Ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet)

Proposition 1995/96:33

Regeringens proposition

1995/96:33

Ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan
Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige
(Helsingforsavtalet)

Prop.

1995/96:33

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Mats Hellström

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse om
ändring av 1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse, det s.k.
Helsingforsavtalet. Genom ändringen införs bl.a. principen om lika-
behandling for medborgare i de nordiska länderna i Helsingforsavtalet.
Ändringen syftar också till effektivare arbetsformer inom Nordiska rådet.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 33

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:33

1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3

2     Ärendet och dess beredning....................... 3

3     Bakgrund.................................... 5

3.1   Reformeringen av det nordiska samarbetet........ 5

3.2   Införandet av en nordisk likabehandlingsprincip ....   6

4     Förändringar i Nordiska rådets organisation och

arbetssätt.................................... 8

5     Ändringarna i Helsingforsavtalet  ................... 9

6    Godkännande av överenskommelsen................. 9

Bilaga

Överenskommelse om ändring av samarbetsöverenskommelsen

mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.............11

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 12 oktober 1995 ................................ 14

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner överenskommelsen om ändring av samarbetsöverenskom-
melsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.

Prop. 1995/96:33

2 Ärendet och dess beredning

Helsingforsavtalet är den grundläggande nordiska samarbetsöverens-
kommelsen. I avtalet anges de övergripande målsättningarna för det
nordiska samarbetet samt formerna för det nordiska samarbetet inom
Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.

Avtalet ingicks ursprungligen år 1962. Det har därefter ändrats sex
gånger, senast år 1993 (prop. 1992/93:247, bet. 1992/93 :UU29, rskr.
1992/93:339).

Helsingforsavtalet kompletteras av en rad andra nordiska samarbetsavtal
inom olika områden samt av mer detaljerade bestämmelser i
arbetsordningar m.m. för verksamheten inom Nordiska rådet resp.
Nordiska ministerrådet.

Den senaste ändringen av Helsingforsavtalet år 1993 gjordes mot
bakgrund av den översyn av det nordiska samarbetet som initierades av
de nordiska statsministrarna år 1991. Syftet med ändringen var bl.a. att
markera vikten av nordiskt samråd i europeiska och andra internationella
frågor, statsministrarnas ansvar för den övergripande samordningen och
Nordiska rådets roll i budgetarbetet.

De nordiska statsministrarna begärde i juli 1993 en utredning om
problem som kan uppstå för nordiska medborgare när de arbetar, studerar
eller på annat sätt uppehåller sig i ett annat nordiskt land.

I sin rapport i november samma år föreslog utredningsmannen, f.d.
statsrådet Nils G. Asling, bl.a. att man skulle göra en närmare utredning
av möjligheterna och ändamålsenligheten av en nordisk icke-
diskrimineringsprincip. Åsling fick i december 1993 i uppdrag av
Nordiska ministerrådet att med stöd av juridisk expertis från länderna
klarlägga de formella förutsättningarna för en sådan princip.

I rapporten Lika behandling i Norden (Tema Nord 1995:549) föreslog
Åsling i januari 1995 att en nordisk likabehandlingsregel skulle införas i
Helsingforsavtalet. Rapporten innehöll också en principskiss till en sådan
klausul.

Rapporten har remissbehandlats i de nordiska länderna. I Sverige har
yttranden kommit in från Justitieombudsmannen, Hovrätten för Västra
Sverige, Justitiekanslem, Kammarrätten i Stockholm, Handikappinstitutet,
Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatte-
verket, Statens arbetsgivarverk, Centrala studiestödsnämnden, Statens

skolverk, Verket för högskoleservice, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statens Prop. 1995/96:33
invandrarverk, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Tjänste-
männens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Handikappförbundens Samarbetsorgan. Sveriges Förenade Studentkårer.

Flertalet av remissinstanserna hade ingen erinran mot förslaget eller
ställde sig positiva. Remissyttrandena finns tillgängliga hos Utrikes-
departementet (dnr R 346-1995).

Statsministrarna och Nordiska rådets presidium beslutade i november
1994 att tillsätta en gemensam arbetsgrupp (reformgruppen) för att
analysera det nordiska samarbetet och lämna förslag till den framtida
inriktningen av samarbetet. Reformgruppens rapport överlämnades till
statsministrarna och Nordiska rådets presidium den 27 februari 1995.

Förslaget behandlades på Nordiska rådets session i mars 1995. Då
godkände rådet målen och prioriteringarna i rapporten och
rekommenderade Nordiska ministerrådet och de nordiska ländernas
regeringar att i samråd med Nordiska rådet utarbeta förslag till ändringar
i Helsingforsavtalet. Nordiska rådet beslutade också att fortsätta
uppföljningen av rapportens förslag beträffande Nordiska rådets interna
organisation.

Reformarbetet har efter Nordiska rådets session följts upp inom
Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Nordiska ministerrådet
lämnade i september 1995 bl.a. ett ministerrådsförslag till Nordiska rådet
om ändringar i Helsingforsavtalet. I ministerrådets förslag till ändringar
av Helsingforsavtalet ingick som en central punkt ett förslag om en
nordisk likabehandlingsregel, vilken i stort överensstämde med det förslag
som hade lagts fram i rapporten Lika behandling i Norden i januari.

Regeringen beslutade den 28 september 1995 att Sverige skulle
underteckna en överenskommelse om ändring av Helsingforsavtalet.

Nordiska rådet behandlade ministerrådsförslaget under sin extrasession
den 29 september 1995. Därvid antog rådet en rekommendation (rek.
23/1995) till regeringarna i de nordiska länderna att göra vederbörliga
ändringar i Helsingforsavtalet.

Efter Nordiska rådets behandling fastställde Nordiska ministerrådet
(samarbetsministrama) samma dag ändringarnas lydelse i enlighet med
Nordiska rådets rekommendation. Därefter undertecknade samarbets-
ministrama överenskommelsen om ändring av Helsingforsavtalet.

Överenskommelsen har upprättats på de fem nordiska språken och
texterna har lika giltighet. Den svenska texten till överenskommelsen
fogas som bilaga till propositionen.

Överenskommelsen träder i kraft femton dagar efter den dag då samtliga
avtalsslutande parter godkänt den. Avsikten är att överenskommelsen skall
träda i kraft den 1 januari 1996.

3 Bakgrund

3.1 Reformeringen av det nordiska samarbetet

Prop. 1995/96:33

Utvecklingen i Europa, särskilt den europeiska integrationsprocessen, var
en utgångspunkt for den reformering av det nordiska samarbetet som
sedan år 1991 bedrivits på initiativ av statsministrarna. Syftet med
reformarbetet har varit att finna former för ett stärkt och vitaliserat
nordiskt samarbete inom en europeisk ram.

Det politiska samarbetet har stärkts och utvecklats i europeiska och
regionala samarbetsfrågor, bl.a. genom tätare möten på statsminister- och
utrikesministemivå. Verksamheten inom Nordiska ministerrådet har
koncentrerats. Särskild tonvikt har lagts på satsningar på kultur- och
utbildningssamarbetet. Samarbetet med närområdet har utvidgats och
miljöfrågorna har getts hög prioritet.

Genom att Finland och Sverige har blivit medlemmar i EU är nu tre
nordiska länder medlemmar i unionen. Island och Norge har ett nära
samarbete med unionen genom EES-avtalet.

För att analysera det nordiska samarbetet i*denna nya situation beslutade
statsministrarna och Nordiska rådets presidium i november 1994 att
tillsätta en gemensam arbetsgrupp. I gruppen ingick de nordiska
samarbetsministrama och parlamentariker från Nordiska rådet. Denna s.k.
reformgrupp presenterade i februari 1995 i sin rapport Nordiskt samarbete
i en ny tid förslag till inriktning av det framtida samarbetet.

Reformgruppens mening är att nordiskt samarbete även i framtiden
kommer att fylla en viktig funktion. Det officiella nordiska samarbetet
mellan regeringar och parlament bör föras vidare och fördjupas.

Enligt reformgruppen behöver dock samarbetet förnyas, moderniseras
och rationaliseras och innehållet koncentreras. Arbetsformerna måste
vitaliseras och anpassas till den nya situation som råder efter
folkomröstningarna om medlemskap i EU i Finland, Norge och Sverige.
Utvecklingen har visat att det nordiska samarbetet inte är ett alternativ
utan en del av ett bredare europeiskt samarbete. Det är därför av betydelse
att sambanden mellan den nationella, den nordiska och den europeiska
nivån stärks, för att säkerställa att varje sakfråga hanteras i rätt
sammanhang och för att undvika dubbelarbete.

Enligt rapporten skall samarbetet koncentreras till följande tre
huvudområden:

- samarbete inom Norden

- Norden och Europa/EU/EES

- Norden och dess närområden.

Samarbetet inom Norden avser samhällsuppgifter som utvecklar den
nordiska värdegemenskapen och där samnordiska lösningar ger fördelar
för medborgarna framför nationella eller vidare internationella lösningar.

Norden och Europa/EU/EES avser samverkan i frågor där de nordiska
länderna har en värdegemenskap och sammanfallande intressen. Det
nordiska samarbetet skall utgöra en plattform för initiativ i frågor där

länderna vill påverka den europeiska dagordningen. Det nordiska Prop. 1995/96:33
samarbetet skall också kunna medverka till att göra uppföljningen av
direktiv och andra EU/EES-regler enhetlig.

Norden och dess närområden avser utvecklingen i Östersjöregionen och
Arktis. Frågorna är av stor politisk vikt for de nordiska länderna. Ett
utbyggt samarbete med de baltiska staterna och nordvästra Ryssland är ett
viktigt bidrag till stabilitet och demokrati i regionen.

Det framhölls i rapporten att satsningen på kultur- och undervisnings-
samarbetet bör fortsätta. Samtidigt bör en politisk värdering genomföras
av institutioner inom Nordiska ministerrådets område och en granskning
göras av projektverksamheten.

En generell regel för lika behandling av medborgare i de nordiska
länderna bör vara vägledande för det framtida samarbetet.

I avseende på Nordiska rådets organisation och arbetsformer lämnade
också reformgruppen en rad förslag. Man menade att partigruppernas roll
bör stärkas, att ledningsfunktionen bör tydliggöras och att utskotts-
organisationen bör göras om. Även Nordiska rådets mötesformer bör
förändras så att man håller en årlig session och vid behov temamöten eller
specialsessioner.

Reformgruppens rapport överlämnades till statsministrarna och Nordiska
rådets presidium vid deras gemensamma möte den 27 februari 1995.
Statsministrarna konstaterade att rapporten utgjorde ett gott underlag för
anpassning av samarbetets former och prioriteringar inför framtiden.

3.2 Införandet av en nordisk likabehandlingsprincip

Som förut har sagts lades fram ett förslag till en nordisk
likabehandlingsregel i Helsingforsavtalet i rapporten Lika behandling i
Norden (Tema Nord 1995:549). I rapporten betonas att förslaget inte
gäller en icke-diskrimineringsklausul av samma juridiska natur som
EG-rättens. Den principen ingår i ett överstatligt rättssystem, som helt
skiljer sig från traditionella nordiska samarbetsformer. Förslaget har
visserligen hämtat sin inspiration i EG-rätten men utgått från det nordiska
samarbetets karaktär, där enhällighet i gemensamma beslut är ett viktigt
element. Det var också angeläget att undvika oklarheter och eventuella
konflikter mellan EG-rättens princip och en nordisk princip. En sådan
princip kan inte heller bli nationellt tillämplig utan måste införlivas med
den nationella rättsordningen. För att markera skillnaden valde
utredningen beteckningen likabehandlingsprincip.

Nordiska ministerrådet överlämnade med en positiv signal i februari
1995 rapporten till Nordiska rådet. Vid Nordiska rådets behandling vann
förslagen i rapporten allmänt gillande.

Förslaget har sedan bearbetats ytterligare. Ett förslag som i huvudsak
överensstämde med rapporten ingick i Nordiska ministerrådets förslag i
september 1995 till Nordiska rådet om ändringar i Helsingforsavtalet. På
några punkter skedde dock ändringar.

Ministerrådsförslaget innebär att den nya klausulen ersätter den Prop. 1995/96:33
nuvarande formuleringen i artikel 2 i Helsingforsavtalet, som innehåller
en allmän politisk viljeförklaring att fortsätta verka för största möjliga
rättsliga likställighet mellan nordiska medborgare som vistas i annat
nordiskt land än det egna, och vistelselandets medborgare. Förslaget till
ny formulering innebär att det införs ett mera långtgående, klart
folkrättsligt åtagande att likabehandla medborgare från andra nordiska
länder. Det finns därför ingen anledning att behålla den nu gällande
artikel 2.

Förslaget innebär en princip om likabehandling som skall beaktas vid
utformningen av lagar och andra föreskrifter i de nordiska länderna.
Principen riktar sig därför till alla offentliga normgivande organ, dvs.
riksdagar, regeringar och andra myndigheter i Norden.

Ministerrådsförslaget innebär inte något krav på att länderna skall göra
en nationell inventering av befintliga regler för att göra eventuella
justeringar. I stället bör en nödvändig anpassning ske om och när det visar
sig att nationella regler inte leder till likabehandling.

Det är nödvändigt med en möjlighet till avsteg från principen i vissa
situationer. Förslaget innebär att undantag kan göras i de fall krav på
medborgarskap är fastlagda i grundlag, eller följer av ländernas
internationella förpliktelser. Härmed avses bl.a. förpliktelserna inom EU
och EES. Undantag kan också göras när det i övrigt av särskilda skäl är
nödvändigt. Någon närmare precisering av vad som avses med särskilda
skäl har inte gjorts. Det råder dock enighet om att möjligheten till
undantag skall utnyttjas restriktivt, men att det i sista hand är varje land
som självt avgör när avsteg måste ske.

Från svenskt håll har under diskussionerna om klausulerna som exempel
nämnts bl.a. medborgarskapskrav för kommunal rösträtt och valbarhet (i
den mån det inte regleras av EG-regler eller nordiska överenskommelser)
som inte regleras i grundlag i Sverige. Andra frågor som nämnts är
medborgarskapskrav för innehav av vissa tjänster med hänsyn till
nationell säkerhet, rätten till studiestöd där oinskränkt likabehandling kan
leda till stora finansiella konsekvenser för länderna, samt i övrigt områden
som redan regleras i särskilda nordiska avtal.

För att få till stånd en kontroll av hur länderna uppfyller sina åtaganden
om likabehandling bör någon form av förfarande skapas på nordisk nivå.
Ett sådant förfarande kan emellertid inte gälla överprövning i enskilda
ärenden, vilket är en sak som måste hanteras nationellt. Det bör i stället
syfta till att identifiera områden där befintliga nationella regler inte
medför likabehandling och starta en procedur som leder till en ändring i
reglerna.

Det förekommer redan nu i viss utsträckning att det framförs klagomål
om bristande likabehandling till de nordiska samarbetsorganen. Hur en
mera systematisk hantering av sådana frågor kan se ut kräver närmare
överväganden, och behandlas inte i ministerrådsförslaget. Det bör närmast
ankomma på Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet att diskutera
frågan. Den kan regleras i beslut av de nordiska samarbetsorganen.

4 Förändringar i Nordiska rådets organisation och Prop. 1995/96:33
arbetssätt

Mot bakgrund av bl.a. reformgruppens förslag avser Nordiska rådet att
genomföra en förändring i sin interna organisation, något som också
kommer att påverka arbetssättet inom rådet.

Syftet är att anpassa organisationen till de förändrade förutsättningarna
i omvärlden och därmed skapa möjlighet för att på ett effektivare sätt
kunna hantera nya politiska frågor. För detta krävs förenklade
mötesformer och en mer ändamålsenlig intern organisation som följer av
rådets beslut på grundval av reformrapporten.

Vid Nordiska rådets session i mars 1995 slogs fast att det är nödvändigt
att organisationen utvecklas, moderniseras och rationaliseras så att den blir
mer effektiv och resultatorienterad med en starkare koppling till de
nationella parlamenten. Samarbetsformema bör förenklas för att
åstadkomma en koncentration till politiskt viktiga frågor. Dubbelarbete
bör undvikas. Nordiska rådets sessioner skall inriktas på mer breda,
genuint politiska frågor, bl.a. genom temasessioner.

Innebörden av de organisatoriska förändringar som nu görs är bl.a. att
Nordiska rådets presidium skall vara rådets ledningsorgan bestående av
11-13 medlemmar. Strävan är att fa en starkare representation för
partigrupperna i presidiet.

Vidare skall Nordiska rådets nuvarande sex utskott ersättas med tre nya
utskott som svarar mot de tre huvudområdena för det framtida nordiska
samarbetet. Det innebär att det inrättas ett Nordenutskott för den konkreta
och praktiskt inriktade verksamheten bl.a. på kultur- och utbildnings-
området, ett Europautskott med uppgift att i ett tidigt skede av den
europeiska beslutsprocessen identifiera frågor lämpliga för nordiska
parlamentariska initiativ och ett Närområdesutskott för utveckling av
kontakterna med samarbetspartners i närområdet.

En särskild kontrollkommitté inrättas för kontroll av den verksamhet
som finansieras över Nordiska ministerrådets budget.

De ändringar som föreslås i Helsingforsavtalet syftar till att tillgodose
de organisatoriska förändringar som Nordiska rådet önskar genomföra
samt till att lyfta av Helsingforsavtalet en del bestämmelser som i stället
kommer att regleras i Nordiska rådets arbetsordning. Därmed blir
innehållet i Helsingforsavtalet mer övergripande med avseende på
Nordiska rådets organisation och en bättre överensstämmelse nås med
regleringen av Nordiska ministerrådets verksamhet i detta avseende.

Arbetet inom Nordiska rådet med att revidera arbetsordningen pågår f.n.
med sikte på att beslut om en ny arbetsordning skall kunna tas i samband
med sessionen i november 1995. Avsikten är att arbetsordningen skall
träda i kraft samtidigt med ändringarna i Helsingforsavtalet.

5 Ändringarna i Helsingforsavtalet

I inledningen markeras att de nordiska länderna önskar ytterligare förnya
och utveckla det nordiska samarbetet i ljuset av de nordiska ländernas
utvidgade deltagande i europeiskt samarbete.

Artikel 2 får en helt ny utformning. Den tidigare skrivningen om största
möjliga rättsliga likställighet mellan medborgare i nordiskt land som
vistas i annat nordiskt land än det egna, ersätts med den nya lika-
behandlingsregeln.

Artikel 48 ändras som följd av ändringar i artiklarna 52, 53 och 54. I
konsekvens med dessa ändringar utgår i tredje stycket de tidigare
referenserna till dessa artiklar så att endast hänvisningen till artikel 58
andra stycket, kvarstår.

I artikel 51 andra stycket, införs det nya begreppet ”temasession”.

I artikel 52 byts i första stycket ”år” ut mot ”kalenderår” och ”första
årliga ordinarie session” mot ”årlig ordinarie session”. I andra stycket
ändras skrivningen om hur presidiet skall vara sammansatt. Närmare
bestämmelser om detta kommer i stället att tas in i Nordiska rådets
arbetsordning. Andra stycket ändras också så att det reflekterar strävan att
företrädare för varje partigrupp skall ingå i presidiet. Det nuvarande tredje
styckets bestämmelser om fyllnadsval till presidiet utgår helt. Avsikten är
att i stället ta in en sådan bestämmelse i Nordiska rådets arbetsordning.
Ett nytt sista stycke om rotation av presidentskapet i rådet tillkommer.

I artikel 53 utgår i första stycket reglerna om antalet medlemmar i
utskotten. Dessa regler förs i stället in i Nordiska rådets arbetsordning.

I artikel 54 anpassas reglerna i första stycket om presidiesekretariatet
och det s.k. sekreterarkollegiet till motsvarande bestämmelser om
Nordiska ministerrådets sekretariat. Reglerna i nuvarande andra stycket
om de nationella delegationerna utgår helt och regleras i stället nationellt.

I artikel 55 utgår det nuvarande andra stycket om beredningen av
förslag inom Nordiska rådet. Detta kommer i stället att regleras i Nordiska
rådets arbetsordning.

Prop. 1995/96:33

6 Godkännande av överenskommelsen

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner överenskommelsen om
ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige.

Skälen för regeringens förslag: Ett nära samarbete mellan de nordiska
länderna är viktigt. Efter folkomröstningarna i Finland, Norge och Sverige
om medlemskap i EU inleddes en ny reformprocess i det nordiska

samarbetet i syfte att anpassa det till de nya förutsättningarna och göra
det mer effektivt och koncentrerat. Sverige är pådrivande i detta arbete.
Regeringen vill bidra till att det kulturella samarbetet stärks, till att
nordiska intressen och värderingar får genomslag i EU och till att
samarbetet med Nordens närområden intensifieras.

Genom ändringar i Helsingforsavtalet under åren har det nordiska
samarbetet fördjupats.

De förslag till ändringar som undertecknades i Köpenhamn den 29
september 1995 är ett led i den pågående reformeringen av det nordiska
samarbetet. Förslagen har lagts fram mot bakgrund av initiativ från de
nordiska statsministrarna och Nordiska rådets presidium och förslag från
den s.k. reformgruppen. Förslagen har därefter behandlats både inom
Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. De är därför väl förankrade
i den nordiska samarbetsorganisationen.

De föreslagna ändringarna är enligt regeringens mening väl motiverade.
De bör bidra till att säkra en likabehandling av nordiska medborgare som
vistas i andra nordiska länder. Ändringarna bör också leda till effektivare
arbetsformer inom Nordiska rådet.

Liksom tidigare ändringar av Helsingforsavtalet bör de nu aktuella
ändringarna godkännas av riksdagen.

Prop. 1995/96:33

10

ÖVERENSKOMMELSE

Prop. 1995/96:33

Bilaga

om ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige

Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar,
som genom överenskommelser den 13 februari 1971, den 11 mars
1974, den 15 juni 1983, den 6 maj 1985, den 21 augusti 1991 och den
18 mars 1993 ändrat samarbetsöverenskommelsen av den 23 mars 1962
mellan de nordiska länderna, och

som önskar ytterligare förnya och utveckla det nordiska samarbetet i
ljuset av de nordiska ländernas utvidgade deltagande i europeiskt
samarbete,

har kommit överens om följande:

I

Samarbetsöverenskommelsens artiklar 2, 48, 51, 52, 53, 54 och 55
ändras och far följande ordalydelse:

Artikel 2

Vid utformningen av lagar och andra rättsregler i de nordiska länderna
skall medborgare i de övriga nordiska länderna behandlas lika med
landets egna medborgare. Det gäller inom
samarbetsöverenskommelsens tillämpningsområde.

Undantag från första stycket kan dock göras, om krav på
medborgarskap är grundlagsfäst, nödvändigt på grund av andra
internationella åtaganden eller det i övrigt av särskilda skäl bedöms
nödvändigt.

Artikel 48

Danmarks rikes delegation består av de av folketinget valda
medlemmarna och de av regeringen utsedda representanterna samt av
Färöarnas och Grönlands i andra stycket nämnda delegationer. Finlands
delegation består av de av riksdagen valda medlemmarna och de av
regeringen utsedda representanterna samt av Ålands i andra stycket
nämnda delegation. För ettvart av de övriga länderna består
delegationen av de av folkrepresentationen valda medlemmarna och de
av regeringen utsedda representanterna.

11

Färöarnas delegation består av de av lagtinget valda medlemmarna och
de av landsstyret utsedda representanterna. Grönlands delegation består
av de av landstinget valda medlemmarna och de av landsstyret utsedda
representanterna. Ålands delegation består av de av lagtinget valda
medlemmarna och de av landskapsstyrelsen utsedda representanterna.

Med "delegation" förstås i artikel 58, andra stycket, landets delegation.

Artikel 51

Plenarförsamlingen utgöres av alla medlemmar av rådet.

Plenarförsamlingen håller ordinarie session minst en gång om året.
Extra session eller temasession hålles när presidiet så beslutar eller när
minst två regeringar eller minst tjugofem valda medlemmar begär det.

Rådets befogenheter utövas av plenarförsamlingen, om icke annat är
särskilt föreskrivet.

Plenarförsamlingens förhandlingar är offentliga, om plenarförsamlingen
icke beslutar annat.

Artikel 52

Plenarförsamlingen utser för ett kalenderår vid årlig ordinarie session
ett presidium bestående av en president och det antal andra medlemmar
som anges i arbetsordningen för Nordiska rådet.

Olika politiska meningsriktningar skall vara företrädda i presidiet.
Varje land skall vara representerat i presidiet.

Medlem av presidiet skall vara vald medlem av rådet.

Presidiet handhar rådets löpande angelägenheter och företräder i övrigt
rådet i den utsträckning som framgår av denna överenskommelse och
rådets arbetsordning.

Presidentskapet i rådet roterar mellan de nordiska länderna på det sätt
som framgår av arbetsordningen för Nordiska rådet.

Artikel 53

Plenarförsamlingen bestämmer utskottens antal och
verksamhetsområden. Utskotten har till uppgift att förbereda sakernas
behandling i rådet.

Prop. 1995/96:33

Bilaga

Artikel 54

Rådet bistås i sin verksamhet av ett presidiesekretariat.

Artikel 55

Regeringarna, Färöarnas landsstyre, Grönlands landsstyre, Ålands
landskapsstyrelse, ministerrådet, rådets presidium och utskotten samt
medlem har rätt att väcka förslag i rådet.

II

Överenskommelsen träder i kraft femton dagar efter den dag då
samtliga parter meddelat det finska utrikesministeriet att
överenskommelsen godkänts.

Det finska utrikesministeriet meddelar de övriga parterna om
mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten för
överenskommelsens ikraftträdande.

III

Originalexemplaret till denna överenskommelse deponeras hos det
finska utrikesministeriet, som tillställer de övriga parterna bestyrkta
kopior därav.

Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden
undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Köpenhamn den 29 september 1995 i ett exemplar på
danska, finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga
texter äger lika giltighet.

Prop. 1995/96:33

Bilaga

13

Utrikesdepartementet                                     Prop. 1995/96:33

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,

Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,

Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,

Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Hellström

Regeringen beslutar proposition 1995/96:33 Ändring av samarbets-
överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige (Helsingforsavtalet).

14

gotab 49080, Stockholm 1995