskridit så långt att såsom resultat
därav föreligger ett förberedande utkast till en ny rättegångsbalks första
och andra avdelningar, behandlande domstolsväsendet och rättegången i
tvistemål, med undantag allenast av specialprocessen i äktenskapsmål,
växelmål m. m. Under tiden därefter har huvudsakligen formell bearbetning
av utkasten pågått. Även om åtskilligt arbete återstår, innan dessa
förberedande utkast kunna sättas i det skick, som måste fordras av ett
förslag till slutlig lagtext, särskilt inom ett av vår lagstiftnings viktigaste

Kuntjl. MajUa [troposition nr ■''({JO.

områden, förefaller det mig dock otvivelaktigt, att utsikterna för genomförande
av eu råttegångsreform inom överskådlig framtid skulle i hög
grad befrämjas, om proeesskommissionen finge, på grundval av det samlade
arbetsmaterialet och de föreliggande utkasten, omedelbart fortgå till
utarbetande av fullständiga lagförslag med motiv.

Det är icke min avsikt att, åtminstone för närvarande, föreslå någon
annan ändring i processkommissionens sammansättning än den, som
föranledes av Hellners definitiva avgång såsom ledare av dess arbete.
Sedan styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare i en till mig inkommen
skrift hemställt om övervägande, huruvida det ej vore lämpligt och
för saken gagneligt att från stadsdomarhåll eu representant inkallades
för att biträda processkommissionen, har denna i häröver avgivet utlåtande
framhållit, att det visserligen vore önskvärt att såväl underrättsdomarna
i stad och på landet som överrättsdomarna finge i lämplig
omfattning medverka vid kommissionens arbete genom särskilda härtill
förordnade personer, men att dessa domarerepresentanter icke syntes
böra insättas i kommissionen såsom ständiga biträden. Säkerligen skulle
det, såsom i utlåtandet vidare yttras, föranleda en betydande tidsutdräkt,
om nya personer skulle få rådrum att genomtränga det betydande studiematerialet
och överläggningarna om redan behandlade frågor måste för
deras skull återupptagas från början.

Processkommissionen har i detta sammanhang upptagit eu fråga,
som jag finner synnerligen beaktansvärd. I berörda utlåtande anföres
nämligen, att det helt visst skulle vara i hög grad värdefullt för kommissionens
arbete, om jämväl synpunkter och intressen inom andra kretsar
än de särskilt rättsbildade finge redan på detta förberedande stadium
taga sig uttryck i avseende å kommissionens försorg. Det syntes därför
förtjäna övervägas, huruvida icke kommissionen borde sättas i tillfälle
att beträffande områden, som ur lekmannasynpunkt företrädesvis vore
betydelsefulla, rådgöra med representanter för olika klasser och meningsriktningar
bland allmänheten.

Då i 1911 års statsverksproposition förordades, att i första rummet
ett principbetänkande skulle utarbetas, angavs såsom en härmed förenad
fördel, att grundprinciperna för den betydelsefulla, i folkets liv djupt
ingripande reformen kunde bliva föremål för allmän granskning innan
arbetet å det slutliga förslaget började. En sådan föregående granskning
av grundprinciperna för de blivande lagförslagen är även enligt
min mening önskvärd, men den synes mig böra åstadkommas därigenom,
att kommissionen på grundvalen av utarbetade lagutkast träder i överläggning
rörande reformens centrala problem icke blott med represen -

Kungl. 3faj:ts proposition Nr 390.

tanter för domarkåren utan även med företrädare av skilda lekmannaintressen.
Tillkallande av representanter för näringslivet liksom ock för
olika fackorganisationer och politiska meningsriktningar på detta stadium
av utredningsarbetet torde i minst lika hög grad som remisser av ett
principbetänkande vara ägnat att sprida kännedom om förslagets grundprinciper
och belysa desamma samt bereda utsikt till beaktande av den
allmänna uppfattningen.

I fortsättningen av förevarande lagstiftningsarbete torde processkommissionen
böra närmast övergå till en mera definitiv behandling av
avdelningen om domstolsväsendet. Det har väckts tanke på, att denna
avdelning sedermera skulle kunna, utan avbidan på de följande avdelningarna,
överlämnas till Kungl. Maj:t såsom ett första fullbordat resultat
av kommissionens verksamhet för rättegångsreformen. Ett dylikt successivt
avlämnande av arbetsresultatet i särskilda avdelningar synes mig
vara önskvärt, men i vad mån detsamma, med hänsyn till sammanhanget
mellan de olika avdelningarna, lämpligen låter sig genomföra, kan icke
nu med säkerhet bedömas. I varje fall torde kommissionen, vid fullföljande
av den nu angivna arbetsplanen, senast i början av nästa bistå
inför ett arbete, vid vilket tillfälle till överläggningar med personer
utanför kommissionen bör beredas. För bestridande av de härmed förbundna
kostnader anser jag det emellertid för närvarande obehövligt att
äska särskilt anslag.

Under åberopande av vad jag nu anfört och med hänvisning därtill,
att under riksdagen inträffad händelse föranlett mig att förorda vidtagandet
av angivna förändringar i processkommissionens arbetssätt, får
jag hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, utan hinder av
vissa förändringar i sättet för utredningens bedrivande, till fortsatt bestridande
av kostnaderna för en förberedande utredning angående eu
rättegångsref orm, å extra stat för år 1920 bevilja förut begärda reservationsanslag
av 40,000 kronor.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall, och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner

191871