Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1992

Proposition 1993/94:46

Regeringens skrivelse

1993/94:46

Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
vid förundersökning i brottmål under år 1992

Skr.

1993/94:46

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 30 september 1993

Carl Bildt

Gun Hellsvik

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1992 av bestämmel-
serna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig tele-
övervakning vid förundersökning i brottmål.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 46

Innehåll

Skr. 1993/94:46

Ärendet och dess beredning................... 3

Närmare om hemlig teleavlyssning............... 4

Närmare om hemlig teleövervakning.............. 5

Slutsatser .............................. 5

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den

30 september 1993   7

Ärendet och dess beredning

Bestämmelser om hemlig teleavlyssning som tvångsmedel vid be-
ivrande av brott finns i första hand i 27 kap. rättegångsbalken (RB).
Sedan den 1 september 1989 (prop. 1988/89:124, bet.
1988/89:JuU25, rskr. 1988/89:313, SFS 1989:650) finns också i ka-
pitlet bestämmelser om hemlig teleövervakning.

Regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning finns
även i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål, lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara
m.m. samt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, som trätt
i kraft den 1 juli 1991 och ersatt lagen (1989:530) om åtgärder för att
förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen).

Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden, som befordras
via ett allmänt tillgängligt telenät till eller från en viss teleanläggning,
i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för
återgivning av innehållet i meddelandet. Tvångsmedlet kan användas
både för avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av annan te-
lekommunikation än muntlig sådan, såsom telex, telefax och data-
kommunikation. Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hem-
lighet hämtas in om telemeddelanden som har expedierats eller be-
ställts till eller från en viss teleanläggning som är ansluten till ett
allmänt tillgängligt telenät eller att en sådan anläggning stängs av för
telemeddelanden.

I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.
1981 /82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om teleavlyss-
ning i RB har tillämpats. I samband med att reglerna om hemlig tele-
avlyssning och hemlig teleövervakning ändrades den 1 september
1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124 s. 55) att
regeringens redovisning till riksdagen angående tillämpningen av be-
stämmelserna borde behållas vid övergången till de nya reglerna om
hemlig teleavlyssning och att en motsvarande redovisning borde läm-
nas när det gäller hemlig teleövervakning.

Regeringen lämnade hösten 1992 en redogörelse till riksdagen för
tillämpningen av hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
enligt RB under år 1991 (skr. 1992/93:44, bet. 1992/93:JuU 10, rskr.
1992/93:43). Regeringen tar nu upp frågan om motsvarande redogö-
relse för år 1992. Redogörelsen bygger på uppgifter som Rikspolis-
styrelsen har lämnat i en skrivelse till regeringen den 21 september
1993. Redogörelsen omfattar samtliga fall av hemlig teleavlyssning
och hemlig teleövervakning enligt RB:s regler under år 1992.

Enligt Rikspolisstyrelsens skrivelse har teleavlyssning och tele-
övervakning vid förundersökning i brottmål med stöd av bestämmel-
serna i RB huvudsakligen förekommit i förundersökningar där det har
funnits starka misstankar om organiserad eller annars omfattande
handel med narkotika och då andra spaningsmetoder har prövats utan
resultat eller redan från början har visat sig vara otillräckliga.

Skr. 1993/94:46

Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja den mera omfattande Skr. 1993/94:46
smugglingen till och försäljningen inom landet.

Närmare om hemlig teleavlyssning

När det gäller förundersökningar avseende grova narkotikabrott visar
Rikspolisstyrelsens redogörelse att domstol under år 1992 har medde-
lat tillstånd att avlyssna kommunikation till eller från telefonapparater
eller andra teleanläggningar som har innehafts eller använts av sam-
manlagt 258 misstänkta personer. Antalet fall under åren 19691 -
1992 var följande.

1969	28	1977	122	1985	233
1970	39	1978	102	1986	213
1971	44	1979	147	1987	205
1972	34	1980	220	1988	210
1973	46	1981	277	1989	214
1974	44	1982	313	1990	214
1975	42	1983	418	1991	243
1976	64	1984	414	1992	258

När det gäller andra grova brott som enligt RB kan grunda rätt
till teleavlyssning har enligt Rikspolisstyrelsen teleavlyssning under
år 1992 använts i 61 fall. Det har gällt förundersökningar huvudsakli-
gen rörande mord, mordbrand, grovt rån, grov penningförfalskning
och allmänfarlig ödeläggelse. Motsvarande siffror för de närmast fö-
regående åren var 17 (1983), 13 (1984), 6 (1985), 15 (1986), 15
(1987), 15 (1988), 24 (1989), 13 (1990) och 31 (1991). Beträffande
1986 års siffra har uteslutits den telefonavlyssning som det året ägde
rum i utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.

Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att den genomsnittliga
avlyssningstiden år 1992 var drygt 47 dagar. Motsvarande siffra var
för år 1991 44 dagar, för år 1990 46 dagar, för år 1989 44 dagar, för
år 1988 48 dagar, för år 1987 54 dagar, för år 1986 53 dagar och för
år 1985 60 dagar. En granskning av handlingarna visar att avlyss-
ningstiderna varierar. Det finns under år 1992 ärenden där avlyss-
ningen pågått bara under en eller ett par dagar, medan den i några
andra fall har pågått i mer än fem månader. I ett fall har avlyssningen
pågått så länge som drygt sju månader.

När det gäller frågan i vilken mån teleavlyssningen har fyllt av-
sett ändamål framgår att avlyssningen har haft betydelse för förunder-
sökningen i fråga om den misstänkte i ca 77 procent av fallen år
1985, 64 procent år 1986, 68 procent år 1987, 44 procent år 1988,
51 procent år 1989, 47 procent år 1990, 48 procent år 1991 och

*Möjlighetenatt tillgripa telefonavlyssning vid misstanke om grova nar-
kotikabrott tillkom år 1969.

drygt 47 procent år 1992. Såvitt gäller förundersökningens betydelse Skr. 1993/94:46
i fråga om den misstänkte framgår också att avlyssningen inte har gett
något resultat i drygt 28 procent av fallen och att åtgärden har av-
brutits med kvarstående misstanke i drygt 24 procent av fallen, allt
under år 1992.

Under år 1992 har det inte förekommit något fall där en domstol
har lämnat en ansökan om teleavlyssning utan bifall. I likhet med
tidigare år har Rikspolisstyrelsen tillämpat en viss förhandsprövning
av de ärenden där teleavlyssning har aktualiserats (jfr prop.
1980/81:76 s. 277 och 278). Vid förhandsprövning under år 1992 har
Rikspolisstyrelsen inte lämnat negativt besked i något fall.

Närmare om hemlig teleövervakning

När det gäller antalet tillstånd som har lämnats för hemlig teleöver-
vakning visar Rikspolisstyrelsens redovisning att det under år 1992
lämnades sådant tillstånd i 60 fall, varav 57 fall avsåg narkotikabrott
och 3 fall avsåg grov stöld och grovt rån. Under år 1991 lämnades
41 tillstånd, varav 35 avsåg narkotikabrott och 6 avsåg andra brott.

Den genomsnittliga teleövervakningstiden under år 1992 var drygt
47 dagar. Motsvarande siffra för år 1991 var 43 dagar. Handlingarna
visar att tiderna för teleövervakningama under år 1992 varierar
mellan 18 dagar och knappt 4 månader.

När det gäller frågan i vilken mån teleövervakningen har fyllt
avsett ändamål framgår att övervakningen har haft betydelse för
förundersökningen i fråga om den misstänkte i 25 procent av fallen.
Vidare framgår att förundersökningen inte har gett något resultat i
knappt 37 procent av fallen och att de fall där åtgärden har avbrutits
med kvarstående misstanke utgjorde drygt 38 procent. Motsvarande
procentsatser för år 1991 var 17, 37 respektive 46.

Under år 1992 har det inte förekommit något fall där en domstol
har lämnat en ansökan om hemlig teleövervakning utan bifall och inte
heller något fall där Rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning har
lämnat negativt besked.

Slutsatser

Regeringen konstaterar att antalet teleavlyssningar på grund av miss-
tanke om grov narkotikabrottslighet under åren 1986 - 1990 låg på en
ganska konstant nivå men att antalet avlyssningar har ökat både under
år 1991 och år 1992.

Av materialet i ärendet framgår vidare att antalet beslag av canna-
bis, amfetamin, heroin och kokain har ökat kraftigt under senare år
och att antalet beslag under år 1992 ligger på ungelär samma nivå
som år 1991. Beslagsmängderna har ökat när det gäller heroin men
i övrigt minskat jämfört med år 1991.

Som framgår av de nu redovisade uppgifterna är läget på narkoti- Skr. 1993/94:46
kaområdet fortfarande mycket oroande. Teleavlyssning kan uppenbar-
ligen inte avvaras i kampen mot narkotikabrottslighet och annan sär-
skilt grov brottslighet. Men det är angeläget att åtgärderna så långt
det är möjligt begränsas både när det gäller antalet avlyssningar och
den tid som avlyssning pågår. Såsom understrukits vid tidigare redo-
visningar i detta ämne är det viktigt att noga följa denna utveckling.
Av siffrorna i årets redogörelse kan utläsas att avlyssningarna under
åren 1991 och 1992 har ökat, både när det gäller grova narkotikabrott
och andra grova brott, särskilt grova rån. Detta ökade antal kor-
responderar mot en ökning under samma år av antalet personer som
har lagförts för grovt narkotikabrott och grovt rån. När det gäller den
genomsnittliga avlyssningstiden, avlyssningstidema i övrigt samt
andelen avlyssningar som har haft betydelse för förundersökningen
i fråga om den misstänkte har siffrorna under de senaste åren i stort
sett stabiliserat sig på en konstant nivå.

Beträffande de redovisade siffrorna om teleövervakningen kan
konstateras att denna har fått sin allra största betydelse i för-
undersökningar rörande narkotikabrottslighet. Att teleö vervakningama
i jämförelse med teleavlyssningarna visar ett sämre resultat när det
gäller i vilken mån åtgärden har haft betydelse för förundersökningen
i fråga om den misstänkte är naturligt med tanke på tvångsmedlens
olika användningsområde. Teleövervakningen fyller en viktig funk-
tion för att exempelvis kartlägga en misstänkt narkotikalangares
kontaktkrets och kan utgöra ett effektivt komplement till teleav-
lyssningen. Antalet tillstånd för hemlig teleövervakning har ökat
påtagligt jämfört med år 1991.

Skr. 1993/94:46

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 september
1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Regeringen beslutar skrivelse 1993/94:46 Hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1992.