Finansiering av myndighetstillsynen för den avreglerade elmarknaden, m.m.

Proposition 1994/95:18

Regeringens proposition

1994/95:18

Finansiering av myndighetstillsynen för den
avreglerade elmarknaden, m.m.

Prop.

1994/95:18

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 september 1994

Carl Bildt

Bo Lundgren

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till avgift (nätavgift) för finansiering
av Närings- och teknikutvecklingsverkets verksamhet som nätmyndighet
enligt lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar (ellagen).

Enligt riksdagens beslut om handel med el i konkurrens är innehavare
av nätkoncession med stöd av ellagen skyldig att utföra mätning av
överförd ström och att rapportera resultaten av dessa mätningar enligt
föreskrifter som kommer att meddelas av regeringen. I propositionen
läggs fram förslag till lagbestämmelser för fördelningen av nätföretagens
kostnader för mätning och därtill hörande verksamhet.

1 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 18

Innehållsförteckning                                    Prop. 1994/95:18

1.  Förslag till riksdagsbeslut........................ 3

2.  Lagtext................................... 4

3. Ärendet och dess beredning ...................... 8

4.  Avgift för finansiering av nätmyndighetens verksamhet,

m.m.................................... 10

5.  Fördelningen av nätföretagens kostnader för mätning,

m.m.................................... 13

6. Författningskommentar ........................ 15

Bilaga 1 Sammanfattning av Närings- och teknikutvecklingsverkets
promemoria Förslag till avgiftsfinansiering av nätmyndig-

heten ............................... 19

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över promemorian

Förslag till avgiftsfinansiering av nätmyndigheten .... 22

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

Prop. 1994/95:18

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s.l),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om
ändring i lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar,

3. godkänner det som regeringen förordar om nätavgiftens utformning
(avsnitt 4).

1* Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 18

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att det i 2 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall införas ett nytt
mom., 2 § 9 mom., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 § 9 mom.1

Kostnaden för en mätare med
tillhörande insamlingsutrustning
och dess installation i leverans-
punkten hos en elkonsument skall
av innehavaren av nätkoncessionen
debiteras elkonsumenten. Detsam-
ma gäller kostnaden för flyttning
av en mätare med tillhörande
insamlingsutrustning till en ny leve-
ranspunkt.

En elkonsument som är lågspän-
ningskund har rätt att vid flyttning
inom koncessionsområdet fö sin
mätare med tillhörande insamlings-
utrustning överförd till denna leve-
ranspunkten.

En elkonsument som är lägspän-
ningskund och som flyttar från
koncessionsområdet har rätt att av
koncessionshavaren fö tillbaka den
del av erlagd kostnad som motsva-
rar värdet av mätaren med till-
hörande insamlingsutrustning med
beaktande av dess återstående
tekniska livslängd. Belopp under
1 000 kronor behöver dock inte
återbetalas till elkonsumenten.

Elkonsumenter vars strömförbruk-
ning mäts på annat sätt än enligt
de föreskrifter som meddelats med
stöd av 2 § 4 mom. sjunde stycket
skall debiteras för merkostnaden
för denna mätning och för rappor-

Prop. 1994/95:18

‘Förutvarande 9 mom. upphävd genom 1988:218.

teringen av mätresultaten.          Prop. 1994/95:18

Andra kostnader för mätning än
de som nämns i första, andra och
fjärde styckena får inte debiteras
enskilda elkonsumenten

Första, andra och fjärde styckena
gäller inte elkonsumenter som
köper sin ström frän innehavaren
av leveranskoncession enligt 6 §
lagen (1994:618) om handel med
el, m.m.

Frågor om koncessionshavarens
skyldigheter enligt detta moment
prövas av nätmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i Prop. 1994/95:18
lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. och 31 § lagen (1994:617) om
ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 § 4 mom.

Den som har nätkoncession för linje är skyldig att på skäliga villkor
ansluta en anläggning till ledningen.

Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den som har
nätkoncession för linje inte behöver ansluta en anläggning till ledningen.

Den som har nätkoncession för område är skyldig att på skäliga villkor
ansluta en anläggning inom området till ledningsnätet.

Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den som har
nätkoncession för område inte behöver ansluta en anläggning till
ledningsnätet.

Vill någon ansluta en anläggning till en ledning som omfattas av en
nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät som omfattas av en
nätkoncession för område, får den som har nätkoncessionen för linje göra
anslutningen endast efter medgivande av den som har nätkoncession för
området eller efter tillstånd av nätmyndigheten.

Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra
ström åt annan.

Innehavare av nätkoncession är

Innehavare av nätkoncession är

skyldig att utföra mätning av över-
förd ström samt att rapportera
resultaten av dessa mätningar i
enlighet med de närmare föreskrif-
ter som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, nät-
myndigheten meddelar.

skyldig att utföra mätning av över-
förd ström samt att rapportera
resultaten av dessa mätningar i
enlighet med de närmare föreskrif-
ter som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, nät-
myndigheten meddelar. Föreskrif-
ter om kostnader för mätning finns
i 2 § 9 mom.

Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment prövas
av nätmyndigheten.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:18

31 §

Beslut av nätmyndigheten enligt 2
§4,6 eller 7 mom. eller 3 § eller
beslut om ersättning till den som
enligt 15 a § tredje stycket beor-
drats att öka eller minska produk-
tionen av ström får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Nät-
myndigheten får inträda som part i
målet när myndighetens beslut
prövas av domstol. Ändras nät-
myndighetens avgörande i sak
genom beslut av länsrätt eller
kammarrätt, får nätmyndigheten
överklaga beslutet.

Beslut av nätmyndigheten enligt 2
§ 4, 6, 7 eller 9 mom. eller 3 §
eller beslut om ersättning till den
som enligt 15 a § tredje stycket
beordrats att öka eller minska
produktionen av ström får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Nätmyndigheten får in-
träda som part i målet när myndig-
hetens beslut prövas av domstol.
Ändras nätmyndighetens avgörande
i sak genom beslut av länsrätt eller
kammarrätt, får nätmyndigheten
överklaga beslutet.

Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23 §, 24
§ första eller andra stycket, 25 § eller 26 § eller med stöd av ett
bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats meddelas
av regeringen.

1** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 18

3 Ärendet och dess beredning

Prop. 1994/95:18

Riksdagen beslöt våren 1994 om ett nytt regelverk för elmarknaden (bet.
1993/94:NU22, rskr. 1993/94:358) i enlighet med de förslag som
regeringen hade lagt fram i propositionen Handel med el i konkurrens
(prop. 1993/94:162). Riksdagen beslutade om dels ändringar i lagen
(1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg-
ningar (ellagen), dels en ny lag, lag (1994:618) om handel med el, m.m.
En ny myndighetsfunktion (nätmyndigheten) vid Närings- och tekni-
kutvecklingsverket (NUTEK) har i enlighet med riksdagens beslut
inrättats den 1 juli 1994 med uppgift att handlägga bl.a. koncessionsären-
den och ärenden om koncessionshavamas skyldigheter samt att utöva
tillsyn av ellagens efterlevnad utom i frågor som rör elsäkerhet. NUTEK
har även ansvar för de myndighetsuppgifter som följer av lagen om
handel med el, m.m.

Riksdagen anslöt sig till principen att nätmyndighetens verksamhet
fr.o.m. den 1 januari 1995 skall finansieras genom avgifter som tas ut av
koncessionshavama. I propositionen informerades riksdagen om att
regeringen avser att hösten 1994 återkomma med ett förslag i finans-
ieringsfrågan.

NUTEK har på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till av-
giftssystem för finansiering av nätmyndighetens verksamhet i pro-
memorian Förslag till avgiftsfinansiering av nätmyndigheten. Pro-
memorian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian är
bifogad som bilaga 1. En sammanställning av remissinstansernas syn-
punkter redovisas i bilaga 2.

De nya föreskrifterna i ellagen innebär bl.a. att nätägare blir skyldig
att, för elkundernas räkning, utföra mätning av levererad ström och att
rapportera resultaten av dessa mätningar. Enligt de nya föreskrifterna
ingår kostnader för mätare, mätning och rapportering i nätverksamheten,
vars kostnader nätägaren får ta ut av elkunderna.

I propositionen (1993/94:162) angavs som en huvudprincip att den del
av mätkostnadema som entydigt kan föras till den enskilde kunden skall
debiteras denne medan övriga mätkostnader skall slås ut på den
gemensamma nättariffen. Riksdagen anförde inga invändningar mot detta.
Principerna för denna kostnadsfördelning bör nu preciseras och lagfästas.
Föreliggande lagförslag ansluter sig till de principer för kostnadsfördel-
ning som redovisades i propositionen. Någon remissbehandling av
förslaget har därför inte genomförts.

De framlagda lagförslagen innebär, utöver smärre redaktionella
ändringar i två paragrafer, att en ny föreskrift införs i ellagen. Denna
föreskrift reglerar bara vilken del av mätkostnaden som en elkund skall
betala direkt till nätägaren och vilken del kunden skall betala via den
gemensamma nättariffen. Föreskriften att kunden skall betala direkt till
nätägaren drabbar enbart de elkunder som inte köper sin ström från den
s.k. leveranskoncessionären. Inledningsvis kommer i stort sett alla
elkunder att köpa sin ström av leveranskoncessionären. Sedan har varje
elkund full frihet att välja mellan att även fortsättningsvis köpa sin ström                     8

från leveranskoncessionären och att byta elleverantör. Endast om han

väljer det senare alternativet drabbas han av den nya regleringen.          Prop. 1994/95:18

Med hänsyn till dessa omständigheter är det framlagda lagförslaget,

enligt regeringens uppfattning, av sådan beskaffenhet att Lagrådets
hörande skulle sakna betydelse.

4 Avgift för finansiering av nätmyndighetens verksam- Prop. 1994/95:18
het, m.m.

Regeringens förslag: Nätmyndighetens verksamhet skall finans-
ieras genom en årlig avgift (nätavgift) som betalas av innehavare
av nätkoncession. Nätavgiften skall grundas på antalet högspän-
nings- och lågspänningskunder hos koncessionshavaren enligt de
föreskrifter som meddelas av regeringen.

NUTEKts förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar NUTEK:s förslag
eller lämnar det utan invändning. Många remissinstanser, däribland
Affärsverket svenska kraftnät, Riksrevisionsverket (RRV) och Stats-
kontoret, framhåller att det föreslagna avgiftssystemet, med en enhetlig
nätavgift som årligen betalas av innehavare av nätkoncession och där den
totala avgiften bestäms av antalet abonnenter, är enkelt ur administrativ
synvinkel. Svenska Elverksföreningen och Svenska Kraftverksföreningen
anser att det regelsystem som gäller för den avgift som finansierar
Elsäkerhetsverkets verksamhet (elabonnentavgiften) bör tillämpas också
för den avgift som skall finansiera nätmyndighetens verksamhet. Enligt
Elsäkerhetsverket bör grunderna för beräkning av årliga avgifter,
uppbördssystemet och den verksamhetsperiod avgifterna skall avse
överensstämma med bestämmelserna om elabonnentavgift.

Vissa remissinstanser, bl.a. Svenska Elverksföreningen och Svenska
Kraftverksföreningen, ifrågasätter om den avgiftsrelation mellan hög- och
lågspänningsabonnenter som NUTEK föreslår är riktig och pekar på den
avgiftsrelation som gäller för elabonnentavgiften. Andra remissinstanser,
bl.a. RRV och Konkurrensverket, påpekar att avgifternas kostnadssam-
band bör utvärderas när resursutnyttjandet i verksamheten är känt.

Skälen för regeringens förslag: Enligt riksdagens beslut våren 1994
om handel med el i konkurrens (prop. 1993/94:162, bet. 1993/94:NU22,
rskr. 1993/94:358) skall nätmyndighetens verksamhet från och med den
1 januari 1995 finansieras genom en årlig avgift (nätavgift) som betalas
av innehavare av nätkoncession. Kostnaderna för verksamheten under
budgetåret 1994/95 beräknades i prop. 1993/94:162 till 20 milj. kr.

NUTEK har som nätmyndighet uppgift att handlägga bl.a. kon-
cessionsärenden och ärenden om koncessionshavamas skyldigheter samt
att utöva tillsyn av ellagens efterlevnad utom i frågor som rör elsäkerhet.

NUTEK har även ansvaret för de myndighetsuppgifter som följer av
lagen (1994:618) om handel med el, m.m. Syftet med nätmyndighetens
verksamhet är att skapa förutsättningar för låga priser och en hög
servicenivå och att säkerställa att näten upplåts på ett sätt som gagnar
konkurrensen. I nätmyndighetens uppgifter ingår bl.a. att ge ut allmänna
råd samt att utarbeta vissa föreskrifter, bl.a. rörande kraven på särredo-
visning av nätverksamhet.

10

NUTEK:s förslag innebär att innehavaren av nätkoncession i enlighet Prop. 1994/95:18
med vad som anfördes i prop. 1993/94:162 skall vara avgiftsskyldig och
att avgiften skall grundas på antalet anslutna lågspännings- respektive
högspänningsabonnenter. Med lågspänningsabonnent avses den som är
ansluten med en spänningsnivå som är 1000 volt eller lägre. De
ansökningsavgifter som i dag tas ut för handläggning av koncessionsären-
den bör enligt NUTEK slopas när nätavgiften införs. Avgiften bör enligt
NUTEK fördelas så att den avspeglar den andel av nätmyndighetens
kostnader som kan hänföras till respektive kundkategori. N U T E K : s
förslag överenstämmer i stort med det system som gäller för den s.k.
elabonnentavgiften som skall täcka kostnaderna för Elsäkerhetsverkets
verksamhet. För elabonnentavgiften gäller dock att skyldigheten att
betala avgift ligger på elabonnentema. Även de föreslagna grunderna för
beräkning av nätavgiften skiljer sig något från elabonnentavgiften.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till den föreslagna av-
giftskonstruktionen med en abonnemangsrelaterad avgift. Vissa syn-
punkter på den föreslagna avgiftskonstruktionen har dock framförts,
bl.a. vad gäller bestämmelserna om avgiftsskyldighet. Enligt Svenska
Kraftverksföreningen och Svenska Elverksföreningen bör skyldigheten att
betala nätavgiften ligga på elabonnentema.

Vid avgiftsfinansiering av tillsynsverksamhet är det normalt de som
tillsynen avser som har att erlägga avgifterna. Det finns därför ingen
anledning att, som vissa remissinstanser förordar, frångå den i pro-
positionen föreslagna principen att de som bedriver nätverksamhet skall
vara avgiftsskyldiga. Det är angeläget att nätavgiften kan tas ut på ett
sådant sätt att uppbörden kan ske enkelt och med låga administrativa
kostnader. Nätavgiften bör i huvudsak tas ut enligt samma beräknings-
grunder som tillämpas för elabonnentavgiften. Det innebär att avgiften
skall baseras på det antal slutförbrukare av el som nätföretaget har
anslutit.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får enligt 16 §
ellagen meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som
sker med stöd av ellagen. Regeringen avser att, med stöd av be-
myndigandet, utfärda föreskrifter om nätavgifter som träder i kraft den
1 januari 1995. Det nuvarande systemet med ansökningsavgifter för
koncessionsärenden bör upphöra vid samma tidpunkt. Nätavgifterna för
år 1995 har beräknats av NUTEK till 3 kr. per lågspänningsabonnent och
600 kr. per högspänningsabonnent. De totala avgiftsinkomsterna skulle
därigenom uppgå till drygt 20 milj.kr. Intäkterna från nätavgifterna skall
tillföras statsbudgeten på särskild inkomsttitel. Effektivitetsskäl talar för
att uppbörden av avgiften bör samordnas med elabonnentavgiften som
enligt vad regeringen har erfarit fungerar bra. Medel för NUTEK:s
verksamhet som nätmyndighet skall anvisas över statsbudgeten.

Relationen på avgifterna mellan högspännings- och lågspännings-
abonnenter bör, som har påpekats av bl.a. RRV, så långt som möjligt
återspegla verksamhetens inriktning vid nätmyndigheten. Det är dock
svårt att nu, innan verksamheten har kommit igång i full omfattning,
närmare bedöma avgifternas kostnadssamband för lågspännings-                  1 j

respektive högspänningsabonnentema. Det är därför angeläget att

NUTEK gör en utvärdering av avgiftssystemet med avseende på bl.a. Prop. 1994/95:18
avgifternas kostnadssamband när erfarenhet har vunnits om verksam-
heten. I det sammanhanget bör även rutinerna för uppbörd och kontroll
beaktas samt avgiftskonstruktionens eventuella effekter på konkurrenssi-
tuationen utvärderas.

Regeringen vill i sammanhanget informera riksdagen om sina över-
väganden rörande formerna för ledning av NUTEK :s verksamhet som
nätmyndighet.

NUTEK är central förvaltningsmyndighet för frågor om näringslivets
tillväxt och förnyelse och har uppgifter inom och utom energiområdet.
NUTEK har ansvaret för statens insatser för att främja teknisk forskning
och utveckling, etablering och utveckling av små och medelstora foretag
samt en balanserad regional utveckling. Vidare skall myndigheten svara
för statliga insatser som skall främja en effektiv försötjning och an-
vändning av energi. NUTEK leds av en lekmannastyrelse med viss
beslutanderätt. Styrelsen skall enligt förordningen (1991:960) med
instruktion för Närings- och teknikutvecklingsverket besluta om
myndighetens anslagsframställning och årsredovisning, om eventuella
åtgärder efter genomförd revision och om föreskrifter som riktar sig till
enskilda, kommuner och landsting.

Riksdagen beslutade i juni 1994 om nya riktlinjer för förvaltnings-
myndigheternas ledningsformer (prop. 1993/94:185, 1993/94:KU42,
rskr. 1993/94:381) för att undanröja de oklarheter som har funnits när
det gäller myndighetschefens resp, styrelsens beslutsbefogenheter.
Riktlinjerna innebär att förvaltningsmyndigheterna normalt skall ledas av
antingen en enrådig chef, som ensam svarar för verksamheten, eller av
en styrelse med fullt ansvar för verksamheten inför regeringen. Enligt
riksdagens beslut bör regeringen i första hand välja enrådighetsverk som
ledningsform. Vidare anförs att normerings- och tillsynsmyndigheter i
regel inte bör ha styrelser, eftersom ledamöterna kan uppfattas som
företrädare för dem som skall omfattas av tillsynen.

NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet omfattar främst normgivning
och tillsyn och skiljer sig i viktiga avseenden från NUTEK:s övriga
verksamhetsområden.

Frågan om NUTEK: s ledningsformer bereds för närvarande inom
regeringskansliet mot bakgrund av de nyligen antagna riktlinjerna för
förvaltningsmyndigheternas ledningsformer. Enligt dessa skall riksdagen
informeras om planerade förändringar. Regeringen avser att senare
återkomma till riksdagen när det gäller frågan om NUTEK :s lednings-
former.

Mot bakgrund av riktlinjerna för myndigheternas ledningsformer kan
redan nu konstateras att NUTEK:s styrelse inte bör ges några beslutsbe-
fogenheter när det gäller NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet enligt
ellagen. I sammanhanget kan noteras att NUTEK:s verksamhet som
nätmyndighet utgör ett särskilt verksamhetsområde, vilket är en viktig
förutsättning för nätmyndighetens självständighet. Ett råd bör tillsättas
vid NUTEK med insyn i nätmyndighetens arbete som en viktig uppgift.

12

5 Fördelningen av nätföretagens kostnader för mätning, Prop. 1994/95:18
m.m.

Regeringens förslag: Nätföretagen skall debitera den enskilde
elabonnenten kostnaden för mätare, insamlingsutrustning och deras
installation. Övriga kostnader för mättjänster skall fördelas över
samtliga abonnenter.

I de fall en elabonnent begär mätning på annat sätt än vad regering-
en föreskriver med stöd av ellagen skall nätägaren även debitera
elabonnenten för den ökade kostnad för insamling och rapportering
som en mer avancerad utrustning kan medföra.

Skälen för regeringens förslag: En öppen elmarknad ställer nya krav på
mätning och rapportering av mätresultat. Riksdagens beslut (prop.
1993/94:162, bet. 1993/94:NU22, rskr. 1993/94:358) innebär bl.a. en
lagfäst skyldighet för innehavare av nätkoncession att utföra mätning av
överförd el och att rapportera mätresultat enligt de föreskrifter som
utfärdas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nät-
myndigheten. Enligt propositionen skall föreskrifterna behandla bl.a.
kraven på tidsnoggrannhet i mätningen. I propositionen konstaterades
vidare att en förutsättning för att utnyttja möjligheten att fritt kunna välja
leverantör var en förhållandevis avancerad utrustning för mätning.

I propositionen redovisades vissa överväganden i fråga om nätföre-
tagens fördelning av kostnaderna för mätning och därtill hörande
verksamhet. Det anfördes att mätutrustning, åtminstone under de
närmaste åren, kan vara förhållandevis dyr. Det finns därför anledning
att ange principerna för fördelning av kostnaderna för mättjänsten mellan
nätägaren och den enskilde kunden. Nätägaren borde enligt propositionen
följa principen att de kundspecifika mätkostnadema skulle debiteras den
berörda elkunden medan övriga kostnader skulle kunna slås ut över
kundkollektivet. Riksdagen anförde inga invändningar mot detta. Prin-
cipen om fördelningen av kostnaderna för mättjänster bör preciseras
genom föreskrifter i ellagen såvitt avser de kostnader som nätägaren är
skyldig att debitera den enskilde kunden.

I enlighet med de principer som redovisades i propositionen bör
nätägaren vara skyldig att debitera den berörda elkunden de engångskost-
nader som uppstår i samband med att mätutrustning installeras hos
kunden. Det innebär att kunden skall debiteras kostnaderna för mätaren
och dess kringutrustning för insamling av mätdata samt kostnaden for
installationen. Andra kostnader för mätutrustning än de nyss nämnda bör
inte få debiteras enskilda elkunder utan bör fördelas över samtliga
abonnenter som anslutits till nätföretaget. Nätägaren får inte heller debi-
tera enskilda elkunder kostnaden for de mätare som enbart används för
att mäta överföringstjänsten.

Enligt lagen (1994:618) om handel med el, m.m. är innehavare av
leveranskoncession skyldig att leverera el till alla inom området som inte

13

söker sig till en annan leverantör. Koncessionshavaren får därmed en Prop. 1994/95:18
ensamrätt till elleveranser inom området till de elkunder som inte önskar
köpa el på den öppna marknaden. För de kunder som köper sin el från
innehavare av leveranskoncession ställs inga krav på tidsnoggrannhet vid
mätningen. Nätägaren bör därför inte få debitera enskilda elkunder
kostnader för de mätare som används av kunder till leveranskoncessions-
havare.

En elkund kommer att kunna att begära att få mätning utförd på annat
sätt, t.ex. med större tidsnoggrannhet, än de minimikrav som regeringen
avser föreskriva med stöd av ellagen. Sådan mätning och insamling kan
antas kräva mer avancerad och dyrbar utrustning vilket i sin tur kan
ställa nya anspråk på och ökade kostnader för systemen for insamling och
rapportering. I dessa fall bör nätägaren - förutom kostnaden för mätare,
insamlingsutrustning och installation - även debitera elkunden för de
merkostnader som en mer avancerad mätning kan medföra.

Nätföretagens kostnader för mättjänster ingår i de nätkostnader vars
skälighet skall kunna prövas av nätmyndigheten.

Genom skyldigheten for nätföretagen att mäta överförd el och att
rapportera mätresultat kommer de att få tillgång till kommersiella
uppgifter, t.ex. beträffande kunders förbrukning och elleverantörers
försäljning i området. Frågan om tystnadsplikt hos nätföretag bereds för
närvarande i regeringskansliet. Regeringen avser vid ett annat tillfälle
återkomma till riksdagen i detta ärende.

14

6 Författningskommentar

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattan-
de vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

2 § 9 mom. Kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsut-
rustning och dess installation i leveranspunkten hos en elkonsument
skall av innehavaren av nätkoncessionen debiteras elkonsumenten.
Detsamma gäller kostnaden för flyttning av en mätare med tillhörande
insamlingsutrustning till en ny leveranspunkt.

En elkonsument som är lågspänningskund har rätt att vid flyttning
inom koncessionsområdet få sin mätare med tillhörande insamlingsut-
rustning överförd till den nya leveranspunkten.

En elkonsument som är lågspänningskund och som flyttar från kon-
cessionsområdet har rätt att av koncessionshavaren få tillbaka den del
av erlagd kostnad som motsvarar värdet av mätaren med tillhörande
insamlingsutrustning med beaktande av dess återstående tekniska
livslängd. Belopp under 1 000 kronor behöver dock inte återbetalas till
elkonsumenten.

Elkonsumenter vars strömförbrukning mäts på annat sätt än enligt de
föreskrifter som meddelats med stöd av 2 § 4 mom. sjunde stycket skall
debiteras for merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen
av mätresultaten.

Andra kostnader för mätning än de som nämns i första, andra och
fjärde styckena får inte debiteras enskilda elkonsumenter.

Första, andra och fjärde styckena gäller inte elkonsumenter som köper
sin ström från innehavaren av leveranskoncession enligt 6 § lagen
(1994:618) om handel med el, m.m.

Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment
prövas av nätmyndigheten.

Enligt 2 § 4 mom. sjunde stycket är innehavaren av nätkoncession
skyldig att utföra mätning av överförd ström på sitt nät samt att
rapportera resultaten av dessa mätningar enligt föreskrifter som kommer
att meddelas av regeringen och nätmyndigheten. För att kunna fullgöra
detta måste koncessionshavaren installera mätare på relevanta mätpunkter
på sitt nät. Dessa mätare bekostas initialt av koncessionshavaren och blir
också hans egendom. Mätningen ingår i nätverksamheten. Koncessionsha-
varen har därför enligt ellagens bestämmelser rätt att låta kostnaderna för
mätningen, dvs. kostnaderna för mätaren och dess installation samt för
insamlingen och rapporteringen av mätresultaten omfattas av nättariffen.
I förevarande paragraf regleras de fall där dessa kostnader skall debiteras
den enskilde kunden och således inte får slås ut på den för kundkollekti-
vet gemensamma nättariffen.

I anslutning till en mätare finns alltid en särskild insamlingsutrustning
anbringad. Denna behövs för att mätaren skall kunna fullgöra den
mätning som krävs. Regleringen i detta moment beträffande mätare
omfattar också denna insamlingsutrustning.

Stadgandet i första stycket behandlar kostnaden för mätaren och dess

Prop. 1994/95:18

15

installation och innebär att koncessionshavaren blir tvungen att debitera Prop. 1994/95:18
elkonsumenter, oavsett om de är hushållskunder eller industrikunder,
kostnaden för konsumentens mätare inkl, dess installation. Detsamma
gäller då en sådan mätare flyttas till en ny leveranspunkt. Dessa
kostnader får alltså inte slås ut på den gemensamma nättariffen.

Stadgandet i andra stycket har sin betydelse främst om man flyttar från
ett ställe med avancerad mätare till ett ställe med enkel mätare, vilket kan
bli aktuellt så länge som systemet med leveranskoncession finns kvar.
När detta system avskaffas kommer det inte längre att finnas lika starka
skäl att flytta med sig sin mätare eftersom de flesta mätare kommer att
vara ungefär lika avancerade. Stadgandet gäller bara lågspänningskunder.
Högspänningskunder, dvs. stora industrier, behöver sällan flytta sin
mätare och om det ändå sker torde den frågan normalt regleras av-
talsvägen. En definition av begreppet högspänning och lågspänning finns
i förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar.

I tredje stycket behandlas den situationen då en elkonsument flyttar från
sitt koncessionsområde till ett annat koncessionsområde. Han kan då inte
göra anspråk på att få mätaren överförd till den nya leveranspunkten.
Mätaren tillhör ju koncessionshavaren och denne kan därför inte tvingas
överföra mätaren till en annan koncessionshavares nät. Om elkonsumen-
ten i detta fallet redan har betalat kostnaden för mätaren har han rätt till
ersättning av koncessionshavaren. Hade han varit kvar i koncessionsom-
rådet hade han kunnat utnyttja mätaren under hela dess tekniska
livslängd. Om han däremot flyttar från koncessionsområdet ges han i
tredje stycket rätt till ersättning för den återstående tid han inte kommer
att kunna utnyttja mätaren.

Vid bestämmande av ersättningen får man slå ut kostnaden för mätaren
jämnt över mätarens beräknade tekniska livslängd. Den del av detta
belopp som belöper på den återstående beräknade tekniska livslängden
kan alltså bli föremål för återbetalning. Av detta belopp återbetalas
naturligtvis bara så mycket som motsvarar vad elkonsumenten redan har
betalat för den återstående tekniska livslängden. Om exempelvis mätaren
kostar 10 000 kr och 3 000 kr belöper på den återstående tekniska
livslängden vid avflyttningen får elkonsumenten tillbaka 3 000 kr om han
redan har betalat hela kostnaden för mätaren. Om han däremot bara har
betalat 8 000 kr vid avflyttningen får han bara tillbaka 1 000 kr.

Enligt sista meningen i förevarande stycke behöver dock belopp som är
mindre än 1 000 kronor inte återbetalas. Vid bestämmande av ersättning
enligt detta stycke får endast värdet av själva mätaren beaktas medan
värdet av mätarens installation inte får beaktas.

De tre första styckena i paragrafen behandlar kostnaderna för mätare
och deras installation. I fjärde stycket behandlas kostnaden för mätning
och rapportering av mätresultat. Mätning innebär att mätvärden hämtas
in från mätarna. Därefter skall dessa mätvärden sammanställas på visst
sätt och rapporteras till olika intressenter.

Regeringen och nätmyndigheten kommer att utfärda föreskrifter om
mätning som kommer att ange den tids- och mätnoggrannhet med vilken
mätningen skall ske. Dessa föreskrifter kommer bara att ange de                 16

minimikrav som skall gälla i dessa hänseenden. De flesta elkonsumenter

kommer antagligen att nöja sig med att mätningen av deras strömför- Prop. 1994/95:18
brukning sker enligt dessa minimikrav. Kostnaderna for mätning blir
därmed lika för de flesta kunder och kommer därför att ingå i den
gemensamma nättariffen.

Enligt föreskrifterna om mätning kommer en kund emellertid att kunna
begära att mätningen sker med större tids- och/eller mätnoggrannhet än
de föreskrivna minimikraven. Nätägaren blir då skyldig att utföra
mätning enligt kundens begäran. Detta kommer dock att orsaka nätägaren
merkostnader som ibland kan uppgå till betydande belopp. Enligt fjärde
stycket blir kunden skyldig att ersätta nätägaren för denna merkostnad.
Denna får alltså inte slås ut på den gemensamma nättariffen.

Enligt femte stycket får inte andra kostnader som rör mätning än de
som nämns i första, andra och fjärde styckena debiteras någon enskild
kund, vilket innebär att de kommer att omfattas av den gemensamma
nättariffen.

Av sjätte stycket framgår att denna paragraf inte gäller de elkonsumen-
ter som köper sin ström från leveranskoncessionären. De blir alltså inte
debiterade kostnaderna för mätaren och dess installation samt för
mätningen och kan heller inte ta med sig mätaren vid flyttning. Skälen
för detta har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5).

I sjunde stycket föreskrivs att nätmyndigheten prövar frågor om
koncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment. De frågor som
kan bli föremål for tvist mellan koncessionshavaren och elkunden är
främst koncessionshavarens skyldighet att betala ersättning enligt tredje
stycket och elkundens skyldighet att betala vissa merkostnader enligt
fjärde stycket.

17

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i Prop. 1994/95:18
lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar

2 § 4 mom. Den som har_____ström åt annan.

Innehavare av nätkoncession är skyldig att utföra mätning av
överförd ström samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i
enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar. Föreskrifter
om kostnader för mätning finns i 2 § 9 mom.

Frågor om___av nätmyndigheten.

I slutet av momentets sjunde stycke görs nu en hänvisning till de nya
föreskrifterna om kostnader för mätning i 2 § 9 mom.

31 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 § 4, 6, 7 eller 9 mom. eller

3 § eller beslut om ersättning till den som enligt 15 a § tredje stycket
beordrats att öka eller minska produktionen av ström får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Nätmyndigheten får inträda som
part i målet när myndighetens beslut prövas av domstol. Ändras
nätmyndighetens avgörande i sak genom beslut av länsrätt eller
kammarrätt, får nätmyndigheten överklaga beslutet.

Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23 §,

24 § första eller andra stycket, 25 § eller 26 § eller med stöd av ett
bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats
meddelas av regeringen.

Genom ett tillägg i första stycket föreskrivs nu att även nätmyndighetens
beslut enligt 2 § 9 mom. får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

18

Sammanfattning av Närings- och teknikutvecklingsverkets pro-
memoria Förslag till Avgiftsfinansiering av nätmyndigheten

I det följande ges en sammanfattning av Närings- och teknikutveck-
lingsverkets (NUTEK) förslag. Förslaget har tagits fram efter samråd
med Riksrevisionsverket, Svenska Elverksföreningen, Svenska Kraft-
verksföreningen och Örebro Energi AB.

Avgiftens utformning

En avgiftsmodell bör i huvudsak utformas i enlighet Elsäkerhetsverkets
modell. Till skillnad från denna modell kommer dock nätkoncessionsin-
nehavama att vara avgiftskyldiga och inte elabonnentema.

I likhet med Elsäkerhetsverket föreslås två avgifter, en för lågspän-
ningsabonnemang och en för högspänningsabonemang. I ett senare skede
kan man - med ledning av erfarenheter från verksamheten -överväga om
en differentiering behövs för att åstadkomma en ökad koppling mellan
avgift och den faktiska tillsynens omfattning.

När det gäller avgiftsperioden föreslår vi att det blir kalenderår istället
för budgetår. Staten kommer inom några år att övergå till kalenderårs-
redovisning och att ha kalenderår som avgiftsperiod kommer då att
underlätta avstämning mellan avgift och kostnad.

Beräkning av avgiftsuttag

Med en modell där en fast nätavgift beräknas per högspännings- och
lågspänningsabonnemang behöver ett antagande ske om hur den totala
avgiften skall fördelas mellan kategorierna.

Den genomsnittliga förbrukningen for en lågspänningsabonnent var
1992 ca 12,6 MWh och motsvarande siffra för högspänningsabonnenter
var 9 144 MWh. Med en fördelning enligt denna nyckel skulle avgiften
för en högspänningsabonnent vara 725 ggr större än för en lågspännings-
abonnent.

Fördelningen bör dock avspegla hur stor del av tillsynskostnaden som
kan hänföras till resp, kundkategori. Antalet högspänningsabonnenter är
relativt litet men de är viktiga aktörer på marknaden och fordrar speciell
information, särskilda tariffer m. m. En bedömning - och något annat
kan inte göras - är att en avgift som är 200 ggr högre än för en
lågspänningsabonnent kan vara rimlig.

Tabell 1.

Antal högspänningsabonnenter (dec 1992)

Antal lågspänningsabonnenter (mars 1994)

7 240

5 316 220

Källa: Statistiska meddelanden E 11 SM 9401 och Svenska Elverksföre-
ningens rapport.

Prop. 1994/95:18

Bilaga 1

19

I statistiken redovisas abonnenter som är slutförbrukare. En koncessions-
innehavarare kan dock förmedla el även till andra eldistributörer enligt
avtal. Detta kan öka antalet abonnemang något. Från detta bortses
emellertid vid beräkningen nedan.

Med en utgångspunkt i statistik om antal abonnenter, att avgifterna
sammantaget skall uppgå till 20 milj kr och att högspänningsabonnenter
skall betala en avgift som är 200 ggr högre än en lågspänningsabonnent
får man följande resultat:

Prop. 1994/95:18

Bilaga 1

Tabell 2.                            Antal	Avgift	Intäkt
Högspänningsabonnenter          7 240	600 kr	4 344 000
Antal lågspänningsabonnenter 5 316 220	3 kr	15 948 660
Totalt		20 292 660

Vi föreslår att en avgift för 1995 sätts till 3 kr per lågspänningabonnent
och till 600 kr per högspänningsabonnent. Avgiften uttas av konces-
sionsinnehavare.

För innehavare av områdeskoncessioner torde denna modell vara enkel
att tillämpa.

Innehavare av storkraftnätet och regionnäten (ca 20 - 30 företag) har
dels slutkunder dels kunder i form av avtal med andra eldistributionsföre-
tag. Antalet slutkunder är vanligen inte så många och därför föreslås att
även avtal med andra eldistributörer avseende förmedling av el likställs
med ett (vanligen högspännings-) abonnemang. Antalet avtal av denna
typ saknas f.n. uppgifter om. Sannolikt kommer dessa företag att betala
in en relativt låg avgift men den kan ändå tänkas stå i proportion till
tillsynens omfattning. En särskild avgiftsklass kan ev senare införas när
ett säkrare underlag för bedömning av denna fråga finns.

Uppbörd och kontroll

Den praktiska gången blir att nätmyndigheten årligen infordrar uppgift
om antal abonnenter av näföretagen och några månader senare fakturerar
resp, företag. Antalet avgiftsskyldiga torde understiga 300 varför något
särskilt system för fakturering och uppbörd inte torde behövas.

Vi föreslår att avstämningstidpunkten blir 1 januari för beräkning av
abonnemang och avgift. Den verksamhetsperiod som avgiften avser bör
vara det kommande kalenderåret. Dvs. den avstämning som göras av
antalet abonnenter 1 januari 1995 är avgiftsgrundande för verksamhets-
året 1995.

Riksrevisionsverket har i sitt remissyttrande diskuterat en månadsvis
uppbörd. En månadsvis uppbörd skulle for många mindre företag
innebära en inbetalning på 1 - 2 000 kronor. En årsavgift förefaller
därför mer administrativt enkel för såväl NUTEK som nätföretagen                      20

Vi föreslår att avgiften bör inlevereras 1 maj efter fakturering av

nätmyndigheten. Tidpunkten är vald så att det blir en rimlig fördelning Prop. 1994/95:18
av räntekostnader mellan staten och leverantörerna, dock med en viss Bilaga 1
fördel för staten. Ur nätföretagens synvinkel betalas avgiften för fyra
månader i efterskott och för åtta månader i förskott. Det kan dock vara
praktiskt att ha samma uppbördstidpunkt för avgifter till både Elsäker-
hetsverket och NUTEK.

Vissa regler bör finnas i de fall som koncessioninnehavare inte lämnar
uppgifter eller betalar avgift. I princip samma regler som gäller för
Elsäkerhetsverket har därför tagits in i förslaget till avgiftsförordning.

21

Sammanställning av remissyttranden över Närings- och teknikutveck-
lingsverkets promemoria Förslag till avgiftsfinansiering av nätmyndig-
heten

1.   Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över Närings- och teknikutvecklingsverkets
(NUTEK) promemoria avgetts av Konkurrensverket, Riksrevisionsverket
(RRV), Statskontoret, Konsumentverket, Svenska Kommunförbundet,
Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Svenska Kraftverksföre-
ningen, Svenska Elverksföreningen och Riksförbundet Energidistributör-
ema.

2.   Nätavgiftens konstruktion

Majoriteten av remissinstanserna är i huvudsak positiva till NUTEK:s
förslag om en fast årlig nätavgift som betalas av innehavare av nätkon-
cession och som relateras till antalet lågspännings- respektive hög-
spänningsabonnenter. Flera remissinstanser, bl.a. Riksrevisionsverket,
Statskontoret och Affärsverket svenska kraftnät, hänvisar till att den
föreslagna avgiftskonstruktionen är enkel att administrera.

Den föreslagna nätavgiften har i huvudsak utformats i enlighet med den
elabonnentavgift som finansierar Elsäkerhetsverkets verksamhet. En
skillnad är dock att avgiftsskyldigheten enligt förslaget om nätavgift vilar
på koncessionshavama medan denna skyldighet enligt bestämmelserna om
elabonnentavgift har ålagts elabonnentema. Förhållandet mellan de bägge
avgiftssystemen har behandlats av Elsäkerhetsverket, Svenska Elverks-
föreningen och Svenska Kraftverksföreningen.

Elsäkerhetsverket påpekar att nätavgiften enligt förslaget skall beräknas
med utgångspunkt i antalet abonnemang avseende såväl slutförbrukare
som återdistributör medan elabonnentavgiften grundar sig på antal
abonnemang för enbart slutliga förbrukare. Enligt verket bör nätavgiften
tas ut av koncessionshavama enligt samma grunder som elabonnentav-
giften.

Enligt Svenska Elverksföreningen och Svenska Kraftverksföreningen
bör förordningen om elabonnentavgift ändras så att dess tillämpning avser
såväl elsäkerhetsfrågoma som avgift för att finansiera verksamheten vid
nätmyndigheten. Därigenom skulle en likformighet nås både vad gäller
basen för avgifterna och i fråga om vem som är avgiftsskyldig. Frågan
om vem som skall vara avgiftsskyldig är enligt Svenska Kraftverksföre-
ningen av principiell betydelse. Föreningen anser att kontrollen skall
betalas av den som har nytta av kontrollen, dvs. elabonnentema, och inte
av dem som kontrolleras.

3.   Beräkning av avgiftsuttag

Flertalet av de remissinstanser som har behandlat frågan har godtagit den
föreslagna avgiftsrelationen mellan hög- och lågspänningsabonnenter.

Prop. 1994/95:18

Bilaga 2

RRV, Konkurrensverket, Statskontoret och Svenska kommunförbundet,  Prop. 1994/95:18

betonar dock vikten av att NUTEK, när erfarenhet har vunnits om Bilaga 2
verksamheten, gör en utvärdering av avgifternas kostnadssamband.

Vidare påpekas att avgiftssystemets administrationskostnader och dess
ev. effekter på konkurrenssituationen även bör beaktas i en sådan
utvärdering.

Såväl Elsäkerhetsverket, Svenska Elverksföreningen som Svenska
Kraftverksföreningen ifrågasätter den föreslagna relationen och jämför
relationen med den som gäller för elabonnentavgiftema. Enligt RRV kan
det vara tveksamt att göra jämförelser mellan elabonnentavgiftema och
nätavgifterna eftersom de båda avgifterna skall finansiera verksamheter
som inte har samma avnämare och syfte.

4. Uppbörd och kontroll

Flertalet remissinstanser har inte lämnat några synpunkter över förslaget
i denna del.

I samrådsyttranden över rapportens förslag förordar Svenska Elverks-
föreningen och Svenska Kraftverksföreningen att tidpunkten för
erläggande av nätavgift, på grund av likviditetsskäl, bör förläggas till den
1 juni i stället för den 1 maj föreslås i rapporten. RRV har inget att
invända mot att betalningstidpunkten förläggs till den 1 juni. RRV
instämmer vidare i Svenska Elverksföreningens uppfattning att kon-
cessionshavama bör lämna de uppgifter som skall ligga till grund för
nätavgiften vid samma tidpunkt som motsvarande uppgifter skall lämnas
till Statistiska Centralbyrån. Därigenom kan koncessionshavamamas
administrationskostnader begränsas.

Elsäkerhetverket anser att grunderna för beräkning av årliga avgifter,
uppbördssystemet och vilken verksamhetsperiod avgifterna skall avse bör
överensstämma med vad som gäller enligt bestämmelserna om elabonnen-
tavgift. Enligt verket kommer enkelheten och överblicken att förloras om
inte avgiftssystemen samordnas i dessa avseenden. Det finns även en risk
för ihopblandning av de bägge systemen.

23

Näringsdepartmentet

Prop. 1994/95:18

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 september 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble,
Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Regeringen beslutar proposition 1994/95:18 Finansiering av myndig -
hetstillsynen for den avreglerade elmarknaden, m.m.

24

Rättsdatablad

Prop. 1994/95:18

Författningsrubrik

Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande

Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lagen om ändring i       2 § 9 mom.

lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa
bestämmelser om
elektriska anläggningar

Lag om ändring i lagen 2 § 4 mom., 31 §
(1994:617) om ändring i

lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa
bestämmelser om
elektriska anläggningar

25

gotab 47048, Stockholm 1994