Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning

Proposition 1998/99:6

Regeringens proposition
1998/99:6

Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och
lagen om hemlig kameraövervakning

Prop.

1998/99:6

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 september 1998

Göran Persson

Thage G Peterson

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1995:1506) om hemlig ka-
meraövervakning skall fortsätta att gälla till utgången av år 2000.

1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 6

Innehållsförteckning

Prop. 1998/99:6

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................3

2 Lagtext....................................................................................................4

2.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med

särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.. 4

2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om

hemlig kameraövervakning.................................................4

3 Ärendet och dess beredning....................................................................5

4 Nuvarande ordning.................................................................................5

4.1 1952 års tvångsmedelslag............................................................5

4.2 Lagen om hemlig kameraövervakning........................................7

5 Överväganden och förslag......................................................................8

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 1998 10

Prop. 1998/99:6

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1.   lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestäm-
melser om tvångsmedel i vissa brottmål,

2.   lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig kamera-
övervakning.

1* Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 6

Lagtext

Prop. 1998/99:6

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1      Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångs-
medel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål, som gäller till utgången av år 19981,
skall fortsätta att gälla till utgången av år 2000.

2.2      Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1995:1506) om hemlig kameraövervakning

Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1506) om hemlig kamera-
övervakning, som gäller till utgången av år 19982, skall fortsätta att gälla
till utgången av år 2000.

1 Lagens giltighetstid senast förlängd 1996:1287.

2 Lagens giltighetstid förlängd 1996:1286.

3 Ärendet och dess beredning

Säkerhetspolisen har i en skrivelse den 7 september 1998 till regeringen
framhållit att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsme-
del i vissa brottmål, vars giltighetstid är begränsad till utgången av år
1998, bör ges fortsatt giltighet i två år. I skrivelsen anger Säkerhetspoli-
sen att den utgår ifrån att också giltighetstiden av lagen (1995:1506) om
hemlig kameraövervakning, som också är begränsad till utgången av år
1998, förlängs på samma sätt.

Regeringen har, i enlighet med vad som sades i det lagstiftningsärende
som låg till grund för lagen om hemlig kameraövervakning (prop.
1995/96:85 s. 37), på samma sätt som sker för tillämpningen av reglerna
om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i rättegångsbalken,
till riksdagen lämnat en redovisning för lagens tillämpning under år 1996
(regeringens skrivelse 1997/98:26, bet. 1997/98:JuU10). Regeringen har
för avsikt att senare under hösten lämna en motsvarande redogörelse för
lagens tillämpning år 1997. Underlag till den skrivelsen har nyligen in-
kommit till regeringen från Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren.

Regeringen tar i detta ärende upp frågan om förlängning av giltighets-
tiderna för de två lagarna. Något ytterligare beredningsunderlag än det
som är tillgängligt för regeringen har inte ansetts behövligt.

Regeringens lagförslag innebär endast att giltighetstiderna för 1952 års
tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning förlängs. Den
frågan är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna bety-
delse.

Prop. 1998/99:6

4 Nuvarande ordning

4.1      1952 års tvångsmedelslag

Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den grund-
läggande regleringen i rättegångsbalken i fråga om straffprocessuella
tvångsmedel. Lagen, som är tidsbegränsad, gäller vid förundersökning
angående vissa brott mot rikets säkerhet och vissa andra grova brott. Ef-
ter den senast gjorda förlängningen gäller lagen till utgången av år 1998
(prop. 1996/97:26, bet. 1996/97:JuU5, rskr. 1996/97:40, SFS
1996:1287).

1952 års tvångsmedelslag gäller vid förundersökning angående dels
allmänfarliga brott, t.ex. mordbrand och sabotage, dels vissa högmåls-
brott som uppror och olovlig kårverksamhet, dels vissa brott mot rikets
säkerhet, t.ex. spioneri. Lagen gäller också försök, förberedelse och
stämpling till dessa brott, om sådan gärning är straffbar. I förhållande till
regleringen i rättegångsbalken innebär lagen utvidgade möjligheter att
använda tvångsmedlen häktning, beslag, kvarhållande av postförsändelse

m.m. samt hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Lagen
innehåller också bestämmelser som innebär att hemlig kameraövervak-
ning kan användas på mindre stränga villkor än vad som följer av lagen
om hemlig kameraövervakning (se avsnitt 4.2).

Enligt rättegångsbalken får en person häktas om det finns sannolika
skäl för misstanke om brott, för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller
mer. Därutöver krävs att det föreligger en särskild häktningsgrund, t.ex.
risk för fortsatt brottslig verksamhet. Häktning kan emellertid även ske
vid en lägre grad av brottsmisstanke. Den som endast är skäligen miss-
tänkt för brott kan sålunda också häktas om det är av synnerlig vikt att
han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet, s.k. utred-
ningshäktning. Enligt 2 § i 1952 års tvångsmedelslag kan en sådan utred-
ningshäktning fortgå under fyra veckor, medan rättegångsbalkens regler
bara tillåter en vecka.

I 27 kap. 2 § andra meningen rättegångsbalken finns bestämmelser om
att vissa skriftliga meddelanden far tas i beslag endast om det finns
misstanke om brott, för vilket straffminimum är två års fängelse. Enligt
3 § i 1952 års tvångsmedelslag krävs inte något lägsta straff för att såda-
na meddelanden skall få tas i beslag.

Förordnande om kvarhållande av postförsändelse m.m. enligt 27 kap.
9 § rättegångsbalken kan enligt 4 § i 1952 års tvångsmedelslag i vissa
brådskande fall meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Enligt
rättegångsbalkens regler är det alltid rätten som beslutar i dessa fall.

1952 års tvångsmedelslag innehåller även från rättegångsbalken avvi-
kande bestämmelser om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervak-
ning.

Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden som befordras till
eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet
avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av
innehållet i meddelandet. Tvångsmedlet kan användas både för avlyss-
ning av telefonsamtal och för upptagning av annan telekommunikation än
muntlig sådan, t.ex. telex, telefax och datakommunikation. Hemlig tele-
övervakning innebär att andra uppgifter än innehållet i meddelandet i
hemlighet hämtas in om telemeddelanden som har expedierats eller be-
ställts till eller från en viss teleadress eller att sådana meddelanden hind-
ras från att nå fram.

Enligt reglerna i 27 kap. rättegångsbalken far hemlig teleavlyssning
användas om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängel-
se i två år och även vid brottsutredningar som rör försök, förberedelse
och stämpling till sådant brott. Som ytterligare förutsättning för hemlig
teleavlyssning gäller att det skall finnas skälig misstanke om brottet och
att åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. Tillstånd till
hemlig teleavlyssning meddelas av domstol på ansökan av åklagaren och
skall gälla viss tid, högst en månad från dagen för beslutet. Hemlig tele-
övervakning far användas vid utredning av brott för vilket det inte är fö-
reskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, narkotikabrott enligt
1 § narkotikastrafflagen (1968:64), brott enligt 1 § lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling som avser narkotika och försök, förberedelse
eller stämpling till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff

Prop. 1998/99:6

än fängelse två år. I övrigt är förutsättningarna knutna till reglerna om
hemlig teleavlyssning, vilket bl.a. innebär att beslut om hemlig teleöver-
vakning fattas av domstol. För tvångsmedlen gäller bl.a. den s.k. propor-
tionalitetsprincipen, som innebär att de får beslutas endast om skälen för
åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för
den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

1952 års tvångsmedelslag lag ger, som nämnts ovan, i förhållande till
rättegångsbalken utvidgade möjligheter att använda hemlig teleavlyss-
ning och hemlig teleövervakning. Tillstånd till åtgärden får lämnas, även
om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än vad som krävs enligt
rättegångsbalken. Åklagaren får i brådskande fall själv besluta om an-
vändning av tvångsmedlen. Har åklagaren gjort detta, skall anmälan
ofördröjligen göras hos domstolen, som skyndsamt skall pröva ärendet.

Enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, som till skill-
nad från 1952 års tvångsmedelslag inte är tidsbegränsad, får i vissa fall
tvångsåtgärder som t.ex. hemlig teleavlyssning tillgripas. För detta krävs
att åtgärden är påkallad för att utröna om en utlänning eller en organisa-
tion eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger eller förbere-
der någon gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften
och som innefattar brott för vilket lindrigare straff än fängelse i två år
inte är föreskrivet. Den parlamentariska kontrollen av lagens tillämpning
sker genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse om denna till riks-
dagen.

4.2 Lagen om hemlig kameraövervakning

Lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1
februari 1996 (prop. 1995/96:85, bet. 1995/96:JuUll, rskr. 1995/96:125).
I lagen regleras de brottsutredande myndigheternas möjligheter att an-
vända dolda fjärrmanövrerade övervakningskameror vid förundersökning
i brottmål. Lagens giltighetstid var tidsbegränsad till utgången av år
1996, men den förlängdes i samma lagstiftningsärende som 1952 års
tvångsmedelslag till utgången av år 1998 (SFS 1996:1286).

Reglerna om hemlig kameraövervakning ansluter nära till bestämmel-
serna om hemlig teleavlyssning. Hemlig kameraövervakning innebär att
fjärrstyrda TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller där-
med jämförbara utrustningar används för optisk personövervakning vid
förundersökning i brottmål, utan att upplysning om övervakningen läm-
nas (1 §). I likhet med reglerna om hemlig teleavlyssning får tvångs-
medlet användas endast om någon är skäligen misstänkt för ett brott för
vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år eller försök,
förberedelse eller stämpling till sådant brott, om gärningen är belagd med
straff. Även för hemlig kameraövervakning gäller att åtgärden måste vara
av synnerlig vikt för utredningen och att proportionalitetsprincipen skall
tillämpas (3 § första stycket). Åtgärden får endast avse sådana platser där
den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig (3 § andra stycket).

Frågor om hemlig kameraövervakning prövas av rätten på ansökan av
åklagaren (4 § första stycket). I ett beslut att tillåta hemlig kamera-

Prop. 1998/99:6

övervakning skall domstolen ange vilken plats och under vilken tid till-
ståndet gäller. Tiden far inte bestämmas längre än nödvändigt och far inte
överstiga en månad (4 § andra stycket). Lagen innehåller också regler om
hävande av beslut (5 §) och om granskning och bevarande av upptaget
bildmaterial (7 §).

1952 års tvångsmedelslag omfattar även hemlig kameraövervakning.
Detta tvångsmedel kan således i vissa fall användas vid utredning av all-
mänfarliga brott, vissa högmålsbrott och vissa brott mot rikets säkerhet
även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Vidare innebär detta att åklagaren i brådskande fall själv kan besluta om
hemlig kameraövervakning. På samma sätt som för hemlig teleavlyss-
ning och hemlig teleövervakning skall åklagaren i ett sådant fall genast
göra en anmälan till rätten som skyndsamt skall pröva ärendet.

Prop. 1998/99:6

5 Överväganden och förslag

Regeringens förslag: Giltighetstiderna för 1952 års tvångsmedelslag och
lagen om hemlig kameraövervakning förlängs till utgången av år 2000.

Säkerhetspolisen har i den ovan angivna skrivelsen (se avsnitt 3) anfört
att 1952 års tvångsmedelslag är av utomordentlig vikt för Säkerhetspoli-
sens verksamhet, att den är en nödvändig grund för Säkerhetspolisens
bekämpning av brott mot rikets säkerhet och att lagens bestämmelser om
möjligheter till tvångsmedel har utnyttjats i stor omfattning.

Enligt den ovan nämnda redovisningen av tillämpningen av reglerna i
lagen om hemlig kameraövervakning (se avsnitt 3) lämnades under år
1996 tillstånd till hemlig kameraövervakning i 40 fall. Av dessa avsåg 30
fall narkotikabrott och de övriga försök och anstiftan till mord, grovt rån
eller försök, förberedelse och medhjälp till detta brott, mordbrand samt
förberedelse till väpnat hot mot laglig ordning. Enligt vad Riksåklagaren
och Rikspolisstyrelsen då uttalade i sin redovisning till regeringen hade
den hemliga kameraövervakningen utgjort ett värdefullt och personal-
besparande komplement i polisens spaningsarbete. Av det underlag som
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen inkommit med inför regeringens
redovisning till riksdagen för år 1997, framgår att tillstånd enligt lagens
bestämmelser lämnats i 43 fall, varav 39 fall avsåg narkotikabrott. Slut-
satserna om lagens betydelse är desamma som för föregående år.

I april 1998 överlämnade Buggningsutredningen till regeringen betän-
kandet Om buggning och andra hemliga tvångsmedel (SOU 1998:46). I
betänkandet föreslås bl.a. att 1952 års tvångsmedelslag skall permanentas
och att lagen om hemlig kameraövervakning skall arbetas in i rättegångs-
balken. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

I likhet med Säkerhetspolisen anser regeringen att 1952 års tvångsme-
delslag fortfarande behövs. Enligt regeringens mening visar erfarenhe-
terna också att det är viktigt att polis och åklagare efter tillstånd från
domstol kan använda hemlig kameraövervakning för att utreda grova
brott. Mot bakgrund härav, men också med beaktande av de förslag som

Buggningsutredningen lagt och som för närvarande är under beredning,
föreslår regeringen att giltighetstiden för såväl 1952 års tvångsmedelslag
som lagen om hemlig kameraövervakning förlängs med två år. Lagarna
föreslås alltså gälla till utgången av år 2000.

Förslagen medför inga kostnader för staten.

Prop. 1998/99:6

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Win-
berg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow,
Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist

Föredragande: statsrådet Peterson

Prop. 1998/99:6

Regeringen beslutar proposition 1998/99:6 Fortsatt giltighet av 1952 års
tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning.

10

Eländers Gotab 57015, Stockholm 1998