Finansiering av tilläggsavgift för mjölkkvoter, m.m.

Proposition 1995/96:76

Regeringens proposition

1995/96:76

Finansiering av tilläggsavgift för mjölkkvoter,
m.m.

Prop.

1995/96:76

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Margareta Winberg

(Jordbruksdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Medlemskapet i EU innebär att Sverige omfattas av EG:s kvotsystem for
mjölk. En överenskommelse mellan staten och Lantbrukarnas riksför-
bund (LRF) har träffats som innebär att parterna åtar sig att intill ett
belopp om 160 miljoner kronor betala hälften vardera av den eventuella
tilläggsavgift som kan bli följden av att mjölkproduktionen under
kvotåret 1995/96 överskrider den landskvot som Sverige har tilldelats.
Statens ansvar är således begränsat till högst 80 miljoner kronor. Avgift
som därutöver kan bli aktuell betalas av LRF.

Som medlem i EU skall Sverige införa ett stödprogram för plantering
av skog på åkermark.

I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta
de beskrivna åtgärderna och godkänner att medel disponeras för
åtgärderna.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 76

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:76

1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3

2    Ärendet och dess beredning....................... 3

3    Allmänna utgångspunkter ........................ 4

4     Finansieringen av en eventuell tilläggsavgift ........... 5

5     Ett svenskt program för skogliga åtgärder inom jordbruket

inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2080/92 ...... 7

Bilaga Överenskommelse mellan staten och Lantbrukarnas riks-
förbund (LRF) om finansiering av en eventuell
tilläggsavgift för överskridande av Sveriges mjölkkvot
inom EU................................ 10

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 12 oktober 1995 ................................ 11

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1995/96:76

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  bemyndigar regeringen att godkänna överenskommelsen med
Lantbrukarnas riksförbund om åtgärder under mjölkkvotåret 1995/96,

2.  godkänner att eventuella tilläggsavgifter som kan bli följden av att
Sveriges landskvot för mjölkproduktion överskrids under kvotåret
1995/96 får betalas från nionde huvudtitelns anslag Miljöersättningar
inom jordbruket intill ett belopp av högst 80 miljoner kronor,

3.  bemyndigar regeringen att utarbeta ett förslag till svenskt program
enligt rådets förordning (EEG) nr 2080/92 om inrättande av ett EG
stödprogram för skogliga åtgärder inom jordbruket,

4.  godkänner att medel för de skogliga åtgärderna disponeras från
nionde huvudtitelns anslag Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.

2 Ärendet och dess beredning

Inom EG infördes år 1984 ett system med mjölkkvoter för att begränsa
mjölkproduktionen och hålla uppe producentpriserna. Systemet innebär
att varje medlemsland har en nationell kvot och att medlemslandets
mjölkproducenter har individuella kvoter inom ramen för den nationella
kvoten. Överskrids landets kvot skall de producenter som har bidragit till
detta betala en tilläggsavgift för den mjölkmängd med vilken kvoten har
överskridits. Tilläggsavgiften uppgår till 115 % av riktpriset på mjölk.

Sverige har från och med kvotåret 1995/96 en nationell mjölkkvot på
3 303 miljoner kg mjölk med en fetthalt av 4,33 %. I förhandlingarna
om medlemskap i EU gavs Sverige möjlighet att låta kvotfördelningen
till producenterna anstå till kvotåret 1996/97. Detta innebär emellertid
inte att Sveriges skyldighet att erlägga tilläggsavgift om mjölkproduk-
tionen överstiger landskvoten bortfaller. Från svensk sida har strävan
varit att bestämma individuella kvoter redan för det första medlemskaps-
året. Under riksdagsbehandlingen av propositionen 1994/95:19 Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen, uttalade sig jordbruksutskottet i
frågan i sitt yttrande till utrikesutskottet (bet. 1994/95:UU5). Jordbruks-
utskottet pekade på att ett tidsödande detaljarbete förestod för att fördela
Sveriges mjölkkvot på de produktionsplatser som levererar mjölk. Enligt
utskottet talade praktiska skäl för att tidpunkten för tillämpningen av
EG:s regler borde senareläggas till den 1 april 1995.

1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 76

En slutlig kvotfördelning har dock hittills inte kunnat genomföras. För Prop. 1995/96:76
att undvika en neddragning av mjölkproduktionen vill regeringen utnyttja
det friår som Sverige har fatt i förhandlingarna om medlemskap i EU.
Regeringen har träffat en uppgörelse med Lantbrukarnas riksförbund
(LRF) som innebär en delad finansiering av den tilläggsavgift som måste
betalas om Sverige överskrider sin nationella mjölkkvot. Överenskom-
melsen, som gäller under förutsättning av regeringens godkännande
sedan riksdagen har fattat de beslut som behövs, finns i bilagan.

I det följande tas upp frågan om riksdagens bemyndigande för åtgärder
som föranleds av att Sverige utnyttjar friåret enligt anslutningsavtalet.
Genom medlemskapet i EU är Sverige förpliktat att vidta vissa s.k.
kompletterande åtgärder som ingår i den gemensamma jordbrukspoliti-
ken. Till dessa åtgärder hör bl.a. ett miljöprogram för jordbruket för
vilket det ges ett omfattande stöd som medfinansieras av EG. Ytterligare
en sådan åtgärd är EG:s program för skogliga åtgärder inom jordbruk.
Regeringen behandlar i det följande frågan om införandet av ett sådant
program i Sverige.

3 Allmänna utgångspunkter

EU:s mjölkkvotsystem regleras av rådets förordning nr (EEG) 3950/92
av den 28 december 1992 om införandet av en tilläggsavgift inom
sektorn för mjölk och mjölkprodukter samt av kommissionens förordning
nr (EEG) 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningföreskrifter för
tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter. Systemet innebär att varje
mjölkproducent tilldelas en kvot som företagets årliga mjölkproduktion
inte far överskrida. Dessa indidviduella kvoter härrör ur en nationell kvot
som tilldelas medlemslandet. Producenten tar en risk om företagets
produktion överskrider mjölkkvoten eftersom en tilläggsavgift skall
betalas om den nationella kvoten överskrids.

Regeringens förordning (1994:1714) om mjölkkvoter m.m. trädde i
kraft den 1 januari 1995. Samtliga mjölkproducenter skall enligt
förordningen fa tillgodoräkna sig en kvot som motsvarar ett genomsnitt
av den egna produktionen under åren 1991-1993. De som har börjat
med mjölkproduktion efter år 1991 kan istället begära att få sin kvot
beräknad efter antalet godkända koplatser multiplicerade med antingen
den egna genomsnittliga produktionen per ko eller den genomsnittliga
avkastningen enligt den s.k. kokontrollen regleringsåret 1992/93. Den
framräknade mjölkmängden skall reduceras med en självrisk. Mjölkpro-
ducenter som har ökat sin produktion antingen genom att fylla tomma,
befintliga platser med kor eller genom att göra en om- eller tillbyggnad
som ger ytterligare koplatser kan fa sin kvot beräknad på ett liknande
sätt. Utökningen beräknas och läggs till den avkastning som producenten
hade innan utökningen skedde. Antalet utökade koplatser multipliceras
med genomsnittlig avkastning i kokontrollen regleringsåret 1992/93 eller                   4

med den egna genomsnittliga avkastningen per ko under åren

1991-1993. Den kvantitet som räknats fram reduceras sedan med en Prop. 1995/96:76
självrisk. Producenter av ekologisk mjölk drabbas inte av någon
självrisk. Alla foretag skall uppfylla de miljökrav som gäller för
mjölkproducenter för att bli tilldelade mjölkkvot.

I förordningen om mjölkkvoter m.m. har det uppdragits åt Statens
jordbruksverk att administrera kvotsystemet och fördela kvoterna. Om
det återstår någon del av landskvoten att fördela efter det att den första
fördelningen har genomförts i enlighet med förordningens regler skall
Jordbruksverket föreskriva hur denna kvantitet skall fördelas. Verket
skall härvid särskilt beakta behoven i norra Sverige. Jordbruksverket
kommer även att vara den myndighet som administrerar en omfördelning
av mjölkkvoterna genom t.ex. köp och försäljning av mjölkkvoter.

Jordbruksverket har fördelat preliminära kvoter till samtliga pro-
ducenter på grundval av deras genomsnittliga produktion under åren
1991-1993. De mjölkproducenter som har börjat att producera mjölk
efter år 1991 har fatt preliminära besked om kvottilldelning. Kvotbesked
har skickats till de flesta mjölkproducenter som har utökat sin produk-
tion under perioden. Handläggningen har dragit ut på tiden på grund av
att många av ansökningarna inte har varit kompletta. Dessutom har
många mjölkproducenter begärt omprövning av Jordbruksverkets
preliminära besked.

4 Finansieringen av en eventuell tilläggsavgift

Regeringens förslag: En överenskommelse föreligger som
innebär att staten och Lantbrukarnas riksförbund åtar sig att
gemensamt betala hälften vardera av den eventuella tilläggsav-
gift som kan bli följden av att mjölkproduktionen under
kvotåret 1995/96 överskrider den landskvot som Sverige har
tilldelats. Riksdagen bör

1. bemyndiga regeringen att godkänna överenskommelsen,

2. godkänna att regeringen for detta ändamål far disponera
medel från anslaget Bli. Miljöersättningar inom jordbruket.

Skälen för regeringens förslag: I Sverige finns det ca 18 000 mjölkpro-
ducenter som skall tilldelas en mjölkkvot. För Jordbruksverket har detta
inneburit ett omfattande arbete som har tagit stora resurser i anspråk. Det
är inte oväntat att detta arbete tar tid. Erfarenheter från andra länder
visar att fördelningen av mjölkkvoter är en tidskrävande uppgift.
Mjölkproduktionen är beroende av många faktorer som producenten inte
kan påverka. Dessutom varierar produktionen periodvis relativt kraftigt.
Det krävs därför ett grundligt arbete för att fördelningen av mjölkkvoter
skall bli så rättvis som möjligt.

Jordbruksverket har sänt ut preliminära besked om mjölkkvoten till

mjölkproducentema. Dessa kvoter är baserade på företagens genomsnitt- Prop. 1995/96:76
liga produktion under åren 1991-1993. De mjölkproducenter som har
önskat fa sin kvot beräknad efter andra principer har fatt ansöka om
detta. Jordbruksverket har tagit emot ca 10 000 sådana ansökningar,
vilket innebär att över hälften av mjölkproducentema framfört önskemål
om särskild beräkning av kvottilldelning. Det har föranlett ett betydande
arbete att behandla dessa ärenden och i ett inte obetydligt antal av dem
har Jordbruksverket behövt samla ett mycket omfattande underlagsmate-
rial innefattande kompletterande information. Ca 1 000 producenter som
har ansökt om att få sin kvot beräknad enligt de principer som gäller för
dem som börjat producera mjölk efter år 1991. Ca 4 600 ansökningar
avser producenter som ökat produktionen under åren 1991-1994.
Ytterligare ca 3 900 producenter har begärt omprövning av preliminära
kvoter som baseras på genomsnittet av produktionen under åren
1991-1993. Skälen för omprövning är många, allt från sjukdomar i
besättningen som leukos och BVD (bovint virus diarré) till mjölkpro-
ducentens egen hälsa. Fördelningsarbetet är omfattande på grund av
systemets komplexitet. Den slutliga fördelningen av mjölkkvoter är
därför kraftigt försenad.

Förseningen har lett till konsekvenser för den svenska mjölkproduk-
tionen och i förlängningen även för mejeriindustrin. Uppgifter visar att
antalet insemineringar har minskat. För vissa producenter har utslaktning
varit ett alternativ till att dra ned produktionen. För att anpassa den
svenska mjölkproduktionen till den nationella kvoten måste produktionen
minska under kvotåret 1995/96 med 2 procent jämfört med produktionen
år 1994. Flertalet mjölkproducenter har emellertid, av rädsla att drabbas
av den höga tilläggsavgiften, kraftigt dragit ned sin produktion. Deras
oro för att producera för mycket mjölk skulle kunna leda till att Sverige
inte fyller den nationella kvoten under kvotåret 1995/96 vilket ger
ogynnsamma effekter på arbetsmarknad, lönsamhet och exportförut-
sättningar.

Regeringen anser det önskvärt att de svenska mjölkproducentema får
en så smidig övergång till det nya mjölkkvotsystemet som möjligt. För
att åstadkomma detta bör Sverige utnyttja friårets möjlighet att avstå från
att fördela den nationella kvoten på den enskilde producenten. En sådan
åtgärd innebär att producenten inte blir betalningsansvarig för en över-
produktion vid det egna företaget. Härigenom kan den oro som nu finns
dämpas och neddragningen av produktionen hejdas. Åtgärden kan
bedömas leda till en produktion som är tillräckligt stor för att Sverige
skall fylla sin landskvot. Det finns emellertid samtidigt fog för be-
dömningen att produktionskapaciteten inte är större än att det totala
resultatet bör bli att landskvoten inte överskrids. Regeringen har mot den
beskrivna bakgrunden tagit upp överläggningar med LRF om en delad
finansiering av den tilläggsavgift som kan uppkomma om den totala
mjölkproduktionen i Sverige överskrider den nationella kvoten. En
överenskommelse med LRF har undertecknats.

Överenskommelsen innebär att staten och LRF åtar sig att gemensamt

- intill ett belopp av högst 160 miljoner kronor - betala hälften vardera                    6

av den eventuella tilläggsavgift som kan bli följden av att mjölkproduk-

tionen under kvotåret 1995/96 överskrider den kvot som Sverige Prop. 1995/96:76
tilldelats. Kostnaderna för en tilläggsavgift utöver denna nivå betalas av
LRF. Statens åtagande är följaktligen begränsat till högst 80 miljoner
kronor. Om Sveriges mjölkproduktion inte överstiger den nationella
kvoten på 3 303 miljoner kg under kvotåret 1995/96 betalas således
ingen tilläggsavgift och den statliga garantin behöver inte infrias.

I det fall som tilläggsavgift kommer att utkrävas, bör statens andel av
kostnaderna få belasta nionde huvudtitelns anslag Miljöersättningar inom
jordbruket. De nu beräknade utgifterna för miljöersättningar budgetåret
1995/96 blir lägre än vad som anvisats under anslaget. Regeringen gör
bedömningen att även om statens åtaganden beträffande tilläggsavgift
skulle behöva infrias fullt ut så skall detta inte innebära kostnader för
staten utöver det budgeterade beloppet under anslaget.

5 Ett svenskt program för skogliga åtgärder inom
jordbruket inom ramen för rådets förordning (EEG)
nr 2080/92

Regeringens förslag: Riksdagen bör

1. bemyndiga regeringen att utarbeta ett förslag till svenskt
program enligt rådets förordning (EEG) nr 2080/92 om in-
rättande av ett EG stödprogram för skogliga åtgärder inom
jordbruket,

2. godkänna att medel för de skogliga åtgärderna disponeras
från nionde huvudtitelns anslag Omställningsåtgärder i jord-
bruket m.m. Programmet får kosta högst 160 miljoner kronor
för en fyraårsperiod, varav EG medfinansierar hälften.

Skälen för regeringens förslag: Genom EU-medlemskapet får Sverige
en möjlighet att vidta olika strukturåtgärder för jordbruket inom ramen
för den gemensamma jordbrukspolitiken. År 1992, i samband med den
senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, infördes som
ett nytt inslag i politiken, s.k. kompletterande åtgärder. Av dessa
åtgärder har Sverige utarbetat ett miljöprogram för jordbruket. Sverige
måste emellertid också införa ett nationellt program för skogliga åtgärder
inom jordbruket inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 2080/92 av
den 30 juni 1992 om en gemenskapsordning för stöd till skogsbruksåt-
gärder inom jordbruket. Enligt förordningen skall medlemsstaterna
genomföra en stödordning med hjälp av fleråriga program. Bidrag kan
lämnas för skogsplantering på åker, för underhållskostnader och
inkomstbortfall till följd av skogsplantering samt för vissa förbättringar
av befintlig skogsmark. EG:s medfinansiering av stödet är 50 procent.

Medlemsländerna skall dock själva föreslå den inriktning och tillämp- Prop. 1995/96:76
ning av programmet som man avser att införa.

Miljö- och landskapsfrågoma har stor tyngd i den rådande livsmedels-
politiken. Redan i riksdagens beslut år 1990 om en ny livsmedelspolitik
(prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) angavs ett
miljöpolitiskt mål. Miljömålet för jordbrukssektorn är bl.a. att slå vakt
om ett rikt och varierat odlingslandskap samt att bevara den biologiska
mångfalden och landskapets kulturvärden. Ett stöd för skogsplantering
på åkermark bör utformas i linje härmed. En sådan utformning av stödet
var också utgångspunkten i medlemskapsförhandlingama där Sverige
fick stöd för att områden med låg andel jordbruksmark kan uteslutas från
beskogningsprogrammet.

Det svenska jordbrukslandskapet skiljer sig i många avseenden från
det övriga Europas. I dag utgörs endast 7 procent av Sveriges landareal
av åkermark och 1,5 procent av betesmark. Andelen jordbruksmark har
minskat markant sedan slutet av 1940-talet. Nedläggning av sådan mark
har framför allt skett i skogs- och mellanbygder. Att genom ytterligare
skogsplantering ta mark ur jordbruksproduktion är därför, främst från
miljösynpunkt i vid mening, inte önskvärt i områden där det öppna
landskapet redan är begränsat till sin omfattning. I norra Sverige och i
södra Sveriges skogsbygder lämnas dessutom miljöstöd för att bibehålla
landskapet öppet. I slättbygderna kan situationen vara annorlunda.Värdet
av beskogning av sådan åkermark kan öka om slättlandskapet tillförs
variation. Lanskapsbilden och den biologiska mångfalden gynnas. För att
beakta miljömålet för den svenska skogspolitiken bör åtgärderna syfta
till att skapa en lövskog med flera arter av inhemska trädslag. Tätorter-
nas behov av rekreationsområden kan i detta sammanhang också nämnas
som en av utgångspunkterna för hur stödet utformas.

Vid utformningen av regler för stödet bör stor tonvikt läggas vid
natur- och kulturmiljövärdena i odlingslandskapet. Stöd far inte beviljas
till åtgärder som innebär att värdefulla natur- och kulturmiljöer förstörs.
En ökad skogsplantering i slättbygderna, särskilt i helåkersbygder, kan
om den utformas på ett riktigt sätt bidra till att öka den biologiska
mångfalden och i vissa fall återställa eller förtydliga kulturmiljövärdena
i odlingslandskapet. Även odlingslandskapets betydelse för rekreation
och friluftsliv kan förbättras, särskilt i tätortsnära områden. Exempel på
lämpliga åtgärder är anläggning av skiktade bryn i övergångszonen
mellan skog och åker. Sådana övergångszoner gynnar viltet och den
biologiska mångfalden i form av en ökad artrikedom.

Stödet är således avsett att bidra till att uppfylla miljömålen inom
jordbrukspolitiken och skall riktas till sådana områden i södra och
mellersta Sveriges slättbygder där skogsplantering är önskvärd av miljö-
skäl. Det är därvid viktigt att stödet samverkar med det redan beslutade
miljöprogrammet för jordbruket, så att optimal miljönytta kan uppnås
vid varje åtgärd. Tekniska och administrativa erfarenheter från hante-
ringen av det svenska anläggningsstödet för bl.a. skogsplantering på åker
kan utnyttjas vid den närmare utformningen (prop. 1989/90:146, bet.
1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Det föreslagna nya stödet skall inte                    8

kunna beviljas för åtgärder som tidigare beviljats stöd.

Den nationella delen av kostnaden för stödet föreslås belasta nionde Prop. 1995/96:76
huvudtitelns anslag Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. Därvid bör
de medel som avsatts till anläggningsstöd men som inte bedöms komma
att tas i anspråk för detta ändamål kunna utnyttjas. Sammanlagt bör för
programmet beräknas ett högsta belopp av 160 miljoner kronor för en
fyraårsperiod inklusive medfinansiering från EG-budgeten. Medlen för
programmet anvisas som anslagsposter under nionde huvudtitelns anslag
Miljöersättningar inom jordbruket respektive under anslaget Från EG-
budgeten finansierade miljöersättningar.

Prop. 1995/96:76

Bilaga

Överenskommelse mellan staten och Lantbrukarnas riksförbund
(LRF) om finansiering av en eventuell tilläggsavgift för över-
skridande av Sveriges mjölkkvot inom EU.

Sverige har tilldelats en årlig mjölkkvot inom EU på 3,3 miljoner ton.
Ett överskridande av denna kvot medför enligt EU:s regler en skyldighet
att till EU erlägga en tilläggsavgift motsvarande 115 % av riktpriset på
mjölk. Kvoten skall fördelas mellan de enskilda mjölkproducentema. En
eventuell tilläggsavgift betalas av producenten, om kvoten sedermera
överskrids. Någon definitiv fördelning på producenterna har dock ännu
inte kunnat göras.

Vid sitt medlemskap i EU fick Sverige möjlighet att avvakta med den
individuella kvotfördelningen till den 31 mars 1996. EU:s ministerråd
för jordbruksfrågor har vid sitt möte i juni 1995 förklarat att finans-
ieringen av en eventuell tilläggsavgift för innevarande kvotår får
hanteras av Sverige i enlighet med nationella regler.

Mellan staten och LRF träffas följande överenskommelse.

Staten och LRF åtar sig gemensamt att intill ett belopp av högst 160
miljoner kronor betala hälften vardera av den eventuella tilläggsavgift
som kan bli följden av att mjölkproduktionen under kvotåret 1995/96
överskrider den kvot som Sverige tilldelats. Kostnaderna för en tilläggs-
avgift utöver denna nivå betalas av LRF ensamt.

Statens åtagande är således begränsat till högst 80 miljoner kronor.

Denna överenskommelse gäller under förutsättning av regeringens god-
kännande sedan riksdagen fattat de beslut som behövs.

Stockholm den 14 september 1995

För staten                   För Lantbrukarnas riksförbund

Margareta Winberg        Hans Jonsson

10

Jordbruksdepartementet                                 Prop. 1995/96:76

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,

Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,

Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,

Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Winberg

Regeringen beslutar proposition 1995/96:76 Finansiering av tilläggsav-
gift för mjölkkvoter, m.m.

11

gotab 49084, Stockholm 1995