Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1999 Skr. 2000/01:41

Proposition 2000/01:41

Regeringens skrivelse

2000/01:41

Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning
och hemlig kameraövervakning vid
förundersökning i brottmål under år 1999

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 9 november 2000

Skr.

2000/01:41

Göran Persson

Thomas Bodström

(Justitiedepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs for tillämpningen under år 1999 av såväl
bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning som bestämmelserna i lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 41

Innehållsförteckning

Skr. 2000/01:41

1   Ärendet och dess beredning..............................................................3

2   Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och

hemlig kameraövervakning...............................................................3

2.1     Allmänt...............................................................................3

2.2     Hemlig teleavlyssning........................................................4

2.3     Hemlig teleövervakning......................................................4

2.4     Hemlig kameraövervakning................................................5

3   Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning........................5

3.1     Tillämpningen av hemlig teleavlyssning............................5

3.2     Tillämpningen av hemlig teleövervakning..................... 7

3.3     Tillämpningen av hemlig kameraövervakning...................9

4    Slutsatser.........................................................................................10

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 2000....13

Skr. 2000/01:41

1 Ärendet och dess beredning

I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.
1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om
teleavlyssning i rättegångsbalken har tillämpats. I samband med att
reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades
den 1 september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124
s. 55) att regeringens redovisning till riksdagen av tillämpningen av
bestämmelserna borde behållas och att en motsvarande redovisning
beträffande hemlig teleövervakning borde lämnas. Likaså uttalades i det
lagstiftningsärende som låg till grund för lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning att en redovisning av tillämpningen av
bestämmelserna i den lagen också skulle lämnas (prop. 1995/96:85 s.
37).

Regeringen lämnade den 11 november 1999 en redogörelse till
riksdagen för tillämpningen under år 1998 av bestämmelserna i
rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
samt bestämmelserna i lagen om hemlig kameraövervakningen (skr.
1999/2000:31). Skrivelsen behandlades av riksdagen under våren 2000
(bet. 1999/2000:JuU8, rskr. 1999/2000:138).

Regeringen lämnar nu motsvarande redogörelse för år 1999. Den
bygger i huvudsak på uppgifter som Riksåklagaren och Rikspolis-
styrelsen gemensamt har lämnat i en skrivelse till regeringen den 6
september 2000.

2 Reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig
teleövervakning och hemlig
kameraövervakning

2.1 Allmänt

Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i 27 kap.
rättegångsbalken. Sådana bestämmelser finns även i lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1988:97)
om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och
domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen (1991:572) om
särskild utlänningskontroll.

Bestämmelser om hemlig kameraövervakning som tvångsmedel vid
beivrande av brott finns i första hand i lagen om hemlig kamera-
övervakning. Även lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmål samt lagen om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara
m.m. innehåller bestämmelser i detta hänseende.

För all tvångsmedelsanvändning anses gälla tre allmänna principer. De

tre principerna, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 § regerings- Skr. 2000/01:41
formen, är ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitets-
principen. Ändamålsprincipen innebär att en myndighets befogenhet att
använda ett tvångsmedel skall vara bunden till det ändamål för vilket
tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär att en myndighet får
använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov och en
mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Proportionalitetsprincipen,
som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken och 3 §
första stycket 3 lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning,
innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och
varaktighet skall stå i rimlig proportion till vad som finns att vinna med
åtgärden.

2.2      Hemlig teleavlyssning

Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden som befordras till
eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet
avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av
innehållet i meddelandet (27 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken).
För att sådan avlyssning skall få ske krävs att någon är skäligen
misstänkt för ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år. Även försök, förberedelse eller stämpling till sådant
brott omfattas av bestämmelsen, om gärningen är belagd med straff (27
kap. 18 § andra stycket rättegångsbalken). För tillstånd till hemlig
teleavlyssning krävs vidare att vissa andra rekvisit är uppfyllda. Åtgärden
måste t.ex. vara av synnerlig vikt för utredningen. Tvångsmedlet kan
användas både för avlyssning av telefonsamtal och för upptagning av
annan telekommunikation än muntlig sådan, såsom telefax och
datakommunikation. Avlyssning kan, med vissa begränsningar, ske
också utanför allmänt tillgängliga telenät, t.ex. inom större företagsnät.

2.3     Hemlig teleövervakning

Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om
telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss
teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram.
Tvångsmedlet får enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken användas vid
förundersökning beträffande brott för vilket det inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i sex månader, vid förundersökning
beträffande narkotikabrott med enbart fängelse i straffskalan samt vid
förundersökning beträffande försök, förberedelse eller stämpling till brott
för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, om
sådan gärning är belagd med straff. I övrigt gäller motsvarande regler
som för hemlig teleavlyssning.

2.4 Hemlig kameraövervakning

Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra
optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar
används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål,
utan att upplysning om övervakningen lämnas. Förutsättningarna för att
sådan övervakning skall fa ske är i övrigt i huvudsak desamma som för
hemlig teleavlyssning. Övervakningen far endast avse en sådan plats där
den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig. Lagen om hemlig
kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari 1996. Vid
ikraftträdandet var lagens giltighetstid begränsad till utgången av 1996.
Lagens giltighetstid har sedan förlängts, nu senast till utgången av år
2001 (prop. 1999/2000:96, bet. 1999/2000:JuU21, rskr. 1999/2000:233,
SFS 2000:579).

Skr. 2000/01:41

3 Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens
redovisning

3.1 Tillämpningen av hemlig teleavlyssning

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har, som nämnts, i en skrivelse till
regeringen lämnat uppgifter om tillämpningen av bestämmelserna i
rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
samt om tillämpningen av bestämmelserna i lagen om hemlig
kameraövervakning under år 1999. Redovisningen visar att domstol
under år 1999, när det gäller förundersökning avseende grovt
narkotikabrott eller varusmuggling av narkotika (grovt brott), har
meddelat 216 tillstånd att i hemlighet lyssna av kommunikation till eller
från teleadresser som har innehafts eller använts av misstänkta personer.
Som jämförelse anges nedan i diagramform antalet redovisade fall de
senaste tio åren.

Hemlig teleavlyssning, narkotikarelaterad brottslighet

När det gäller andra grova brott har hemlig teleavlyssning använts i 65
fall under år 1999. Det har gällt förundersökningar huvudsakligen
rörande mord, försök, förberedelse och medhjälp till mord, grovt rån och
grov mordbrand. I enstaka fall har hemlig teleavlyssning också

förekommit i förundersökningar rörande grovt koppleri, grov Skr. 2000/01:41
penningförfalskning, allmänfarlig ödeläggelse och grovt sabotage. I
följande diagram redovisas antalet tillstånd till hemlig teleavlyssning
avseende andra grova brott än grovt narkotikabrott och varusmuggling av
narkotika (grovt brott) under de senaste tio åren.

Hemlig teleavlyssning, Övriga brott

I nästa diagram anges den redovisade genomsnittliga avlyssningstiden
för motsvarande tidsperiod. Siffrorna är avrundade till antal hela dagar.

Genomsnittlig avlyssnings tid (i dagar)

Vid en jämförelse mellan de två senaste åren och tidigare år måste en
viss försiktighet iakttas. I redovisningen för 1997 och tidigare år har en
polismyndighet räknat tidsåtgången per avlyssnat abonnemang oavsett
om det varit inom ramen för samma tillstånd eller inte, medan de andra
myndigheterna har räknat tidsåtgången per meddelat tillstånd. För 1998
och 1999 har dock samma beräkningsgrund använts, dvs. tidsåtgången
per tillstånd.

Avlyssningstidema varierar kraftigt. Under år 1999 förekom fall där
avlyssning bara pågick i en dag, medan den längsta tiden var 10 månader
och 6 dagar. I några av de fall där tillstånd till hemlig teleavlyssning
meddelats kunde någon avlyssning inte genomföras på grund av tekniska
problem.

Avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen beträffande den
misstänkte - dvs. misstanken har bekräftats genom avlyssningen - i drygt
52 procent av fallen under år 1999. Den har inte gett något resultat i
drygt 27 procent av fallen och i knappt 21 procent av fallen har
avlyssningen avbrutits med kvarstående misstanke. I det följande

diagrammet anges för de senaste tio åren i hur stor utsträckning Skr. 2000/01:41
avlyssningen redovisats ha haft betydelse för förundersökningen
beträffande den misstänkte. Siffrorna är avrundade till heltal.

Antalet fall (i procent) där åtgärden har haft betydelse
for förundersökningen

Som framgår av diagrammet är andelen fall där avlyssningen haft
betydelse relativt konstant.

Under år 1999 har det förekommit tre fall där en ansökan om hemlig
teleavlyssning lämnats utan bifall av domstol.

Beträffande två förundersökningar om grovt rån har Rikspolisstyrelsen
uppgett att tillstånd till hemlig teleavlyssning sökts och beviljats för
avlyssning av telemeddelanden som fanns lagrade hos en teleoperatör i
en s.k. röstbrevlåda. Tillstånden söktes och beviljades, enligt Rikspolis-
styrelsen, med motiveringen att sådana telemeddelanden måste anses
vara under befordran.

3.2 Tillämpningen av hemlig teleövervakning

Av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det
under år 1999 lämnades tillstånd till hemlig teleövervakning i 297 fall.
Av redovisningen framgår även att i så gott som samtliga fall där hemlig
teleavlyssning beviljats har även tillstånd till hemlig teleövervakning
meddelats. Av meddelade tillstånd till hemlig teleövervakning avsåg 219
fall grovt narkotikabrott eller varusmuggling av narkotika (grovt brott).
Övriga fall avsåg främst mord, försök, förberedelse och medhjälp till
mord, grov mordbrand, grovt rån, grovt koppleri, grov egenmäktighet
med barn och grov varusmuggling. I två fall har tillstånd till hemlig
teleövervakning meddelats efter framställning från Ekobrotts-
myndigheten. Dessa fall avsåg varusmuggling (grovt brott) och
förberedelse till sådant brott. Som en jämförelse anges i följande diagram
antalet redovisade tillstånd för varje år sedan 1990, det första år som
redovisningen av tillämpningen av hemlig teleövervakning omfattade ett
helt kalenderår.

Skr. 2000/01:41

Hemlig teleövervakning

■ Totalt

■ Narkotikabrott

Som framgår har hemlig teleövervakning använts i betydligt fler antal
fall under de senaste fyra åren än under tidigare år. Denna antalsmässiga
ökning kan främst hänföras till förundersökningar rörande grovt
narkotikabrott och varusmuggling av narkotika (grovt brott).

1 nästa diagram anges den redovisade genomsnittliga övervaknings-
tiden för motsvarande tidsperiod. Siffrorna är avrundade till antal hela
dagar.

Genomsnittlig övervaknings tid (i dagar)

Av samma skäl som angetts i fråga om hemlig teleavlyssning kan en
säker jämförelse mellan de två senaste åren och tidigare år inte göras.

Liksom vid hemlig teleavlyssning varierar övervakningstidema
kraftigt. Under år 1999 förekom fall där teleövervakningen bara pågick i
en dag, medan den längsta tiden var 4 månader och 29 dagar.

Av intresse är också vilken betydelse övervakningen har haft för
förundersökningen beträffande den misstänkte. Under år 1999 hade
övervakningen betydelse i drygt 48 procent av fallen. Den har inte gett
något resultat i 29 procent av fallen och den har avbrutits med
kvarstående misstanke i knappt 23 procent av fallen. I det följande
diagrammet anges för varje år sedan 1990 i hur stor utsträckning
övervakningen redovisats ha haft betydelse för förundersökningen
beträffande den misstänkte. Siffrorna är avrundade till heltal.

Skr. 2000/01:41

Antalet fall (i procent) där åtgärden har haft betydelse
för förundersökningen

1990 1991  1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999

Under 1999 har domstol i tre fall lämnat en ansökan om tillstånd till
hemlig teleövervakning utan bifall. Dessa fall avser samma ärenden där
domstol lämnat en ansökan om tillstånd till hemlig teleavlyssning utan
bifall, vilka redovisats ovan.

3.3 Tillämpningen av hemlig kameraövervakning

Av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det
under år 1999 lämnades tillstånd till hemlig kameraövervakning i 30 fall.
Av dessa avsåg 27 grovt narkotikabrott eller varusmuggling av narkotika
(grovt brott). Övriga fall avsåg mord och försök till mord.

Hemlig kameraövervakning

50

40

30

20

10

1996 (elva 1997      1998      1999

månader)

El Totalt

■ Grova narkotikabrott

Den genomsnittliga tiden för hemlig kameraövervakning år 1999 var
knappt 32 dagar. Motsvarande siffror för 1997, som var det första hela år
då bestämmelserna om hemlig kameraövervakning tillämpades, och 1998
var 47 respektive 38 dagar. Även här får jämförelser göras med viss
försiktighet. Tiden varierade i de enskilda fallen år 1999 från en dag till 4
månader och 21 dagar. Det kan även noteras att kameraövervakningen i
några fall inte genomfördes trots att tillstånd meddelats.

Den hemliga kameraövervakningen har enligt redovisningen haft
betydelse för förundersökningen beträffande den misstänkte i hälften av
alla fall. I drygt 23 procent av fallen har övervakningen inte gett något
resultat och i knappt 27 procent av fallen har åtgärden avbrutits med
kvarstående brottsmisstanke. Av diagrammet nedan framgår hur över-
vakningen har påverkat förundersökningen beträffande den misstänkte
under de år som lagstiftningen varit i kraft.

Skr. 2000/01:41

Antalet fall (i procent) där åtgärden har haft betydelse
filr förundersökningen

4 Slutsatser

Av redovisningen framgår att tvångsmedlen, i likhet med tidigare år,
främst har använts i förundersökningar där det funnits misstankar om
organiserad eller annars omfattande handel med narkotika och där andra
spaningsmetoder har prövats utan resultat eller redan från början visat sig
vara otillräckliga. Huvudsyftet har fortfarande varit att avslöja den mera
omfattande narkotikasmugglingen till Sverige och försäljningen av
narkotika inom landet.

Antalet teleavlyssningar på grund av misstanke om grov narkotika-
brottslighet har ökat avsevärt sedan år 1969, då möjligheten att ingripa
med delta tvångsmedel infördes för den typen av brottslighet. Antalet
tillstånd under de senaste tio åren har pendlat mellan 214 och 333. Sedan
1995 har dock antalet tillstånd sjunkit från 333 till 216 under år 1999.

Den totala andelen fall av hemlig teleavlyssning där åtgärden har haft
betydelse för förundersökningen har varit relativt konstant under 1990-
talet. Med undantag för 1997 så har andelen varit meljan 45 och 56
procent.

När det gäller narkotikasituationen i Sverige konstaterar regeringen att
denna är allvarlig. Särskilt allvarlig förefaller utvecklingen vara när det
gäller vissa narkotikapreparat, som under år 1999 beslagtagits i avsevärt
ökad mängd jämfört med tidigare år. Så har t.ex. tagits i beslag 418 kilo
kokain jämfört med drygt 18 kilo år 1998, 1108 kilo cannabis jämfört
med 391 kilo år 1998 och drygt 73 000 eestasypreparat jämfört med
drygt 21 000 år 1998. När det gäller mängden beslagtagen heroin och
amfetamin ligger denna fortfarande på en oroväckande hög nivå även om
den minskat något i förhållande till föregående år. Knappt 64 kilo heroin
och drygt 128 kilo amfetamin beslagtogs 1999 jämfört med drygt 70 kilo
heroin och 134 kilo amfetamin år 1998.

1 likhet med de senaste årens skrivelser konstaterar således regeringen
att läget på narkotikaområdet är djupt oroande och att hemlig
teleavlyssning kommit till användning i ett stort antal utredningar av
sådana brott.

Vidare har en relativt omfattande avlyssning skett på grund av
misstankar om bl.a. mord, grovt rån och grov mordbrand. Det kan
konstateras att hemlig teleavlyssning även under år 1999 har varit

10

framgångsrik och haft betydelse för den brottsbeivrande verksamheten.
Det kan därför inte komma i fråga att avstå från hemlig teleavlyssning i
kampen mot narkotikabrottslighet och annan grov brottslighet.

I två förundersökningar har åklagare sökt och beviljats tillstånd till
hemlig teleavlyssning för avlyssning av telemeddelanden som lagrats hos
en teleoperatör i en s.k. röstbrevlåda med motiveringen att sådana
meddelanden måste anses vara under befordran. Regeringen har i
lagrådsremissen Hemlig avlyssning m.m. som lämnades till Lagrådet
under våren innevarande år utgått ifrån att sådana meddelanden i stället
skulle anses vara befordrade och därvid dragit slutsatsen att tillstånd till
avlyssning av sådana meddelanden inte skulle kunna lämnas. Rättsläget
torde genom domstolarnas beslut ha klarnat.

När det gäller den nedgång som skett under de senaste två åren av
antalet tillstånd kan en bidragande orsak vara den tekniska utvecklingen
som innebär att internationella frågor alltmer hamnar i förgrunden.
Gärningar begås oftare över gränserna och modem teknik används i stor
utsträckning av brottslingar i samband med deras brottsliga verksamhet.
Frågor som tidigare har kunnat lösas på nationell nivå genom nationella
tvångsmedel kräver numera i stor utsträckning internationellt samarbete.
Inom EU har under våren en konvention om ömsesidig rättslig hjälp i
brottmål mellan EU:s medlemsstater antagits. I konventionen finns för
första gången frågan om internationell avlyssning av telemeddelanden
behandlad. Texten är teknikneutral och omfattar inte bara avlyssning av
telefonsamtal utan skall tolkas i sin vidaste bemärkelse. När
konventionen har trätt i kraft kommer det att finnas goda möjligheter att i
svenska förundersökningar använda sig av teleavlyssning inom EU.
Även inom Europarådet pågår arbete med en konvention som tar upp
frågan om avlyssning av telemeddelanden, särskilt rörande datorrelaterad
brottslighet. Arbetet syftar till att underlätta effektiva åtgärder mot brott
som begås genom gränsöverskridande nätverk.

Även när det gäller hemlig teleövervakning har åtgärden i första hand
använts vid förundersökningar rörande narkotikabrott. Antalet tillstånd
har ökat kraftigt sedan 1996. Det kan, som påpekats i tidigare skrivelser,
till stor del förklaras med att praxis utvecklats dithän att ansökningar om
tillstånd till hemlig teleavlyssning nästan alltid kombineras med en
ansökan om tillstånd till hemlig teleövervakning. En orsak till det kan
vara att användandet av andra kommunikationssätt, t.ex. kommunikation
via dator och fax, ökat. Detta har inneburit att information om ett
telemeddelande fått allt större betydelse och utgör ett viktigt komplement
till teleavlyssning vid utredning av brott.

När det gäller tvångsmedlet hemlig kameraövervakning har
användningen av detta minskat under år 1999. Antalet meddelade
tillstånd är det lägsta som redovisats sedan lagstiftningen trädde i kraft i
början av 1996. Den hemliga kameraövervakningen har trots den
minskade användningen visat sig vara ett värdefullt och personal-
besparande komplement i polisens spaningsarbete. Spaning har kunnat
utföras i situationer där det annars inte skulle ha varit möjligt. Enligt vad
som redovisats har den hemliga kameraövervakningen genomförts med
hänsyn tagen till för övervakningen ovidkommande personers integritet.

Vid all tvångsmedelsanvändning måste en avvägning ske mellan
vilken nytta denna kan föra med sig och vilken grad av intrång i den

Skr. 2000/01:41

11

enskildes personliga integritet som kan accepteras. Regeringen har när
det gäller integritetsfrågor tidigare gett till känna att en parlamentarisk
utredning med uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera sådan
lagstiftning som berör den enskildes integritet skall tillsättas. Direktiv till
en sådan utredning bereds för närvarande inom Justitiedepartementet och
ett regeringsbeslut i saken kan forväntas inom kort.

Vidare innehåller lagrådsremissen Hemlig avlyssning m.m. förslag till
bestämmelser om införande av s.k. offentliga ombud. Dessa ombud
föreslås bli åklagarens motpart vid förhandlingar inför domstol rörande
bl.a. hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kamera-
övervakning och en av deras uppgifter föreslås bli att särskilt framhålla
integritetsskyddsaspektema i dessa ärenden. Lagrådet framhöll vid sin
behandling av remissen särskilt vikten av att frågan om användning av
överskottsinformation löses så att rättssäkerhetsgarantiema förstärks,
något som också får betydelse för nu aktuella tvångsmedel. Förslaget
bereds nu vidare inom Justitiedepartementet.

Avslutningsvis konstaterar regeringen att samtliga ovan nämnda
tvångsmedel har visat sig vara värdefulla hjälpmedel i kampen mot den
grova, många gånger organiserade, brottsligheten. Samtidigt är det
mycket viktigt att noga följa utvecklingen när det gäller såväl hemlig
teleavlyssning, hemlig teleövervakning som hemlig kameraövervakning.
Den årliga redovisningen från Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen ger
en värdefull inblick i hur reglerna tillämpas och i de förändringar som
skett i förhållande till tidigare år.

Skr. 2000/01:41

12

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Messing, Engqvist, Rosengren, Wämersson, Ringholm, Bodström

Föredragande: Bodström

Skr. 2000/01:41

Regeringen beslutar skrivelsen 2000/01:41 Hemlig teleavlyssning,
hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid
förundersökning i brottmål under år 1999.

13