1992/93:156

Proposition 1992/93:156

Regeringens skrivelse
1992/93:156

med redogörelse för tillämpningen av lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll

Skr.

1992/93:156

Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag ur regerings-
protokollet den 10 december 1992 en redogörelse för tillämpningen av lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll under tiden den 1 juli 1991-den
30 juni 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Birgit Friggebo

1 Riksdagen 1992/93. 1 sa ml. Nr 156

Kulturdepartementet

Skr. 1992/93: 156

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 december 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Unckel,
P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Friggebo

Skrivelse med redogörelse för tillämpningen av lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll

Särskilda bestämmelser med syfte att bekämpa terrorism infördes i svensk
lagstiftning genom lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande
av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Reglernas syfte var att göra
det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in i eller stanna
kvar i vårt land och att skapa utrymme för kontroll i de fall då de av asylrätts-
liga skäl ändå måste beredas en fristad i landet.

Bestämmelserna har ändrats vid flera tillfällen. Sedan den 1 juli 1991 åter-
finns de i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Vid den nya lagens tillkomst konstaterades att särskilda bestämmelser allt-
jämt behövs som ger utrymme för att ur landet avlägsna sådana utlänningar
som bedöms som farliga med hänsyn till risken för terrorhandlingar (prop.
1990/91:118 s. 30)

Enligt lagen skall en utlänning kunna utvisas om det behövs av hänsyn till
rikets säkerhet, eller om det med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare
verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå
eller medverka till en brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för
politiska syften. Bestämmelserna i utlänningslagen (1989:529) om avvisning
och utvisning skall dock tillämpas i första hand.

Tidigare har det varit ett krav att utlänningen skall tillhöra en viss organi-
sation. Detta avskaffades i den nya lagen. En annan skillnad är att bestämmel-
sen om utvisning kan tillämpas även vid brottslig gärning i en främmande
stat. Detta gäller dock inte gärning som har övervägande karaktär av politiskt
brott. Möjlighet att föreskriva om s.k. kommunarrest samt om byte av bostad
och arbete har avskaffats. Bestämmelser om skyldighet för en utlänning att på
vissa tider anmäla sig hos en polismyndighet, s.k. anmälningsplikt, finns
kvar. Förutsättningarna för att tillgripa tvångsåtgärder i spaningssyfte, t.ex.
husrannsakan och hemlig teleavlyssning har skärpts. Ett beslut om anmäl-
ningsplikt eller ett förordnande om befogenhet att tillämpa tvångsmedels-

bestämmelserna är giltigt i högst tre år. Efter giltighetstidens utgång skall frå- Skr. 1992/93: 156
gan prövas av allmän domstol.

Terroristbestämmelsema och reglerna om särskilda tvångsåtgärder fick vid
sin tillkomst en begränsad giltighetstid vilket innebar en kontrollmöjlighet
över regeringens och myndigheternas handlande. När terroristbestämmel-
sema permanentades år 1975 bestämdes att regeringen varje år skulle lämna
en skrivelse till riksdagen med redovisning av terroristbestämmelsernas
tillämpning (prop. 1975/76:18 s. 161). En motsvarande redovisningsskyl-
dighet infördes år 1982 såvitt avsåg bestämmelserna om särskilda tvångs-
åtgärder. I samband med införandet av lagen om särskild utlänningskontroll
ansågs att den parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar
terroristbestämmelsema och reglerna om tvångsåtgärder även i fortsättningen
bör ske genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse härom till riksdagen
(prop. 1990/91:118 s. 72, bet. JuU 29, s. 32). Den senaste redovisningen
gjordes i regeringens skrivelse 1991/92:79.

En redogörelse för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild ut-
länningskontroll under tiden den 1 juli 1991-den 30 juni 1992 har utarbetats
inom kulturdepartementet. Redogörelsen bör fogas till regeringsprotokollet
som bilaga.

Jag hemställer att regeringen till riksdagen överlämnar den inom kultur-
departementet upprättade redogörelsen för tillämpningen av lagen om särskild
utlänningskontroll under tiden den 1 juli 1991-den 30 juni 1992.

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Redogörelse för tillämpningen av lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll

Rikspolisstyrelsen har i skrivelse till regeringen den 10 november 1992
redogjort för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll under
tiden den 1 juli 1991-den 30 juni 1992. Av skrivelsen framgår bl.a. följande.

Lagen har tillämpats vid tre tillfällen under perioden och har inskränkt sig
till beslut om tagande i förvar. Den slutgiltiga handläggningen av ärendena
har genomförts med stöd av utlänningslagen (1989:529) eftersom förutsätt-
ningar förelegat för avvisning respektive utvisning med stöd av den lagen.

Rikspolisstyrelsen har beslutat att en medborgare i Irak skall tas i förvar
enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Regeringen har därefter fastställt
Statens Invandrarverks beslut om utvisning enligt utlänningslagen. Beslutet
har inte kunnat verkställas.

En statslös palestinier har efter Rikspolisstyrelsens beslut om förvar av-
visats av regeringen enligt utlänningslagens bestämmelser.

Slutligen har en iransk medborgare tagits i förvar enligt lagen om särskild
utlänningskontroll men därefter avvisats enligt utlänningslagen.

Under år 1984 beslutade regeringen med stöd av 47 § utlänningslagen
(1980:376) att nio turkiska medborgare, medlemmar av Kurdistans arbetar-
parti (PKK), skulle utvisas ur landet. Besluten kunde inte verkställas efter-
som verkställighetshinder ansågs föreligga. Genom beslut den 31 augusti
1989 upphävdes utvisningarna beträffande två av utlänningarna och den
11 oktober 1990 ändrades föreskrifterna för sex av dem. Genom beslut den
5 september 1991 upphävde regeringen utvisningarna för de kvarvarande.

Utrikesdepartementet har i en skrivelse den 10 november 1992 redogjort
för den internationella terrorismens utveckling från halvårsskiftet 1991 till
halvårsskiftet 1992. Av skrivelsen framgår bl.a. följande.

Antalet internationella terroristdåd har fortsatt att minska under perioden.
Flest incidenter har Latinamerika svarat för, följt av Västeuropa. De attentat
som genomförts har inte varit särskilt omfattande med undantag för bomb-
attentatet mot Israels ambassad i Buenos Aires i mars 1992 då ett flertal per-
soner dödades och närmare 150 skadades. Flera personer av arabiskt ur-
sprung greps som misstänkta för brotten.

Under perioden har inte Sverige eller svenska intressen utomlands varit
förstahandsmål för terroristattacker. Det förekommer att vissa personer som
kommit hit av politiska skäl fortsätter sin kamp mot regimerna i sina hem-
länder. Sålunda har den turkiska ambassaden, resebyrån och flygbolaget ut-
satts för upprepade attacker, de allvarligaste i juli 1991 och i mars 1992. Den
iranska ambassaden utsattes för mordbrand och skadegörelse i en attack i
början av april 1992, varvid ambassadpersonal var i livsfara.

Terroristorganisationen Sendero Luminoso har i Peru fortsatt sin verksam-
het samtidigt som de peruanska myndigheterna intensifierat kampen mot or-
ganisationen, särskilt sedan halvårsskiftet 1992 i och med att organisationens
ledare och andra representanter gripits och lagförts.

Skr. 1992/93: 156

Bilaga

I Mellersta Östern har hotet från terroristgrupper inte varit så omfattande
och skälen härtill torde vara dels den förhöjda beredskap och det interna-
tionella samarbete som följde i Gulfkrigets spår, dels de pågående freds-
samtalen om Mellersta Östern. Beroende på vad utgången av dessa samtal blir
kan detta medföra reaktioner i form av terroristaktioner från olika intresse-
grupper. Vissa länder i området fortsätter att stödja terrorism och att förfölja
oppositionella landsmän bosatta i utlandet De flesta västerlänningar som har
hållits som gisslan i Mellersta Östern släpptes under andra halvåret 1991.

Från amerikansk och brittisk sida har begärts att Libyen utlämnar två
namngivna libyer för lagföring i anledning av Lockerbiekatastrofen. Libyen
har vägrat detta. FN:s säkerhetsråd beslöt i januari 1992 om sanktioner mot
Libyen. Frankrike har anklagat Libyen för att ligga bakom förintelsen av det
franska flygbolaget UTA:s flygplan som störtade över Tchad våren 1989.

Terrorism från den extrema vänstern har inte inneburit några problem
under perioden. Många av de i Västeuropa verksamma terroristgruppernas
ledare sitter i fängelse. Röda arméfraktionen i Tyskland, 17 november-
gruppen i Grekland, ETA och GRAPO i Spanien har varit aktiva. Farhågorna
för terroristdåd i samband med de olympiska spelen i Barcelona och världsut-
ställningen i Sevilla besannades dock inte. Kurdiska PKK och den proviso-
riska irländska republikanska armén, PIRA, har fortsatt sina attacker mot
turkiska resp, brittiska mål, inte bara i hemländerna.

De radikala gruppernas verksamhet synes ideologiskt inte ha påverkats av
kommunismens fall i öststaterna. Dessa länders nya regimer stöder inte ter-
roristgrupper. Brottsligheten i det forna Östeuropa har ökat kraftigt men de
politiska, religiösa och etniska konflikterna har i stort sett inte drabbat utom-
stående.

Den extrema högern utgör ett växande hot med sina ofta våldsamma re-
aktioner mot flyktingar. Politiskt organiserade våldsdåd mot flyktingförlägg-
ningar har ägt rum t.ex. i Tyskland. Även i Sverige har förekommit flykting-
fientliga attacker. Politiskt har emellertid den extrema högern ingen tyngd i
Sverige.

Skr. 1992/93: 156

Bilaga

gotab 42598, Stockholm 1992