1992/93:44

Proposition 1992/93:44

Regeringens skrivelse

1992/93:44

om hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning vid förundersökning i brottmål
under år 1991

Skr.

1992/93:44

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 1 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Gun Hellsvik

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1991 av bestämmelserna i
rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning vid
förundersökning i brottmål.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 44

Justitiedepartementet                                   Skr. 1992/93:44

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Frig-
gebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Unc-
kel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Skrivelse om hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning vid förundersökning i brottmål
under år 1991

Bestämmelser om hemlig teleavlyssning som tvångsmedel vid beivrande av
brott finns i första hand i 27 kap. rättegångsbalken (RB). Sedan den 1 sep-
tember 1989 (prop. 1988/89:124, bet. 1988/89:JuU25, rskr. 1988/89:313, SFS
1989:650) finns också i kapitlet bestämmelser om hemlig teleövervakning.

Regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning finns även i
lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brott-
piål, lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndig-
heterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll, som trätt i kraft den 1 juli 1991
och ersatt lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med in-
ternationell bakgrund (terroristlagen).

Hemlig teleavlyssning innebär att samtal eller andra telefonmeddelanden,
som befordras av Televerket till eller från viss telefonapparat eller annan te-
leanläggning, i hemlighet avlyssnas eller upptas genom tekniskt hjälpmedel
för återgivning av innehållet i meddelandet. Förutom för avlyssning av tele-
fonsamtal kan tvångsmedlet således användas för upptagning av annan tele-
kommunikation än muntlig sådan, såsom telex, telefax och datakommunika-
tion. Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet lämnas av Te-
leverket om samtal eller andra telemeddelanden som har expedierats eller
beställts till eller från en viss telefonapparat eller annan teleanläggning eller
att en sådan anläggning avstängs för samtal eller meddelanden.

I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.
1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om teleavlyssning i
RB har tillämpats. I samband med att reglerna om hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning ändrades den 1 september 1989 uttalades i lagstift-
ningsärendet (prop. 1988/89:124 s. 55) att regeringens redovisning till riksda-
gen angående tillämpningen av bestämmelserna borde behållas vid över-
gången till de nya reglerna om hemlig teleavlyssning och att en motsvarande
redovisning borde lämnas när det gäller hemlig teleövervakning.

Regeringen lämnade hösten 1991 en redogörelse till riksdagen för tillämp-
ningen av hemlig teleavlyssning enligt RB under år 1990 och för tillämp-

ningen av hemlig teleövervakning under tiden den 1 september 1989 - 31 Skr. 1992/93:44
december 1990 (skr. 1991/92:32, bet. 1991/92:JuU8, rskr. 1991/92:117). Jag
avser nu att ta upp frågan om motsvarande redogörelse för år 1991. Jag byg-
ger min redogörelse på uppgifter som Rikspolisstyrelsen lämnat i en skri-
velse till regeringen den 14 september 1992. Redogörelsen omfattar samtliga
fall av hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning enligt RB:s regler
under år 1991.

Teleavlyssning och teleövervakning vid förundersökning i brottmål med
stöd av bestämmelserna i RB har enligt Rikspolisstyrelsens skrivelse huvud-
sakligen förekommit i förundersökningar där det funnits starka misstankar
om organiserad eller annars omfattande handel med narkotika och då andra
spaningsmetoder prövats utan resultat eller redan från början befunnits vara
otillräckliga. Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja den mera om-
fattande smugglingen till och försäljningen inom landet.

Närmare om hemlig teleavlyssning

När det gäller förundersökningar avseende grovt narkotikabrott visar Riks-
polisstyrelsens redogörelse att domstol under år 1991 meddelat tillstånd att
avlyssna kommunikation till eller från telefonapparater eller andra telean-
läggningar som innehafts eller använts av sammanlagt 243 misstänkta perso-
ner. Antalet fall under åren 1969* - 1991 var följande.

1969	28	1977	122	1985	233
1970	39	1978	102	1986	213
1971	44	1979	147	1987	205
1972	34	1980	220	1988	210
1973	46	1981	277	1989	214
1974	44	1982	313	1990	214
1975	42	1983	418	1991	243
1976	64	1984	414

När det gäller andra grova brott som enligt RB kan grunda rätt till teleavlyss-
ning har enligt Rikspolisstyrelsen teleavlyssning under år 1991 använts i 31
fall. Det har gällt förundersökningar huvudsakligen rörande mord, grova
rån, allmänfarlig ödeläggelse och människorov. Motsvarande siffror för de
närmast föregående åren var 17 (1983), 13 (1984), 6 (1985), 15 (1986), 15
(1987), 15 (1988), 24 (1989) och 13 (1990). Beträffande 1986 års siffra har
uteslutits den telefonavlyssning som det året ägde rum i utredningen av mor-
det på statsminister Olof Palme.

Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att den genomsnittliga avlyss-
ningstiden år 1991 var 44 dagar. Motsvarande siffra var för år 1990 46 dagar,
för år 1989 44 dagar, för år 1988 48 dagar, för år 1987 54 dagar, för år 1986
53 dagar och för år 1985 60 dagar. En granskning av handlingarna visar att
avlyssningstiderna varierar. Det finns under år 1991 ärenden där avlyss-
ningen pågått bara under någon dag, medan den i några andra fall har pågått
i mer än fyra månader. I ett fall har avlyssningen pågått så länge som fem
månader.

1 Möjligheten att tillgripa telefonavlyssning vid misstanke om grova narkotikabrott
tillkom år 1969.

När det gäller frågan i vilken mån teleavlyssningen fyllt avsett ändamål Skr. 1992/93:44
framgår att avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga om
den misstänkte i ca 77 procent av fallen år 1985, 64 procent år 1986, 68 pro-
cent år 1987, 44 procent år 1988, 51 procent år 1989, 47 procent år 1990 och
48 procent år 1991. Såvitt gäller förundersökningens betydelse i fråga om
den misstänkte framgår också att avlyssningen inte gett något resultat i drygt
26 procent av fallen och att åtgärden avbrutits med kvarstående misstanke i
knappt 26 procent av fallen, allt under år 1991.

Under år 1991 har det inte förekommit något fall där domstol lämnat en
ansökan om teleavlyssning utan bifall. I likhet med tidigare år har Rikspolis-
styrelsen tillämpat en viss förhandsprövning av de ärenden där teleavlyss-
ning har aktualiserats (jfr prop. 1980/81:76 s. 277 och 278). Vid förhands-
prövning under år 1991 har Rikspolisstyrelsen inte lämnat negativt besked i
något fall.

Närmare om hemlig teleövervakning

När det gäller antalet tillstånd som lämnats för hemlig teleövervakning visar
Rikspolisstyrelsens redovisning att det under år 1991 lämnades sådana till-
stånd i 41 fall, varav 35 fall avsåg narkotikabrott och 6 fall avsåg grov stöld,
grovt bedrägeri, grovt rån och egenmäktighet med barn. Under år 1990 läm-
nades 42 tillstånd, varav 38 avsåg narkotikabrott och 4 avsåg andra brott.

Den genomsnittliga teleövervakningstiden under år 1991 var 43 dagar.
Motsvarande siffra för år 1990 var 42 dagar. Handlingarna visar att tiderna
för teleövervakningarna under år 1991 varierar mellan några dagar och, som
mest, knappt tre månader.

När det gäller frågan i vilken mån teleövervakningen fyllt avsett ändamål
framgår att övervakningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga
om den misstänkte i drygt 17 procent av fallen. Vidare framgår att förunder-
sökningen inte gett något resultat i knappt 37 procent av fallen och att de fall
där åtgärden avbrutits med kvarstående misstanke utgjorde drygt 46 pro-
cent. Motsvarande procentsatser för år 1990 var 19, 36 respektive 45.

Under år 1991 har det, liksom tidigare, inte förekommit något fall där
domstol lämnat en ansökan om hemlig teleövervakning utan bifall.

Slutsatser

För egen del kan jag till en början konstatera att antalet teleavlyssningar på
grund av misstanke om grov narkotikabrottslighet sedan år 1986 ligger på en
relativt konstant nivå. Rikspolisstyrelsen har anfört att ökningen för år 1991
inte ger anledning att anta att trenden är starkt uppåtgående utan att det
behövs ytterligare jämförelseår för att kunna bedöma läget. Jag delar den
uppfattningen.

Statistik från Statistiska centralbyrån visar att antalet för grova narkotika-
brott lagförda personer ökat under åren 1990 och 1991 jämfört med år 1989.
Av redogörelser för tidigare år framgår emellertid att antalet varierar såväl
uppåt som nedåt från år till år.

Av Rikspolisstyrelsens skrivelse framgår vidare att antalet beslag av can-

nabis, amfetamin, heroin och kokain har ökat kraftigt under senare år och Skr. 1992/93:44
att denna ökning fortsätter. Beslagsmängden av kokain har också ökat kraf-
tigt jämfört med föregående år.

Som framgår av de nu redovisade uppgifterna är läget alltjämt djupt
oroande på narkotikaområdet. Teleavlyssning kan uppenbarligen inte avva-
ras i kampen mot narkotikabrottsligheten och annan särskilt grov brottslig-
het. Men det är angeläget att åtgärderna så långt det är möjligt begränsas
både när det gäller antalet avlyssningar och den tid som avlyssning pågår. Av
siffrorna i årets redogörelse kan utläsas att avlyssningarna under senare år i
stort sett har stabiliserat sig på en konstant nivå, inte bara när det gäller anta-
let tillstånd utan också när det gäller den genomsnittliga avlyssningstiden,
avlyssningstiderna i övrigt samt andelen avlyssningar som haft betydelse för
förundersökningen i fråga om den misstänkte. Det bör dock uppmärksam-
mas att 1991 års siffror visar på en kraftig ökning av antalet avlyssningar i
samband med andra grova brott än narkotikabrott. Här är det grova rån som
dominerar bilden. Det finns anledning att noga följa denna utveckling.

Beträffande de redovisade siffrorna om teleövervakningen kan konstate-
ras att denna har fått sin största betydelse i förundersökningar rörande nar-
kotikabrottslighet. Att teleövervakningarna i jämförelse med teleavlyss-
ningarna visar ett sämre resultat när det gäller i vilken mån åtgärden har haft
betydelse för förundersökningen i fråga om den misstänkte är naturligt med
tanke på tvångsmedlens olika användningsområde. Teleövervakningen fyl-
ler en viktig funktion för att exempelvis kartlägga en misstänkt narkotika-
langares kontaktkrets och kan utgöra ett effektivt komplement till teleav-
lyssningen. Antalet tillstånd för hemlig teleövervakning har minskat obetyd-
ligt jämfört med år 1990.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som
i det föregående har anförts om tillämpningen av bestämmelserna i RB om
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning vid förundersökning i
brottmål.

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

gotab 42051. Stockholm 1992