Avveckling av ungdomsbosparreglerna Prop. 1999/2000:113

Proposition 1999/2000:113

Regeringens proposition

1999/2000:113

Avveckling av ungdomsbosparreglema

Prop.

1999/2000:113

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 mars 2000

Göran Persson

Bosse Ringholm

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Lagen om ungdomsbosparande innehåller bestämmelser om sparande för
ungdomar mellan 16 och 28 år på räntebärande konto i bank eller spar-
kassa.

I propositionen föreslås att lagen om ungdomsbosparande tas bort. För-
slaget innebär att det i fortsättningen inte kommer att vara möjligt att an-
sluta konton till ungdomsbosparandet. Vidare skall de anslutningar till
ungdomsbosparandet som skett under den tid lagen har gällt upphöra.
Genom en övergångsbestämmelse får samtliga sparare med konton som
den 31 december år 2000 är anslutna till ungdomsbosparandet rätt till
bonusränta.

Lagen om ungdomsbosparande föreslås bli upphävd vid utgången av
december månad år 2000.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 113

Innehållsförteckning

Prop. 1999/2000:113

1    Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3

2   Lagtext...............................................................................................4

3   Ärendet och dess beredning...............................................................5

4   Sparformen ungdomsbospar..............................................................6

5   Ungdomsbosparandets utveckling.....................................................8

6   Lagregleringen av ungdomsbosparandet tas bort..............................9

7   Övergångsregler...............................................................................12

8   Ekonomiska konsekvenser...............................................................14

Bilaga 1 Utdrag ur ungdomspolitiska kommitténs slutbetänkande

Politik för unga (SOU 1997:71)............................................15

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser (utdrag ur Ds 1997:88

s. 8-11)..................................................................................18

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden (utdrag ur

Ds 1997:88 s. 56-57)..............................................................20

Bilaga 4 Lagförslaget i promemorian om avveckling av

ungdomsbosparandet.............................................................21

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag..................................................22

Bilaga 6 Lagrådets yttrande.................................................................23

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000..........24

Rättsdatablad............................................................................................25

Prop. 1999/2000:113

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om upphävande av lagen (1988:846) om ungdomsbosparande.

1* Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 113

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande

Härigenom föreskrivs att lagen (1988:846) om ungdomsbosparande skall
upphöra att gälla vid utgången av december månad år 2000.

Prop. 1999/2000:113

Samtliga sparare med konton som vid utgången av december månad år
2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta. Bonus-
räntan motsvarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i varje
månad av de insättningar som gjorts på kontot från det kontot anslöts till
ungdomsbosparandet till och med den 31 december 2000. Spararen till-
godoräknas bonusränta på sparmedel från och med månaden efter det att
medlen satts in på kontot.

Om en sparare får ränta enligt den upphävda 11 § lagen om ungdoms-
bosparande skall avräkning ske med ett motsvarande belopp från den
ränta som betalas ut enligt denna övergångsbestämmelse.

Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret.

3 Ärendet och dess beredning

Regeringen bemyndigade i december 1995 chefen för Civildepartementet
att tillkalla en kommitté med parlamentarisk förankring med uppgift att
se över vissa ungdomspolitiska frågor (dir. 1995:154 samt dir. 1996:124).
Kommittén antog namnet Ungdomspolitiska kommittén. Kommittén fick
bl.a. i uppdrag att analysera ungdomars situation på bostads- och arbets-
marknaden samt att föreslå åtgärder för att underlätta inträde på dessa
områden. Under våren 1997 redovisade kommittén sitt slutbetänkande
Politik för unga (SOU 1997:71). I betänkandet föreslås bl.a. att bospa-
randet för unga som statligt subventionerad sparform bör upphöra. Ung-
domspolitiska kommitténs betänkande remissbehandlades våren 1997.

Ett utdrag ur kommitténs betänkande finns i bilaga 1 och en förteck-
ning över remissinstanserna i bilaga 2. En sammanställning av remissytt-
randena har publicerats (Ds 1997:88.). Ett utdrag ur denna finns i bilaga
3.

Med utgångspunkt i kommitténs förslag utarbetades år 1998 en pro-
memoria om avvecklingen av ungdomsbosparandet inom Finansdeparte-
mentet. Promemorian innehåller ett förslag till lag om upphävande av
lagen om ungdomsbosparande. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4.
Promemorian har remissbehandlats, varvid Riksgäldskontoret, Finansin-
spektionen, Svenska Bankföreningen och Riksbyggens Sparkassa eko-
nomisk förening beretts tillfälle att yttra sig. Remissyttrandena finns till-
gängliga i lagstiftningsärendet (Fi98/402).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 16 mars 2000 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 5.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har gjorts vissa ändringar
av redaktionell natur.

Prop. 1999/2000:113

4      Sparformen ungdomsbospar

Lagen om ungdomsbosparande infördes den 1 december 1988 i syfte att
stimulera ungdomars sparande (prop. 1987/88:150, FiU 21, rskr. 395).
Under 1980-talet hade hushållssparandet minskat kraftigt. För att öka
sparandet vidtogs flera åtgärder. År 1984 infördes lagen om allemansspa-
rande. För att särskilt främja ungdomars sparande för bosättning öppna-
des år 1985 möjlighet att knyta bosparande i HSB:s Sparkassa till alle-
manssparandet. I januari 1986 infördes rätt för allemanssparare mellan 18
och 28 år att få bosparlån av den kontoförande banken (prop. 1984/85:51,
FiU 7, rskr. 59, SFS 1984:1036). I juli 1986 öppnades allemanssparandet
även för det bosparande som under beteckningen RiksBoSpar bedrevs av
Svenska Riksbyggen i samarbete med sparbanksrörelsen (prop.
1985/86:150 (bil. 1), FiU 34, rskr. 362, SFS 1986:522). I förarbetena till
lagen om ungdomsbosparande konstaterades att det fanns behov av ytter-
ligare sparstimulans exklusivt riktad till ungdomar. Det ansågs inte
lämpligt att integrera sådana åtgärder i allemanssparsystemet (se prop.
1987/88:150 s. 4 och 5).

Lagstiftningen om ungdomsbosparande innebär att sparande sker på
räntebärande konto i bank eller sparkassa. Kontot kan men behöver inte
vara avsett för sparande som är knutet till en turordning för bostadsför-
värv. Anslutning till ungdomsbosparande sker genom en anmälan av den
kontoförande banken eller sparkassan till Riksgäldskontoret. Enligt lagen
gäller i övrigt följande.

• Sparande får ske fr.o.m. det år då spararen fyller 16 år t.o.m. det år
spararen fyller 28 år.

• Vaije sparare får sätta in sammanlagt högst 800 kronor i månaden på
konton anslutna till ungdomsbosparandet.

• Vid uttag betalar spararen en avgift till banken motsvarande en pro-
cent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor.

• Behållningen på kontot får föras över till andra konton som är anslutna
till ungdomsbosparandet. Vid överföring har banken rätt till ersättning
med högst 100 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen.

• På medel som satts in på kontot skall banken betala ränta efter en viss
minsta procentsats som fastställs av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

• När ett konto varit anslutet till ungdomsbosparandet i minst tre år och
behållningen på kontot uppgår till minst 5 000 kronor har spararen rätt
till en statligt bekostad bonusränta. Vidare har spararen efter sedvanlig
kreditprövning rätt att av den kontoförande banken få låna tre gånger
behållningen på kontot. Kreditvillkoren bestäms av banken.

• Bonusräntan betalas ut när spararen begär det eller när han får lån. När
bonusräntan betalas ut upphör kontots anslutning till ungdomsbospa-
randet. Om bonusräntan inte tagits i anspråk vid utgången av det år då
spararen fyller 28 år, skall den då påföras kontot. Kontot upphör sam-
tidigt att vara anslutet till ungdomsbosparandet.

Bonusräntan var till en början skattefri. Skattebefrielsen togs dock bort
i samband med att skattelättnaderna för allemanssparkonto slopades

Prop. 1999/2000:113

ff.o.m. inkomståret 1993 (SFS 1992:1488, prop. 1992/93:50 (bil. 5), bet. Prop. 1999/2000:113
1992/93:FiUl och 1992/93:SkU18, rskr. 1992/93:158). Reglerna om
bosparande i HSB och Riksbyggen och bosparlån i lagen om allemans-
sparande upphävdes genom riksdagsbeslut hösten 1996 (prop. 1996/97:1
utg. omr. 2 avsnitt 4.4, bet. 1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53, SFS
1996:1175).

Det har inte gjorts några större ändringar i lagen om ungdomsbospa-

rande sedan den infördes.

1** Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 113

5 Ungdomsbosparandets utveckling

Ungdomsbosparandet introducerades i december 1988. Under de första
åren växte intresset av att spara i ungdomsbosparande kontinuerligt. Fram
till början av år 1992 ökade också antalet sparare. Under samma år nådde
sparformen sin största omfattning med drygt 50 000 anslutna sparare.
Under de följande åren pendlade antalet sparare mellan 45 000 och
50 000. Sedan år 1997 har antalet anslutna sparare stadigt minskat. Den
31 december 1999 var sammanlagt 35 178 personer anslutna till ung-
domsbosparandet. De ackumulerade nettoinsättningarna var som störst
under mitten av år 1993 och uppgick vid denna tid till ca 270 miljoner
kronor. Sedan dess har behållningen minskat. Vid utgången av år 1999
uppgick det sammanlagda nettosparandet till knappt 157 miljoner kronor.
Ungdomsbosparkonton erbjuds för närvarande av tre banker
(Nordbanken, Sparbankerna och SEB) och Riksbyggens Sparkassa. Som
mest har åtta banker/sparkassor varit anslutna.

Prop. 1999/2000:113

Diagram 5.1 Antal sparare och ackumulerade nettoinsättningar i ungdoms-
bosparandet

Källa: Riksgäldskontoret

Lagregleringen av ungdomsbosparandet tas ^P-1999/2000:113
bort

Regeringens forslag: Lagen om ungdomsbosparande upphävs vid ut-
gången av december månad år 2000.

Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Överensstämmer med rege-
ringens. Något datum för upphävandet av lagen anges dock inte.

Remissinstanserna: Kommitténs förslag tillstyrks av Riksrevi-
sionsverket och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO). Flertalet
remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Hyresgästernas sparkasso-
och byggnadsförening (HSB) anser att långsiktigt bosparande bör premi-
eras. HSB föreslår att bestämmelserna om ungdomsbosparande ändras så
att räntan i stället för att utbetalas och beskattas varje år omvandlas till
bonus som ackumuleras skattefritt. Riksbyggens Sparkassa ekonomisk
förening föreslår att ett subventionerat ungdomsbosparande införs som
med större säkerhet leder till köp av bostad. Riksbyggen framhåller att ett
sådant system i stor utsträckning skulle kunna komma unga till del. Sve-
riges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC) anser det be-
klagligt att kommittén inte förmått lägga fram förslag som syftar till att
stödja ungdomars bosparande. Hyresgästernas Riksförbund menar att
bosparandet borde utvidgas så att det även kommer att omfatta hyresrät-
ter.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens med un-
dantag av att det i promemorian föreslås att lagen upphävs vid utgången
av juni månad 1998.

Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks eller lämnas utan
erinran av Riksgäldskontoret, Finansinspektionen och Svenska Bankföre-
ningen. Bankföreningen påpekar dock att upphävandet av lagen medför
visst förberedelsearbete för de anslutna bankerna och föreslår därför att
lagen upphävs vid utgången av november 1998. Riksbyggens Sparkassa
ekonomisk förening framhåller att sparkassan lyckats med de ambitioner
som låg bakom lagen om ungdomsbosparande och beklagar regeringens
förslag att ta bort lagen.

Skälen för regeringens förslag: Bakom införandet av ungdomsbospa-
randet fanns två syften. Sparformen skulle dels stimulera till ungas spa-
rande, dels utgöra ett pedagogiskt verktyg. Genom sparande skulle en
framtida ekonomisk buffert skapas. Av särskild betydelse ansågs spa-
rande för bostadsändamål vara. Ett sådant sparande skulle ge ett nödvän-
digt grundkapital inför köp av bostad och till bosättning. Genom ett re-
gelbundet sparande skulle ungdomar etablera goda bankrelationer, vilket
i sin tur skulle medföra förbättrade kunskaper om utbudet av sparformer.
För att stimulera till sparande erhölls efter en viss tids sparande rätt till en
skattefri - av staten bekostad - bonusränta. Vidare fick spararen rätt till
lån för bostadsförvärv och bosättning. Som nämnts ovan avskaffades
skattefriheten på bonusräntan fr.o.m. inkomståret 1993.

Som kommittén konstaterar kan sparstimulanser riktade mot en viss
sparform vara effektiva i så måtto att de höjer sparandet i den subventio-
nerade sparformen. Det ökade sparandet i denna sparform blir dock till
största delen en effekt av att byte sker från annan sparform. Det totala
sparandet påverkas därför endast i begränsad omfattning. I vissa fall kan
en omflyttning mellan olika sparformer ha sparpolitiska motiv och vara
den eftersträvade effekten. Syftet med ungdomsbospar var att stimulera
sparande bland unga. Något skäl till att detta skulle ske på andra spar-
formers bekostnad fanns inte. Inte heller i dag finns några sparpolitiska
motiv för en sådan substitution mellan sparformer. Att stimulera bospa-
rande för unga har emellertid även bostads- och ungdomspolitiska motiv
och skall också utvärderas ur dessa perspektiv.

Regeringen anser att det i dag inte finns tillräckliga skäl att stimulera
sparande till bostad genom en statligt bekostad sparpremie. Det breda
utbudet av sparformer för långsiktigt sparande på marknaden och den
relativt låga inflationen bör numera ge fullgoda sparstimulanser.
Sparpremier medför dessutom kostnader för staten. Sammantaget innebär
detta att det i dag saknas skäl för ett statligt subventionerat bosparande.

När ungdomsbosparandet tillkom förelåg - som inledningsvis nämnts
- två ungdomspolitiska syften. Det kan ifrågasättas om sparformen upp-
fyllt dessa syften. Ungdomsbosparandet har trots marknadsföring inte
lyckats attrahera någon större skara sparare. Antalet sparare har under de
senaste åren till och med minskat. Som grundkapital för bostadsköp har
sparformen ett begränsat värde. Dels sätter de restriktiva reglerna om rätt
till lån beloppsmässiga begränsningar, dels tillåter reglerna att de sparade
medlen används till annat än köp av bostad. Innan lån beviljas skall dess-
utom sedvanlig kreditprövning göras. Banken har således inte någon
skyldighet att bevilja lån till de sparare som omfattas av bestämmelserna.
Banken har även rätt att bestämma villkoren för lånet. Med hänsyn till
detta kan konstateras att bestämmelsen om lånerätt i praktiken knappast
har något värde för ungdomar vid ansökan om lån. Indikationer från ban-
kerna tyder även på att lånerätten endast i mycket begränsad omfattning
utnyttjas av spararna.

Ungdomsbosparandet har endast i mindre utsträckning bidragit till att
öka ungdomars kunskap om sparande. Som kommittén framhållit är det
fortfarande viktigt att ungdomar informeras om betydelsen av att spara.
Information om långsiktigt sparande ges idag av en mängd olika aktörer
på marknaden och är tillgänglig via olika kanaler, inte minst via internet.
Information om sparande ges också av mer obundna organisationer så-
som t.ex. Konsumenternas Bankbyrå.

Kommittén konstaterar att många ungdomar i dag har låga eller obe-
fintliga arbetsinkomster, vilket gör att de saknar sparmöjlighet. För dessa
ungdomar är sparpremien utan betydelse. Det kan ifrågasättas om de som
har sparmöjlighet är den rätta gruppen att uppmuntra med en statligt fi-
nansierad sparstimulans.

Det finns således ingen anledning att vidmakthålla detta sparande. Som
Svenska Bankföreningen påpekat kräver upphävandet av lagen om ung-
domsbosparande vissa förberedande åtgärder för bankema vad gäller bl.a.
eventuella förändringar av kontovillkor och information till kunder. Med

Prop. 1999/2000:113

10

beaktande av detta finner regeringen att lagen bör kunna tas bort vid ut- Prop. 1999/2000:113
gången av december månad år 2000.

11

Övergångsregler

Prop. 1999/2000:113

Regeringens förslag: Samtliga sparare med konton som vid utgången
av december månad år 2000 är anslutna till undomsbosparandet skall
få en bonusränta. Bonusräntan motsvarar tre procent årlig ränta på be-
hållningen den sista i varje månad av de insättningar som gjorts på
kontot från det kontot anslöts till ungdomsbosparandet t.o.m. den 31
december 2000. Spararen tillgodoräknas bonusränta på sparmedel
fr.o.m. månaden efter det att medlen satts in på kontot. Bonusräntan
bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks eller lämnas utan
erinran av alla remissinstanser.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller konsekvenserna av att
lagen om ungdomsbosparande tas bort kan det konstateras följande. En-
ligt 3 § tredje stycket lagen om ungdomsbosparande får konton anslutas
till ungdomsbosparandet genom en anmälan av banken eller sparkassan
till Riksgäldskontoret. Att lagen upphör att gälla innebär att det fr.o.m.
den 1 januari 2001 inte längre kommer att vara möjligt att ansluta några
konton till ungdomsbosparandet. Upphävandet av lagen får vidare till
följd att de anslutningar som skett före utgången av december månad år
2000 upphör. Sparare med konton som är anslutna till ungdomsbosparan-
det kommer således fr.o.m. den 1 januari 2001 inte längre att ha rätt till
den bonusränta som regleras i 11 §. Den lånerätt som är knuten till utbe-
talningen av bonusräntan kommer inte heller att finnas kvar.

Vad först gäller bonusräntan anges i 11 § första stycket lagen om ung-
domsbosparande att spararen har rätt att få bonusränta om ett konto är
anslutet till ungdomsbosparandet sedan minst tre år och de behållna in-
sättningarna på kontot uppgår till minst 5 000 kronor. Bonusräntan mot-
svarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i vaqe månad av
de insättningar som gjorts på kontot sedan det anslöts till ungdomsbospa-
randet. Enligt 12 § betalas bonusräntan ut när spararen begär det eller när
han utnyttjar sin rätt att få lån av banken.

När lagen om ungdomsbosparande tas bort är det till en böljan klart att
de sparare som redan före utgången av december månad år 2000 har haft
rätt till bonusränta skall få denna utbetald i samband med att kontots an-
slutning till ungdomsbosparandet upphör. Vad sedan gäller sparare med
konton som vid utgången av december månad år 2000 inte varit anslutna
i tre år eller inte har en behållning som uppgår till minst 5 000 kronor
talar rättviseskäl för att även dessa sparare bör få bonusränta. Det bör
därför slås fast att samtliga sparare med konton som vid utgången av de-
cember månad år 2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få bo-
nusränta. Bonusräntan beräknas på kontots behållna insättningar vid ut-
gången av december månad år 2000 i enlighet med de grunder som anges
11 § andra stycket lagen om ungdomsbosparande. Efter påpekande från
Lagrådet bör bestämmelsen om bonusräntan tas in som en övergångsbe-
stämmelse.

12

Av 12 § lagen om ungdomsbosparande framgår att bonusräntan be-
kostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret. Enligt avtal som
träffats mellan Riksgäldskontoret och bankerna respektive sparkassan
sker utbetalningen av bonusräntan i praktiken på så sätt att ban-
ken/sparkassan efter kontroll av att villkoren för utbetalning är uppfyllda,
räknar ut hur mycket ränta som spararen har rätt till. Banken/sparkassan
betalar ut beloppet till spararen och debiterar sedan Riksgäldskontoret det
utbetalade beloppet. Riksgäldskontoret stämmer av uppgifterna med sitt
eget register. Felaktiga utbetalningar återrapporteras och kompletteras
enligt regler som Riksgäldskontoret bestämmer i samråd med de kontofö-
rande instituten.

För att undvika oklarhet bör det i övergångsbestämmelsen - i likhet
med den nuvarande regleringen - anges att bonusräntan bekostas av sta-
ten och betalas ut av Riksgäldskontoret. Regeringen förutsätter att utbe-
talningarna sker enligt de rutiner som hittills tillämpats mellan Riks-
gäldskontoret och bankema/sparkassan.

Beträffande lånerätten framgår av 15 och 16 §§ lagen om ungdoms-
bosparande att en sparare som har rätt till bonusränta också har rätt att av
banken få låna ett belopp motsvarande tre gånger behållningen av de in-
sättningar som gjorts på kontot sedan det anslöts till ungdomsbosparan-
det. Spararen måste dock först genomgå en sedvanlig kreditprövning. Att
lagen om ungdomsbosparande tas bort innebär att bestämmelsen försvin-
ner. Som konstaterats i avsnitt 6 har bestämmelsen i praktiken dock
knappast något värde för den enskilde spararen. Med hänsyn till detta
saknas skäl att införa någon särskild reglering av den frågan i samband
med att lagen om ungdomsbosparande upphävs.

Vad slutligen gäller bestämmelsen om uttagsavgift i 7 § lagen om ung-
domsbosparande innebär upphävandet av lagen att bestämmelsen endast
kommer att omfatta uttag som sker före utgången av december månad år
2000. En praktisk konsekvens av att lagen upphävs kan bli att den kon-
toförande banken eller sparkassan väljer att avsluta samtliga ungdoms-
bosparkonton. Den behållning som då finns kvar kan antingen betalas ut
kontant till kontohavaren eller föras över till något annat konto som dis-
poneras av spararen. Eftersom bestämmelsen om uttagsavgift inte kom-
mer att gälla efter det att lagen upphävts kan banken eller sparkassan na-
turligtvis inte med stöd av den bestämmelsen debitera spararna några
uttagsavgifter för dessa åtgärder. Ett ytterligare handlingsalternativ är att
banken/sparkassan låter kontona finnas kvar sedan lagen upphävts. Från
och med den 1 januari 2001 kommer frågan om uttagsavgift i så fall ute-
slutande att regleras av avtalet mellan banken/sparkassan och den enskil-
de kontohavaren. Detsamma gäller för det fall banken/sparkassan avslutar
samtliga ungdomsbosparkonton och för över behållningen till något annat
konto som disponeras av spararen. Sammanfattningsvis kan konstateras
att det inte finns inte behov av någon särskild reglering av uttagsavgiften
när lagen om ungdomsbosparande upphävs.

Prop. 1999/2000:113

13

Ekonomiska konsekvenser

Prop. 1999/2000:113

Effekterna på det totala sparandet i samhället vid ett avskaffande av ung-
domsbosparandet torde vara marginella. Sparstimulerande åtgärder av
ungdomsbosparandets karaktär har knappast någon större inverkan på
valet mellan sparande och konsumtion. Studier visar att följden snarast är
en omflyttning mellan sparformer. Upphör ungdomsbosparandet är därför
sannolikt effekten att de som nu är anslutna till sparandet byter till annan
sparform. Någon inverkan på det totala sparandet i samhället torde såle-
des inte uppstå. För statskassan är sparstimulansen i ungdomsbosparandet
i form av bonusräntan förenad med en årlig utgift om ca 8 miljoner kro-
nor.

En avveckling av ungdomsbosparandet per den 1 januari år 2001 be-
räknas föranleda en engångsutbetalning av intjänad bonusränta motsva-
rande ca 14 miljoner kronor. Regeringen föreslår dessutom att de konto-
innehavare vilka ackumulerat bonusränta som inte är utbetalningsbar vid
avvecklingstidpunkten - på grund av att kontot inte varit anslutet i tre år
eller behållningen uppgår till minst 5 000 kronor - skall få bonus. Detta
motsvarar ca 6 miljoner kronor. Den totala engångsutbetalningen uppgår
därmed till ca 20 miljoner kronor. Till detta kommer kostnader för infor-
mation som uppskattas till 1 miljon kronor och eventuella ersättningar till
berörda banker för kostnader i samband med avveckling av ungdoms-
bosparandet. Det skall emellertid noteras att utbetalning av bonusräntan
vid en avveckling i princip endast innebär en omfördelning av kost-
naderna över tiden. Engångsutbetalningen skall därför jämföras med
kostnaden om sparformen får finnas kvar. En sådan kalkyl visar att nu-
värdet1 av de förväntade utbetalningarna av bonusränta under de kom-
mande tio åren uppgår till knappt 33 miljoner kronor. Kalkylen bygger på
antagande om att inga nya nettoinsättningar görs samt att spararna lyfter
bonus först när de uppnått 28 års ålder. Till detta tillkommer en årlig
kostnad för information och administration motsvarande ca 0,5 miljoner
kronor.

Engångsutbetalningen av bonusränta och informationskostnaden i
samband med en avveckling av ungdomsbosparandet finansieras av me-
del inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning på
statsbudgeten.

1 Nuvärdet beräknas som summan av framtida förväntade utbetalningar diskonterade med
den för varje löptid relevanta diskonteringsräntan.

14

Utdrag ur ungdomspolitiska kommitténs
slutbetänkande Politik för unga (SOU 1997:71)

Prop. 1999/2000:113

Bilaga 1

9.3 Ungdomsbosparande

Enligt våra direktiv skall vi se över lagen om ungdomsbosparande och
analysera möjligheterna till och kostnaderna för att skapa särskilda sti-
mulanser som ökar ungdomars bosparande.

Sedan 1988 finns ett speciellt ungdomsbosparande. Unga mellan 16
och 25 år kan börja spara i vissa banker eller sparkassor och fortsätta med
detta tills dess de är 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta.

När man sparat i minst tre år och minst 5000 kr sammanlagt är man be-
rättigad till en årlig bonusränta på tre procent. Den som sparar har rätt att
låna upp till tre gånger det sparande beloppet efter sedvanliga kredit-
prövning. Det finns inga krav på att sparandet ska användas till att köpa
bostad.

Under 1996 var drygt 45 000 unga knutna till sparandet. Dessa är be-
rättigade till 18 miljoner i premier när sparandet avslutas. Anslaget för
utbetalning av premier för 1997 är budgeterat till tre miljoner kronor.
Sparandet uppgick i september 1996 till cirka 246 miljoner kronor.

9.3.1 Bosparandet på marknaden

För närvarande finns fyra olika bosparformer på marknaden. Sparbanken
driver ett bosparande tillsammans med Riksbyggen kallat RiksBoSpar.
Efter 12 månaders regelbundet sparande med högst 2000 kronor varje
månad och där den sparade summan täcker 10 procent av den totala bo-
stadsinvesteringen har man möjlighet att låna resten efter sedvanlig kre-
ditprövning. Systemet omfattar omkring 150 000 sparare och cirka 1,5
miljarder kronor. Riksbyggen har en sparkassa, organiserad som en eko-
nomisk förening. Sparformen ger tillgång till Riksbyggens produktion av
bostäder. Om bospararen väljer en bostad hos Riksbyggen får köparen en
extra bonusränta med 5 procent om vederbörande är högst 28 år. Utred-
ningen om ett nytt statligt premierat bosparsystem (SOU 1994:121) upp-
skattade antalet bosparkonton 1994 till 47 000 med 132 miljoner kronor i
total behållning.

HSB har ett system med bosparande, som sker på konto med mark-
nadsmässig ränta. Systemet är huvudsakligen inriktat på att fördela
köplatser beroende på kötid för lägenheter ur HSB:s produktion. Köplats
kräver nysparande om minst 600 kronor/år. För medlem över 21 år krävs
2 400 kronor/år. Antalet bosparare uppskattas 1996 till 260 000 med ett
totalt sparande på 2 miljarder kronor.

SBC BO erbjuder, tillsammans med Handelsbanken, bosparande i
aktiefond för sina medlemmar. Ett poängsystem fördelar köplatser vid
köp av bostadsrätt. Sparpoäng ges för maximalt 12 000 kronors sparande
per år där 100 kronor ger sparpoäng. Under 1994 sparade cirka 18 000

15

personer i systemet och den totala fondförmögenheten uppgick till cirka
410 miljoner.

Förutom dessa särskilda bosparformer förekommer sannolikt sparande
som ett inslag i boendeplaneringen inom det vanliga banksparandet, al-
lemanssparandet, sparandet i aktier och aktiefonder med mera.

Bosparutredningen ansåg att målsättningen för statliga stödåtgärder för
bosparande borde vara att underlätta lånefinansieringen av främst topplå-
net för hushåll som sparat till erforderliga kontantinsats. 1994 års
Bosparutredningen behandlade även tre tidigare bosparförslag som läm-
nats åren 1992-1994 av Bofrämjandet, Boverket respektive Utredningen
om statens stöd för bostadsfinansieringen. Utredningen avvisade samtliga
förslag. Bosparutredningens förslag har inte lett till några beslut.

Bostadspolitiska utredningen redovisar också ett förslag från SABO
där syftet är att stärka det egna kapitalet i de kommunalägda fastigheter-
na. SABO:s tanke är att introducera ”Allboendefonder” med likartad
form som allemansfonder. De nya fondema skulle investera i prefe-
rensaktier utgivna av de kommunala bostadföretagen. En preferensaktie
skall ge förtur vid företagets utdelning av eventuell vinst. Den som
bosparar och faktiskt använder de insatta medlen till att köpa en bostad
föreslås få en extra skattesubvention. SABO:s förslag utgår ifrån tidigare
regler för allemansfonder. Sedan riksdagen beslutat avveckla den extra
skatteförmånen för allemanssparandet har förslagen möjligen inte samma
aktualitet. Sparformen avses vara boendeneutral. Detta kan dock diskute-
ras. För den som bor i hyresrätt och inte har för avsikt att ändra boende-
form förefaller det mindre meningsfullt att utnyttja sparformen.

Den bostadspolitiska utredningen (SOU 1996:156) lät sparutredaren
Göran Wikner göra en genomgång av svensk och amerikansk litteratur
samt tidigare sparutredningar som undersökt skattesubventioner. Slutsat-
sen i rapporten är att det saknas empiriska belägg för att skattesubventio-
nerat sparande annat än marginellt tas från minskad konsumtion. I stället
sker en omfördelning mellan sparkapital och det sparande som ändå hade
skett.

Bostadspolitiska utredningen menar att det nuvarande ungdomsbospa-
randet har begränsad betydelse för unga familjers bostadsköp. Utredning-
en föreslår att reglerna ändras så att sparandet med statlig subvention en-
bart kan användas för köp av bostad.

Utredningen diskuterar också frågan om kreditgaranti för köp av bo-
stad men avstår från ett sådant förslag då man bland annat anser att det
finns risk för en prisdrivande effekt på andrahandsmarknaden.

9.6.3 Bosparandet

I Ungdomspolitiska kommitténs uppdrag ingår också frågan om bospa-
rande. I olika sammanhang har man funnit att stöd till speciella sparfor-
mer endast marginellt har påverkat det totala sparandet. Huvudeffekten
har i stället varit att man bytt sparform.

Det stora problemet för unga i dag är inte att de konsumerar för mycket
och sparar för lite, utan att de har låga eller inga arbetsinkomster. Många
unga kan inte spara hur gärna de än vill. Det kan ifrågasättas om de som

Prop. 1999/2000:113

Bilaga 1

16

har möjlighet att spara är den rätta gruppen att uppmuntra med statligt
finansierade sparstimulanser. För dessa unga finns etablerade sparformer
på marknaden och de bör kunna använda sig av ett normalt sparande för
sin bostad. Det har dessutom visat sig vara svårt att finna former för
bosparande som är neutrala till upplåtelseformen.

Behovet av långsiktigt sparande är snarast en attitydfråga där åtgärder-
na bör sättas in för att informera unga om sparande. Kommittén föreslår
nedan att informationen om boendet bör intensifieras. I den information
bör också frågor om långsiktigt sparande få en framträdande plats.
Kommittén anser att bosparandet för unga som statligt subventionerad
sparform bör upphöra.

Prop. 1999/2000:113

Bilaga 1

17

Förteckning över remissinstanser (utdrag ur Ds
1997:88 s. 8-11)

Efter remiss har yttrande över delbetänkandet och/eller slutbetänkandet
avgetts av följande remissinstanser:

Rikspolisstyrelsen, Svenska EU-programkontoret, Barnombudsmannen,
Folkhälsoinstitutet, Handikappombudsmannen, Riksförsäkringsverket,
Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Arbetsgivarverket, Kon-
junkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån, Statskon-
toret, Högskoleverket, Statens skolverk, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbets-
livsinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen,
Länsarbetsnämnden i Östergötlands län, Länsarbetsnämnden i Göteborgs
och Bohus län, Länsarbetsnämnden i Norrbottens län, Statens kulturråd,
Boverket, Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket,
Konsumentverket, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Statens
invandrarverk, Ungdomsstyrelsen, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länssty-
relsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Botkyrka kommun,
Aneby kommun, Göteborgs kommun, Ömsköldsviks kommun, Hedmora
kommun, Arvidsjaur kommun, Olofströms kommun, Munkedals kom-
mun, Jönköpings kommun.

Övriga

Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska arbetsgi-
vareföreningen, Landsorganisation, Svenska Kommunaltjänstemannaför-
bundet, Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Hotell- och Restu-
ranganställdas förbund, Handelsanställdas förbund, Tjänstemännens cent-
ralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Kristdemo-
kratiska ungdomsförbundet, Sveriges socialdemokratiska ungdomsför-
bundet, Ung vänster, Sveriges riksidrottsförbund, Landsrådet för Sveri-
ges Ungdomsorganisationer, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges
Kristna Ungdomsråd/Sveriges Frikyrkosamråd*, Ungdomens nykter-
hetsförbund, De handikappades riksungdomsförbund, Kooperativa insti-
tutet, Kooperativa förbundet, Afrosvenskamas riksförbund, Hyresgäster-
nas sparkasso- och byggnadsförening, Riksbyggen, Sveriges bostads-
rättsföreningars centralorganisation, Fastighetsägarförbundet, Sveriges
allmännyttiga Bostadsföretag.

*Sveriges Kristna Ungdomsråd/Sveriges Frikyrkosamråd
har upphört. Remissen skickades vidare till Sveriges Frikyrkoråd som i
sin tur vidarebefodrade materialet till DKSNs Ungdomsråd.

På eget initiativ har följande remissinstanser avgett yttrande:
Hyresgästernas Riksförbund, Svenska Kyrkans Unga.

Följande instanser har beretts tillfälle men har avstått från att
yttra sig eller ej inkommit med remissvar:

Brottsförebyggande rådet, Ungdomens IT-råd, Riksskatteverket, Huma-
nistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Rådet för arbetslivsforsk-

Prop. 1999/2000:113

Bilaga 2

18

ning, Länsarbetsnämnden i Gotlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län,
Strängnäs kommun, Arvidsjaurs kommun, Elevorganisationen i Sverige,
Moderata ungdomsförbundet, Centerns ungdomsförbund Riksorganisa-
tion, Liberala ungdomsförbundet, Grön ungdom, Pensionärernas riksor-
ganisation, Sveriges pensionärsförbund, Industriens utredningsinstitut,
Föreningen för kooperativ utveckling, Lantbrukarnas riksförbund, Ung-
SIOS, Ludvika Ungdomsråd, Uppsala Ungdomsråd, Jönköpings Ung-
domsråd, Gällivare Ungdomsråd, Kraftnät Norrland, Stiftelsen Fryshuset,
ALMI, Företagspartner.

Prop. 1999/2000:113

Bilaga 2

19

Sammanställning av remissyttranden (utdrag ur Ds
1997:88 s. 56-57)

Prop. 1999/2000:113

Bilaga 3

Det nu existerande ungdomsbosparandet ska upphöra.

Tillstyrks av:

Riksrevisionsverket, Sveriges allmännyttiga Bostadsföretag

Avstyrker eller ställer sig tveksamma:

Boverket, Hyresgästernas sparkasso- och byggnadsförening,
Riksbyggen, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation, Sveri-
ges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Riksförbund

Hyresgästernas sparkasso- och byggnadsförening (HSB) anser att ett
långsiktigt bosparande skall premieras. Ett alternativ som bör övervägas
och som tidigare framförts i HSB:s remissvar på två tidigare utredningar
(SOU 1994:121 samt SOU 1996:156) är ett bosparande där räntan, istäl-
let för att utbetalas och beskattas vaije år, omvandlas till en bonus som
ackumuleras skattefritt. När bospararen använder sparandet och den ac-
kumulerade bonusen till förvärv av bostad utgår ingen skatt eller skatt
med reducerad skattesats.

Riksbyggen anser att många faktorer talar för att ett subventionerat bospa-
rande med större träffsäkerhet än det nuvarande ungdomsbosparandet
behövs. Ett sätt att skapa bättre träffsäkerhet är att ge förtur till nypro-
duktionen och att subventionen endast utgår vid faktiskt köp av bostad.
Ett sådant system skulle mycket väl kunna byggas upp i det befintliga
bosparandet och det skulle i stor utsträckning komma unga människor till
del.

Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation anser att det djupt
beklagligt att kommittén inte förmått att lägga fram några förslag som
syftar till att stödja ungdomars bosparande. I direktiven saknas stöd för
framläggande av förslag om avskaffande om lagen om ungdomsbospa-
rande.

Hyresgästernas Riksförbund menar att bosparandet borde utvidgas så att
det också kommer att omfatta hyresrätten.

20

Lagförslaget i promemorian om avveckling av
ungdomsbosparandet

Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om ungdomsbospa-
rande.

Härigenom föreskrivs att lagen (1988:846) skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1998.

Prop. 1999/2000:113

Bilaga 4

Samtliga sparare med konton som vid utgången av juni 1998 är anslutna
till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta. Bonusräntan motsvarar
tre procent årlig ränta på behållningen den sista i varje månad av de in-
sättningar som gjorts påkontot från det kontot anslöts till ungdomsbospa-
randet till och med den 30 juni 1998. Spararen tillgodoräknas bonusränta
på sparmedel från och med månaden efter det att medlen satts in på kon-
tot. Bonusräntan betalas ut av Riksgäldskontoret.

21

Lagrådsremissens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om ung-
domsbosparande

Härigenom föreskrivs följande.

1§

Genom denna lag upphävs lagen (1988:846) om ungdomsbosparande.

2§

Samtliga sparare med konton som vid utgången av december månad år
2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta. Bonus-
räntan motsvarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i varje
månad av de insättningar som gjorts på kontot från det kontot anslöts till
ungdomsbosparandet till och med den 31 december 2000. Spararen till-
godoräknas bonusränta på sparmedel från och med månaden efter det att
medlen satts in på kontot.

Om en sparare får ränta enligt den upphävda 11 § lagen om ungdoms-
bosparande skall avräkning ske med ett motsvarande belopp från den
ränta som betalas ut enligt denna paragraf.

Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret.

Prop. 1999/2000:113

Bilaga 5

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

22

Lagrådets yttrande

Prop. 1999/2000:113

Bilaga 6

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-20

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 16 mars 2000 (Finansdepartementet) har re-
geringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
upphävande av lagen (1988:846) om ungdomsbosparande.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Katarina Holmberg.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Den föreslagna lagen innebär, förutom att lagen om ungdomsbosparande
upphävs, att bonusräntan enligt lagens 11 § skall utbetalas i samband med
lagens upphörande utan att samtliga förutsättningar enligt 11 § är för
handen. Denna verkan hade kunnat nås genom en övergångsbestämmel-
se. Den föreslagna utformningen innebär att den blivande lagen om upp-
hävande av lagen om ungdomsbosparande framdeles kommer att behöva
upphävas genom en lag om upphävande av lagen (2000:000) om upphä-
vande av lagen (1988:846) om ungdomsbosparande. Lagrådet lämnar i
övrigt förslaget utan erinran.

23

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden

Hjelm-Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin,
von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist,
Rosengren, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Ringholm

Prop. 1999/2000:113

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:113 Avveckling av
ungdomsbosparreglema.

24

Rättsdatablad

Prop. 1999/2000:113

Författningsrubrik

Bestämmelser som      Celexnummer för bak- inför, ändrar, upp-       omliggande EG-regler häver eller upprepar ett normgivnings- bemyndigande

Lagen (2000:000) om
upphävande av lagen
(1988:846) om ungdoms-
bosparande

25

Eländers Gotab 59956, Stockholm 2000